Är det gnäll att påminna om att det inte måste vara högerpolitik?
Men det blir ett nytt år i år också. Det är bara några timmar till 2009. Egentligen är det jobbiga år de två sista och ytterligare något. Det domineras av ett maktinnehav som hela tiden ser till att gynna de som har mycket men pratar om att man är snäll med de fattiga - man är ett nytt arbetareparti, gubevars. Men är man arbetslös, sjukskriven eller pensionär så vet man vilken verklighet som gäller, lägre ersättningar och de ersättningar som utgår beskattas högre än om ersättningen utgjort arbetslön. Man s.a.s. inte bara sparar på dem som har det sämst man beskattar dem proportionellt mer också! Kan man tänka sig ett mer cyniskt gäng än den högerregering som nu styr och ställer. För att nu inte nämna att man samtidigt sänker skatterna för dem som har förmögenhet och arbete.
Staligt ägande bra buffert vid finanskris
Det finns också ett annat perspektiv som skrämmer och det är uppbyggnaden av ett system, där pengar blir avgörande för den sjukvård, äldreomsorg och samhällsservice du skall få. Privatisdering av väsentliga samhällsfunktioner är inte huvudsakligen en ekonomisk utan en politiskt/humanitär fråga. Högerregeringen avlövar det statliga ägandet så inkomster från bolag mm skall istället för att bidra till statsbudgeten falla i privata fickor. Dessutom kan man inte räkna med att ansvaret mot anställda blir lika vägledande för företaget i privat ägo. Dylikt statligt ägande är alltså en bra buffert mot finanskriser och andra girighetens yttringar som samhället drabbas av.
Skall du var lönsam lilla vän?
Sedan finns en bred area av verksamhet där privat lönsamhet inte är en lämplig drivmekanism. Det gäller alla typer av sju- och hälsovård, bortsett från enskilda privatpraktiserande. Det gäller förskolor och skolor. Det gäller post och tågväsende. Elkraft och telekommunikation. Det gäller äldrevård och omsorg. MM. Jag delar alltså inte den gångna socialdemokratiska regeringens syn på att avreglera en massa områden. Detta med skolpeng eller hälsochecker skall avskaffas och endast offentlig vård finansieras av skattemedel.
Så långt politiken.
P1 finns ju... än så länge
Mellandagsrean är ett sätt att även med begränsade tillgångar skaffa något som kostar mer. Själv har jag för första gången blivit med mobil. Jo, jag lyckades ringa efter många pinkoder osv. Försökte mig i går på smesstextmeddelande men misslyckades redan i menyn och fick en massa texter i kopia. Gav upp och får väl fråga någon yngre förmåga hur man gör eftersom bruksanvisningen trots att jag är läskunnig inte förde mig närmare denna kommunikationsverklighet. Har aldrig förstått mig på chattande eller zappande och hatar jinglar och reklamavbrott men kan faktisk tänka mig att det vore roligt att kunna smessa. Jo, 2009 blir jag 70 men jag förstår mer och mer att man i det svenska samhället struntar hur jag klarar mig om jag inte kan smsessa, mejla eller överhuvudtaget hänga med. Egentligen borde jag ju sitta någonstans med sobril mot ångesten och med blöja så att jag inte pinkade på mig. Men radion finns ju, åtminstone P1 så länge nu någonting får sig vara likt.
Bang en beundransvärd person
Men det finns något annat som också var annorlunda på den gamla tiden. Såg minnesprogrammet om Bang, journalisten Barbro Alving. Det var verkligen en beundransvärd person. Hon var en underbar skribent som långt före TV och CBS med sina ord målade fram bilderna från olika fronter och övergrepp mot mänskligheten för oss alla hennes läsare. Hon sökte dessutom upp farliga platser med ett personligt mod som utmärker få. Ett personligt mod som hon också odlade privat i det att hon på den tiden skaffade barn som ensamstående kvinna, levde i ett livslångt förhållande med en kvinna och gick i fängelse för att inte bryta mot sitt etiska ståndpunktstagande att inte medverka i krigsrelaterat arbete genom civilförsvarsplikt. Och sist men inte minst att sluta på den arbetsplats hon älskade, när Herbert Tingsten som DNs chefredaktör la fast kursen för atomvapen, vilket var en styggelse för fredsaktivisten Bang.
Journalister med engagemang finns dom?
Detta personliga engagemang som utmärkte Bang i allt hon gjorde, faktiskt även sitt moderskap, finns det i dag? Knappast! Läs Per T. Olsson i Sydsvenskan eller Niklas Ekdahl och Henning Brors i DN eller många av de andra journalisterna - så helt förutsägbara i sitt enfaldiga utmålande av givna värderingar på högerkanten. Det finns faktiskt några kvinnor som är lovande i Bangs fotspår.
Journalister köps av högerkrafter
Men finns det överhuvudtaget någon journalist som i dag uttrycker något med patos grundat i egna värderingar om humanitet och genuin rättvisa? Och som inte låter sig köpas av tidningsägarens politiska inriktning? Nej, journalisterna i dag är i stort till salu och har ju därmed en ganska trygg tillvaro. Därför blir också vad de skriver ganska avslaget. Kanske är systemet sådant att det inte finns plats för en Bang? Jäkligt synd om oss läsare i så fall. Egentligen blir därmed också tryckfrihet till en tom schablon att dra fram i medias annonskampanjer.
onsdag 31 december 2008
onsdag 24 december 2008
Heliga Faderns julklapp: en spark i skrevet.
Påven oskuld?
Påven är avsiktligt missförstådd för att tidningarna (och förmodligen jag i min blogg) vill skapa en "konfliktcentrerade och konfliktskapande sensationsjournalistik" och för att "homo-lobbyn" (dit väl okså jag räknas) vill se "motsättningar och konfrontationer i allt" säger Lars Flemström i en kommentar till min blogg i går "Visserligen är Bennedict sexualfixerad men vad har det med regnskogen att göra?" Han påstår vidare att om man läser i The Guardian så får man en mer nyanserad bild. Hans slutsats är att "Bekännelsetrogna kristna och homosexuella måste acceptera och respektera varandra, trots motsatta åsikter"
Full fart på curian-diplomatin
Nu är ju Lars Flemström egentligen en person man som socialdemokrat kan strunta i. På hans meritlista står att han varit ombudsman och fullmäktigeledamot för SD. Visserligen fick t.o.m. SD nog och fockade Flemström men i alla fall. Jag tar emellertid tillfället att utveckla gårdagens blogg utifrån just skriverierna i The Guardian. Det är nämligen så att olika katolska instanser är i full aktivitet att försöka mildra eller bortförklara de aggressiva julbudskapet från påvestolen.
Respekt för spark i skrevet - Masochist?
Först vill jag säga något om detta med respekt. När en "bekännelsetrogen" kristen tolkar sin kristna syn så att mitt sätt att leva är en grov synd och att jag och de som har samma praktik kan liknas vid en "cancersvulst på samhällskroppen" eller anses "orsaka mänsklighetens förstörelse" - vad är det? Kan det verkligen sägas vara ett respektfullt närmande till mig och andra homosexuella? Eller ens till andra demokrater? Eftersom jag inte är masochist och vill vara dörrmatta åt fascister så säger jag kraftfullt Nej, detta är inte respekt! Och att jag skulle acceptera åsikterna - aldrig i helvete!
Men även skändliga åsikter måste få förekomma
Det enda som gäller för mig är att så länge dessa Gudskärlekens sabotörer håller sig inom lagens råmärken och inte överskrider gränsen till hets eller diskriminering så försvarar jag deras rätt att uttrycka sina skändliga åsikter. Och dessa fundamentalitiska religiösa har ju inte heller med ett enda snäpp visat att de "accepterar eller respekterar" dem som försvarar ett könsneutralt perspektiv. Så den respekt man kräver är ensidig.
Vad skrev nu The Guardian egentligen?
Nu till the Guardian som i ett centralt avsnitt om påven Bendictus tal citerade att kyrkan såg skillnaden mellan kvinna och man som central för den mänskliga naturen och vill att denna i skapelsen satta ordning respekteras (in a holiday address to the Curia, the Vatican's central administration, Benedict said yesterday the church viewed the distinction between men and women as central to human nature, and "asks that this order, set down by creation, be respected"). Han sa vidare, att kyrkan skulle försvara människan mot sin egen förstörelse - de tropiska regnskogarna förtjänar vårt försvar och mänskligheten förtjänar samma sak (The church should protect man from the destruction of himself. A sort of ecology of man was needed...tropical forests do deserve our protection; but man, as a creature, does not deserve any less.)
Svensk press alltså för en gång skull vederhäftig
Ingen läskunnig människa förstår annat än att den samlade svenska pressens återgivande av påvens uttalande för en gång skull varit vederhäftigt och knappast särskilt sensationsvridet. Den enda som skapat sensation är just påven med sitt arroganta uttalande. Och detta framgår med önskvärd tydlighet av vad The Guardian i går och i dag rapporterar ang reaktionerna i olika länder på påvens uttalande, där detta i rader av inlägg fördöms just som sexualfientligt och fördomsfullt.
Katolska kyrkan ett hot mot planetens fortbestånd
En välkänd kyrkoherde och kolumnist i The Guardian Giles Fraser skriver bl.a. Katolska kyrkans angrepp på homosexualitet och homosexuella har sin grund i att man inte deltar i barnafödandet. Frågeställningen uppkommer då varför präster, munkar och nunnor i katolska kyrkan måste leva i celibat och Katolska kyrkan på motsvarande sätt bli ett hot mot planetens fortlevnad. Det var ett slag under bältet. Men den Heliga Fadern kan få t.o.m. en kyrkoherde att känna desperation...
Fred på jorden och Guds nåd till alla - dvs just alla!
Den Heliga fadern har fått fel information om den känsla som regerar juletid med sitt budskap om rädsla och utestängande. Julängeln säger oss: Frukta inte, för jag för med mig goda nyheter av stor glädje för alla människor. Alla människor. Påven å andra sidan har använt denna julsäsong för att sprida ett diamentralt motsatt budskap, ett budskap om fruktan och utestängande som är mer dåliga nyheter än goda. Han har t.o.m. förmulerat det så att homosexuella hotar existensen av planeten på ett sätt som är jämförbart med förstörelsen av regnskogen... Hur i all världen tänkte påven att julen var ett lämpligt tillfälle att framkalla ett dylik bråk. Ty medan vi alla spottar giftigheter så oroar vi de androgyna änglarna som försöker framföra sitt eget julbudskap över välden: fred på jorden och Guds nåd till alla. Och med alla menas alla.
Antihumanitärt hädande
Påven Benedict (och katolska kyrkan) har utmärkt sig särskilt två sätt
* Han utesluter homosexuell kärlek från Guds allomfattande kärlek, vilket dessutom leder till att stärka fascistiska krafter till övergrepp och diskriminering av homosexuella.
* Han motverkar humanitära strävande att motarbeta Aids när han förbjuder användning av kondom vid samlag, vilket leder till att 100.000-tals människor smittas.
Båda dessa förhållanden motiverar att kalla Benedictus och de som håller med honom hädare mot en kärleksfull Gud och all humanitet.
Det kan inte vara Guds mening att man skall sluta använda sin mentala förmåga. Det är inte andlighet utan reaktionär inskränkthet.
Påven är avsiktligt missförstådd för att tidningarna (och förmodligen jag i min blogg) vill skapa en "konfliktcentrerade och konfliktskapande sensationsjournalistik" och för att "homo-lobbyn" (dit väl okså jag räknas) vill se "motsättningar och konfrontationer i allt" säger Lars Flemström i en kommentar till min blogg i går "Visserligen är Bennedict sexualfixerad men vad har det med regnskogen att göra?" Han påstår vidare att om man läser i The Guardian så får man en mer nyanserad bild. Hans slutsats är att "Bekännelsetrogna kristna och homosexuella måste acceptera och respektera varandra, trots motsatta åsikter"
Full fart på curian-diplomatin
Nu är ju Lars Flemström egentligen en person man som socialdemokrat kan strunta i. På hans meritlista står att han varit ombudsman och fullmäktigeledamot för SD. Visserligen fick t.o.m. SD nog och fockade Flemström men i alla fall. Jag tar emellertid tillfället att utveckla gårdagens blogg utifrån just skriverierna i The Guardian. Det är nämligen så att olika katolska instanser är i full aktivitet att försöka mildra eller bortförklara de aggressiva julbudskapet från påvestolen.
Respekt för spark i skrevet - Masochist?
Först vill jag säga något om detta med respekt. När en "bekännelsetrogen" kristen tolkar sin kristna syn så att mitt sätt att leva är en grov synd och att jag och de som har samma praktik kan liknas vid en "cancersvulst på samhällskroppen" eller anses "orsaka mänsklighetens förstörelse" - vad är det? Kan det verkligen sägas vara ett respektfullt närmande till mig och andra homosexuella? Eller ens till andra demokrater? Eftersom jag inte är masochist och vill vara dörrmatta åt fascister så säger jag kraftfullt Nej, detta är inte respekt! Och att jag skulle acceptera åsikterna - aldrig i helvete!
Men även skändliga åsikter måste få förekomma
Det enda som gäller för mig är att så länge dessa Gudskärlekens sabotörer håller sig inom lagens råmärken och inte överskrider gränsen till hets eller diskriminering så försvarar jag deras rätt att uttrycka sina skändliga åsikter. Och dessa fundamentalitiska religiösa har ju inte heller med ett enda snäpp visat att de "accepterar eller respekterar" dem som försvarar ett könsneutralt perspektiv. Så den respekt man kräver är ensidig.
Vad skrev nu The Guardian egentligen?
Nu till the Guardian som i ett centralt avsnitt om påven Bendictus tal citerade att kyrkan såg skillnaden mellan kvinna och man som central för den mänskliga naturen och vill att denna i skapelsen satta ordning respekteras (in a holiday address to the Curia, the Vatican's central administration, Benedict said yesterday the church viewed the distinction between men and women as central to human nature, and "asks that this order, set down by creation, be respected"). Han sa vidare, att kyrkan skulle försvara människan mot sin egen förstörelse - de tropiska regnskogarna förtjänar vårt försvar och mänskligheten förtjänar samma sak (The church should protect man from the destruction of himself. A sort of ecology of man was needed...tropical forests do deserve our protection; but man, as a creature, does not deserve any less.)
Svensk press alltså för en gång skull vederhäftig
Ingen läskunnig människa förstår annat än att den samlade svenska pressens återgivande av påvens uttalande för en gång skull varit vederhäftigt och knappast särskilt sensationsvridet. Den enda som skapat sensation är just påven med sitt arroganta uttalande. Och detta framgår med önskvärd tydlighet av vad The Guardian i går och i dag rapporterar ang reaktionerna i olika länder på påvens uttalande, där detta i rader av inlägg fördöms just som sexualfientligt och fördomsfullt.
Katolska kyrkan ett hot mot planetens fortbestånd
En välkänd kyrkoherde och kolumnist i The Guardian Giles Fraser skriver bl.a. Katolska kyrkans angrepp på homosexualitet och homosexuella har sin grund i att man inte deltar i barnafödandet. Frågeställningen uppkommer då varför präster, munkar och nunnor i katolska kyrkan måste leva i celibat och Katolska kyrkan på motsvarande sätt bli ett hot mot planetens fortlevnad. Det var ett slag under bältet. Men den Heliga Fadern kan få t.o.m. en kyrkoherde att känna desperation...
Fred på jorden och Guds nåd till alla - dvs just alla!
Den Heliga fadern har fått fel information om den känsla som regerar juletid med sitt budskap om rädsla och utestängande. Julängeln säger oss: Frukta inte, för jag för med mig goda nyheter av stor glädje för alla människor. Alla människor. Påven å andra sidan har använt denna julsäsong för att sprida ett diamentralt motsatt budskap, ett budskap om fruktan och utestängande som är mer dåliga nyheter än goda. Han har t.o.m. förmulerat det så att homosexuella hotar existensen av planeten på ett sätt som är jämförbart med förstörelsen av regnskogen... Hur i all världen tänkte påven att julen var ett lämpligt tillfälle att framkalla ett dylik bråk. Ty medan vi alla spottar giftigheter så oroar vi de androgyna änglarna som försöker framföra sitt eget julbudskap över välden: fred på jorden och Guds nåd till alla. Och med alla menas alla.
Antihumanitärt hädande
Påven Benedict (och katolska kyrkan) har utmärkt sig särskilt två sätt
* Han utesluter homosexuell kärlek från Guds allomfattande kärlek, vilket dessutom leder till att stärka fascistiska krafter till övergrepp och diskriminering av homosexuella.
* Han motverkar humanitära strävande att motarbeta Aids när han förbjuder användning av kondom vid samlag, vilket leder till att 100.000-tals människor smittas.
Båda dessa förhållanden motiverar att kalla Benedictus och de som håller med honom hädare mot en kärleksfull Gud och all humanitet.
Det kan inte vara Guds mening att man skall sluta använda sin mentala förmåga. Det är inte andlighet utan reaktionär inskränkthet.
Visserligen är Bennedict sexualfixerad men vad har det med regnskogen att göra?
Påven Benedict XVI, 82, i årets jultal: Det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexualitet som att rädda regnskogen.
Homosexualitet är "förstörelse av Guds verk". Han förtydligade att traditionella äktenskap är det enda rätta och sa att homosexuella handlingar är emot Guds vilja.
En gammal man tar sig rätten att uttrycka sina fördomar. Någonstans talas om Guds allomfattande kärlek. Om man vet hur det är att leva i en god homosexuell parrelation så har man upplevt en sida av mänsklig kärlek. Är det verkligen någon som tror att Gud är lika enfaldig som påven och inte skulle innefatta denna kärlek? En av de som på detta sätt föstör Guds verk av kärlek är just påven. Man kan inte säga annat än att han grovt hädar Guds auktoritet i kärlek.
Homosexualitet är "förstörelse av Guds verk". Han förtydligade att traditionella äktenskap är det enda rätta och sa att homosexuella handlingar är emot Guds vilja.
En gammal man tar sig rätten att uttrycka sina fördomar. Någonstans talas om Guds allomfattande kärlek. Om man vet hur det är att leva i en god homosexuell parrelation så har man upplevt en sida av mänsklig kärlek. Är det verkligen någon som tror att Gud är lika enfaldig som påven och inte skulle innefatta denna kärlek? En av de som på detta sätt föstör Guds verk av kärlek är just påven. Man kan inte säga annat än att han grovt hädar Guds auktoritet i kärlek.
Det är "orättvist" att inte alla har det lika jävligt under en högerregering!
Valbroschyren
DagensNyheter är en valbroschyr för alliansen och man kör med samma knep: å ena sidan framställer man sig som en Robin Hood till arbetarnas försvar och å den andra sprutar man åsikter som komna ur Milton Friedmans råkapitalistiska fatabur. Det blir en tvehövdad hydra som det inte fordras en Herakles för att upptäcka, men möjligen för att besegra. Nu är det ju ingen hydra utan bara en Ragarroos som drabbar oss i dagens tidning 23/12: Tystad orättvisa - Arbetsmarknad: Otrygghetens börda bärs inte rättvist.
"de privilegierade"
Först Robin Hood: Det är de fast anställda som åtnjuter "alla privilegier på arbetsmarknaden" och som alla "andra klasser med särskilda fördelar" vill de naturligtvis inte bli av med dem. De politiska partierna vill som röstmaximerare, med några få undantag, inte utmana alltför mäktiga intressen.
"förlorarna"
Och å andra sidan: Förlorare är de tillfälligt anställda, de arbetslösa och alla andra som på något sätt står utanför arbetsmarknaden. När nu varselvågorna sveper stormhöga över landet blir det stora svarta rubriker när fast anställda varslas. När de tillfälligt anställda får gå toppar det inga nyhetssändningar. De lämnar i det tysta.Det är grupper som facken inte bryr sig särskilt mycket om, inte politikerna och inte journalisterna heller. Det är bufferten, som först får ta stötarna när det smäller till. Och som är bra att ha när det vänder uppåt igen.
Krokodiltårar
Man riktigt känner hur Ragnarroos krokodiltårar skvalar. Ingenting om hur alliansen systematiskt gynnat de rika på de fattigas bekostnad. Själva med hjälp av MP försämrat turordningsreglerna. Och framförallt undergrävt A-kassan så att nu över en halv miljon arbetstagare står utanför den. Typiskt nog så föranleder detta på ledarsidan propaganda för en obligatorisk sådan (bl.a. för att ytterligare försvaga fackföreningarna). För att nu bara nämna några fakta kring den omvända robin-hood som är alliansens varumärke.
Kovändningen
Man skall förändra las för att minska "barriärerna att ta sig in på arbetsmarknaden". De redan gjorda försämringarna i las tas till intäkt för att tryggheten minsann är en chimär och att man bör få generellt uppluckrade las-regler. Las är nämligen "otidsenlig och orättvis". Man bör i stort "skrota anställningsskyddet", till exempel alla sist-in-först-ut-regler. Det blir "enklare att anställa och att säga upp". "Rörligheten blir större".
Ragnarroos
Men Ragnarroos har gått i skola i näringslivet som pressansvarig och skrivit ledare förutom för DN för Dagens Industri. Men detta hyckleri är verkligen beklämmande - ingen mer än kupongklippare kan annat än skratta åt Ragnarroos spelade medlidande med de av den egna regeringen utanförställda när han samtidigt pläderar för att göra förhålladena på arbetsmarknaden än mer osäkra för enskilda löntagare.
Friedman in prydno - inga för kapitalisten begränsande regler
Det är bristande "rörlighet" närarbetsgivaren inte kan focka anställda fritt! Det är de "privilegierade" fast anställdas fel att de tillfälligt anställda får lida kvalet av uppsägning, eller hur? Det är "otidsenligt" att arbetsgivare tar ansvar för kontimuitet i sin företagarverksamhet. Det är "orättvist" att inte alla har det lika jävligt under en högerregering.
2008-12-24, 00:30 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om:
DagensNyheter är en valbroschyr för alliansen och man kör med samma knep: å ena sidan framställer man sig som en Robin Hood till arbetarnas försvar och å den andra sprutar man åsikter som komna ur Milton Friedmans råkapitalistiska fatabur. Det blir en tvehövdad hydra som det inte fordras en Herakles för att upptäcka, men möjligen för att besegra. Nu är det ju ingen hydra utan bara en Ragarroos som drabbar oss i dagens tidning 23/12: Tystad orättvisa - Arbetsmarknad: Otrygghetens börda bärs inte rättvist.
"de privilegierade"
Först Robin Hood: Det är de fast anställda som åtnjuter "alla privilegier på arbetsmarknaden" och som alla "andra klasser med särskilda fördelar" vill de naturligtvis inte bli av med dem. De politiska partierna vill som röstmaximerare, med några få undantag, inte utmana alltför mäktiga intressen.
"förlorarna"
Och å andra sidan: Förlorare är de tillfälligt anställda, de arbetslösa och alla andra som på något sätt står utanför arbetsmarknaden. När nu varselvågorna sveper stormhöga över landet blir det stora svarta rubriker när fast anställda varslas. När de tillfälligt anställda får gå toppar det inga nyhetssändningar. De lämnar i det tysta.Det är grupper som facken inte bryr sig särskilt mycket om, inte politikerna och inte journalisterna heller. Det är bufferten, som först får ta stötarna när det smäller till. Och som är bra att ha när det vänder uppåt igen.
Krokodiltårar
Man riktigt känner hur Ragnarroos krokodiltårar skvalar. Ingenting om hur alliansen systematiskt gynnat de rika på de fattigas bekostnad. Själva med hjälp av MP försämrat turordningsreglerna. Och framförallt undergrävt A-kassan så att nu över en halv miljon arbetstagare står utanför den. Typiskt nog så föranleder detta på ledarsidan propaganda för en obligatorisk sådan (bl.a. för att ytterligare försvaga fackföreningarna). För att nu bara nämna några fakta kring den omvända robin-hood som är alliansens varumärke.
