Sven-Erik Österberg vill ta mig i örat för mina bloggar!

Mött bufflar förr
I dag när jag just skrivit min förra blogg så fick jag se att partiets överste inpiskare försökte ta mig i örat och läxa upp mig för mina skriverier. Jag tappade hakan och målföret/skrivförmågan för en stund. Att försöka tysta en gammal envis socialistisk jurist var ju en uppgift som är alltför svår även för ett proffs i branschen. Till saken hör att jag mött bufflar förr så jag blev inte heller minsta rädd. Nå vad handlar nu detta om.

Det handlar om ...
Följande mejl har kommit till mig som svar på mitt inlägg "Nej Mona, vid Lissabonspelet om fackliga rättigheter slänger man inte trumfen och sitter kvar med bara lankor!" Mejlet, som är från gruppledaren för vår riksdagsgrupp, lyder:

"Dina inlägg går bara ut på att du inte vill ha Lissabonfördraget över huvudtaget. 79 fackliga organisationer i 34 länder ställer upp bakom fördraget av det skälet att de anser att det är bättre än det gamla. Därför är det rimligt att säga ja till fördraget. När det sedan gäller Laval så kommer inte höger regeringen att låta sig pressas eller på annat sätt låta sig påverkas i den riktning som vi vill oavsett vad vi gör. Endast en Socialdemokratiskt ledd regering kommer slutligen att ro hem Lavalfrågan. Låt oss koncentrera oss på det istället för att spilla krafter på formalia omkring Lissabon fördraget. Dessutom är det bra om man inte gömmer sin fördragsnegativa inställning bakom formalia i processen. Eller har de fackliga organisationerna i EU inklusive LO och TCO i Sverige fel?
mvh Sven-Erik Österberg"

Har han föväxlat mig med någon?
Första meningen fick mig först att undra med vem Sven-Erik Österberg, som jag inte personligen känner, förväxlat mig med. Det stämde ju inte alls.

Nej det var ett svar på "slänger man inte trumfen..."
Sedan såg jag att mejlet var ett svar på ovannämnda bloggartikel. Jag kunde inte låta bli att glädjas över att mina åsikter trängt så långt in i lejonkulan att jag blivit en nagel i ögat för någon där. Därför skulle nu gruppledaren sin vana trogen tysta mig genom att som framgår av första meningen försöka nagla fast mig som osaklig och falsk: "du vill inte ha Lissabonfördraget över huvudtaget" och försöker "gömma sin fördragsnegativa inställning". Nu är det så att mina kamrater på s-info och i arbetarekommunen vet vad jag går för och jag har också i ett otal bloggar gett uttryck för att när våra fackliga rättigheter garanterats så vill jag godkänna Lissabonfördraget. Inte visste jag att man ägnade sig åt såna tjyvtricks mot partikamrater. Man undrar ju faktiskt hur desperata ni är i ledningen. Tat lugnt och försök få med oss medlemmar på något vettigt istället.

EU-kritisk
För att komplettera bilden har jag aldrig gjort hemlighet av att jag är med i EU-kritiska socialdemokrater och röstade NEJ både till EU och EMU därför att jag då ansåg det var ett bättre val. När det gäller EU har jag ändrat mig men känner ingen entusiam inför överstatlighet med "hög" president och "hög" utrikesminister eller patetiska europadrömmar om att tävla bland de stora grabbarna Putin och Bush. Jag känner också oro inför en europeisk militär styrka och samövningarna med Nato. Men det ger dig inte anledning att skriva som du gör.

Lissabon inget hinder för fortsatt "lavalleri"
Jag har själv skrivit att Lissabonfördraget är bättre än Nice bl.a. därför att kollektivavtals- och strejkrätt nämns bland de grundläggande rättigheterna i Rättighetsstadgan (art 28). Men flera har försökt att i sin iver att snabbt få igenom Lissabonfördraget falskeligen uppge att det nya fördraget var en garanti mot EG-domstolens fortsatta "lavalleri". Det är inte sant. Istället är de fria rörligheternas överhöghet över de grundläggande rättigheterna också fäst på pränt (art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan).

Rörligheterna är nålsögat..
Detta har av Sveriges i ämnet ledande juristprofessorer i Lund, Stockholm och Uppsala beskrivits som att rörligheterna är det nålsöga som rättigheterna har att passera igenom och detta gäller oförändrat även under Lissabon. Detta bekymrar mig mer inför ett EU-val där vi svenska socialdemokrater skall göra en valkampanj än vad de 79 fackliga organisationerna i övriga medlemsstater tycker. Naturligtvis har de andra facken inte fel utifrån sin utgångspunkter men vi har att agera i Sverige och det kan ge andra förtecken liksom det var så på Irland. När du kallar detta formalia med vilket jag skulle försöka dölja en "fördragsnegativ inställning" så vill jag påstå att du försöker blanda bort korten. Kan du förneka dessa s.k. formalia? Jag kan förlåta din oförskämdhet i insinuationen men vägrar att låta bli att informera andra om fakta som förtigs. Det är ju den verklighet som som bl.a. byggnadsarbetare och elektriker kommer att få leva med. Struntar du verkligen i det?

Struntar partiledningen i LO-kongressen krav?
I övrigt så har jag naturligtvis inte din bredd på kunskap om alla fackliga organisationer i Europa. Men jag har förstått att LO i Sverige vid sin senaste kongress fick Wanja Lundby-Wedin att vända i vart fall 90 grader och kräva att man skulle avvakta Strååth innan ratificering. Detta tycks inte bekymra dig det minsta trots att LO med sin 1,7 miljoner medlemmar borde vara ett tungt skäl att hejda sig litet; i detta ämne se dagens ledare i Aftonbladet. Och det gör mig faktiskt förstämd att du och partiledningen tycks strunta i detta.

Högerregeringen skrattar efter Monas besked
När du säger att man kan inte pressa en högerregering så är den inställningen naturligtvis bekväm för motparten. Men är det inte värt ett försök? Det kan ju inte vara en ovanlig situation för dig som gruppledare att det inleds förhandlingar inför en omröstning. Därför tycker jag din uppgivenhet är ganska märklig. Du skrev efter ett halvårs väntan efter Laval-domen i början av juni ett öppet brev till högerregeringen och uppmanade den "att ta sitt ansvar och markera att lönedumpning är oacceptabelt, att vår arbetsmarknadsmodell ska fortsätta att gälla och att arbete i Sverige ska utföras med svenska kollektivavtal som grund".

Ingen St Göran när det gäller fackliga rättigheter
Regeringens reaktioner har knappast föranlett antagande till att man ens tagit ditt brev på allvar än mindre att man vill uppträda som en St Göran i kamp för fackliga rättigheter. Och det är ju inget märkligt i det eftersom högerregeringen knappast utgör fackets främsta supportrar. Du avrundar med att föreslå att vi skall avvakta till dess en socialdemokratisk regering kan fixa Lavalfrågan. Menar du att vi under två är skall sitta med armarna i kors och hoppas att lönedumpning uteblir? Jag tar mig för pannan..