Kovändningen
Man skall förändra las för att minska "barriärerna att ta sig in på arbetsmarknaden". De redan gjorda försämringarna i las tas till intäkt för att tryggheten minsann är en chimär och att man bör få generellt uppluckrade las-regler. Las är nämligen "otidsenlig och orättvis". Man bör i stort "skrota anställningsskyddet", till exempel alla sist-in-först-ut-regler. Det blir "enklare att anställa och att säga upp". "Rörligheten blir större".
Ragnarroos
Men Ragnarroos har gått i skola i näringslivet som pressansvarig och skrivit ledare förutom för DN för Dagens Industri. Men detta hyckleri är verkligen beklämmande - ingen mer än kupongklippare kan annat än skratta åt Ragnarroos spelade medlidande med de av den egna regeringen utanförställda när han samtidigt pläderar för att göra förhålladena på arbetsmarknaden än mer osäkra för enskilda löntagare.
Friedman in prydno - inga för kapitalisten begränsande regler
Det är bristande "rörlighet" närarbetsgivaren inte kan focka anställda fritt! Det är de "privilegierade" fast anställdas fel att de tillfälligt anställda får lida kvalet av uppsägning, eller hur? Det är "otidsenligt" att arbetsgivare tar ansvar för kontimuitet i sin företagarverksamhet. Det är "orättvist" att inte alla har det lika jävligt under en högerregering.
2008-12-24, 00:30 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om:
onsdag 17 december 2008
Skall vi släppa reklamdyngan fri?
NY radio- och tvlag - förslag
Flera reklamavbrott i teve och större flexibilitet för hur reklamavbrott får placeras i program. Det blir konsekvenserna om AV-utredningens förslag till ny radio- och tevelag blir verklighet. Vadå AV? Jo audivisuell! Betänkandet lämnades till regeringen på måndagen. Utredaren, Allmänna reklamationsnämndens chef Lottie Nordling, sammanfattar förslaget till ny radio- och tv-lag så här: Vi har tagit små men många steg i en liberalare riktning. Allt enligt DN i dag 16 dec.
Fritt fram för kommersen
"Större flexibilitet" och "steg i en liberalare riktning" är det någon som får en tanke om vad som döljer sig bakom detta? Jo, just det: Fler reklamavbrott i teveprogram och fler sätt att placera kommersiell annonsering. Man skall helt enkelt lämna fältet fritt med några mindre regeleringar för de kommersiella bolagen.
Klåfingrigt EU vill gynna reklammakarna på vår bekostnad
Det hela har sin grund i att klåfingriga EU nu vill ösa in skiten i våra vardagsrum fast det uttrycks något annorlunda i Direktivet om audiovisuella medietjänster utan gränser . Direktivet syftar till att anpassa och modernisera de gällande bestämmelserna om bl.a. television och reklam. Ändringen motiveras främst med att man vill ta "hänsyn till den tekniska utvecklingen och till den förändrade strukturen på den audiovisuella marknaden". Syftet är också att "minska den börda som de nuvarande bestämmelserna innebär för leverantörerna av audiovisuella tjänster och underlätta finansieringen av det europeiska audiovisuella innehållet". Enkelt uttryckt man vill gynna reklammakarna på vår bekostnad.
Kraftig liberalisering av reklamrgelerna
Nu har alltså Lotty Nordling lett utredningen för att lägga fram ett förslag till ny radio-och tvlag innebärande en kraftig liberalisering av reklamreglerna. "Nu lägger vi ett golv för en framtida standard för att stärka de kommersiella kanalernas konkurrenskraft", säger Lotty Nordling. Varför de kommersiella kanalernas konkurrenskraft skall stärkas anges inte. Inte heller talas om ett rimligt tak! Men ni är faktiskt skyldiga oss tittare dessa svar. Vill vi verkligen ha en tillvaro snuttifierad av oväsentligheter och vill se i form av en massa reklam? Och med vad rätt skall allt i från Pampers till trosklädda damer få invadera våra hem? Jo, det har EU bestämt!!
Fler reklamavbrott säger utredaren
Dagens krav på minst 20 minuter mellan reklaminslag avskaffas. "Det betyder generellt fler reklamavbrott", säger Lottie Nordling. Undantagna är långfilmer, gudstjänster, barnprogram och nyhetsprogram. Men i filmer och nyhetsprogram förlängs tiden till 30 minuter. Däremot vill utredaren behålla mängden reklam på i dag maximalt 12 minuter per sändningstimme. Detta som redan nu är upprörande irriterande ökas alltså; Kravet bör vara att inget program får avbrytas utan reklam hänvisas till pauser mellan programmen. Precis som på bio, i tidningar eller böcker där en pågående framställning inte avbryts av reklam.
Sport bara i halva rutan - reklam i andra halvan!!
Nya former av reklam och annonsering ska bli tillåtna. Vid exempelvis sportevenemang ska sponsorer och annonsörer via delad tv-skärm kunna visa reklam parallellt med själva evenemanget. Det gäller naturligtvis underhållning och annat också. Förutsättningen för den större flexibiliteten är att reklamen inte skadar programmens integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter. Man kan verkligen fråga sig hur tänjbara dessa begränsningar är om man inte kompletterar med en bestämmelse om att avtal som begränsar upphovsrätten i dessa avseenden inte är bindande.
Strängare om alkohol
De fall där utredaren vill ha en strängare skrivning än EU gäller reklam för alkohol, tobak och läkemedel som ska vara fortsatt helt förbjudna. Produktplacering förbjuds utom i filmer, tv-serier, sportprogram och lättare underhållning. Där produktplacering förekommer ska den tydligt redovisas, och i program som riktar sig till barn under 12 år blir det totalförbud. Att redovisning avkrävs är bra och bör spelas upp före programmet som en varning vidare bör åldern för både reklam och produktplacering höjas för program riktade till ungdomar under 15 år eftersom mognad i dessa avseenden inte inträder så tidigt och reklamen kan orsaka föräldrar ekonomiska svårigheter.
Även beställ-TV skall fyllas med reklam
Ett större steg tar utredaren när hon föreslår reglering av beställ-tv. Tjänster som TV4 Anytime och SVT Play är i dag inte reglerade i lag. Nu makas de in under radio- och tevelagens bestämmelser om programinnehåll och reklam. Detta borde inte tillåtas utan samma regler att reklam får vara i början eller efter och under förutsättning att tittaren har möjlighet att spela över reklamen.
Motivet är att de kommersiella kanalerna skall ta över
Nej, det finns ingen anledning att släppa reklamen fri för att bättra på finansieringen av de kommersiella kanalerna. Det är oskick att en framställning i bild eller text får avbrytas av oväsentligheter. Filmen eller texten eller bilden har ju ett budskap och det är ett existensiellt övergrepp att avbryta detta med snuttar om palmolivetvålar, trosor som kan fungera som mensskydd eller potensmedel blandat med strumpor och kläder från Dressman.
Skärp istället tv- och radiolagen
Hör ni hur absurt detta är? Och det är den marknadsliberala överbyggnaden av detta EU som högerkrafterna vill få oss att svälja. Upp till kamp för en respekt för kulturutbudet där reklamen sätts på plats, nämligen som pausutfyllnad. Om radio- och tvlagen skall ändras så bör den skärpas så vitt avser reklam. Sätt grimma på den kommersiella framfarten!
Flera reklamavbrott i teve och större flexibilitet för hur reklamavbrott får placeras i program. Det blir konsekvenserna om AV-utredningens förslag till ny radio- och tevelag blir verklighet. Vadå AV? Jo audivisuell! Betänkandet lämnades till regeringen på måndagen. Utredaren, Allmänna reklamationsnämndens chef Lottie Nordling, sammanfattar förslaget till ny radio- och tv-lag så här: Vi har tagit små men många steg i en liberalare riktning. Allt enligt DN i dag 16 dec.
Fritt fram för kommersen
"Större flexibilitet" och "steg i en liberalare riktning" är det någon som får en tanke om vad som döljer sig bakom detta? Jo, just det: Fler reklamavbrott i teveprogram och fler sätt att placera kommersiell annonsering. Man skall helt enkelt lämna fältet fritt med några mindre regeleringar för de kommersiella bolagen.
Klåfingrigt EU vill gynna reklammakarna på vår bekostnad
Det hela har sin grund i att klåfingriga EU nu vill ösa in skiten i våra vardagsrum fast det uttrycks något annorlunda i Direktivet om audiovisuella medietjänster utan gränser . Direktivet syftar till att anpassa och modernisera de gällande bestämmelserna om bl.a. television och reklam. Ändringen motiveras främst med att man vill ta "hänsyn till den tekniska utvecklingen och till den förändrade strukturen på den audiovisuella marknaden". Syftet är också att "minska den börda som de nuvarande bestämmelserna innebär för leverantörerna av audiovisuella tjänster och underlätta finansieringen av det europeiska audiovisuella innehållet". Enkelt uttryckt man vill gynna reklammakarna på vår bekostnad.
Kraftig liberalisering av reklamrgelerna
Nu har alltså Lotty Nordling lett utredningen för att lägga fram ett förslag till ny radio-och tvlag innebärande en kraftig liberalisering av reklamreglerna. "Nu lägger vi ett golv för en framtida standard för att stärka de kommersiella kanalernas konkurrenskraft", säger Lotty Nordling. Varför de kommersiella kanalernas konkurrenskraft skall stärkas anges inte. Inte heller talas om ett rimligt tak! Men ni är faktiskt skyldiga oss tittare dessa svar. Vill vi verkligen ha en tillvaro snuttifierad av oväsentligheter och vill se i form av en massa reklam? Och med vad rätt skall allt i från Pampers till trosklädda damer få invadera våra hem? Jo, det har EU bestämt!!
Fler reklamavbrott säger utredaren
Dagens krav på minst 20 minuter mellan reklaminslag avskaffas. "Det betyder generellt fler reklamavbrott", säger Lottie Nordling. Undantagna är långfilmer, gudstjänster, barnprogram och nyhetsprogram. Men i filmer och nyhetsprogram förlängs tiden till 30 minuter. Däremot vill utredaren behålla mängden reklam på i dag maximalt 12 minuter per sändningstimme. Detta som redan nu är upprörande irriterande ökas alltså; Kravet bör vara att inget program får avbrytas utan reklam hänvisas till pauser mellan programmen. Precis som på bio, i tidningar eller böcker där en pågående framställning inte avbryts av reklam.
Sport bara i halva rutan - reklam i andra halvan!!
Nya former av reklam och annonsering ska bli tillåtna. Vid exempelvis sportevenemang ska sponsorer och annonsörer via delad tv-skärm kunna visa reklam parallellt med själva evenemanget. Det gäller naturligtvis underhållning och annat också. Förutsättningen för den större flexibiliteten är att reklamen inte skadar programmens integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter. Man kan verkligen fråga sig hur tänjbara dessa begränsningar är om man inte kompletterar med en bestämmelse om att avtal som begränsar upphovsrätten i dessa avseenden inte är bindande.
Strängare om alkohol
De fall där utredaren vill ha en strängare skrivning än EU gäller reklam för alkohol, tobak och läkemedel som ska vara fortsatt helt förbjudna. Produktplacering förbjuds utom i filmer, tv-serier, sportprogram och lättare underhållning. Där produktplacering förekommer ska den tydligt redovisas, och i program som riktar sig till barn under 12 år blir det totalförbud. Att redovisning avkrävs är bra och bör spelas upp före programmet som en varning vidare bör åldern för både reklam och produktplacering höjas för program riktade till ungdomar under 15 år eftersom mognad i dessa avseenden inte inträder så tidigt och reklamen kan orsaka föräldrar ekonomiska svårigheter.
Även beställ-TV skall fyllas med reklam
Ett större steg tar utredaren när hon föreslår reglering av beställ-tv. Tjänster som TV4 Anytime och SVT Play är i dag inte reglerade i lag. Nu makas de in under radio- och tevelagens bestämmelser om programinnehåll och reklam. Detta borde inte tillåtas utan samma regler att reklam får vara i början eller efter och under förutsättning att tittaren har möjlighet att spela över reklamen.
Motivet är att de kommersiella kanalerna skall ta över
Nej, det finns ingen anledning att släppa reklamen fri för att bättra på finansieringen av de kommersiella kanalerna. Det är oskick att en framställning i bild eller text får avbrytas av oväsentligheter. Filmen eller texten eller bilden har ju ett budskap och det är ett existensiellt övergrepp att avbryta detta med snuttar om palmolivetvålar, trosor som kan fungera som mensskydd eller potensmedel blandat med strumpor och kläder från Dressman.
Skärp istället tv- och radiolagen
Hör ni hur absurt detta är? Och det är den marknadsliberala överbyggnaden av detta EU som högerkrafterna vill få oss att svälja. Upp till kamp för en respekt för kulturutbudet där reklamen sätts på plats, nämligen som pausutfyllnad. Om radio- och tvlagen skall ändras så bör den skärpas så vitt avser reklam. Sätt grimma på den kommersiella framfarten!
fredag 12 december 2008
Ni är oss svaret skyldiga för diskriminering och lönedumpning!
Papprena på bordet med Stråth
Nu är de papper på bordet som ni inte ens ville vänta på. Man kan inte skylla allt på regeringen. Och vem i helvete litar på högerregeringen? Eller vem är så korkad att man litar på högerkrafterna i Europa? Precis som LO sa och vi var många i partiet som höll med att man skulle avvakta Stråth innan man sa Ja till Lissabonfördraget. Och enligt Stråth så skyddar Lissabonfördraget inte ett piss bättre än Nice våra fackliga rättigheter till kollektivavtal och stridsåtgärd för att motverka diskriminering av utländsk arbetskraft och lönedumpning. Nu är ni skyldiga oss ett svar. Varför i helsike var det så bråttom. Och varför avfärdade ni vår kritik?
Stråth säger precis de som alla kritiker sa
Dessutom innehåller Stråth inga nyheter. Allt det som han säger var känt innan. Om minimilöner. Att utländska företag kan skylla på i hemlandet slutna kollektivavtal som facken inte har en möjlighet att kontrollera hur mycket som stämmer överens med verkligheten. Dessutom så tycks man inte kunna göra något åt arbetsplatssäkerhet och övriga förhållanden på arbetsplatsen, pension och andra sociala villkor. Det kommer, som Byggettans ordförande Johan Lindholm sa, leda till ett a- och b-lag på svenska arbetsmarknaden. Att detta är klart i strid med både Nice- och Lissabonfördraget bekymrar tydligen varken EG-domstolen eller högerregeringen i Sverige. I fördragen förbjuds nämligen tillämpning i Sverige av sämre villkor för anställda från andra medlemsländer än vad svenska arbetare har.
Arbetsgivarna drar nytta av lönedumpningen
Perspektivet är dessutom, som vi också sa i Lissabondebatten, ännu dystrare eftersom inget hindrar svenska företag att etablera sig i EU-länder med låglöneprofil och där sluta kollektivavtal med arbetare vilka sedan används för arbeten i Sverige. Detta och beräkningen att denna lönedumpning skall verka återhållande på lönerna i Sverige är naturligtvis drivkraften för arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv att satsa storas pengar på att driva frågan. Högerregeringens roll har ju varit att hålla god min och slå dövörat till. Och vi har - i vart fall hittills - spelat regeringen i händerna genom vårt politiska agerande.
Jan, Göran, Sven-Erik och Urban vad har ni för bra svar?
Nå, Jan Andersson, Göran Färm, Sven-Erik Österberg och Urban Ahlin vad har ni för bra svar till oss som är förbannade på att ni inte lyssnade? Att dessutom som ett mantra upprepa det med verkligeheten inte överensstämmande att Lissabonfördraget skulle garantera den svenska modellen och fackliga rättigheter gränsar till något jag inte vill sätta på pränt.
Laval strider mot internationell solidaritet
Johan Lindholm framhåller också att Lavalutredningens förslag är diskriminerande och helt oacceptabelt från fackets grund om internationell solidaritet. Partiets linje är mot denna bakgrund helt oförståelig. Den blir desto märkligare när ingenting hindrade att genomdriva att ratificeringsomröstningen sköts upp till efter Stråth.
Hetsen betingad av rädslan för partirevolter
Partiledningen godtog därvid tydligen högerregeringens bedömning att man borde påskynda omröstningen för att - enligt Urban Ahlins vittnesmål i AiP - undvika att revolter mot partiledningarna bland riksdagsledamöter skulle sprida sig och ge näring till ökat självständigt tänkande. För att inte tala om Sven-Erik Österbergs fantasifulla uttalande att högerregeringen spekulerade i att Socialdemokraterna skulle få bära hundhuvudet för ett Nej.
SAP satte fjädern i Rerinfeldts ordförandehatt
Uppenbarligen är detta bara trams när det var Reinfeldt som ville ha ett ja som fjäder i hatten som blivande EU-ordförande. Dessutom så är det ju så att Lissabon under alla omständigheter inte kan träda i kraft förrän Irlandsfrågan är löst - någon annan brådska än Reinfeldts personliga prestige stod alltså inte på agendan.
Det finns alltså en rad frågetecken, som ni som drev på omröstningen eller fann er i att högerregeringen drev på, har att räta ut för oss som också får bära konskekvenserna av ert agerande.
Nu är de papper på bordet som ni inte ens ville vänta på. Man kan inte skylla allt på regeringen. Och vem i helvete litar på högerregeringen? Eller vem är så korkad att man litar på högerkrafterna i Europa? Precis som LO sa och vi var många i partiet som höll med att man skulle avvakta Stråth innan man sa Ja till Lissabonfördraget. Och enligt Stråth så skyddar Lissabonfördraget inte ett piss bättre än Nice våra fackliga rättigheter till kollektivavtal och stridsåtgärd för att motverka diskriminering av utländsk arbetskraft och lönedumpning. Nu är ni skyldiga oss ett svar. Varför i helsike var det så bråttom. Och varför avfärdade ni vår kritik?
Stråth säger precis de som alla kritiker sa
Dessutom innehåller Stråth inga nyheter. Allt det som han säger var känt innan. Om minimilöner. Att utländska företag kan skylla på i hemlandet slutna kollektivavtal som facken inte har en möjlighet att kontrollera hur mycket som stämmer överens med verkligheten. Dessutom så tycks man inte kunna göra något åt arbetsplatssäkerhet och övriga förhållanden på arbetsplatsen, pension och andra sociala villkor. Det kommer, som Byggettans ordförande Johan Lindholm sa, leda till ett a- och b-lag på svenska arbetsmarknaden. Att detta är klart i strid med både Nice- och Lissabonfördraget bekymrar tydligen varken EG-domstolen eller högerregeringen i Sverige. I fördragen förbjuds nämligen tillämpning i Sverige av sämre villkor för anställda från andra medlemsländer än vad svenska arbetare har.
Arbetsgivarna drar nytta av lönedumpningen
Perspektivet är dessutom, som vi också sa i Lissabondebatten, ännu dystrare eftersom inget hindrar svenska företag att etablera sig i EU-länder med låglöneprofil och där sluta kollektivavtal med arbetare vilka sedan används för arbeten i Sverige. Detta och beräkningen att denna lönedumpning skall verka återhållande på lönerna i Sverige är naturligtvis drivkraften för arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv att satsa storas pengar på att driva frågan. Högerregeringens roll har ju varit att hålla god min och slå dövörat till. Och vi har - i vart fall hittills - spelat regeringen i händerna genom vårt politiska agerande.
Jan, Göran, Sven-Erik och Urban vad har ni för bra svar?
Nå, Jan Andersson, Göran Färm, Sven-Erik Österberg och Urban Ahlin vad har ni för bra svar till oss som är förbannade på att ni inte lyssnade? Att dessutom som ett mantra upprepa det med verkligeheten inte överensstämmande att Lissabonfördraget skulle garantera den svenska modellen och fackliga rättigheter gränsar till något jag inte vill sätta på pränt.
Laval strider mot internationell solidaritet
Johan Lindholm framhåller också att Lavalutredningens förslag är diskriminerande och helt oacceptabelt från fackets grund om internationell solidaritet. Partiets linje är mot denna bakgrund helt oförståelig. Den blir desto märkligare när ingenting hindrade att genomdriva att ratificeringsomröstningen sköts upp till efter Stråth.
Hetsen betingad av rädslan för partirevolter
Partiledningen godtog därvid tydligen högerregeringens bedömning att man borde påskynda omröstningen för att - enligt Urban Ahlins vittnesmål i AiP - undvika att revolter mot partiledningarna bland riksdagsledamöter skulle sprida sig och ge näring till ökat självständigt tänkande. För att inte tala om Sven-Erik Österbergs fantasifulla uttalande att högerregeringen spekulerade i att Socialdemokraterna skulle få bära hundhuvudet för ett Nej.
SAP satte fjädern i Rerinfeldts ordförandehatt
Uppenbarligen är detta bara trams när det var Reinfeldt som ville ha ett ja som fjäder i hatten som blivande EU-ordförande. Dessutom så är det ju så att Lissabon under alla omständigheter inte kan träda i kraft förrän Irlandsfrågan är löst - någon annan brådska än Reinfeldts personliga prestige stod alltså inte på agendan.
Det finns alltså en rad frågetecken, som ni som drev på omröstningen eller fann er i att högerregeringen drev på, har att räta ut för oss som också får bära konskekvenserna av ert agerande.
tisdag 2 december 2008
Den goda Halal-vägen är heterosexuellt sex inom äktenskap (för kvinnor) och medan sexupplysning och preventivmedel är haram.
Den goda vägen - Halal
Halal-tv leds av tre yngre kvinnor men som är klädda på muslimsk vis med huvudet utom ansiktet inneslutet i sjal och med kläder i övrigt som inte avslöjar något om kroppsformen. Det är bra att programmet leds av kvinnor medan klädseln kan sägas vara vars och ens ensak. Det som däremot inte är programledarnas ensak är de åsikter som ensidigt framförs. Jag har inte tidigare sett något Halal-tv. Det första programledaren säger är att Halal är benämningen vad som är bra medan det som är dåligt kallas haram. Och det är därför deras program heter Halal-tv. Det är alltså inget diskussionsprogram utan en anvisning om den enda rätta, goda vägen.
Avhållsamhet är ämnet
Dagens program handlar om sex påstås det. Men det visar sig att det handlar om det goda med avhållsamhet före det heterosexuella äktenskapet. Sex är så fint att det måste sparas för den ende rätte (gäller bara kvinnor?). Dessutom har "sexrevolutionen orsakat könssjukdomar, aborter, förfulande av sex och splittrade familjer". Hade denna skräckpropaganda framförts av vilket annat samfund som helst så hade det knappast blivit en serie av program där man utan motsägelase kunde på tjejkvittrigt sätt göra propaganda för en reaktionär, patriakal och sexualfientlig agenda.
Ingen diskussion
Visst kan dessa frågor diskuteras men det sker ingen diskussion. Det gäller både avhållsamhet kontra fri sexualitet, aborter och prevention. Genom dylikt ensidiga program så befästs fördomar om muslimer, som i allmänhet inte alls alla har dessa sexualfientliga idéer, och dessutom så får de tre dokklädda helt utan gensaga befästa dessa idéer i invandrargrupper. I programmet besöker man pliktskyldigast RFSU och en sexualrådgivare som visserligen får utveckla sina tankar. I mellankommentarer då man lämnat intervjuobjekten kritiseras emellertid dessa som ovederhäftiga - RFSU tycks inte vilja inse att man inte gör något åt alla den fria sexualitetens skador med aborter och könssjukdomar och sexrådgivaren fick kritik för att detta med samtycke nog var en feltolkning då flickor kände press på sig att ställa upp på sex.
Ingen bakgrund
Vad Halal-tv underlät att informera om - och vilket förtigs men förekommer i muslimska länder - är att tidigare dog kvinnor i amatörmässigt utförda aborter, att barn u.ä. var en social skandal som förstörde de ensamma mödrarnas liv och att sexualupplysning om bl.a. preventivmedel avser just att motverka könssjukdomar. Dessutom är upplägget ett slag i ansiktet på alla sekualiserade muslimer som ofta flytt sina hemländer för att undgå den religiösa övervakning som medborgarna utsätts för. Och hur ser SvT på att de många ungdomar som är haram enligt Halal-tv utsätts för hot, misshandel och utstötning inte sällan måste leva under dold identitet? Det gäller både homo- och heterosexuella.
Ärkereaktionär kristdemokrat enda Halal-fanset
Den enda som de tre programledarna hittat som "de är överens med" är samhällsvetaren och krönikören Charlotta Levay. Hon är vice ordförande i kristdemokratiska tankesmedjan Civitas. Civitas opinionsbildar bland annat för ett bevarande av kungahuset, mot abort och för att lagstiftningen om
äktenskap endast ska omfatta heterosexuella par. Själv skrev hon bl.a. i Expressen att Vi har reducerats till utbytbara sexleksaker. Hiv, klamydia och höga aborttal är vad den hyllade sexuella revolutionen har lett till. Man blir inte lycklig i ett samhälle som ständigt uppmuntrar till promiskuitet, sexuell utlevelse och experimenterande. Den sexuella revolutionen har varit till mer skada än nytta. Jo, Halal-tvs programledare och Christina Levay var helt överens.
"Vänsterradikala och statsfinansierade sexuell revolution"
Av hennes krönikor framgår att hon är klart borgerlig och ser RFSUs och den tidigare socialdemokratiska regeringens familjepolitik som en större och politiserad process - den i grunden vänsterradikala och till stor del statsfinansierade sexuella revolutionen.
Befäster fördomar och patriarkala normer
Vad har SvT bidragit med genom detta? Jo, att i sämsta fall befästa fördomar hos protestanter om muslimer och ge näring åt reaktionära patriarkala idéer hos invandrare. På alla sätt har man därmed befäst klyftan mellan olika grupper i Sverige. Enligt min mening strider programmet mot sändningstillståndet 2006 för SvT.
Halal-tv leds av tre yngre kvinnor men som är klädda på muslimsk vis med huvudet utom ansiktet inneslutet i sjal och med kläder i övrigt som inte avslöjar något om kroppsformen. Det är bra att programmet leds av kvinnor medan klädseln kan sägas vara vars och ens ensak. Det som däremot inte är programledarnas ensak är de åsikter som ensidigt framförs. Jag har inte tidigare sett något Halal-tv. Det första programledaren säger är att Halal är benämningen vad som är bra medan det som är dåligt kallas haram. Och det är därför deras program heter Halal-tv. Det är alltså inget diskussionsprogram utan en anvisning om den enda rätta, goda vägen.
Avhållsamhet är ämnet
Dagens program handlar om sex påstås det. Men det visar sig att det handlar om det goda med avhållsamhet före det heterosexuella äktenskapet. Sex är så fint att det måste sparas för den ende rätte (gäller bara kvinnor?). Dessutom har "sexrevolutionen orsakat könssjukdomar, aborter, förfulande av sex och splittrade familjer". Hade denna skräckpropaganda framförts av vilket annat samfund som helst så hade det knappast blivit en serie av program där man utan motsägelase kunde på tjejkvittrigt sätt göra propaganda för en reaktionär, patriakal och sexualfientlig agenda.
Ingen diskussion
Visst kan dessa frågor diskuteras men det sker ingen diskussion. Det gäller både avhållsamhet kontra fri sexualitet, aborter och prevention. Genom dylikt ensidiga program så befästs fördomar om muslimer, som i allmänhet inte alls alla har dessa sexualfientliga idéer, och dessutom så får de tre dokklädda helt utan gensaga befästa dessa idéer i invandrargrupper. I programmet besöker man pliktskyldigast RFSU och en sexualrådgivare som visserligen får utveckla sina tankar. I mellankommentarer då man lämnat intervjuobjekten kritiseras emellertid dessa som ovederhäftiga - RFSU tycks inte vilja inse att man inte gör något åt alla den fria sexualitetens skador med aborter och könssjukdomar och sexrådgivaren fick kritik för att detta med samtycke nog var en feltolkning då flickor kände press på sig att ställa upp på sex.
Ingen bakgrund
Vad Halal-tv underlät att informera om - och vilket förtigs men förekommer i muslimska länder - är att tidigare dog kvinnor i amatörmässigt utförda aborter, att barn u.ä. var en social skandal som förstörde de ensamma mödrarnas liv och att sexualupplysning om bl.a. preventivmedel avser just att motverka könssjukdomar. Dessutom är upplägget ett slag i ansiktet på alla sekualiserade muslimer som ofta flytt sina hemländer för att undgå den religiösa övervakning som medborgarna utsätts för. Och hur ser SvT på att de många ungdomar som är haram enligt Halal-tv utsätts för hot, misshandel och utstötning inte sällan måste leva under dold identitet? Det gäller både homo- och heterosexuella.
Ärkereaktionär kristdemokrat enda Halal-fanset
Den enda som de tre programledarna hittat som "de är överens med" är samhällsvetaren och krönikören Charlotta Levay. Hon är vice ordförande i kristdemokratiska tankesmedjan Civitas. Civitas opinionsbildar bland annat för ett bevarande av kungahuset, mot abort och för att lagstiftningen om
äktenskap endast ska omfatta heterosexuella par. Själv skrev hon bl.a. i Expressen att Vi har reducerats till utbytbara sexleksaker. Hiv, klamydia och höga aborttal är vad den hyllade sexuella revolutionen har lett till. Man blir inte lycklig i ett samhälle som ständigt uppmuntrar till promiskuitet, sexuell utlevelse och experimenterande. Den sexuella revolutionen har varit till mer skada än nytta. Jo, Halal-tvs programledare och Christina Levay var helt överens.
"Vänsterradikala och statsfinansierade sexuell revolution"
Av hennes krönikor framgår att hon är klart borgerlig och ser RFSUs och den tidigare socialdemokratiska regeringens familjepolitik som en större och politiserad process - den i grunden vänsterradikala och till stor del statsfinansierade sexuella revolutionen.
Befäster fördomar och patriarkala normer
Vad har SvT bidragit med genom detta? Jo, att i sämsta fall befästa fördomar hos protestanter om muslimer och ge näring åt reaktionära patriarkala idéer hos invandrare. På alla sätt har man därmed befäst klyftan mellan olika grupper i Sverige. Enligt min mening strider programmet mot sändningstillståndet 2006 för SvT.
lördag 29 november 2008
Värt att diskutera svensk-kontrakt?
Luciano Astudillo (s) vill diskutera moderaternas "svensk-kontrakt". Är det inte en för allvarlig fråga för att bara avfärdas med schablonargument?
Sarkozy har tidigare föreslagit samma
Frankrikes president Sarkozy drev tanken på ett integrationskontrakt. Jag har också tidigare skrivit på denna blogg: "...själv flera gånger pratat om att vissa krav skall ställas på invandrare, särskilt att invandraren lär sig svenska. Jag har inte tänkt på det som ett nationalistiskt drag, vilket i vart fall intellektuellt är mig främmande, utan enbart som en tanke att hur skall jag i det svenska samhället kunna tala med en person som enbart talar arabiska eller svahili eller tyska? Jag har också tyckt att man kan anvisa en nytillkommen invandrare upp till några år den plats i Sverige där det svenska samhället har resurser för ett vettigt mottagande med svenskundervisning, bostad och arbete. Allt så att invandraren på ett smidigt sätt skall kunna anpassa sig till det nya hemlandet och ges schysta möjligheter att lära sig i vårt samhälle samt att detta kan ske på ett för det svenska samhället ekonomiskt försvarbart sätt."
Per Wirtén talar om nationalistiskt spöke.
Arenaredaktören Per Wirtén 10/6 beteckande detta som panik p.g.a. misslyckad integration. Han summerade:"Plötsligt händer det omöjliga: att alla sluter upp i konsensus runt nationalismen och integration förvandlas till diskrimineringens nyckelargument. Fällan slår igen. Media stämplar ut diskussionen som gnäll. Europas spöke är tillbaka."
Kan vi ställa krav och kan invandrare ställa krav på Sverige?
Efter det blev jag naturligtvis tveksam och skrev samma dag på bloggen "Skall vi kunna nobba invandrare som inte passar i det svenska samhället eller kan vi överhuvudtaget ställa krav för invandring?" I min blogg ställde jag två frågor:
1. Är det inte ok att ställa vissa krav på nytillkomna? Bara man inte gör skillnad på svart, vit, gul eller röd eller på muslim, kristen, hedning eller buddhist.
2. Självklart skall man inte när medlemskap (eller medborgerskap) vunnits göra skillnad mellan nya och gamla medlemmar. Men är det att göra sådan skillnad att kunna återta ett förvärvat medlemskap om det vunnits på falska grunder eller grovt missbrukats exempelvis de de första 5 åren?
Frågan har nu aktualiserats genom moderaternas förslag om integrationskontrakt Och det har sågats av många, bl.a. av Katrine Kielos med artikeln Skriv på att du är integrerad - nu!
Katrine säger
... Moderaterna har antagligen fantiserat fram någon mörkhyad man som skriker om heder och Allah men i sista stund hindrar sig själv från att knuffa ut sin dotter från balkongen eftersom det plötsligt slår honom att han skrivit på ett kontrakt där det står att detta beteende är osvenskt. I Sverige är det istället pappaledighet, allemansrätt, genusteori och kollektivavtal som gäller. Skriv på att du är integrerad- nu! Visst kan det eventuellt finnas poänger med att formalisera och förtydliga vissa inslag av integrationsprocessen, men då måste man veta vad man menar med integration
Tvåsidig process
...synen på integration som en tvåsidig process där målet är ett pluralistiskt samhälle är milsvid från den svenska borgerlighetens utgångspunkter när de föreslår språktest och svenskkontrakt. Integrationsdebatten ska inte få handlar om att balansera rättigheter med skyldigheter som vore det ett nollsummespel, för det är inget nollsummespel! Det handlar om lojalitet till samhället vi lever i. Hur bygger vi upp sådan under nya förutsättningar? Det borde vara den integrationspolitiska frågan.
På Newsmill har vår integrationspolitiske talesman Luciano Astudillo (s) skrivit en artikel "Därför kan moderaternas "svensk-kontrakt" vara bra"
Luciano säger
...Samtidigt får vi socialdemokrater inte bara attackera när det gäller flykting- och integrationspolitikens område. Det finns all anledning för oss att vara lite ödmjuka inför de stora utmaningar migrationen innebär för Sverige. Dessutom är det svårt att försvara den politik som vi tidigare fört. Flykting- och introduktionspolitiken har varit dåligt organiserad, och klyftorna och segregationen har ökat och tillåtits växa sig fast under vår tid vid makten.
Vi är överens
I sak kan de flesta i Sverige skriva under på följande:
1) Integrationspolitiken har misslyckats.
2) Fler kommuner måste ta ansvar för mottagningen
3) De kommuner som tar ansvar ska få hjälp
4) Vi behöver en snabbare och effektivare introduktion med tydligt jobbfokus 5) vi behöver ett stärkt fokus på likabehandlingsprincipen
6) Vi behöver ett stärkt sammanhållande kitt för Sverige.
Förtydligande av både individens och samhällets ansvar
Moderaternas nya lösning är alltså ett särskilt etableringskontraktet för nyanlända. I det ska varje individs rättigheter och skyldigheter förtydligas. I det ska också den nyanlända skriva under på våra värderingar. Jag tror absolut att det kan finnas skäl att förtydliga både individens och samhällets ansvar genom ett kontrakt. Alltför ofta lever inte samhället upp till sitt åtagande i introduktionsprocessen. Ibland finns det också skäl att ytterligare markera för den individ som inte fullföljer sitt åtagande att bli självförsörjande.
Inget reflexmässigt NEJ
Hur effektivt kontraktet sedan blir för att stärka sammanhållningen i Sverige kan verkligen diskuteras. Jag har sagt att jag är beredd att diskutera det. Men att i detta läge reflexmässigt avfärda förslaget eller kalla det för främlingsfientligt är föga konstruktivt.
Dags för den debatt Luciano efterlyser?
Sarkozy har tidigare föreslagit samma
Frankrikes president Sarkozy drev tanken på ett integrationskontrakt. Jag har också tidigare skrivit på denna blogg: "...själv flera gånger pratat om att vissa krav skall ställas på invandrare, särskilt att invandraren lär sig svenska. Jag har inte tänkt på det som ett nationalistiskt drag, vilket i vart fall intellektuellt är mig främmande, utan enbart som en tanke att hur skall jag i det svenska samhället kunna tala med en person som enbart talar arabiska eller svahili eller tyska? Jag har också tyckt att man kan anvisa en nytillkommen invandrare upp till några år den plats i Sverige där det svenska samhället har resurser för ett vettigt mottagande med svenskundervisning, bostad och arbete. Allt så att invandraren på ett smidigt sätt skall kunna anpassa sig till det nya hemlandet och ges schysta möjligheter att lära sig i vårt samhälle samt att detta kan ske på ett för det svenska samhället ekonomiskt försvarbart sätt."
Per Wirtén talar om nationalistiskt spöke.
Arenaredaktören Per Wirtén 10/6 beteckande detta som panik p.g.a. misslyckad integration. Han summerade:"Plötsligt händer det omöjliga: att alla sluter upp i konsensus runt nationalismen och integration förvandlas till diskrimineringens nyckelargument. Fällan slår igen. Media stämplar ut diskussionen som gnäll. Europas spöke är tillbaka."
Kan vi ställa krav och kan invandrare ställa krav på Sverige?
Efter det blev jag naturligtvis tveksam och skrev samma dag på bloggen "Skall vi kunna nobba invandrare som inte passar i det svenska samhället eller kan vi överhuvudtaget ställa krav för invandring?" I min blogg ställde jag två frågor:
1. Är det inte ok att ställa vissa krav på nytillkomna? Bara man inte gör skillnad på svart, vit, gul eller röd eller på muslim, kristen, hedning eller buddhist.
2. Självklart skall man inte när medlemskap (eller medborgerskap) vunnits göra skillnad mellan nya och gamla medlemmar. Men är det att göra sådan skillnad att kunna återta ett förvärvat medlemskap om det vunnits på falska grunder eller grovt missbrukats exempelvis de de första 5 åren?
Frågan har nu aktualiserats genom moderaternas förslag om integrationskontrakt Och det har sågats av många, bl.a. av Katrine Kielos med artikeln Skriv på att du är integrerad - nu!
Katrine säger
... Moderaterna har antagligen fantiserat fram någon mörkhyad man som skriker om heder och Allah men i sista stund hindrar sig själv från att knuffa ut sin dotter från balkongen eftersom det plötsligt slår honom att han skrivit på ett kontrakt där det står att detta beteende är osvenskt. I Sverige är det istället pappaledighet, allemansrätt, genusteori och kollektivavtal som gäller. Skriv på att du är integrerad- nu! Visst kan det eventuellt finnas poänger med att formalisera och förtydliga vissa inslag av integrationsprocessen, men då måste man veta vad man menar med integration
Tvåsidig process
...synen på integration som en tvåsidig process där målet är ett pluralistiskt samhälle är milsvid från den svenska borgerlighetens utgångspunkter när de föreslår språktest och svenskkontrakt. Integrationsdebatten ska inte få handlar om att balansera rättigheter med skyldigheter som vore det ett nollsummespel, för det är inget nollsummespel! Det handlar om lojalitet till samhället vi lever i. Hur bygger vi upp sådan under nya förutsättningar? Det borde vara den integrationspolitiska frågan.
På Newsmill har vår integrationspolitiske talesman Luciano Astudillo (s) skrivit en artikel "Därför kan moderaternas "svensk-kontrakt" vara bra"
Luciano säger
...Samtidigt får vi socialdemokrater inte bara attackera när det gäller flykting- och integrationspolitikens område. Det finns all anledning för oss att vara lite ödmjuka inför de stora utmaningar migrationen innebär för Sverige. Dessutom är det svårt att försvara den politik som vi tidigare fört. Flykting- och introduktionspolitiken har varit dåligt organiserad, och klyftorna och segregationen har ökat och tillåtits växa sig fast under vår tid vid makten.
Vi är överens
I sak kan de flesta i Sverige skriva under på följande:
1) Integrationspolitiken har misslyckats.
2) Fler kommuner måste ta ansvar för mottagningen
3) De kommuner som tar ansvar ska få hjälp
4) Vi behöver en snabbare och effektivare introduktion med tydligt jobbfokus 5) vi behöver ett stärkt fokus på likabehandlingsprincipen
6) Vi behöver ett stärkt sammanhållande kitt för Sverige.
Förtydligande av både individens och samhällets ansvar
Moderaternas nya lösning är alltså ett särskilt etableringskontraktet för nyanlända. I det ska varje individs rättigheter och skyldigheter förtydligas. I det ska också den nyanlända skriva under på våra värderingar. Jag tror absolut att det kan finnas skäl att förtydliga både individens och samhällets ansvar genom ett kontrakt. Alltför ofta lever inte samhället upp till sitt åtagande i introduktionsprocessen. Ibland finns det också skäl att ytterligare markera för den individ som inte fullföljer sitt åtagande att bli självförsörjande.
Inget reflexmässigt NEJ
Hur effektivt kontraktet sedan blir för att stärka sammanhållningen i Sverige kan verkligen diskuteras. Jag har sagt att jag är beredd att diskutera det. Men att i detta läge reflexmässigt avfärda förslaget eller kalla det för främlingsfientligt är föga konstruktivt.
Dags för den debatt Luciano efterlyser?
torsdag 27 november 2008
Den nya Wallenberg-girigheten som inte ens föranleder en notis i DN och SvD.
I gårdagens Uppdrag granskning i SvT framgick det ohederliga förfarandet av yngre generationen Wallenberg. Där man genom säregna bolagskonstruktioner tillgodogjort sig pengar som stiftarna ville skulle gå till forskningsändamål. Och inga småpengar heller utan det handlar om över en halv miljard kronor på några år. Arvodena till Wallenbergarna har inte redovisats i årsredovisningarna utan dolts bland övriga förvaltningskostnader. Och om detta lurendrejeri säger tidningarna inte ett ord. Man kan undra varför?
Det är stiftelserna som äger Wallenbergföretagen..
Släkten Wallenberg hade redan i början av 1900-talet byggt upp en rejäl förmögenhet - en förmögenhet som sedan 1917 inte går vidare inom familjen Wallenberg. ISTÄLLET valde Knut och Alice Wallenberg att skapa en stiftelse som bär deras namn. Sedan den dagen, för mer än 90 år sedan, är det inte
längre familjen Wallenberg som äger Wallenberg-imperiet.
..men makten
Makten har familjen Wallenberg behållit, eftersom det är de själva som bestämmer i stiftelserna, men de har alltså inte kunnat använda kapitalet för egna ändamål. I stiftelseurkunden sas uttryckligen att syftet var att främja vetenskaplig forskning och att inga arvoden skulle betalas ut till dem som sitter i styrelsen. Det är också detta som är utgångspunkten för att stiftelsen getts skattefrihet.
Arvodesförbudet borttaget..
Den negativa arvodes klausulen har emellertid tagits bort genom styrelsens beslut och stiftelsernas förvaltning lagts ut på ett särskilt bolag där också Wallenbergare utgör styrelse och betalar - enligt beräkning - minst 6 miljoner kronor per år till vardera Peter Wallenberg, hans bror Jacob, kusinen Marcus och Claes Dahlbäck som står familjen nära.
Dubbel arvodering
Dessutom sitter dessa Wallenbergare med i styrelserna för de företag stiftelserna äger och uppbär då för samma "arbete" stora arvoden, vissa i miljonklass. Girigheten hos den yngre generationen Wallenberg avspeglas i bl.a. årsredovisningarna för stiftelserna på så sätt att fram till 2002 låg förvaltningskostnaderna på runt 10 miljoner kronor per år. Därefter steg
de årliga kostnaderna brant och uppgick 2007 till hela 138 miljoner kronor.
Den höga förvaltningskostnaden är unik
Dessa pengar frånhänds forskningen sett ur stiftarnas synvinkel. Peter Wallenbergs försvar i programmet var så ihåligt att det kändes pinsamt. Han vill inte berätta hur stora ersättningarna är till familjemedlemmarna och
utbetalningarnas storlek bestäms av familjen. En professionell tillgångsförvaltning kan om man jämför bl.a. med Wennergren-stiftelsen uppnås med en bråkdel av den summan.
Förtäckt utdelning till Wallenbergarna
Naturligtvis måste förvaltningen vara marknadsmässig och professionell. Den behöver dock inte kosta fantasibelopp och ske genom en särskild bolagskonstruktion FAM - Foundation Asset Management. Genom bolagskonstruktionen så undanhålls denna del för länsstyrelsens granskning. Som sagt sedan denna bolagskonstruktion tillkommit har förvaltningen av stiftlesemedlen på 5 år ökat från en årlig kostnad av 10 till 138 miljoner kr!
Wallenbergsgirighet
Bolaget framstår därför mer som ett sätt att organisera en förtäckt utdelning till Wallenbergfamiljens nya generation. Den nya Wallenberg-girigheten är helt i strid med stiftarnas intentioner: inget arvode skall utgå.
Mediernas tystnad - en skandal i skandalen
Redan Wallenbergarnas giriga fiffel är en skandal. Men det finns uppenbarligen ytterligare en skandal och det är mediernas hantering av avslöjandena i Uppdrag granskning. Det är som om samfällda stora plåster täckande talorganen delats ut till samtliga journalister i Sverige. Inte en enda tidning har slagit upp de sensationella avslöjanden som Uppdrag granskning innehöll. Varför?
Alla ägs av kapitalister
Får jag erinra om att över 100 dagstidningar i Sverige är borgerliga med en dagsupplaga på över 3.000.000 dagsex medan vänsterpressen rymmer 16
tidningar med en upplaga på ca 600.000 dagsex. Nu är detta ju kanske i viss mån en chimär eftersom de borgerliga tidningarna DN, Expressen, Kvällsposten och GT ägs av Bonnier och SvD och den största "vänstertidningen" Aftonbladet av Schibsted. Göteborgsposten är ett eget västsvensk konsortium behärskat också av borgerliga åsikter.
Den alldeles överväldigande gemensamma nämnaren är alltså att dagens media i det demokratiska Sverige ägs av kapitalister. Därför sker en odemokratisk sållning av nyheter och finns knappt en notis om skandalen kring Wallenbergmiljonerna. Är denna tystnad ett problem? - nej, inte om man är kapitalist eller insider i gänget som kliar varandra på ryggen och låter styrelsearvoden och de förtäckta utdelningarna flöda.
Men för oss alla andra?
Det är stiftelserna som äger Wallenbergföretagen..
Släkten Wallenberg hade redan i början av 1900-talet byggt upp en rejäl förmögenhet - en förmögenhet som sedan 1917 inte går vidare inom familjen Wallenberg. ISTÄLLET valde Knut och Alice Wallenberg att skapa en stiftelse som bär deras namn. Sedan den dagen, för mer än 90 år sedan, är det inte
längre familjen Wallenberg som äger Wallenberg-imperiet.
..men makten
Makten har familjen Wallenberg behållit, eftersom det är de själva som bestämmer i stiftelserna, men de har alltså inte kunnat använda kapitalet för egna ändamål. I stiftelseurkunden sas uttryckligen att syftet var att främja vetenskaplig forskning och att inga arvoden skulle betalas ut till dem som sitter i styrelsen. Det är också detta som är utgångspunkten för att stiftelsen getts skattefrihet.
Arvodesförbudet borttaget..
Den negativa arvodes klausulen har emellertid tagits bort genom styrelsens beslut och stiftelsernas förvaltning lagts ut på ett särskilt bolag där också Wallenbergare utgör styrelse och betalar - enligt beräkning - minst 6 miljoner kronor per år till vardera Peter Wallenberg, hans bror Jacob, kusinen Marcus och Claes Dahlbäck som står familjen nära.
Dubbel arvodering
Dessutom sitter dessa Wallenbergare med i styrelserna för de företag stiftelserna äger och uppbär då för samma "arbete" stora arvoden, vissa i miljonklass. Girigheten hos den yngre generationen Wallenberg avspeglas i bl.a. årsredovisningarna för stiftelserna på så sätt att fram till 2002 låg förvaltningskostnaderna på runt 10 miljoner kronor per år. Därefter steg
de årliga kostnaderna brant och uppgick 2007 till hela 138 miljoner kronor.
Den höga förvaltningskostnaden är unik
Dessa pengar frånhänds forskningen sett ur stiftarnas synvinkel. Peter Wallenbergs försvar i programmet var så ihåligt att det kändes pinsamt. Han vill inte berätta hur stora ersättningarna är till familjemedlemmarna och
utbetalningarnas storlek bestäms av familjen. En professionell tillgångsförvaltning kan om man jämför bl.a. med Wennergren-stiftelsen uppnås med en bråkdel av den summan.
Förtäckt utdelning till Wallenbergarna
Naturligtvis måste förvaltningen vara marknadsmässig och professionell. Den behöver dock inte kosta fantasibelopp och ske genom en särskild bolagskonstruktion FAM - Foundation Asset Management. Genom bolagskonstruktionen så undanhålls denna del för länsstyrelsens granskning. Som sagt sedan denna bolagskonstruktion tillkommit har förvaltningen av stiftlesemedlen på 5 år ökat från en årlig kostnad av 10 till 138 miljoner kr!
Wallenbergsgirighet
Bolaget framstår därför mer som ett sätt att organisera en förtäckt utdelning till Wallenbergfamiljens nya generation. Den nya Wallenberg-girigheten är helt i strid med stiftarnas intentioner: inget arvode skall utgå.
Mediernas tystnad - en skandal i skandalen
Redan Wallenbergarnas giriga fiffel är en skandal. Men det finns uppenbarligen ytterligare en skandal och det är mediernas hantering av avslöjandena i Uppdrag granskning. Det är som om samfällda stora plåster täckande talorganen delats ut till samtliga journalister i Sverige. Inte en enda tidning har slagit upp de sensationella avslöjanden som Uppdrag granskning innehöll. Varför?
Alla ägs av kapitalister
Får jag erinra om att över 100 dagstidningar i Sverige är borgerliga med en dagsupplaga på över 3.000.000 dagsex medan vänsterpressen rymmer 16
tidningar med en upplaga på ca 600.000 dagsex. Nu är detta ju kanske i viss mån en chimär eftersom de borgerliga tidningarna DN, Expressen, Kvällsposten och GT ägs av Bonnier och SvD och den största "vänstertidningen" Aftonbladet av Schibsted. Göteborgsposten är ett eget västsvensk konsortium behärskat också av borgerliga åsikter.
Den alldeles överväldigande gemensamma nämnaren är alltså att dagens media i det demokratiska Sverige ägs av kapitalister. Därför sker en odemokratisk sållning av nyheter och finns knappt en notis om skandalen kring Wallenbergmiljonerna. Är denna tystnad ett problem? - nej, inte om man är kapitalist eller insider i gänget som kliar varandra på ryggen och låter styrelsearvoden och de förtäckta utdelningarna flöda.
Men för oss alla andra?
onsdag 26 november 2008
PEO Wågström sätter igång tankeverksamheten!
S-bloggaren Peo Wågström skrev nyss på sin blogg "Konsten att bli utskrattad av sina europeiska kollegor…" : Det är inte speciellt svårt, kom 2,5 timmar för sent till ett möte och skyll på snöfall. Gissa om de blev muntra britter, belgare, tyskar och italienare….. “Snow, but you are from Sweden….”
Ja så är det ju. De europeiska kollegers skrattattacker var en bra tankeställare. Skratten motiverades ju av två saker:
1. att det inte snöade i England, Belgien, Tyskland och Italien.
2. att man inte kände till ett jota om förhållandena uppe i Norden.
Avpassat efter vår behov
En sak som man ser solklart är att bara för man har ett system konstruerat efter kontinentala förhållanden så är det inte alls sagt att det är avpassat efter våra behov här uppe. Vi beställer knappast så få snömaskiner och plogar som nere i Italien eftersom det skulle bli katastrof. Vi kan inte heller budgetera så ynkliga summor på snösväng som i Belgien eftersom det skulle leda till överdrag redan efter en vecka. Vad säger att vi skall ha ett system med minimilagstiftning på lönesidan när vi nu upparbetat en fungerande praxis med kollektivavtal? Och dessutom skapat en balans mellan arbetsgivare och löntagare som sätter gräns för marknadsliberala lösningar! Jag bara frågar?
Egen penningpolitik har det något värde?
Om det nu inte är finanskris utan bara små finansiella oroligheter eller helt enkelt svårigheter med finanserna i Frankrike, Italien och Spanien bör vi då ingå i ett valutasystem där penningpolitiken bestäms på kontinenten? Kanske kan det finnas goda skäl att ha tillgång till ett eget system som fungerar? Ja, ett system med vilket vi kan parera svårigheter på den svenska marknaden. Jag bara frågar?
Skall vi EMUa igen?
Att kronan just nu står lågt följer av att i världskrisen koncentreras spekulationen till de stora valutorna. Kronans dykning har alltså inget med dess "egentliga" värde att göra. Det är en narrspegel av hysterin i finansvärlden, där alla gripits av stora frossan och lagt sina dollar, pund och euro i madrassen för att avvakta bättre tider. Att i det läget börja prata om EMU för oss i Sverige är lika klokt som att passa på att sälja sin fastighet när det är som sämst på fastighetsmarknaden.
Från det ena till det andra
Så här kan man gå från det ena till det andra och t.o.m. börja fundera på om storlänsreformen egentligen är så vettig eftersom det också kan ställas olika krav på aktiviteten i olika delar av landet. Kan man sitta i Bryssel och bestämma antalet snöplogar i Kiruna eller vet man i Stockholm hur hårt regnskador drabbat jordbruket på Österlen? Är det vettigt att låta rödmantalade papister, som aldrig sett en vanlig löntagare, sitta i Luxemburg och bestämma hur arbetsvillkoren skall var på svensk arbetsmarknad. Ja, det är bara en fråga!
Sig själv nog?
Nu menar jag inte med detta att vi inte skall ingå i större sammanhang där man kan konstatera verkliga vinster som på klimatområdet eller vinna ökad effektivitet som när det gäller brottsbekämpning. Men det gäller att dra gränsen där och inte börja bara för de stora drömmarna konstruera potemkinkulisser.
Ja så är det ju. De europeiska kollegers skrattattacker var en bra tankeställare. Skratten motiverades ju av två saker:
1. att det inte snöade i England, Belgien, Tyskland och Italien.
2. att man inte kände till ett jota om förhållandena uppe i Norden.
Avpassat efter vår behov
En sak som man ser solklart är att bara för man har ett system konstruerat efter kontinentala förhållanden så är det inte alls sagt att det är avpassat efter våra behov här uppe. Vi beställer knappast så få snömaskiner och plogar som nere i Italien eftersom det skulle bli katastrof. Vi kan inte heller budgetera så ynkliga summor på snösväng som i Belgien eftersom det skulle leda till överdrag redan efter en vecka. Vad säger att vi skall ha ett system med minimilagstiftning på lönesidan när vi nu upparbetat en fungerande praxis med kollektivavtal? Och dessutom skapat en balans mellan arbetsgivare och löntagare som sätter gräns för marknadsliberala lösningar! Jag bara frågar?
Egen penningpolitik har det något värde?
Om det nu inte är finanskris utan bara små finansiella oroligheter eller helt enkelt svårigheter med finanserna i Frankrike, Italien och Spanien bör vi då ingå i ett valutasystem där penningpolitiken bestäms på kontinenten? Kanske kan det finnas goda skäl att ha tillgång till ett eget system som fungerar? Ja, ett system med vilket vi kan parera svårigheter på den svenska marknaden. Jag bara frågar?
Skall vi EMUa igen?
Att kronan just nu står lågt följer av att i världskrisen koncentreras spekulationen till de stora valutorna. Kronans dykning har alltså inget med dess "egentliga" värde att göra. Det är en narrspegel av hysterin i finansvärlden, där alla gripits av stora frossan och lagt sina dollar, pund och euro i madrassen för att avvakta bättre tider. Att i det läget börja prata om EMU för oss i Sverige är lika klokt som att passa på att sälja sin fastighet när det är som sämst på fastighetsmarknaden.
Från det ena till det andra
Så här kan man gå från det ena till det andra och t.o.m. börja fundera på om storlänsreformen egentligen är så vettig eftersom det också kan ställas olika krav på aktiviteten i olika delar av landet. Kan man sitta i Bryssel och bestämma antalet snöplogar i Kiruna eller vet man i Stockholm hur hårt regnskador drabbat jordbruket på Österlen? Är det vettigt att låta rödmantalade papister, som aldrig sett en vanlig löntagare, sitta i Luxemburg och bestämma hur arbetsvillkoren skall var på svensk arbetsmarknad. Ja, det är bara en fråga!
Sig själv nog?
Nu menar jag inte med detta att vi inte skall ingå i större sammanhang där man kan konstatera verkliga vinster som på klimatområdet eller vinna ökad effektivitet som när det gäller brottsbekämpning. Men det gäller att dra gränsen där och inte börja bara för de stora drömmarna konstruera potemkinkulisser.
tisdag 25 november 2008
Kapitalism skall inte lagas utan förses med grimma
I dessa tider av finanskris tvingas de mest hårdföra marknadsliberaler till reträtt och Bush nationaliserar Citybank och Borg Carnegie och överallt i väst sker liknande aktioner. Varken Bush eller Borg har ju utmärkt sig för ett socialt tänkande men nu kan han skälla som en ilsken foxterrier på chefers bonusar och t.o.m. väsande kalla vännerna bland näringslivsdirektörerna för girigbukar.
Kapitalistiskt försvar
Men bland de konservativa kapitalisterna vill man ändå försvara det marknadsliberala systemet och motverka begränsande regler. Tvärtom är det nu fritt att plädera för minskade arbetsgivaravgifter och minskat ansvar för arbetsgivare i andra sammanhang för de hälsomässiga och sociala konsekvenserna av arbetförhållanden och stress på arbetsplatsen. "Man måste gynna näringsidkarna så att de anställer fler". heter det.
Läge att lappa och laga kapitalismen
Ett ganska typiskt utslag för detta försvar är Carl Rudbecks artikel i Sydsvenskan i dag 24/11 "Läge att lappa och laga kapitalismen". Precis som de flesta borgerliga så finner man ett förmildrande drag hos kapitalism: Det är i alla fall inte socialism. "Det är lätt att just nu fördöma kapitalismen och drömma om en ny vänstervåg. Det låter bra men det är ändå inte ett realistiskt alternativ. Socialismen var och förblir ett misslyckande. Människorna i de krisdrabbade länderna har det fortfarande enormt mycket bättre än vad människor i socialistiska kommandoekonomier någonsin har haft det."
Djävulen gör Gud snäll
Det är märkligt att när en kapitalist skall försvara kapitalismen så använder man sig av något som i modern tid varit helt främmande för nordisk horisont, nämligen "kommandosocialismen". Detta innebär inte att vederbörande är obildad och inte vet vad demokratisk socialism eller socvialdemokrati står för, nämligen en Keyneiansk reglering av marknadsekonomin just för att sätta blandekonomisk grimma på den råa Friedmanska marknadsliberalismen.
Folkflertalets välstånd?
Om man som Carl Rudbeck bortser från den socialdemokratiska blandekonomin så kan man kanske påstå: "Marknadsekonomi framstår fortfarande som det bästa systemet för dem som månar om folkflertalets välstånd. Det betyder inte att kapitalismen är ett perfekt system. Men det är ett flexibelt system som låter sig reformeras och förändras... Socialismen har vanligen – och med katastrofala resultat – velat anpassa verkligheten efter ideologin."
På andras bekostnad
Det Carl Rudbeck säger är naturlöigtvis inte sant. Det vet var och en som kan sin ekomiska och politiska historia. Syftet med kapitalismen är inte alls folkflertalets välstånd utan en privilergierad grupps stora välstånd på andras bekostnad. Kapitalismen anpassar sig inte alls på annat sätt till omvärlden än att den åstadkommer vägar och situationer där fåtalet kan förmera sig på flertalets bekostnad. Däremot har genom den demokratiska socialismen skapats ett regelverk där man försöker - utan att alltid lyckas - sätta begränsningar för dessa marknadsliberala avarter. Ibland är kapitalismen girighet så stor att bubblan spricker och t.o.m. politiska tillskyndare av kapitalism tvingas av politiska anständighetsskäl ingripa.
Keynes användbar bara i kris?
När nu ingripandena i Keyneiansk modell görs även av politiska högerkrafter så rycker näringslivets ekonomiska tennsoldat Stefan Fölster ut och förklarar att just nu är det undantagsfall då Keynes modell gäller, nämligen då ekonomin p.g.a. alla spekulationer håller på att bryta ner hela finanssystemet. Jaha då passar det- var det inte Carl Rudbeck som nyss talade om att anpassa verkligheten efter den egna ideologin?
Kapitalimens utslagna i rännstenen
Slutraderna i Carl Rudbergs lilla blänkare är: Men New York och Malmö kommer, också för krisens offer, att förbli mänskligare städer än Pyongyang och Havanna. När det gäller Havanna kanske det är ett mindre väl valt exempel. Men om man tänker på New York med alla utslagna döende i rännstenen med Malmös i detta avseende någorlunda välordnade sociala omhändertagande. Säger det inte mer om den kallhamrade cynism som präglar försvaret av kapitalismen?
Förmildras kapitalistisk råhet mot bakgrund av kommunistisk diktatur?
Naturligtvis vill jag inte försvara den revolutionära socialismen och dess brott mot mänskligheten. Vad jag däremot vill säga är att det är symtomatiskt att man måste söka upp dessa gräsligheter för att möjligen tänka sig att kapitalismen i någon enda grad kan sägas ha en förmildrande sida.
Kapitalistiskt försvar
Men bland de konservativa kapitalisterna vill man ändå försvara det marknadsliberala systemet och motverka begränsande regler. Tvärtom är det nu fritt att plädera för minskade arbetsgivaravgifter och minskat ansvar för arbetsgivare i andra sammanhang för de hälsomässiga och sociala konsekvenserna av arbetförhållanden och stress på arbetsplatsen. "Man måste gynna näringsidkarna så att de anställer fler". heter det.
Läge att lappa och laga kapitalismen
Ett ganska typiskt utslag för detta försvar är Carl Rudbecks artikel i Sydsvenskan i dag 24/11 "Läge att lappa och laga kapitalismen". Precis som de flesta borgerliga så finner man ett förmildrande drag hos kapitalism: Det är i alla fall inte socialism. "Det är lätt att just nu fördöma kapitalismen och drömma om en ny vänstervåg. Det låter bra men det är ändå inte ett realistiskt alternativ. Socialismen var och förblir ett misslyckande. Människorna i de krisdrabbade länderna har det fortfarande enormt mycket bättre än vad människor i socialistiska kommandoekonomier någonsin har haft det."
Djävulen gör Gud snäll
Det är märkligt att när en kapitalist skall försvara kapitalismen så använder man sig av något som i modern tid varit helt främmande för nordisk horisont, nämligen "kommandosocialismen". Detta innebär inte att vederbörande är obildad och inte vet vad demokratisk socialism eller socvialdemokrati står för, nämligen en Keyneiansk reglering av marknadsekonomin just för att sätta blandekonomisk grimma på den råa Friedmanska marknadsliberalismen.
Folkflertalets välstånd?
Om man som Carl Rudbeck bortser från den socialdemokratiska blandekonomin så kan man kanske påstå: "Marknadsekonomi framstår fortfarande som det bästa systemet för dem som månar om folkflertalets välstånd. Det betyder inte att kapitalismen är ett perfekt system. Men det är ett flexibelt system som låter sig reformeras och förändras... Socialismen har vanligen – och med katastrofala resultat – velat anpassa verkligheten efter ideologin."
På andras bekostnad
Det Carl Rudbeck säger är naturlöigtvis inte sant. Det vet var och en som kan sin ekomiska och politiska historia. Syftet med kapitalismen är inte alls folkflertalets välstånd utan en privilergierad grupps stora välstånd på andras bekostnad. Kapitalismen anpassar sig inte alls på annat sätt till omvärlden än att den åstadkommer vägar och situationer där fåtalet kan förmera sig på flertalets bekostnad. Däremot har genom den demokratiska socialismen skapats ett regelverk där man försöker - utan att alltid lyckas - sätta begränsningar för dessa marknadsliberala avarter. Ibland är kapitalismen girighet så stor att bubblan spricker och t.o.m. politiska tillskyndare av kapitalism tvingas av politiska anständighetsskäl ingripa.
Keynes användbar bara i kris?
När nu ingripandena i Keyneiansk modell görs även av politiska högerkrafter så rycker näringslivets ekonomiska tennsoldat Stefan Fölster ut och förklarar att just nu är det undantagsfall då Keynes modell gäller, nämligen då ekonomin p.g.a. alla spekulationer håller på att bryta ner hela finanssystemet. Jaha då passar det- var det inte Carl Rudbeck som nyss talade om att anpassa verkligheten efter den egna ideologin?
Kapitalimens utslagna i rännstenen
Slutraderna i Carl Rudbergs lilla blänkare är: Men New York och Malmö kommer, också för krisens offer, att förbli mänskligare städer än Pyongyang och Havanna. När det gäller Havanna kanske det är ett mindre väl valt exempel. Men om man tänker på New York med alla utslagna döende i rännstenen med Malmös i detta avseende någorlunda välordnade sociala omhändertagande. Säger det inte mer om den kallhamrade cynism som präglar försvaret av kapitalismen?
Förmildras kapitalistisk råhet mot bakgrund av kommunistisk diktatur?
Naturligtvis vill jag inte försvara den revolutionära socialismen och dess brott mot mänskligheten. Vad jag däremot vill säga är att det är symtomatiskt att man måste söka upp dessa gräsligheter för att möjligen tänka sig att kapitalismen i någon enda grad kan sägas ha en förmildrande sida.
söndag 23 november 2008
S sjunker i opinionen p.g.a. Lissabon-JAet utan konsekvensutredning
Varför köper vi de enfaldiga kommentarerna till opinionssiffrorna? Faktum är ju att Socialdemokraterna tappar tydligt till miljöpartiet och något till både vänsterpartiet och de borgerliga partierna. Finanskris? Sjabblet med vänsterregeringen? Jaha, stämmer det med väljar- utslaget?
S -3,6, V +0,6 och MP +1,3
Enligt TV4/NOVUS OPINION VÄLJARBAROMETER NOVEMBER 2008: Fortsatt kraftigt fall för socialdemokraterna
- Skillnaden mellan blocken halverad sedan juni. Så här kommenterar Novus saken: Socialdemokraterna har i november stöd av 37,2 procent. Socialdemokraterna har minskat med hela 3,6 procentenheter sedan oktober (en signifikant nedgång). Den kraftiga nedgång som socialdemokraterna inledde tidigare under hösten fortsätter därmed. Sedan augusti har socialdemokraterna minskat hela 5,2 procentenheter vilket är en exceptionellt stark och snabb nedgång. 37,2 procent är det lägsta stödet för socialdemokraterna sedan valet 2006. Socialdemokraterna tappar tydligt till miljöpartiet och något till både vänsterpartiet och de borgerliga partierna. Socialdemokraterna kommer uppenbarligen inte särskilt väl ut i debatten om hur krisen ska hanteras respektive hur en enad vänsteropposition ska formeras.
S tappar alltså till V och Mp - varför?
Fortfarande är verkligheten ( och ungefär samma tapp till V och Mp förra opinionsundersökningen) att Socialdemokraterna tappar tydligt till Miljöpartiet och något till både Vänsterpartiet och de borgerliga partierna. Och samma bortseende från verkligheten vid förra undersökningen. Men de två partier på vänstersidan som får röster från socialdemokraterna har ju också varit med om sjabblet med vänsteralternativet och stått litet i skymundan av regeringen när det gäller finanskrisen. Men varför vinner dessa partier och socialdemokraterna förlorar. Är det bara utslag för en orättvis bedömning hos väljarna? Eller finns det möjligen några särdrag.
Lissabonfördraget
V har kämpat för att få fram en en villkorad ratificering och Miljöpartiet har velat gå ännu längre - båda har starkt motsatt sig regeringens kuppartade genomförande av Lissabonfördraget. Socialdemokraterna harju tidigt i höstas gett upp den svenska modellen för att som Sven-Erik Österberg uttryckte saken i Kommunalarbetaren för att få ett "funktionsdugligt EU". Med det kunde man inte vänta till efter utredningen om konsekvenserna av JA förelåg, som LO ville. M.h.t. siffrorna är det här man har att söka förklaringen. Men det sura äpplet är förmodligen för surt att bita i.
S -3,6, V +0,6 och MP +1,3
Enligt TV4/NOVUS OPINION VÄLJARBAROMETER NOVEMBER 2008: Fortsatt kraftigt fall för socialdemokraterna
- Skillnaden mellan blocken halverad sedan juni. Så här kommenterar Novus saken: Socialdemokraterna har i november stöd av 37,2 procent. Socialdemokraterna har minskat med hela 3,6 procentenheter sedan oktober (en signifikant nedgång). Den kraftiga nedgång som socialdemokraterna inledde tidigare under hösten fortsätter därmed. Sedan augusti har socialdemokraterna minskat hela 5,2 procentenheter vilket är en exceptionellt stark och snabb nedgång. 37,2 procent är det lägsta stödet för socialdemokraterna sedan valet 2006. Socialdemokraterna tappar tydligt till miljöpartiet och något till både vänsterpartiet och de borgerliga partierna. Socialdemokraterna kommer uppenbarligen inte särskilt väl ut i debatten om hur krisen ska hanteras respektive hur en enad vänsteropposition ska formeras.
S tappar alltså till V och Mp - varför?
Fortfarande är verkligheten ( och ungefär samma tapp till V och Mp förra opinionsundersökningen) att Socialdemokraterna tappar tydligt till Miljöpartiet och något till både Vänsterpartiet och de borgerliga partierna. Och samma bortseende från verkligheten vid förra undersökningen. Men de två partier på vänstersidan som får röster från socialdemokraterna har ju också varit med om sjabblet med vänsteralternativet och stått litet i skymundan av regeringen när det gäller finanskrisen. Men varför vinner dessa partier och socialdemokraterna förlorar. Är det bara utslag för en orättvis bedömning hos väljarna? Eller finns det möjligen några särdrag.
Lissabonfördraget
V har kämpat för att få fram en en villkorad ratificering och Miljöpartiet har velat gå ännu längre - båda har starkt motsatt sig regeringens kuppartade genomförande av Lissabonfördraget. Socialdemokraterna harju tidigt i höstas gett upp den svenska modellen för att som Sven-Erik Österberg uttryckte saken i Kommunalarbetaren för att få ett "funktionsdugligt EU". Med det kunde man inte vänta till efter utredningen om konsekvenserna av JA förelåg, som LO ville. M.h.t. siffrorna är det här man har att söka förklaringen. Men det sura äpplet är förmodligen för surt att bita i.
fredag 21 november 2008
Hur kvalificerad var egentligen majoriteten för Lissabon och varför var så många frånvarande?
Hur röstade SAP egentligen?
Av s-ledamöterna röstade 95 Ja, ingen nej och 27 var frånvarande men 8 avstod. De som avstod var Bo Bernhardsson, Skåne, Claes-Göran Brandin, Göteborg, Eva-Lena Jansson, Örebro, Morgan Johansson, Skåne, Jan-Olof Larsson, V:a Götaland, Leif Pagrotsky, Göteborg, Hans Stenberg, Västernorrland, Krister Örnfjäder, Kalmar. Anledningen uppgavs vara att man inte ville frondera mot partiet och man ansåg också vilandeförklaring i en eller annan form meningslös. "Det finns en framtid med en rad viktiga diskussioner att föra." Vi kritiker måste nog vara tacksamma gentemot de 8 för markeringen eftersom detta tyder på personligt mod och dessutom är det förmodligen en belastning i deras personliga CV. Självständigt tänkande har aldrig varit en merit i något parti. Inte heller i SAP. Trots att detta faktiskt är livsnerven för ett parti.
Skåne röstade så här
För oss här i Skåne kan det vara av intresse att veta hur "våra" rikdagsmän uppträdde: röstade Ja gjorde Christer Adelsbo, Ann Arleklo, Rose-Marie Carlsson,Kerstin Engle, Marie Granlund, Christin Hagberg, Kent Härstedt, Leif Jakobsson, Ylva Johansson, Ronny Olander, Göran Persson; som nämnts
ovan avstod Bo Bernhardsson och Morgan Johansson medan Luciano Astudillo, Inger Jarl Beck, Anders Karlsson anmälts som frånvarande. Själv känner jag stor glädje över att vi hyser Bo och Morgan bland de våra. Medan de övriga nog borde se över sina kontakter med fackföreningsrörelsen, som faktiskt utgör grunden för partiet.
Nyfiken på vad det är för bacill som riksdagsledamöterna fått
Framöver tänker jag - om möjligt ta ta reda på av vilken anledning 27 s-riksdagsmän var frånvarande vid den viktiga Lissabonomröstningen. Därför skrev jag till en socialdemokraternas s.k. kvittningsman i riksdagen: Mitt syfte är att utreda om partipiskan spelat någon roll. Jag skulle vilja ha frågan belyst och inte vid min artikel vara utlämnad till att spekulera. Svaret är avsett för publicering.
Kvittningsmannens svar
Kvittningsmannen Lennart Axelsson svarade: Inför alla voteringar så har vi kvittningsmän att ta ställning till om de skäl som ledamöterna anför för att "slippa" votera är tillräckligt starka. Det kan handla om internationella åtaganden, medverkan vid olika sorters arrangemang och naturligtvis
sjukdom eller andra personliga skäl. Vid den här voteringen användes inga andra måttstockar än vid andra voteringar, möjligtvis att vi var något striktare än normalt, men antalet frånvarande skiljde sig inte på något anmärkningsvärt sätt från andra voteringar.
Allt väl alltså!?
Men är det någon mer än jag som tycker det är underligt att vid en av de mest omstridda och viktigaste omröstningarna i riksdagen under 2008 så är 54 av 349 ledamöter frånvarande? En ledamot av sju skulle vara "förhindrad" att komma till riksdagen och rösta om Lissabonfördraget!? Detta samtidigt som 1 c röstat nej och 8 s + 2 c + 3 kd avstått från att rösta. Av KD hade nästan halva styrkan avstått eller varit frånvarande. Av S var det ju "bara" en av fem ledamöter!
Var det verkligen kvalificerad majoritet - eller skickades några hem?
Och det finns ytterligare ett förhållande som gör mig ännu mer misstänksam. Som jag redan tidigare anmärkt så kräver den kvalificerade 3/4 majoritet, dvs 261 ledamöter för JA om samtliga varit närvarande. För Lissabonfördraget röstade bara 243 ledamöter men eftersom majoriteten beräknas på de närvarande så räckte det. Ja, det vill säga om man skickade hem ett antal ledamöter, tillägger den misstänksamme. Jag har f.n. inget stöd för en sådan misstanke men undersöker saken.
Behövdes kvittning överhuvudtaget?
Som grädde moset kommer kvittningsmannens förklaring, som lider av den svagheten att någon kvittning överhuvudtaget i denna fråga inte behövdes. Kvittning tas ju till för att uppväga att någon på ena sidan får ett allvarligt personligt förhinder vilket då kvittas mot att någon på den andra sidan frivilligt avstår för att inte upphäva den mandatfördelning som väljarna röstat fram. Men i denna fråga fanns ju inget kvittningsbehov eftersom det i stora drag bara fanns en sida, nämligen S + Högeralliansen. Ändå skulle 54 ledamöter "kvittats" ut. Nej, i detta ligger inte bara en utan flera hundar begravna.
Utsagor om kraftiga påtryckningar
I pressen har förekommit uppgifter att ledamöter på den borgerliga sidan utsatts för kraftiga påtryckningar. Och det har tydligen blivit sed att man kan gå ganska långt i utövande av mentalt våld från partiledningars sida; jämför interiörerna från FRA-debatten. Övergår detta i utpressningsliknande situationer där ledamoten pressas till att exempelvis avstå från att rösta eller vara frånvarande vid omröstning aktualiseras bestämmelserna i brottsbalken, närmast otillbörligt verkande vid omröstning enligt 17 kap 8 § brottsbalken.
Fortsatt nyfiken
Men som sagt detta är en bakgrund för min nyfikenhet men jag har alltså inga sakliga skäl för att påstå något straffbart eller ens otillbörligt. Men värt att titta närmare på är det. Fortsättning följer.
Av s-ledamöterna röstade 95 Ja, ingen nej och 27 var frånvarande men 8 avstod. De som avstod var Bo Bernhardsson, Skåne, Claes-Göran Brandin, Göteborg, Eva-Lena Jansson, Örebro, Morgan Johansson, Skåne, Jan-Olof Larsson, V:a Götaland, Leif Pagrotsky, Göteborg, Hans Stenberg, Västernorrland, Krister Örnfjäder, Kalmar. Anledningen uppgavs vara att man inte ville frondera mot partiet och man ansåg också vilandeförklaring i en eller annan form meningslös. "Det finns en framtid med en rad viktiga diskussioner att föra." Vi kritiker måste nog vara tacksamma gentemot de 8 för markeringen eftersom detta tyder på personligt mod och dessutom är det förmodligen en belastning i deras personliga CV. Självständigt tänkande har aldrig varit en merit i något parti. Inte heller i SAP. Trots att detta faktiskt är livsnerven för ett parti.
Skåne röstade så här
För oss här i Skåne kan det vara av intresse att veta hur "våra" rikdagsmän uppträdde: röstade Ja gjorde Christer Adelsbo, Ann Arleklo, Rose-Marie Carlsson,Kerstin Engle, Marie Granlund, Christin Hagberg, Kent Härstedt, Leif Jakobsson, Ylva Johansson, Ronny Olander, Göran Persson; som nämnts
ovan avstod Bo Bernhardsson och Morgan Johansson medan Luciano Astudillo, Inger Jarl Beck, Anders Karlsson anmälts som frånvarande. Själv känner jag stor glädje över att vi hyser Bo och Morgan bland de våra. Medan de övriga nog borde se över sina kontakter med fackföreningsrörelsen, som faktiskt utgör grunden för partiet.
Nyfiken på vad det är för bacill som riksdagsledamöterna fått
Framöver tänker jag - om möjligt ta ta reda på av vilken anledning 27 s-riksdagsmän var frånvarande vid den viktiga Lissabonomröstningen. Därför skrev jag till en socialdemokraternas s.k. kvittningsman i riksdagen: Mitt syfte är att utreda om partipiskan spelat någon roll. Jag skulle vilja ha frågan belyst och inte vid min artikel vara utlämnad till att spekulera. Svaret är avsett för publicering.
Kvittningsmannens svar
Kvittningsmannen Lennart Axelsson svarade: Inför alla voteringar så har vi kvittningsmän att ta ställning till om de skäl som ledamöterna anför för att "slippa" votera är tillräckligt starka. Det kan handla om internationella åtaganden, medverkan vid olika sorters arrangemang och naturligtvis
sjukdom eller andra personliga skäl. Vid den här voteringen användes inga andra måttstockar än vid andra voteringar, möjligtvis att vi var något striktare än normalt, men antalet frånvarande skiljde sig inte på något anmärkningsvärt sätt från andra voteringar.
Allt väl alltså!?
Men är det någon mer än jag som tycker det är underligt att vid en av de mest omstridda och viktigaste omröstningarna i riksdagen under 2008 så är 54 av 349 ledamöter frånvarande? En ledamot av sju skulle vara "förhindrad" att komma till riksdagen och rösta om Lissabonfördraget!? Detta samtidigt som 1 c röstat nej och 8 s + 2 c + 3 kd avstått från att rösta. Av KD hade nästan halva styrkan avstått eller varit frånvarande. Av S var det ju "bara" en av fem ledamöter!
Var det verkligen kvalificerad majoritet - eller skickades några hem?
Och det finns ytterligare ett förhållande som gör mig ännu mer misstänksam. Som jag redan tidigare anmärkt så kräver den kvalificerade 3/4 majoritet, dvs 261 ledamöter för JA om samtliga varit närvarande. För Lissabonfördraget röstade bara 243 ledamöter men eftersom majoriteten beräknas på de närvarande så räckte det. Ja, det vill säga om man skickade hem ett antal ledamöter, tillägger den misstänksamme. Jag har f.n. inget stöd för en sådan misstanke men undersöker saken.
Behövdes kvittning överhuvudtaget?
Som grädde moset kommer kvittningsmannens förklaring, som lider av den svagheten att någon kvittning överhuvudtaget i denna fråga inte behövdes. Kvittning tas ju till för att uppväga att någon på ena sidan får ett allvarligt personligt förhinder vilket då kvittas mot att någon på den andra sidan frivilligt avstår för att inte upphäva den mandatfördelning som väljarna röstat fram. Men i denna fråga fanns ju inget kvittningsbehov eftersom det i stora drag bara fanns en sida, nämligen S + Högeralliansen. Ändå skulle 54 ledamöter "kvittats" ut. Nej, i detta ligger inte bara en utan flera hundar begravna.
Utsagor om kraftiga påtryckningar
I pressen har förekommit uppgifter att ledamöter på den borgerliga sidan utsatts för kraftiga påtryckningar. Och det har tydligen blivit sed att man kan gå ganska långt i utövande av mentalt våld från partiledningars sida; jämför interiörerna från FRA-debatten. Övergår detta i utpressningsliknande situationer där ledamoten pressas till att exempelvis avstå från att rösta eller vara frånvarande vid omröstning aktualiseras bestämmelserna i brottsbalken, närmast otillbörligt verkande vid omröstning enligt 17 kap 8 § brottsbalken.
Fortsatt nyfiken
Men som sagt detta är en bakgrund för min nyfikenhet men jag har alltså inga sakliga skäl för att påstå något straffbart eller ens otillbörligt. Men värt att titta närmare på är det. Fortsättning följer.
Slutredovisning av en kamp för fackliga rättigheter: Vi svek som parti men måste nu ta nya tag för en stark socialdemokratisk grupp i EU.
För en timme sedan kom resultatet: 243 ja och 39 nej, 13 nedlagda och 54 icke närvarande. 243 mot 106. Inte 3/4 kvalificerad majoritet men nu är det bara de närvarande som räknas . Därför hade man tvingat en del kritiska att vara frånvarande eftersom annars hade inte den erforderliga majoriteten uppnåtts - 261 om alla varit närvarande. Ett av de viktigaste besluten hade alltså genomdrivits med tjyv- och rackarspel hårda påtryckningar. Enskilda riksdagsmän har berättat vad de utsatts för. Och man röstade JA utan att ha fått ta del av utredningen om konsekvenserna av JA-et. Egentligen är detta inte tidigare omnämnda skäl för folkomröstning, nämligen att då fungerar demokratin med konsekvensutredning och utan utpressning och inpiskning. Jag får dålig smak i munnen när jag tänker på vad det parti jag är medlem i medverkat till.
När det gäller summeringen av debatten inför omröstningen konstaterar jag att i sista minuten sägs sanningen att vi sålde den svenska modellen för att få ett bättre fungerande EU. Som kritiker behöver jag ingalunda gilla alla skamgrepp med vilka man lotsat igenom fördraget men jag måste å andra sidan börja med att arbeta för en stor vänstergrupp i EU-parlamentet 2009.
Först summeringen:
Troskyldiga osanningar
Det har varit en envis troskyldighet över socialdemokraterna när det gäller Lissabonfördraget och fackliga rättigheter. EU-parlamenatarikern Åsa Westlund är en typisk företrädare och skriver på sin blogg (http://www.asawestlund.se/blog/omrostningen-om-lissabonfordraget/)att hon är starkt kritisk mot de som argumenterat för att riksdagen bör villkora en ratificering för att få bättre garantier för de svenska kollektivavtalen,varvid de viktigaste skälen skulle vara:
1. Vaxholmsdomen som hela diskussionen grundar sig på är beslutad på grundval av det gamla fördraget, inte det nya.
2. Det nya fördraget är bättre än det vi har idag, också på arbetsmarknadens område.
3. För att lyckas med en omförhandling krävs att alla andra länder också vill det. Det vill de inte.
4. För att lyckas med en omförhandling skulle man behöva få med sig alla på att göra detta. Det är otänkbart att Lettland och de övriga länder som delar Lettlands uppfattning skulle gå med på detta.
5. Det finns andra sätt som vi kan stärka kollektivavtalen på. Vi vill ändra i utstationeringsdirektivet på EU-nivå, och förhoppningsvis kommer också Sverige med egna lagändringar kunna stärka kollektivavtalen.
Jättebra om det stämde
Detta vore jättebra om det hade förankring i verkligheten men så är inte fallet och det vet varenda jurist som känner till något om EU-rätt. Mer specificerat beträffande påståendena ovan:
1. Sant men enligt Lissabonfördraget stadsfästs de marknadsliberala tankegångarna i Vaxholmsmålet, se art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan, dvs fria rörligheten för kapital och tjänster tar över fackliga rättigheter.
2. I viss mån sant då bl.a. fackliga rättigheter skrivs in i i fördragstext,art 28 i Rättighetsstadgan. Men samma begränsning som i 1 gäller, dvs de fackliga rättigheterna får vika om de kolliderar med de fria rörligheterna för kapital och tjänster
3. Osant eftersom högerkrafterna vill ha igenom det nya fördraget varför ett villkorat JA hade kunnat pressa igenom förbättringar. Men partiet har valt att svika löntagarna på denna punkt. Vi hade alltså försatt Kommissionen i samma läge som Irland, som kan påräkna väsentliga undantag för att efter denna form av "övertalning" rösta JA
4. se 3 ovan
5. Osant och hon har själv under 3 och 4 angett skälen till det: högerkrafterna kommer inte gå med på att stärka fackliga rättigheter. Annorlunda hade läget varit om vi villkorat ratificering av Lissabonfördraget. Men nu svek vi på denna punkt.
Nyfiken på sanningen?
Man vill naturligtvis tro partiledningen och EU-parlamentarikern Jan Andersson men den som är minsta nyfiken minsta nyfiken på sanningen kan läsa i Kommunalarbetaren vad den arroganta EG-domaren Pernilla Lindh säger om detta. (http://www.ka.se/index.cfm?c=85234). Man kan ju i vart fall känna hederlig tveksamhet när man läser detta och jämför med vad våra egna uttolkare som inte är jurister och inte är insatta i EU-rättens mysterier säger.
Sven-Erik Österberg berättar sagor
En annan sagoberättare uppträdde i dag – vår gruppledare i riksdagen Sven–Erik Österberg. I Kommunalarbetaren (http://www.ka.se/index.cfm?c=85338) påstår han att det var en "Strategi från regeringen att nu tvinga fram en omröstning för att vi ska rösta nej till Lissabonfördraget. Då skulle socialdemokraterna få skulden för att det inte godkänns... Skulle vi nu ställa krav om garantier för kollektivavtalen så tog det flera år innan vi hade chans att bli klara med ett nytt fördrag. Visserligen är det riktigt att det blir svårare att i framtiden få igenom garantier för kollektivavtalen och strejkrätten när Lissabonfördraget är godkänt.Men det viktigaste är som sagt att vi får ett funktionsdugligt EU."
Även Göran Färm är bra på historier
Detta skall sammanställas med vad Göran Färm sagt i AiP nr 44 om möjligheten att "För att få undantag för de svenska kollektivavtalen måste alla EUs regeringar och parlament gå med på det. De borgerliga högerregeringarna i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Italien kommer aldrig att gå med på att förstärka fackliga rättigheterna ännu mer. Glöm det."
Förtjänar Sven-Erik Ö. tilltro?
Bara tanken att Reinfeldt skulle riskera nesan att stå där som ordförande och ha "förlorat" Lissabonomröstningen är så sökt att den inte förtjänar minsta tilltro. Men viktigare är att partiledningen helt plötsligt alltså medger att det är sant vad kritiker påstått, nämligen att när vi nu ratificerat Lissabonfördraget blir det svårt att genomföra garantier för den svenska modellen.
Svenska modellen säljs för att genom JA få ett funktionsdugligt EU
Varför har man inte tidigare sagt att meningen var att köra över de svenska facken och fackliga rättigheter i syfte att som man tror få ett "funktionsdugligt EU"? När vi alltså röstat JA till Lissabon som lagfäster EG-domstolens marknadsliberala lavalerier så räknar man alltså med att man sålt den svenska modellen. På annat sätt kan dessa fakta inte gärna tolkas.
Kännbar väljarreaktion
Naturligtvis kommer denna medvetna bluff i dagen. Därför är det dags nu när omröstningen nästan ägt rum att börjar sudda i argumenteringen. Men det är märkligt hur Sven-Erik Österberg nu medger det faktum som han tidigare beskyllt andra för att vara åsiktscharlataner för. Oavsett vad man nu säger så kommer väljarnas dom över taskspelet kring ratificeringen av Lissabonfördraget att bli kännbar.
Inför EU-valet:
Demokrati med tveksamma grepp
När jag sagt detta så får jag konstatera att en demokratisk process ägt rum visserligen med klart konstitutionellt tveksamma grepp
* borde överlämnandet av makt ha skett i form av antagande av grundlag?
* är det inte rimligt att folk fått folkomrösta?
* borde man inte ha väntat med att rösta JA till dess utredning om vad JA innebär förelåg?
Majoriteten har beslutat
Men majoriteten har beslutat sig. Jag kan inte ställa kravet på mig själv att tycka det var välbetänkt. Eller ens att det skett genom en schysst process. Däremot anser jag det viktigt att alla vi som varit kritiska fortsätter att granska "de andra" så att de nu verkligen gör något i enlighet med vad de lovat, nämligen att garantera - så gott det nu går - fackliga rättigheter.
Vi kritiska är guld för partiet inför EU-valet
Det är också viktigt att alla vi som inte bara följt med strömmen och trot allt det som vi matats med i fortsättningen gör våra röster hörda. Med en viss förenkling kan man säga att vi har den intellektuella kapaciteten att genomskåda alla dubbelheter och smålögner. Kanske borde vi kryssa alla EU-kritiker på EU-valsedeln. De behövs nämligen folk som kan tänka själva även i den församlingen.
När det gäller summeringen av debatten inför omröstningen konstaterar jag att i sista minuten sägs sanningen att vi sålde den svenska modellen för att få ett bättre fungerande EU. Som kritiker behöver jag ingalunda gilla alla skamgrepp med vilka man lotsat igenom fördraget men jag måste å andra sidan börja med att arbeta för en stor vänstergrupp i EU-parlamentet 2009.
Först summeringen:
Troskyldiga osanningar
Det har varit en envis troskyldighet över socialdemokraterna när det gäller Lissabonfördraget och fackliga rättigheter. EU-parlamenatarikern Åsa Westlund är en typisk företrädare och skriver på sin blogg (http://www.asawestlund.se/blog/omrostningen-om-lissabonfordraget/)att hon är starkt kritisk mot de som argumenterat för att riksdagen bör villkora en ratificering för att få bättre garantier för de svenska kollektivavtalen,varvid de viktigaste skälen skulle vara:
1. Vaxholmsdomen som hela diskussionen grundar sig på är beslutad på grundval av det gamla fördraget, inte det nya.
2. Det nya fördraget är bättre än det vi har idag, också på arbetsmarknadens område.
3. För att lyckas med en omförhandling krävs att alla andra länder också vill det. Det vill de inte.
4. För att lyckas med en omförhandling skulle man behöva få med sig alla på att göra detta. Det är otänkbart att Lettland och de övriga länder som delar Lettlands uppfattning skulle gå med på detta.
5. Det finns andra sätt som vi kan stärka kollektivavtalen på. Vi vill ändra i utstationeringsdirektivet på EU-nivå, och förhoppningsvis kommer också Sverige med egna lagändringar kunna stärka kollektivavtalen.
Jättebra om det stämde
Detta vore jättebra om det hade förankring i verkligheten men så är inte fallet och det vet varenda jurist som känner till något om EU-rätt. Mer specificerat beträffande påståendena ovan:
1. Sant men enligt Lissabonfördraget stadsfästs de marknadsliberala tankegångarna i Vaxholmsmålet, se art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan, dvs fria rörligheten för kapital och tjänster tar över fackliga rättigheter.
2. I viss mån sant då bl.a. fackliga rättigheter skrivs in i i fördragstext,art 28 i Rättighetsstadgan. Men samma begränsning som i 1 gäller, dvs de fackliga rättigheterna får vika om de kolliderar med de fria rörligheterna för kapital och tjänster
3. Osant eftersom högerkrafterna vill ha igenom det nya fördraget varför ett villkorat JA hade kunnat pressa igenom förbättringar. Men partiet har valt att svika löntagarna på denna punkt. Vi hade alltså försatt Kommissionen i samma läge som Irland, som kan påräkna väsentliga undantag för att efter denna form av "övertalning" rösta JA
4. se 3 ovan
5. Osant och hon har själv under 3 och 4 angett skälen till det: högerkrafterna kommer inte gå med på att stärka fackliga rättigheter. Annorlunda hade läget varit om vi villkorat ratificering av Lissabonfördraget. Men nu svek vi på denna punkt.
Nyfiken på sanningen?
Man vill naturligtvis tro partiledningen och EU-parlamentarikern Jan Andersson men den som är minsta nyfiken minsta nyfiken på sanningen kan läsa i Kommunalarbetaren vad den arroganta EG-domaren Pernilla Lindh säger om detta. (http://www.ka.se/index.cfm?c=85234). Man kan ju i vart fall känna hederlig tveksamhet när man läser detta och jämför med vad våra egna uttolkare som inte är jurister och inte är insatta i EU-rättens mysterier säger.
Sven-Erik Österberg berättar sagor
En annan sagoberättare uppträdde i dag – vår gruppledare i riksdagen Sven–Erik Österberg. I Kommunalarbetaren (http://www.ka.se/index.cfm?c=85338) påstår han att det var en "Strategi från regeringen att nu tvinga fram en omröstning för att vi ska rösta nej till Lissabonfördraget. Då skulle socialdemokraterna få skulden för att det inte godkänns... Skulle vi nu ställa krav om garantier för kollektivavtalen så tog det flera år innan vi hade chans att bli klara med ett nytt fördrag. Visserligen är det riktigt att det blir svårare att i framtiden få igenom garantier för kollektivavtalen och strejkrätten när Lissabonfördraget är godkänt.Men det viktigaste är som sagt att vi får ett funktionsdugligt EU."
Även Göran Färm är bra på historier
Detta skall sammanställas med vad Göran Färm sagt i AiP nr 44 om möjligheten att "För att få undantag för de svenska kollektivavtalen måste alla EUs regeringar och parlament gå med på det. De borgerliga högerregeringarna i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Italien kommer aldrig att gå med på att förstärka fackliga rättigheterna ännu mer. Glöm det."
Förtjänar Sven-Erik Ö. tilltro?
Bara tanken att Reinfeldt skulle riskera nesan att stå där som ordförande och ha "förlorat" Lissabonomröstningen är så sökt att den inte förtjänar minsta tilltro. Men viktigare är att partiledningen helt plötsligt alltså medger att det är sant vad kritiker påstått, nämligen att när vi nu ratificerat Lissabonfördraget blir det svårt att genomföra garantier för den svenska modellen.
Svenska modellen säljs för att genom JA få ett funktionsdugligt EU
Varför har man inte tidigare sagt att meningen var att köra över de svenska facken och fackliga rättigheter i syfte att som man tror få ett "funktionsdugligt EU"? När vi alltså röstat JA till Lissabon som lagfäster EG-domstolens marknadsliberala lavalerier så räknar man alltså med att man sålt den svenska modellen. På annat sätt kan dessa fakta inte gärna tolkas.
Kännbar väljarreaktion
Naturligtvis kommer denna medvetna bluff i dagen. Därför är det dags nu när omröstningen nästan ägt rum att börjar sudda i argumenteringen. Men det är märkligt hur Sven-Erik Österberg nu medger det faktum som han tidigare beskyllt andra för att vara åsiktscharlataner för. Oavsett vad man nu säger så kommer väljarnas dom över taskspelet kring ratificeringen av Lissabonfördraget att bli kännbar.
Inför EU-valet:
Demokrati med tveksamma grepp
När jag sagt detta så får jag konstatera att en demokratisk process ägt rum visserligen med klart konstitutionellt tveksamma grepp
* borde överlämnandet av makt ha skett i form av antagande av grundlag?
* är det inte rimligt att folk fått folkomrösta?
* borde man inte ha väntat med att rösta JA till dess utredning om vad JA innebär förelåg?
Majoriteten har beslutat
Men majoriteten har beslutat sig. Jag kan inte ställa kravet på mig själv att tycka det var välbetänkt. Eller ens att det skett genom en schysst process. Däremot anser jag det viktigt att alla vi som varit kritiska fortsätter att granska "de andra" så att de nu verkligen gör något i enlighet med vad de lovat, nämligen att garantera - så gott det nu går - fackliga rättigheter.
Vi kritiska är guld för partiet inför EU-valet
Det är också viktigt att alla vi som inte bara följt med strömmen och trot allt det som vi matats med i fortsättningen gör våra röster hörda. Med en viss förenkling kan man säga att vi har den intellektuella kapaciteten att genomskåda alla dubbelheter och smålögner. Kanske borde vi kryssa alla EU-kritiker på EU-valsedeln. De behövs nämligen folk som kan tänka själva även i den församlingen.
onsdag 19 november 2008
Besked från EG-domstolen: Wanja Lundby-Wedin är oförskämd och det finns inga garantier för fackliga rättigheter i Lissabonfördraget.
Auktoritativt besked
"Nu gungar den svenska arbetsrätten" i Kommunalarbetaren (http://www.ka.se/?c=85234). EG-domaren Pernilla Lindh tar vår LO-ordförande i örat och förklarar att Lissabonfördraget inte ger några garantier för strejkrätt. Makten över strejkrätt och anställningsvillkor har flyttats från fack och arbetsgivare till EG-domstolen i Luxemburg. S och LO:s ledning hoppas på en starkare strejkrätt med den nya grundlagen. Men sådana garantier finns inte, säger Pernilla Lindh, domare i EG-domstolen, och svänger sin röda mantel. Detta framgår av en artikeln
EG-domstolens domar går emot facket
Den svenska modellen låter fack och arbetsgivare själva avtala om löner och anställningsvillkor i stället för att regeringen ska stifta lagar om samma saker. Men det senaste året har domarna i EG-domstolen vid fyra tillfällen givit löntagarnas organisationer bakläxa.Den marknadsliberala domstolens ståndpunkt är att lagar, regler och fackliga avtal får inte försvåra kapitalets rörelsefrihet. Strejk är en rättighet, men bara tillåten om den ”står i rimlig proportion” och inte kommer i konflikt med den fria rörligheten.
Ingen förbättring med Lissabon jämfört med Nice
Ett av argumenten för det nya fördraget är att strejkrätten skrivs in som en grundläggande rättighet. Därmed måste domstolen ge den större tyngd i jämförelse med EU:s fundamentala frihet för arbetskraft och tjänster att fritt röra sig över gränserna inom EU. Men det håller Pernilla Lindh inte med om. Hon säger: Det finns redan en stadga om mänskliga och sociala rättigheter i anslutning till det nuvarande Nicefördraget i EU. I elva domar har domstolen direkt hänvisat till detta... Skillnaden om den skrivs in i Lissabonfördraget vore att det blir svart på vitt att stadgan är bindande. Men någon skillnad i praktiken blir det alltså inte för domstolens bedömning jämfört med i dag. Laval-domarna kommer alltså att fortsätta under Lissabon.
Facket kräver tillägg
Europafacket kräver att EU antar ett socialt protokoll om löntagarnas rättigheter som ett tillägg till fördraget och skärper reglerna i utstationeringsdirektivet om de som tillfälligt arbetar i ett annat EU-land. Pernilla Lindh har svårt att se att domstolen skulle döma annorlunda även om facket fick göra dessa tillägg och ändringar. Fördraget i EU står över alla andra lagar, direktiv och förordningar, i EU och unionens medlemsländer.
Margot och jurister bekräftar
När det gäller den sakligt juridiska bedömningen så bekräftar Pernilla Lind bara vad Margot Wallström i EU–kommissionen tidigare har sagt att det blir ingen förändring för de fackliga rättigheterna bara för att Lissabonfördraget antas. Även de tre främsta juristprofessorerna i ämnet vid våra tre stora Universitet i Lund, Uppsala och Stocholm har bekräftat detta.
Domstolen dömer efter EU-rätten
Pernilla Lindh är missnöjd med det som skrivs i svenska tidningar om EG-domstolen.Ibland görs det häpnadsväckande uttalanden. En del av dessa är förlöjligande, bland annat om våra arbetsmetoder. Domstolen är inte fri att skapa sin egen roll. Vi hugger inte till med vad som helst. Om inte politikerna gillar våra domar, kan de fatta politiska beslut med en annan inriktning. Det påverkar hur domstolen kan döma.
Oförskämdheter
Pernilla Lindh vill inte kommentera LAVAL-domen, men säger att hon inte är förvånad över att det blev starka reaktioner i Sverige mot den. Men hon tycker att en del av kritiken är oförskämd mot domstolen, bl.a. pekar hon på att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin kritiserar ”klåfingriga jurister” i domstolen. Det är ovärdigt en LO-ordförande att uttrycka sig så om EG-domstolen. Jag tycker att det är en skandal.
LO "tror inte på" Pernilla
LO har kommenterat Pernilla Lindhs uppgifter utan egentligen att komma med något nytt: "Lo tror inte på Pernilla Lindh"(http://www.ka.se/index.cfm?c=85306)!!!
Försvar av eller prat om fackliga rättigheter
Det sista är att nu hotas de sista fria musketörerna i riksdagen med alltifrån mental Bastilj till förlust av politisk framtid. Partipiskan viner. Allt för det den fria rörligheten som också kan kallas vid sitt rätt namn: lönedumpning. Röda domarmantlar fladdrar med den marknadsliberala vinden högt ovanför den gråa löntagarmassan som skall vara lönsam för kapitalet. Det är en märklig dag i morgon när socialdemokrater tydligen kommer att lägga ner försvaret av fackliga rättigheter till förmån för prat om dem.
"Nu gungar den svenska arbetsrätten" i Kommunalarbetaren (http://www.ka.se/?c=85234). EG-domaren Pernilla Lindh tar vår LO-ordförande i örat och förklarar att Lissabonfördraget inte ger några garantier för strejkrätt. Makten över strejkrätt och anställningsvillkor har flyttats från fack och arbetsgivare till EG-domstolen i Luxemburg. S och LO:s ledning hoppas på en starkare strejkrätt med den nya grundlagen. Men sådana garantier finns inte, säger Pernilla Lindh, domare i EG-domstolen, och svänger sin röda mantel. Detta framgår av en artikeln
EG-domstolens domar går emot facket
Den svenska modellen låter fack och arbetsgivare själva avtala om löner och anställningsvillkor i stället för att regeringen ska stifta lagar om samma saker. Men det senaste året har domarna i EG-domstolen vid fyra tillfällen givit löntagarnas organisationer bakläxa.Den marknadsliberala domstolens ståndpunkt är att lagar, regler och fackliga avtal får inte försvåra kapitalets rörelsefrihet. Strejk är en rättighet, men bara tillåten om den ”står i rimlig proportion” och inte kommer i konflikt med den fria rörligheten.
Ingen förbättring med Lissabon jämfört med Nice
Ett av argumenten för det nya fördraget är att strejkrätten skrivs in som en grundläggande rättighet. Därmed måste domstolen ge den större tyngd i jämförelse med EU:s fundamentala frihet för arbetskraft och tjänster att fritt röra sig över gränserna inom EU. Men det håller Pernilla Lindh inte med om. Hon säger: Det finns redan en stadga om mänskliga och sociala rättigheter i anslutning till det nuvarande Nicefördraget i EU. I elva domar har domstolen direkt hänvisat till detta... Skillnaden om den skrivs in i Lissabonfördraget vore att det blir svart på vitt att stadgan är bindande. Men någon skillnad i praktiken blir det alltså inte för domstolens bedömning jämfört med i dag. Laval-domarna kommer alltså att fortsätta under Lissabon.
Facket kräver tillägg
Europafacket kräver att EU antar ett socialt protokoll om löntagarnas rättigheter som ett tillägg till fördraget och skärper reglerna i utstationeringsdirektivet om de som tillfälligt arbetar i ett annat EU-land. Pernilla Lindh har svårt att se att domstolen skulle döma annorlunda även om facket fick göra dessa tillägg och ändringar. Fördraget i EU står över alla andra lagar, direktiv och förordningar, i EU och unionens medlemsländer.
Margot och jurister bekräftar
När det gäller den sakligt juridiska bedömningen så bekräftar Pernilla Lind bara vad Margot Wallström i EU–kommissionen tidigare har sagt att det blir ingen förändring för de fackliga rättigheterna bara för att Lissabonfördraget antas. Även de tre främsta juristprofessorerna i ämnet vid våra tre stora Universitet i Lund, Uppsala och Stocholm har bekräftat detta.
Domstolen dömer efter EU-rätten
Pernilla Lindh är missnöjd med det som skrivs i svenska tidningar om EG-domstolen.Ibland görs det häpnadsväckande uttalanden. En del av dessa är förlöjligande, bland annat om våra arbetsmetoder. Domstolen är inte fri att skapa sin egen roll. Vi hugger inte till med vad som helst. Om inte politikerna gillar våra domar, kan de fatta politiska beslut med en annan inriktning. Det påverkar hur domstolen kan döma.
Oförskämdheter
Pernilla Lindh vill inte kommentera LAVAL-domen, men säger att hon inte är förvånad över att det blev starka reaktioner i Sverige mot den. Men hon tycker att en del av kritiken är oförskämd mot domstolen, bl.a. pekar hon på att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin kritiserar ”klåfingriga jurister” i domstolen. Det är ovärdigt en LO-ordförande att uttrycka sig så om EG-domstolen. Jag tycker att det är en skandal.
LO "tror inte på" Pernilla
LO har kommenterat Pernilla Lindhs uppgifter utan egentligen att komma med något nytt: "Lo tror inte på Pernilla Lindh"(http://www.ka.se/index.cfm?c=85306)!!!
Försvar av eller prat om fackliga rättigheter
Det sista är att nu hotas de sista fria musketörerna i riksdagen med alltifrån mental Bastilj till förlust av politisk framtid. Partipiskan viner. Allt för det den fria rörligheten som också kan kallas vid sitt rätt namn: lönedumpning. Röda domarmantlar fladdrar med den marknadsliberala vinden högt ovanför den gråa löntagarmassan som skall vara lönsam för kapitalet. Det är en märklig dag i morgon när socialdemokrater tydligen kommer att lägga ner försvaret av fackliga rättigheter till förmån för prat om dem.
tisdag 18 november 2008
Reinfeldt spelar poker om Lissabon och vi socialdemokrater snackar, när vi skulle slåss för fackliga rättigheter
Reinfeldts tjyv- och rackarspel om Lissabon medan vi håller god min och snackar om strid för löntagarnas rättigheter. Finns det någon lösning?
LO-manifestation
Wanja Lundby-Wedin, LO-ordförande ledde en stor manifestation utanför riksdagshuset med alla de större fackförbundsordförandena,se Aftonbladet 18/11 (http://www.aftonbladet.se:80/debatt/article3796688.ab): Facken måste ha rätt att hävda rätt lön och bra anställningsvillkor för alla arbetstagare som jobbar i Sverige. Och för det måste vi kunna gå i konflikt, annars blir det svårt att förhindra lönedumpning och osund konkurrens. Därför skall EU:s utstationeringsdirektiv ändras och ett socialt protokoll läggs till Lissabonfördraget för att säkerställa de europeiska löntagarnas rättigheter i förhållande till kapitalets fria rörlighet.
Ord utan kraft
Det är stora och bra ord. Synd bara att man lagt ned vapnen och gett upp kravet på konsekvensutredning före JA. Eller finns det en ändring på gång?
EU-rättsspecialisten (http://www.obergassocies.eu/) advokaten Ulf Öberg har också i dag 18/11 skrivit en debattartikel i Aftonbladet "Reinfeldt har gjort inrikespolitik av Lissabonfördraget" (http://www.aftonbladet.se/debatt/article3796688.ab).
Statsministerns tjyv- och rackarspel
Ulf Öberg skriver om det tjyv- och rackarspel som Reinfeldt bedrivit mot oppositionen, som bl.a. lett till att två statssekreterare under förödmjukande former ersatts. När riksdagens talman Per Westerberg (m) övervägde att skjuta på riksdagsbeslutet om Lissabonfördraget tills dess att Claes Stråths Laval-utredning presenterats och analyserats, valde moderaternas partistrateger av taktiska skäl att utnyttja Lissabonfördraget för att splittra oppositionen. I stället för att agera som hela Sveriges statsminister, och lyssna på den oro som kom fram vid bl.a. LO-kongressen, valde Fredrik Reinfeldt att i stället föra inrikes Europapolitik.
Obesvarade frågor
Frågan som man ställer sig vad är orsaken till
att att partiet finner sig i regeringens taskspeleri med konsekvensutredningen att partiets ledning vägrar att ta till sig att man genom ratificeringen lagfäster de marknadsliberala tankeghångar som ligger bakom laval-domen
att partiet lägger ned sina vapen varigenom man kan genomdriva en garanti för fackliga rättigheter
Svaret borde bli bordläggningsyrkande
Det är bara helt obegripligt. Det naturliga motdraget på Reinfeldts elaka spel borde naturligtvis vara ett bordläggningsyrkande. Redan nu kan man ana hånleendet från högerregringen som kommer så snart ratificeringen skett. Men ni socialdemokrater har ju godtagit Lissabonfördraget, vari tydligt står att de fria rörligheterna äger företräde framför fackliga rättigheter. Så sluta bråka nu. Och det framstår ju som sant! Vad är det för "strid för löntagarnas rättigheter" att inte använda de påtryckningsmedle man har tillgängliga?
Tankepaus
Ulf Öberg skriver nu att tankepaus i riksdagen om EU-fördraget kan bli verklighet. Den av statsminister Fredrik Reinfeldt gillrade fällan för att splittra den svenska arbetarrörelsen är på väg att slå igen om honom själv. Det krävs nämligen endast 58 riksdagsledamöter för att vänsterpartiets initiativ till konstitutionell tankepaus ska gå igenom.
9+8+41+3=61
Allt som krävs är att 9 socialdemokratiska riksdagsledamöter med rötter i fackföreningsrörelsen, tillsammans med de åtta borgerliga riksdagsledamöter som motionerat för att fördraget bör godkännas av riksdagen på samma sätt som en grundlagsändring, ansluter sig till vänsterpartiets och miljöpartiets 41 riksdagsledamöter. Om de socialdemokratiska riksdagsmännen Morgan Johansson, Bo Bernardsson och Leif Pagrotsky – som redan har reserverat sig mot den socialdemokratiska riksdagsgruppens linje att villkorslöst godkänna fördraget – dessutom stödjer detta förslag, innebär det att det med råge finns det antal röster som krävs för att en sjättedel av Sveriges riksdag skall skjuta upp godkännandet av Lissabonfördraget.
Politiskt ansvar
Politiskt ansvar lär komma utkrävas vid nästa riksdagsval, om inte vår kollektivavtalsbaserade arbetsmarknadsmodell, strejkrätten och principen om lika lön för likvärdigt arbete säkerställs inom EU. Inom arbetarrörelsen lär man knappast glömma att rösträtten och strejkrätten går hand i hand. Dåvarande statsministern Carl Bilds och EU-kommissionens utfästelser om arbetsrätten var för många en förutsättning för att övertygas att rösta för det svenska EU-medlemskapet år 1994.t utkrävas
Stig fram Mona Sahlin!
Ulf Öberg slutar med att uppmana Mona Sahlin att stiga fram och visa ledarskap när nu statsminister Fredrik Reinfeldt brister i såväl statsmannaskap, omdöme och ansvar när det gäller respekten för våra grundlagar, Lissabonfördragets framtid, och försvaret av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är ännu inte för sent att råda bot på den djupa splittring och det misstroende som råder i Sverige i EU-frågan...
Och man kan inte annat än helhjärtat hålla med.
LO-manifestation
Wanja Lundby-Wedin, LO-ordförande ledde en stor manifestation utanför riksdagshuset med alla de större fackförbundsordförandena,se Aftonbladet 18/11 (http://www.aftonbladet.se:80/debatt/article3796688.ab): Facken måste ha rätt att hävda rätt lön och bra anställningsvillkor för alla arbetstagare som jobbar i Sverige. Och för det måste vi kunna gå i konflikt, annars blir det svårt att förhindra lönedumpning och osund konkurrens. Därför skall EU:s utstationeringsdirektiv ändras och ett socialt protokoll läggs till Lissabonfördraget för att säkerställa de europeiska löntagarnas rättigheter i förhållande till kapitalets fria rörlighet.
Ord utan kraft
Det är stora och bra ord. Synd bara att man lagt ned vapnen och gett upp kravet på konsekvensutredning före JA. Eller finns det en ändring på gång?
EU-rättsspecialisten (http://www.obergassocies.eu/) advokaten Ulf Öberg har också i dag 18/11 skrivit en debattartikel i Aftonbladet "Reinfeldt har gjort inrikespolitik av Lissabonfördraget" (http://www.aftonbladet.se/debatt/article3796688.ab).
Statsministerns tjyv- och rackarspel
Ulf Öberg skriver om det tjyv- och rackarspel som Reinfeldt bedrivit mot oppositionen, som bl.a. lett till att två statssekreterare under förödmjukande former ersatts. När riksdagens talman Per Westerberg (m) övervägde att skjuta på riksdagsbeslutet om Lissabonfördraget tills dess att Claes Stråths Laval-utredning presenterats och analyserats, valde moderaternas partistrateger av taktiska skäl att utnyttja Lissabonfördraget för att splittra oppositionen. I stället för att agera som hela Sveriges statsminister, och lyssna på den oro som kom fram vid bl.a. LO-kongressen, valde Fredrik Reinfeldt att i stället föra inrikes Europapolitik.
Obesvarade frågor
Frågan som man ställer sig vad är orsaken till
att att partiet finner sig i regeringens taskspeleri med konsekvensutredningen att partiets ledning vägrar att ta till sig att man genom ratificeringen lagfäster de marknadsliberala tankeghångar som ligger bakom laval-domen
att partiet lägger ned sina vapen varigenom man kan genomdriva en garanti för fackliga rättigheter
Svaret borde bli bordläggningsyrkande
Det är bara helt obegripligt. Det naturliga motdraget på Reinfeldts elaka spel borde naturligtvis vara ett bordläggningsyrkande. Redan nu kan man ana hånleendet från högerregringen som kommer så snart ratificeringen skett. Men ni socialdemokrater har ju godtagit Lissabonfördraget, vari tydligt står att de fria rörligheterna äger företräde framför fackliga rättigheter. Så sluta bråka nu. Och det framstår ju som sant! Vad är det för "strid för löntagarnas rättigheter" att inte använda de påtryckningsmedle man har tillgängliga?
Tankepaus
Ulf Öberg skriver nu att tankepaus i riksdagen om EU-fördraget kan bli verklighet. Den av statsminister Fredrik Reinfeldt gillrade fällan för att splittra den svenska arbetarrörelsen är på väg att slå igen om honom själv. Det krävs nämligen endast 58 riksdagsledamöter för att vänsterpartiets initiativ till konstitutionell tankepaus ska gå igenom.
9+8+41+3=61
Allt som krävs är att 9 socialdemokratiska riksdagsledamöter med rötter i fackföreningsrörelsen, tillsammans med de åtta borgerliga riksdagsledamöter som motionerat för att fördraget bör godkännas av riksdagen på samma sätt som en grundlagsändring, ansluter sig till vänsterpartiets och miljöpartiets 41 riksdagsledamöter. Om de socialdemokratiska riksdagsmännen Morgan Johansson, Bo Bernardsson och Leif Pagrotsky – som redan har reserverat sig mot den socialdemokratiska riksdagsgruppens linje att villkorslöst godkänna fördraget – dessutom stödjer detta förslag, innebär det att det med råge finns det antal röster som krävs för att en sjättedel av Sveriges riksdag skall skjuta upp godkännandet av Lissabonfördraget.
Politiskt ansvar
Politiskt ansvar lär komma utkrävas vid nästa riksdagsval, om inte vår kollektivavtalsbaserade arbetsmarknadsmodell, strejkrätten och principen om lika lön för likvärdigt arbete säkerställs inom EU. Inom arbetarrörelsen lär man knappast glömma att rösträtten och strejkrätten går hand i hand. Dåvarande statsministern Carl Bilds och EU-kommissionens utfästelser om arbetsrätten var för många en förutsättning för att övertygas att rösta för det svenska EU-medlemskapet år 1994.t utkrävas
Stig fram Mona Sahlin!
Ulf Öberg slutar med att uppmana Mona Sahlin att stiga fram och visa ledarskap när nu statsminister Fredrik Reinfeldt brister i såväl statsmannaskap, omdöme och ansvar när det gäller respekten för våra grundlagar, Lissabonfördragets framtid, och försvaret av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är ännu inte för sent att råda bot på den djupa splittring och det misstroende som råder i Sverige i EU-frågan...
Och man kan inte annat än helhjärtat hålla med.
Per Wirtén på Dagens Arena: Skjut upp beslutet om Lissabonfördraget!
Per Wirtén samlar inför torsdagen till följande upprop: Skjut upp beslutet om Lissabonfördraget! (http://www.dagensarena.se:80/text/2008/11/skjut-upp-beslutet-om-lissabonfrdraget)
Han skriver bl.a. Majoriteten för ja är stor. Men det finns anledning att skjuta upp beslutet, nämligen EG-domstolens antifackliga tolkning av utstationeringsdirektivet. Trycket mot komissionen måste höjas. Torsdag är rätt dag... Om Sveriges riksdag skjuter upp sitt beslut om Lissabonfördraget, med utstationeringsdirektivet som motivering, kommer det blir en tung skräll. Kanske avgörande för att få kommissionen i rörelse... En vilandeförklaring innebär att Sverige skriver under - men först nästa höst. En vilandeförklaring innebär inte att Lissabon faller - unionen kommer ändå anta sitt fördrag. Men en vilandeförklaring innebär en stark politisk signal - och en protest mot otidsenlig antimodern högervridning.
Ännu en chans
Det finns alltså ännu en chans för oss socialdemokrater att ställa upp på facket och löntagarna utan att därmed på något sätt försena Lissabonfördraget. Irland måste ju med på något sätt. Läs Per Wirtén innan ni trycker på röstningsknappen. Ännu finns chansen att ta ett beslut som mer stämmer med EU-valplattformen.
Socialdemokraterna får inte svika
I röstningen avgörs vilka värderingar som ska styra de framtida Europa, de marknadsliberala eller sociala, Det handlar om vilket Europa och vilket Sverige vi vill leva i. Sverige och Europa behöver inte mer av borgerlig politik. Det handlar om våra jobb, våra löner och våra villkor på arbetsmarknaden. Och i det kan Socialdemokraterna inte svika.
Han skriver bl.a. Majoriteten för ja är stor. Men det finns anledning att skjuta upp beslutet, nämligen EG-domstolens antifackliga tolkning av utstationeringsdirektivet. Trycket mot komissionen måste höjas. Torsdag är rätt dag... Om Sveriges riksdag skjuter upp sitt beslut om Lissabonfördraget, med utstationeringsdirektivet som motivering, kommer det blir en tung skräll. Kanske avgörande för att få kommissionen i rörelse... En vilandeförklaring innebär att Sverige skriver under - men först nästa höst. En vilandeförklaring innebär inte att Lissabon faller - unionen kommer ändå anta sitt fördrag. Men en vilandeförklaring innebär en stark politisk signal - och en protest mot otidsenlig antimodern högervridning.
Ännu en chans
Det finns alltså ännu en chans för oss socialdemokrater att ställa upp på facket och löntagarna utan att därmed på något sätt försena Lissabonfördraget. Irland måste ju med på något sätt. Läs Per Wirtén innan ni trycker på röstningsknappen. Ännu finns chansen att ta ett beslut som mer stämmer med EU-valplattformen.
Socialdemokraterna får inte svika
I röstningen avgörs vilka värderingar som ska styra de framtida Europa, de marknadsliberala eller sociala, Det handlar om vilket Europa och vilket Sverige vi vill leva i. Sverige och Europa behöver inte mer av borgerlig politik. Det handlar om våra jobb, våra löner och våra villkor på arbetsmarknaden. Och i det kan Socialdemokraterna inte svika.
måndag 17 november 2008
Är fackföreningsfolk främlingsfientliga och socialdemokrater korkade? - tankar apropå en krönika i SDS
Söndagsskribentens litania
Söndagsskribenten Per T Ohlsson har i Sydsvenskan i dag 16/11 en artikel "Bortom Vaxholm" behandlat riksdagens ratificering av Lissabonfördraget. Naturligtvis nämns inte med ett ord det beslutsförfarandet att rösta JA den 20 november och först den 15 december få en utredning om vad detta JA innebär. Och varför säger PerTe inget om denna säregna, för att inte säga korkade beslutsordning?
Kritiken drabbar också SAP
Denna kritik drabbar naturligtvis också SAPs ledning med majoriteten av riksdagsledamöterna som deklarerat att även de tänker villkorslöst rösta ja på torsdag. Jag tycker att det faktiskt är än mer uppseendeväckande än att de borgerliga som bara kallar sig arbetarepartiet till namnet när det passar röstar för ratificering utan konsekvensutredning.
Laval...
PerTe berör också Laval-domen, där EG-domstolen för att uttrycka det kort fäste på pränt en säregen tolkning av utstationeringsdirektivet att detta garanterade inte bara ett minimum utan även föreskrev ett maximum för gästarbetare. Härvid skulle det enligt domstolens marknadsliberala tolkning vara ett hinder mot den fria rörligheten av tjänster att mot ett företag med kollektivavtal från ursprungslandet använda fackliga stridsåtgärder exempelvis blockad.
... en kalldusch, men en del har inte vaknat än
Domen kom som en fullständig kalldusch då man utgick från att försäkringarna vid EU-inträdet gällde. Det är var alltså välmotiverat att som i uttalandet på Kollektivavtalets dag tala om: "Själva grunden för vårt EU-medlemskap var att den svenska modellen skulle lämnas orörd. Detta var också utgångspunkten för en majoritet av svenska folket som röstade ja till medlemskapet. I och med EG-domstolens dom är dessa förutsättningar helt förändrade.”
Nog har Laval mycket med Lissabonfördraget att göra
PerTe hävdar att "Lavalärendet har emellertid ingenting med Lissabonfördraget att göra". Detta är kanske ett av de mest häpnadsväckande, okunniga uttrycken i artikeln. Det framgår med önskvärd tydlighet av art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan, enligt vilka bestämmelser EG-domstolens marknadsliberala praxis lagfästs: de fria rörligheterna garanteras överhöghet över de grundläggande rättigheterna om det föreligger en konflikt, som exempelvis vid Laval-liknande förhållanden.
Skulle svenska modellen vara nationalistisk?
I klar arbetsgivarvänlig anda förhånar Perte försvaret av den svenska modellen som en slags nationalism. Dessutom så, menar han, behöver den svenska arbetsmarknadsmodellen förändras... En ny svensk modell inventeras utmaningarna av arbetsmarknadsforskarna Nils Karlson och Henrik Lindberg ... LO och socialdemokraterna är helt fixerade vid Lavaldomen, som tillmäts en betydelse som den knappast har... Denna laddning kan förklara de överslag och kortslutningar som kännetecknat Vaxholmsdebatten ända sedan blockadfunktionärer från Byggnads skrek ”Go home” till de lettiska byggjobbarna.
PerTes tankegångar bekräftas av högborgerlig tankesmedja
Att de s.k. arbetsmarknadsforskarna Nils Karlsson och Henrik Lindberg är heltidsanställda på den borgerliga tankesmedjan Ratio är inte en upplysning som PerTe förmedlar till sina läsare. Inte heller framgår av PerTes presentation att i smedjans arbetsupgifter ingått att sörja för rent politiska underlag för högeralliansen och Svensk Näringsliv. Man kan därför utgå från att samröret på högerkanten präglat även den åberopade inventeringen. Deras åsikter finns bl.a. i en DNartikel "Den svenska modellen kan knäckas av EG-rätt", där man alltså förutsätter att man skall ge upp möjligheten att vidta sympatiåtgärder och blockader mot oorganiserade arbetsgivare men att lönebildningen i stort även fortsättningsvis sker genom kollektivavtal för inhemsk arbetskraft. Fritt fram för lönedumpning alltså.
Osmakligt om Jobbtrafficking
Det mest obehagliga och osmakliga i PerTes argumentering är när han försöker nagla fast Byggnads ordförande Hans Tilly och Byggnadsarbetarens f.d. chefredaktör Håkan Olander för att använda en nazistisk argumentation i deras bok Jobbtrafficking - så skapas en ny underklass”. Enligt PerTe ansluter sig Olander och Tilly "till det hycklande reträttargument som brukar användas av främlingsfientliga partier". Genom att skära ut ett avsnitt ur bokens sammanhang så får Perte ihop det med Sverigedemokraternas invandringspolitiska program 2007.
Säger inget om slavliknande förhållanden för utländsk arbetskraft
Att Tillys och Olanders bok genomsyras av en omsorg om de utländska arbetarna som kommer hit och tvingas att arbeta under slavliknande förhållanden och under arbetsförhållanden, som innebär en kraftig överrepresentation i arbetsrelaterade svåra olyckor och dödsfall, förtiger Perte. Båda välkomnar nämligen utländsk arbetskraft att arbeta enligt svenska kollektivavtal.
...förtiger människohandel
De reagerar mot att det finns en rik flora av oseriösa byggnadsföretag som skor sig på att anställa utländska arbetskraft på väsenligt sämre villkor, ja under förhållanden som liknar människohandel. Men lurige Perte försöker istället fiffla ihop det med Sverigedemokraterna. Man talar om att som fan läser bibeln... men detta saknar såsom en ren åsiktsförfalskning all finess. I sanning ett exempel på hur en borgerlig journalist förfaller till de värsta skamgrepp för att gå sina uppdragsgivare inom högerkrafterna till mötes.
Söndagsskribenten Per T Ohlsson har i Sydsvenskan i dag 16/11 en artikel "Bortom Vaxholm" behandlat riksdagens ratificering av Lissabonfördraget. Naturligtvis nämns inte med ett ord det beslutsförfarandet att rösta JA den 20 november och först den 15 december få en utredning om vad detta JA innebär. Och varför säger PerTe inget om denna säregna, för att inte säga korkade beslutsordning?
Kritiken drabbar också SAP
Denna kritik drabbar naturligtvis också SAPs ledning med majoriteten av riksdagsledamöterna som deklarerat att även de tänker villkorslöst rösta ja på torsdag. Jag tycker att det faktiskt är än mer uppseendeväckande än att de borgerliga som bara kallar sig arbetarepartiet till namnet när det passar röstar för ratificering utan konsekvensutredning.
Laval...
PerTe berör också Laval-domen, där EG-domstolen för att uttrycka det kort fäste på pränt en säregen tolkning av utstationeringsdirektivet att detta garanterade inte bara ett minimum utan även föreskrev ett maximum för gästarbetare. Härvid skulle det enligt domstolens marknadsliberala tolkning vara ett hinder mot den fria rörligheten av tjänster att mot ett företag med kollektivavtal från ursprungslandet använda fackliga stridsåtgärder exempelvis blockad.
... en kalldusch, men en del har inte vaknat än
Domen kom som en fullständig kalldusch då man utgick från att försäkringarna vid EU-inträdet gällde. Det är var alltså välmotiverat att som i uttalandet på Kollektivavtalets dag tala om: "Själva grunden för vårt EU-medlemskap var att den svenska modellen skulle lämnas orörd. Detta var också utgångspunkten för en majoritet av svenska folket som röstade ja till medlemskapet. I och med EG-domstolens dom är dessa förutsättningar helt förändrade.”
Nog har Laval mycket med Lissabonfördraget att göra
PerTe hävdar att "Lavalärendet har emellertid ingenting med Lissabonfördraget att göra". Detta är kanske ett av de mest häpnadsväckande, okunniga uttrycken i artikeln. Det framgår med önskvärd tydlighet av art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan, enligt vilka bestämmelser EG-domstolens marknadsliberala praxis lagfästs: de fria rörligheterna garanteras överhöghet över de grundläggande rättigheterna om det föreligger en konflikt, som exempelvis vid Laval-liknande förhållanden.
Skulle svenska modellen vara nationalistisk?
I klar arbetsgivarvänlig anda förhånar Perte försvaret av den svenska modellen som en slags nationalism. Dessutom så, menar han, behöver den svenska arbetsmarknadsmodellen förändras... En ny svensk modell inventeras utmaningarna av arbetsmarknadsforskarna Nils Karlson och Henrik Lindberg ... LO och socialdemokraterna är helt fixerade vid Lavaldomen, som tillmäts en betydelse som den knappast har... Denna laddning kan förklara de överslag och kortslutningar som kännetecknat Vaxholmsdebatten ända sedan blockadfunktionärer från Byggnads skrek ”Go home” till de lettiska byggjobbarna.
PerTes tankegångar bekräftas av högborgerlig tankesmedja
Att de s.k. arbetsmarknadsforskarna Nils Karlsson och Henrik Lindberg är heltidsanställda på den borgerliga tankesmedjan Ratio är inte en upplysning som PerTe förmedlar till sina läsare. Inte heller framgår av PerTes presentation att i smedjans arbetsupgifter ingått att sörja för rent politiska underlag för högeralliansen och Svensk Näringsliv. Man kan därför utgå från att samröret på högerkanten präglat även den åberopade inventeringen. Deras åsikter finns bl.a. i en DNartikel "Den svenska modellen kan knäckas av EG-rätt", där man alltså förutsätter att man skall ge upp möjligheten att vidta sympatiåtgärder och blockader mot oorganiserade arbetsgivare men att lönebildningen i stort även fortsättningsvis sker genom kollektivavtal för inhemsk arbetskraft. Fritt fram för lönedumpning alltså.
Osmakligt om Jobbtrafficking
Det mest obehagliga och osmakliga i PerTes argumentering är när han försöker nagla fast Byggnads ordförande Hans Tilly och Byggnadsarbetarens f.d. chefredaktör Håkan Olander för att använda en nazistisk argumentation i deras bok Jobbtrafficking - så skapas en ny underklass”. Enligt PerTe ansluter sig Olander och Tilly "till det hycklande reträttargument som brukar användas av främlingsfientliga partier". Genom att skära ut ett avsnitt ur bokens sammanhang så får Perte ihop det med Sverigedemokraternas invandringspolitiska program 2007.
Säger inget om slavliknande förhållanden för utländsk arbetskraft
Att Tillys och Olanders bok genomsyras av en omsorg om de utländska arbetarna som kommer hit och tvingas att arbeta under slavliknande förhållanden och under arbetsförhållanden, som innebär en kraftig överrepresentation i arbetsrelaterade svåra olyckor och dödsfall, förtiger Perte. Båda välkomnar nämligen utländsk arbetskraft att arbeta enligt svenska kollektivavtal.
...förtiger människohandel
De reagerar mot att det finns en rik flora av oseriösa byggnadsföretag som skor sig på att anställa utländska arbetskraft på väsenligt sämre villkor, ja under förhållanden som liknar människohandel. Men lurige Perte försöker istället fiffla ihop det med Sverigedemokraterna. Man talar om att som fan läser bibeln... men detta saknar såsom en ren åsiktsförfalskning all finess. I sanning ett exempel på hur en borgerlig journalist förfaller till de värsta skamgrepp för att gå sina uppdragsgivare inom högerkrafterna till mötes.
lördag 15 november 2008
“Röda rosor är fortfarande oändligt mycket bättre än blå dunster”
Så sa Mona Sahlin på Förtroenderådet i dag och drog ner applåder - även här utifrån en blåsig slätt på Österlen. Precis vad vi vill höra.
Direktblogg
Rosemari Södergren refererar i "Direktblogg från Förtroenderådet" (http://arvidfalk.se/2008/11/direktblogg-fran-fortroenderadet/) bl.a. att valsedeln till EU-valet fastställts. Vad som är mer kryptiskt är en del andra uttalanden i valplattformen, som naturligtvis inte är felaktiga menväl fulla av frågetecken sedan man bestämt att vi skall rösta Ja utan garantier för fackliga rättigheter eller ens ha tittat på den konsekvensutredning som håller på att göras om vad JA innebär.
EU-plattform
Wanja Lundby-Wedins yrkade att , vilket den fria förhandlingsrätten och den svenska modellen för arbetsmarknaden som måste överordnas den fria marknadenstöddes av partistyrelsen. Men detta framstår som ganska naket och frysande i högervinden när man väl ratificerat Lissabonfördraget som lagfäster den fria rörlighetens överhöghet över bl.a. fackliga rättigheter.
Lönedumpningen fri med villkorslöst JA
Nu kan man kanske i fördragstext - ändring i utstationeringsdirektivet och socialt protokoll - få EG-domstolen att göra annan prioritering. Men enligt EU-politikern Göran Färm så är det inte en framkomlig väg:"För att få undantag för de svenska kollektivavtalen måste alla EUs regeringar och parlament gå med på det. De borgerliga högerregeringarna i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Italien kommer aldrig att gå med på att förstärka fackliga rättigheterna ännu mer. Glöm det." Därför kommer Lavaldomarna kommer m.a.o. att fortsätta även med Lissabonfördraget, se art 6 Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan. Lönedumpningen släpps alltså fri med denna strategi.
Juridiken hålls bara i schack med lagstiftning
I EU-plattformen skrivs också in att Politikens makt måste öka i förhållande till juridiken. Det syftar bland annat på hur Europadomstolens beslut i Laval-målet överprövat den tidigare överenskommelse som funnits om svenska modellen med kollektivaavtal. Ett exempel på hur juridiken försöker få mer makt i förhållande till de folkvalda politikerna. Men även detta är ord utan kraft av verklighet. Enligt EU-fördraget har vi varit med att bestämma att EG-domstolen är högsta uttolkare av vad som gäller inom EU och vi är som medlem förpliktad att följa dess domslut. Enda sättet att få domstolen att ändra praxis är att i fördrag föreskriva gränser för juridiken och hur sakfrågor skall avgöras. Då är det ju förödande att utan villkor om garanti för svenska modell ratificera Lissabonfördraget där man alltså lagfäster den markknadsliberala synen med fria rörligheternas överhöghet över bl.a. fackliga rättigheter, se lagbestämmelserna i fördraget ovan.
Samtidigt påminns vi om opinionen
Var tredje väljare, 34 procent, har i dag stort eller mycket stort förtroende för oppositionsledaren Mona Sahlin enligt Aftonbladet/Sifo (http://aftonbladet.se/nyheter/article3777557.ab). Jämfört med den förra mätningen, i april i år, är det ett ras på 8 procentenheter. Detta medan Reinfeldt behåller sin siffra på 49 procent. Det finns en del elaka kommentarer, såsom Claes Krantz "Mona Sahlin som ledare - Rösta på v för fyra år mer med alliansen" http://claeskrantz.se/arkivet/3201. Samtidigt som han pläderar för "behovet av en partiledning om både kan driva en stark egen linje" med sikte på vad som skedde under Göran Perssons regim, där alla beslut koncentrerades till Rosenbad. Även Obamas starkt centraliserade valkampanj anförs som skäl.
Strategibrist?
Igår skrev Erik Laakso om "Förtroenderåd i förtroendekris" (http://arvidfalk.se/2008/11/fortroenderad-i-fortroendekris/) och ställde frågan om strategibrist? Finns det en strategi för hur Europa ska omdanas i Socialdemokratisk riktning? Även jag har tidigare utvecklat detta i "Kan man verkligen ta "strid för svenska modellen genom att villkorslöst ratificera lissabonfördraget?" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=27722)
Opinionssiffrorna avspeglar vad som skett i politiken
Om vi återvänder till förtroendesiffrorna för partiledarna, så förefaller det ovanligt ytligt att bara hänföra dessa siffror till namnet Mona Sahlin. Naturligtvis avspeglar de vad som skett i politiken. Nedgången har skett sedan föregående sifomätning i april med 8 procentenheter. Frågan man måste ställa sig är: vad har skett sedan dess?
Vad har skett sedan april?
Finanskrisen är naturligtvis ett svar men knappast mer än för att moderaterna med Reinfeldt och Borg fått förtroende för sitt aktiva sätt att försöka åstadkomma ett svar på krisen. Och då gäller detta också att Reinfeldt ligger kvar som partiledare på 49 procent. Men nedgången för vår partiledare och för partiet då? Ja, finanskrisen har naturligtvis endast marginell betydelse, eftersom det ligger i sakens natur att oppositionen därvid har svårt att vidta aktiva åtgärder. Nej vad är det för stora politiska händelser som sedan april i våras berört parti och orsakat sådana oerhörda diskussioner internt? Jo, naturligtvis svaret på frågorna med vilka vill vi bilda regering och skall vi rösta JA till Lissabonfördraget utan att ens avvakta konsekvensutredningen? Jag menar att det enbart är dessa frågor som orsakat raset för vårt parti.
Skenförklaringar
Allt det här pratet om "gnällvänster" och "mosa-mona" är bara trams för att dölja verkligheten med skenförklaringar. Det är sakfrågorna som fått oss att tappa opinion. Och så länge man nöjer sig med skenförklaringarna så kan man ju inte ta itu med verkligheten. Mona Sahlin var klok nog att inte nöja sig med skenförklaringen när det gällde vänsterregeringen. Det var en ypperlig illustration till hur demokrati fungerar: medlemmarna sa ifrån och partiledningen var lyhörd och ändrade inriktning.
Lissabon-JA utan garanti för fackliga rättigheter, da?
När gäller frågan om Lissabonfördraget är analysen något mer komplicerad. Frågan är då varför föll S med 6,2 procent till 39,5 i sista opinionsundersökningen medan V ökade med 2,3 till 7,4 och Mp med 1,1 till 7,3? Om väljarna bara varit missnöjda med att man inte samlat ihop ett gemensamt regeringsalternativ borde ju alla tre partierna straffats. Enda förklaringen jag kommer på är att Mp säger helt nej till Lissabonfördraget och V har lagt en motion där man förutom en hel del andra krav vill ha en garanti för den svenska modellen.
Det är märkligt att ingen ställt sig frågan varför V och Mp tar röster från S och vad innebär det om socialdemokratin inte löser den på ett sätt som kan godtas av LO-kollektivet och vänstern inom partiet?
Röda rosor måste odlas med god jord, omsorg och lyhördhet för rosors speciella krav! Samma krav måste ställas på vårt parti för att nå framgång bland medlemmar och vänsterväljare.
Direktblogg
Rosemari Södergren refererar i "Direktblogg från Förtroenderådet" (http://arvidfalk.se/2008/11/direktblogg-fran-fortroenderadet/) bl.a. att valsedeln till EU-valet fastställts. Vad som är mer kryptiskt är en del andra uttalanden i valplattformen, som naturligtvis inte är felaktiga menväl fulla av frågetecken sedan man bestämt att vi skall rösta Ja utan garantier för fackliga rättigheter eller ens ha tittat på den konsekvensutredning som håller på att göras om vad JA innebär.
EU-plattform
Wanja Lundby-Wedins yrkade att , vilket den fria förhandlingsrätten och den svenska modellen för arbetsmarknaden som måste överordnas den fria marknadenstöddes av partistyrelsen. Men detta framstår som ganska naket och frysande i högervinden när man väl ratificerat Lissabonfördraget som lagfäster den fria rörlighetens överhöghet över bl.a. fackliga rättigheter.
Lönedumpningen fri med villkorslöst JA
Nu kan man kanske i fördragstext - ändring i utstationeringsdirektivet och socialt protokoll - få EG-domstolen att göra annan prioritering. Men enligt EU-politikern Göran Färm så är det inte en framkomlig väg:"För att få undantag för de svenska kollektivavtalen måste alla EUs regeringar och parlament gå med på det. De borgerliga högerregeringarna i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Italien kommer aldrig att gå med på att förstärka fackliga rättigheterna ännu mer. Glöm det." Därför kommer Lavaldomarna kommer m.a.o. att fortsätta även med Lissabonfördraget, se art 6 Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan. Lönedumpningen släpps alltså fri med denna strategi.
Juridiken hålls bara i schack med lagstiftning
I EU-plattformen skrivs också in att Politikens makt måste öka i förhållande till juridiken. Det syftar bland annat på hur Europadomstolens beslut i Laval-målet överprövat den tidigare överenskommelse som funnits om svenska modellen med kollektivaavtal. Ett exempel på hur juridiken försöker få mer makt i förhållande till de folkvalda politikerna. Men även detta är ord utan kraft av verklighet. Enligt EU-fördraget har vi varit med att bestämma att EG-domstolen är högsta uttolkare av vad som gäller inom EU och vi är som medlem förpliktad att följa dess domslut. Enda sättet att få domstolen att ändra praxis är att i fördrag föreskriva gränser för juridiken och hur sakfrågor skall avgöras. Då är det ju förödande att utan villkor om garanti för svenska modell ratificera Lissabonfördraget där man alltså lagfäster den markknadsliberala synen med fria rörligheternas överhöghet över bl.a. fackliga rättigheter, se lagbestämmelserna i fördraget ovan.
Samtidigt påminns vi om opinionen
Var tredje väljare, 34 procent, har i dag stort eller mycket stort förtroende för oppositionsledaren Mona Sahlin enligt Aftonbladet/Sifo (http://aftonbladet.se/nyheter/article3777557.ab). Jämfört med den förra mätningen, i april i år, är det ett ras på 8 procentenheter. Detta medan Reinfeldt behåller sin siffra på 49 procent. Det finns en del elaka kommentarer, såsom Claes Krantz "Mona Sahlin som ledare - Rösta på v för fyra år mer med alliansen" http://claeskrantz.se/arkivet/3201. Samtidigt som han pläderar för "behovet av en partiledning om både kan driva en stark egen linje" med sikte på vad som skedde under Göran Perssons regim, där alla beslut koncentrerades till Rosenbad. Även Obamas starkt centraliserade valkampanj anförs som skäl.
Strategibrist?
Igår skrev Erik Laakso om "Förtroenderåd i förtroendekris" (http://arvidfalk.se/2008/11/fortroenderad-i-fortroendekris/) och ställde frågan om strategibrist? Finns det en strategi för hur Europa ska omdanas i Socialdemokratisk riktning? Även jag har tidigare utvecklat detta i "Kan man verkligen ta "strid för svenska modellen genom att villkorslöst ratificera lissabonfördraget?" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=27722)
Opinionssiffrorna avspeglar vad som skett i politiken
Om vi återvänder till förtroendesiffrorna för partiledarna, så förefaller det ovanligt ytligt att bara hänföra dessa siffror till namnet Mona Sahlin. Naturligtvis avspeglar de vad som skett i politiken. Nedgången har skett sedan föregående sifomätning i april med 8 procentenheter. Frågan man måste ställa sig är: vad har skett sedan dess?
Vad har skett sedan april?
Finanskrisen är naturligtvis ett svar men knappast mer än för att moderaterna med Reinfeldt och Borg fått förtroende för sitt aktiva sätt att försöka åstadkomma ett svar på krisen. Och då gäller detta också att Reinfeldt ligger kvar som partiledare på 49 procent. Men nedgången för vår partiledare och för partiet då? Ja, finanskrisen har naturligtvis endast marginell betydelse, eftersom det ligger i sakens natur att oppositionen därvid har svårt att vidta aktiva åtgärder. Nej vad är det för stora politiska händelser som sedan april i våras berört parti och orsakat sådana oerhörda diskussioner internt? Jo, naturligtvis svaret på frågorna med vilka vill vi bilda regering och skall vi rösta JA till Lissabonfördraget utan att ens avvakta konsekvensutredningen? Jag menar att det enbart är dessa frågor som orsakat raset för vårt parti.
Skenförklaringar
Allt det här pratet om "gnällvänster" och "mosa-mona" är bara trams för att dölja verkligheten med skenförklaringar. Det är sakfrågorna som fått oss att tappa opinion. Och så länge man nöjer sig med skenförklaringarna så kan man ju inte ta itu med verkligheten. Mona Sahlin var klok nog att inte nöja sig med skenförklaringen när det gällde vänsterregeringen. Det var en ypperlig illustration till hur demokrati fungerar: medlemmarna sa ifrån och partiledningen var lyhörd och ändrade inriktning.
Lissabon-JA utan garanti för fackliga rättigheter, da?
När gäller frågan om Lissabonfördraget är analysen något mer komplicerad. Frågan är då varför föll S med 6,2 procent till 39,5 i sista opinionsundersökningen medan V ökade med 2,3 till 7,4 och Mp med 1,1 till 7,3? Om väljarna bara varit missnöjda med att man inte samlat ihop ett gemensamt regeringsalternativ borde ju alla tre partierna straffats. Enda förklaringen jag kommer på är att Mp säger helt nej till Lissabonfördraget och V har lagt en motion där man förutom en hel del andra krav vill ha en garanti för den svenska modellen.
Det är märkligt att ingen ställt sig frågan varför V och Mp tar röster från S och vad innebär det om socialdemokratin inte löser den på ett sätt som kan godtas av LO-kollektivet och vänstern inom partiet?
Röda rosor måste odlas med god jord, omsorg och lyhördhet för rosors speciella krav! Samma krav måste ställas på vårt parti för att nå framgång bland medlemmar och vänsterväljare.
torsdag 13 november 2008
Mosa "mosa-mona" och mosa "gnällvänster" är knappast bra för partidemokratin!
Motståndare ville sätta dit Sahlin (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1966007.svd) säger s-kvinnors ordförande Nalin Pekgul i Svenska Dagbladet: Mona Sahlin hade stöd i social-demokraternas ledning när hon utestängde vänsterpartiet från ett framtida samarbete och den nuvarande kampanjen är ett uttryck för att partiledarens motståndare såg sin chans att skada henne. Vår Skåneordförande Helene Fritzon har ånyo i intervju i Sydsvenskan 13/11 bekräftat att hon inte tror på att utestänga V och att partistyrelsen stöd för ett sådant utspel saknats. Fritzons version har ju senare bekräftats av Mona Sahlins vändning.
Vill strypa debatt
När Nalin Pekgul går ut och gör den interna debatten till en fråga om kampanj mot Mona Sahlin personligen gör hon både Mona Sahlin och demokratin i partiet en otjänst. Att hon sedan har en mängd eftersägare som försöker sko sig på detta är tydligen oundvikligt. Med uttrycket sko sig menar jag att de genom att påstå "mosa-mona" eller "gnällvänster" fått de trolleriuttryck som misskrediterar allt sakligt ifrågasättande av förd politik, exempelvis mot ett villkorslöst JA till Lissabonfördraget och en ensidig samverkan mellan S och Mp.
Mona Sahlins ledarstil demokratisk
För egen del har jag hållit på Mona Sahlin som vår partiordförande redan vid ordförandevalet som ledde till valet av Göran Persson. Och naturligtvis stöder jag henne fortsatt. Särskilt väl gillar jag den nya ledarstil som Mona Sahlin introducerat. Men det är som dessa kritiker av meningsmotståndare inom partiet inte förstått vad Mona Sahlin menat, nämligen att det skall vara högt i tak i vårt parti.
Ingen "inre splittring" utan demokrati!
Jag tror att Mona Sahlin själv är djupt olycklig över vapendragarnas anklagelser eftersom det ger sken av något helt annat än det hon vill stå för. Detta har nämligen medfört en inflammerad debatt som bara bekräftar borgarnas hånfulla attityd och påståenden om inre splittring. Tänk om man istället som naturlig förklaring sagt: Partiet sa ifrån i fråga om samverkan med V också och partiledaren ändrade sig då och ville göra ett förnyat försök att samla oppositionen. Det är så demokrati fungerar i vårt parti. Men vi kan förstå hur ni högerkanten med politisk styling uppifrån inte begriper detta. Vad som är svårare att förstå är att vissa partikamrater inte förstått detta.
SAP tål olika "sanningar"
Naturligtvis försvarar jag här inte försök till karaktärsmord som Lotta Gröning sägs (jag har inte läst boken) ha gett uttryck för; men som Lotta Gröning förnekat i en blogg "Bilden av Mona"(http://blogg.aftonbladet.se/4/perma/993690 ). Däremot tycker jag det är bra med den öppenhet som följer av Pär Nuders redogörelse för hur han uppfattat händelser i politiken som han varit del av - vi tål olika "sanningar".
Inget försvar av elakheter
Naturligtvis försvarar jag heller inte försåtliga angrepp i insändarspalter eller på bloggar med högerpopulistisk ton. Beträffande de senare så kan de väl avfärdas med en klackspark såsom varande en del av motståndarlägret. Men det blir synnerligen märkligt när dessa åberopas som sanningsvittnen om läget i vårt parti. Ett exempel på det sista är Claes Krantz som på sin blogg skriver om "Visst var det en kampanj Heléne Fritzon" (http://claeskrantz.se/arkivet/3101)
Vilseledande bevisföring
Till stöd för sina påståenden tar Claes Krantz det moderata kommunalrådet i Täbys utvikningar om att det pågår ett krig inom socialdemokratin. En anonym Lasse B. får spä på med funderingar tillsamman med en likaledes högrig anonym Jinge och Anonyma tankar från Katrineholm med moderat vinjett, allt kryddat med ultrablå Hökmark.. Väljer man sina källor uteslutande bland högerkrafterna kan man ju få till det verkligen med både"krig" och "inre konflikter" och "Mona tappar greppet" osv. Men jag tycker att ett sådant grepp är minst sagt ohederligt. Så ohederligt att man kan fråga sig vad syftet är?
Även här på s-info
Även på annat sätt har det förekommit försök till att strypa debatten under påståenden om "mosa-mona-kampanj" eller "gnällvänstern". Exempelvis Thomas Hartman "Så ser Mosa Mona kampanjen ut" (http://www.hartman.nu/2008/11/06/sa-ser-mosa-mona-kampanjen-ut/) och Tord Oscarsson (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=515&blogg=27096 )eller Stig-Björn Ljunggren med sitt projekt om "gnällvänstern" (http://www.ljunggren.com/index.php?option=com_idoblog&task=viewpost&id=19&Itemid=3) och mer nyanserat Jonas Morian (http://promemorian.blogspot.com/2008/10/sahlins-vnner-och-fiender.html).
Vill strypa debatt
När Nalin Pekgul går ut och gör den interna debatten till en fråga om kampanj mot Mona Sahlin personligen gör hon både Mona Sahlin och demokratin i partiet en otjänst. Att hon sedan har en mängd eftersägare som försöker sko sig på detta är tydligen oundvikligt. Med uttrycket sko sig menar jag att de genom att påstå "mosa-mona" eller "gnällvänster" fått de trolleriuttryck som misskrediterar allt sakligt ifrågasättande av förd politik, exempelvis mot ett villkorslöst JA till Lissabonfördraget och en ensidig samverkan mellan S och Mp.
Mona Sahlins ledarstil demokratisk
För egen del har jag hållit på Mona Sahlin som vår partiordförande redan vid ordförandevalet som ledde till valet av Göran Persson. Och naturligtvis stöder jag henne fortsatt. Särskilt väl gillar jag den nya ledarstil som Mona Sahlin introducerat. Men det är som dessa kritiker av meningsmotståndare inom partiet inte förstått vad Mona Sahlin menat, nämligen att det skall vara högt i tak i vårt parti.
Ingen "inre splittring" utan demokrati!
Jag tror att Mona Sahlin själv är djupt olycklig över vapendragarnas anklagelser eftersom det ger sken av något helt annat än det hon vill stå för. Detta har nämligen medfört en inflammerad debatt som bara bekräftar borgarnas hånfulla attityd och påståenden om inre splittring. Tänk om man istället som naturlig förklaring sagt: Partiet sa ifrån i fråga om samverkan med V också och partiledaren ändrade sig då och ville göra ett förnyat försök att samla oppositionen. Det är så demokrati fungerar i vårt parti. Men vi kan förstå hur ni högerkanten med politisk styling uppifrån inte begriper detta. Vad som är svårare att förstå är att vissa partikamrater inte förstått detta.
SAP tål olika "sanningar"
Naturligtvis försvarar jag här inte försök till karaktärsmord som Lotta Gröning sägs (jag har inte läst boken) ha gett uttryck för; men som Lotta Gröning förnekat i en blogg "Bilden av Mona"(http://blogg.aftonbladet.se/4/perma/993690 ). Däremot tycker jag det är bra med den öppenhet som följer av Pär Nuders redogörelse för hur han uppfattat händelser i politiken som han varit del av - vi tål olika "sanningar".
Inget försvar av elakheter
Naturligtvis försvarar jag heller inte försåtliga angrepp i insändarspalter eller på bloggar med högerpopulistisk ton. Beträffande de senare så kan de väl avfärdas med en klackspark såsom varande en del av motståndarlägret. Men det blir synnerligen märkligt när dessa åberopas som sanningsvittnen om läget i vårt parti. Ett exempel på det sista är Claes Krantz som på sin blogg skriver om "Visst var det en kampanj Heléne Fritzon" (http://claeskrantz.se/arkivet/3101)
Vilseledande bevisföring
Till stöd för sina påståenden tar Claes Krantz det moderata kommunalrådet i Täbys utvikningar om att det pågår ett krig inom socialdemokratin. En anonym Lasse B. får spä på med funderingar tillsamman med en likaledes högrig anonym Jinge och Anonyma tankar från Katrineholm med moderat vinjett, allt kryddat med ultrablå Hökmark.. Väljer man sina källor uteslutande bland högerkrafterna kan man ju få till det verkligen med både"krig" och "inre konflikter" och "Mona tappar greppet" osv. Men jag tycker att ett sådant grepp är minst sagt ohederligt. Så ohederligt att man kan fråga sig vad syftet är?
Även här på s-info
Även på annat sätt har det förekommit försök till att strypa debatten under påståenden om "mosa-mona-kampanj" eller "gnällvänstern". Exempelvis Thomas Hartman "Så ser Mosa Mona kampanjen ut" (http://www.hartman.nu/2008/11/06/sa-ser-mosa-mona-kampanjen-ut/) och Tord Oscarsson (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=515&blogg=27096 )eller Stig-Björn Ljunggren med sitt projekt om "gnällvänstern" (http://www.ljunggren.com/index.php?option=com_idoblog&task=viewpost&id=19&Itemid=3) och mer nyanserat Jonas Morian (http://promemorian.blogspot.com/2008/10/sahlins-vnner-och-fiender.html).
tisdag 11 november 2008
Kan man verkligen ta "strid för svenska modellen" genom att villkorslöst ratificera lissabonfördraget?
I senaste numret av Aktuellt i Politiken så kan man konstatera att partiet talar med dubbla tungor. Å ena sidan: upp till kamp för den svenska modellen ,och å den andra: en självuppgivande åsikt att utan villkor ratificera Lissabonfördraget med lagfästandet av lönedumpning som följd.
Slumpa bort vår chans att försvar den svenska modellen?
EU-politikern Göran Färms valupptakt i Avesta ställdes enligt reportaget "Nationell makt räcker inte längre" frågan: Många fackliga kamrater tycker att vi ska pressa fram en lösning på kollektivavtalen genom att säga nej till Lissabonfördraget. Vi skall väl inte slumpa bort den här chansen, utan använda de verktyg vi har. Vad säger du?
Antingen Lissabon eller gamla Nice!
Göran Färm svarade att det inte råder någon tvekan om att Lissabonfördraget ger betydligt bättre skydd för de fackliga rättigheterna och är dessutom betydligt bättre på flera andra sätt än det nuvarande fördraget. För att få undantag för de svenska kollektivavtalen måste alla EUs regeringar och parlament gå med på det. De borgerliga högerregeringarna i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Italien kommer aldrig att gå med på att förstärka fackliga rättigheterna ännu mer. Glöm det. Får vi inte Lissabonfördraget, då får leva med det gamla och det är ju det som lett till Vaxholmsdomen.
Genom Lissabonfördraget lagfästs de marknadsliberala principerna
Det är visserligen rätt att det gamla Nice-fördraget ledde fram till Laval-domen i Vaxholmsmålet. Men vad Göran Färm då förtiger är att i Lissabonfördraget lagfästs de marknadsliberala principer som ligger bakom EG-domstolens prövning. Genom art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan så godkänner vi i fördragsform att de fria rörligheterna bl.a. för kapital och tjänster står över de grundläggande rättigheterna till kollektivavtal och fackliga stridsåtgärder. Och precis som Göran Färm säger så kommer alla högerregeringarna inklusive vår egen inte att godta att denna fördragsbestämmelse upphävs eller ändras genom andra ändringar eller tillägg när väl fördraget är i hamn. Med andra ord så gräver vi själva groppen som vi skall trilla i.
Slumpa bort våra möjligheter att förhindra lönedumpning
Det gamla fördraget är i så fall klart bättre för att kunna kämpa för en förändring på sätt anges i EU-valplattformen. Annars måste vi ju först försöka att upphäva en del av ett med möda genomfört fördrag. Av vad Göran Färm säger kan man förstå att detta är en nästan omöjlig uppgift eftersom alla högerregeringar "aldrig kommer att gå med på att förstärka de fakliga rättigheterna". Ja, man kan med mötesdeltagaren i Alvesta säga: detta är att slumpa bort våra möjligheter att försvara den svenska modellen. Ja, genom att ratificera nu utan ens att avvakta konsekvensutredningen så öppnar man för lönedumpning. Och det är väl ingen socialdemokratisk uppgift i politiken?
Självklart beslut först efter koneskvensutredning
Göran Färms klarsyn om högerkrafternas inställning till fackliga rättigheter förstärker bara den smått vansinniga idén att tro att man genom Lissabonfördraget stärker fackliga rättigheter. Och då undrar man varför vi i vart fall inte skall avvakta konsekvensutredningen? Ytterligare frågor: Har ni någonsin hört talas om en konstigare beslutsordning att först rösta JA och därefter ta reda på vad detta JA innebär? Är det inte ens en liten klocka som ringer? Vad är det egentligen med Lissabonfördraget som är så hemskt att vi inte ens vågar ta reda på konsekvenserna?
"EU-valplattform: Stå upp för svenska modellen"
Efter detta självuppgivande tema blir det en kontrast till vad Jan Söderström skriver under rubriken "EU-valplattform: Stå upp för svenska modellen" med huvuddragen i det förslag till valplattform inför EU-valet: Slåss för jobben, klimatet och de fackliga rättigheterna.
"Hård strid för den svenska modellen"?
Här sägs: Partiet tar i EU-valet hård strid för den svenska modellen mot de politiska krafter som vill öppna för låglönekonkurrens och social dumpning...Socialdemokraterna anklagar den borgerliga regeringen för att inte stå upp för Sverige och den svenska modellen på EU-nivå. Ett av s-kraven i EU-valet är att EUs lagstiftning skärps så att liknande fall av lönedumpning som det lettiska företaget Lavals skolbygge i Vaxholm förhindras. Utstationeringsdirektivet ska ändras så att lika lön för lika arbete garanteras. Ett socialt protokoll med skydd för fackliga rättigheter bör tillfogas EUs fördrag...Människan före marknaden. De folkvalda före domstolarnas makt, genomsyrar partiets EU-politik.
Men frågorna kvarstår:
Hur "står man upp för den svenska modellen", när man lägger ner det enda säkra vapnet man har, nämligen en villkorad ratificering? Och vad är det för "hård strid" man tar genom att överlämna vapnet till motståndaren? Och hur har man tänkt sig att mot alla högerkrafter genomföra "ändringar i EUs lagstiftning" för att förhindra lönedumpning om man just röstat för ett Lissabonfördrag som lagfäster möjligheter till lönedumpning? "De folkvalda före domstolarnas makt" blir ganska tomt prat när man samtidigt röstar för en lagstiftning som ger domstolen rätt att kväsa facket allt för de fria rörligheterna för kapital och tjänster. Vad menas egentligen? Partiet förefaller tala med kluven tunga!
Det finns bara en sak som är klarlagd och det är att med Lissabonfördraget så kommer EG-domstolen att döma precis som i Laval-målet. Vi Socialdemokraterna medverkar alltså till att lagfästa lönedumpningen! Hur är det möjligt?
Slumpa bort vår chans att försvar den svenska modellen?
EU-politikern Göran Färms valupptakt i Avesta ställdes enligt reportaget "Nationell makt räcker inte längre" frågan: Många fackliga kamrater tycker att vi ska pressa fram en lösning på kollektivavtalen genom att säga nej till Lissabonfördraget. Vi skall väl inte slumpa bort den här chansen, utan använda de verktyg vi har. Vad säger du?
Antingen Lissabon eller gamla Nice!
Göran Färm svarade att det inte råder någon tvekan om att Lissabonfördraget ger betydligt bättre skydd för de fackliga rättigheterna och är dessutom betydligt bättre på flera andra sätt än det nuvarande fördraget. För att få undantag för de svenska kollektivavtalen måste alla EUs regeringar och parlament gå med på det. De borgerliga högerregeringarna i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Italien kommer aldrig att gå med på att förstärka fackliga rättigheterna ännu mer. Glöm det. Får vi inte Lissabonfördraget, då får leva med det gamla och det är ju det som lett till Vaxholmsdomen.
Genom Lissabonfördraget lagfästs de marknadsliberala principerna
Det är visserligen rätt att det gamla Nice-fördraget ledde fram till Laval-domen i Vaxholmsmålet. Men vad Göran Färm då förtiger är att i Lissabonfördraget lagfästs de marknadsliberala principer som ligger bakom EG-domstolens prövning. Genom art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan så godkänner vi i fördragsform att de fria rörligheterna bl.a. för kapital och tjänster står över de grundläggande rättigheterna till kollektivavtal och fackliga stridsåtgärder. Och precis som Göran Färm säger så kommer alla högerregeringarna inklusive vår egen inte att godta att denna fördragsbestämmelse upphävs eller ändras genom andra ändringar eller tillägg när väl fördraget är i hamn. Med andra ord så gräver vi själva groppen som vi skall trilla i.
Slumpa bort våra möjligheter att förhindra lönedumpning
Det gamla fördraget är i så fall klart bättre för att kunna kämpa för en förändring på sätt anges i EU-valplattformen. Annars måste vi ju först försöka att upphäva en del av ett med möda genomfört fördrag. Av vad Göran Färm säger kan man förstå att detta är en nästan omöjlig uppgift eftersom alla högerregeringar "aldrig kommer att gå med på att förstärka de fakliga rättigheterna". Ja, man kan med mötesdeltagaren i Alvesta säga: detta är att slumpa bort våra möjligheter att försvara den svenska modellen. Ja, genom att ratificera nu utan ens att avvakta konsekvensutredningen så öppnar man för lönedumpning. Och det är väl ingen socialdemokratisk uppgift i politiken?
Självklart beslut först efter koneskvensutredning
Göran Färms klarsyn om högerkrafternas inställning till fackliga rättigheter förstärker bara den smått vansinniga idén att tro att man genom Lissabonfördraget stärker fackliga rättigheter. Och då undrar man varför vi i vart fall inte skall avvakta konsekvensutredningen? Ytterligare frågor: Har ni någonsin hört talas om en konstigare beslutsordning att först rösta JA och därefter ta reda på vad detta JA innebär? Är det inte ens en liten klocka som ringer? Vad är det egentligen med Lissabonfördraget som är så hemskt att vi inte ens vågar ta reda på konsekvenserna?
"EU-valplattform: Stå upp för svenska modellen"
Efter detta självuppgivande tema blir det en kontrast till vad Jan Söderström skriver under rubriken "EU-valplattform: Stå upp för svenska modellen" med huvuddragen i det förslag till valplattform inför EU-valet: Slåss för jobben, klimatet och de fackliga rättigheterna.
"Hård strid för den svenska modellen"?
Här sägs: Partiet tar i EU-valet hård strid för den svenska modellen mot de politiska krafter som vill öppna för låglönekonkurrens och social dumpning...Socialdemokraterna anklagar den borgerliga regeringen för att inte stå upp för Sverige och den svenska modellen på EU-nivå. Ett av s-kraven i EU-valet är att EUs lagstiftning skärps så att liknande fall av lönedumpning som det lettiska företaget Lavals skolbygge i Vaxholm förhindras. Utstationeringsdirektivet ska ändras så att lika lön för lika arbete garanteras. Ett socialt protokoll med skydd för fackliga rättigheter bör tillfogas EUs fördrag...Människan före marknaden. De folkvalda före domstolarnas makt, genomsyrar partiets EU-politik.
Men frågorna kvarstår:
Hur "står man upp för den svenska modellen", när man lägger ner det enda säkra vapnet man har, nämligen en villkorad ratificering? Och vad är det för "hård strid" man tar genom att överlämna vapnet till motståndaren? Och hur har man tänkt sig att mot alla högerkrafter genomföra "ändringar i EUs lagstiftning" för att förhindra lönedumpning om man just röstat för ett Lissabonfördrag som lagfäster möjligheter till lönedumpning? "De folkvalda före domstolarnas makt" blir ganska tomt prat när man samtidigt röstar för en lagstiftning som ger domstolen rätt att kväsa facket allt för de fria rörligheterna för kapital och tjänster. Vad menas egentligen? Partiet förefaller tala med kluven tunga!
Det finns bara en sak som är klarlagd och det är att med Lissabonfördraget så kommer EG-domstolen att döma precis som i Laval-målet. Vi Socialdemokraterna medverkar alltså till att lagfästa lönedumpningen! Hur är det möjligt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
