S + MP - Vad i helvete har du skaffat för rådgivare, Mona?

Vilka är det som egentligen bestämmer?
På mindre än en vecka har vår partiordförande Mona Sahlin chockerande ställt partimedlemmarna inför två uttalanden som inte förankrats i partiet. Nån djävla ordning får det väl vara ty det är faktisk vi som ytterst bestämmer. Jag stödde Mona Sahlin före partiledarvalet och välkomnade henne när hon pratade om att hon (till skillnad från viss föregångare) skulle lyssna till rörelsen. Hon satte också i demokratisk anda i gång omfattande rådslag om partiets politik. Men vad är då det här?

Chockerande besked
Därför är det desto mer chockerande att bara ställa partiet inför hennes eget beslut: Nu gör vi så här i två avgörande frågor inför EU-val resp val 2010. Eller har jag inte riktigt hängt med och är jag den enda partimedlemmen som inte blivit tillfrågad? Är det någon mer än jag som inte fått frågan
* skall vi godkänna Lissabonfördraget utan att avvakta utredningen om konsekvenserna av ett ja?
* skall vi satsa på ett helhjärtat samarbete med Miljöpartiet enbart och utesluta V?

Går mot LO-kolletivet
I båda dessa avseenden har Mona Sahlin alltså utan att fråga andra än en mycket liten sluten krets bestämt sig att i viktiga avseenden gå emot LO-kollektivet och dessutom inte ens förvarna partimedlemmarna.

Strååth före ja
När det gäller frågan om Lissabonfördraget så har ju t.o.m. LO-kongressen fattat beslut och där tycks ju Mona ha tagit sig samman och ändrat sig

MP-samarbetet
Beträffande det ensidiga samarbetet med Miljöpartiet så har LO-tidningen under rubriken Röd-grön koalition, nej tack! gjort en snabbenkät bland funktionärerna och noterat följande siffror
42 % enbart socialdemokratisk regering
36 % S + V
14 % S + V + MP
5 % S + MP
3 % annat
Vill man bortförklara denna enkät så kan man tala om det begränsade underlaget och sneda urvalet. Men ändå funktionärerna torde väl vara en grupp som möter medlemmarna och veta ungefär inställningen på fältet.

Inte heller partimedlemmar vill ha ensidig MP-samverkan Det finns vidare en undersökning bland något 100-tal socialdemokratiska kommunalråd där endast en röst föredrog en regering bygd på S + MP. Det kan alltså på goda grunder förmodas att Mona Sahlin beträffande regeringssamarbete med enbart MP har både största delen av facket och många inom partiet emot sig. Anledningen till detta är naturligtvis ett misstroende mot miljöpartiet som grundar sig bl.a. på miljöpartiets tidigare uppgörelser med de borgerliga betr. socialförsäkringssystemet, arbetsrätten och arbetskraftsinvandringen.

Stämmer inte kemin?
Kanske stämmer inte kemin: Ohly - Sahlin. Men i så fall borde de väl försöka överbrygga det. Så kan man ju hoppas att de kvinnor som finns bakom Ohly snart äntrar bryggan. Ty det vore fel att inte ta med V.

Allmän omröstning?
Eftersom Mona Sahlin, som valts för att förmera demokratin inom Socialdemokratin, själv nu så flaggrant bryter mot sitt löfte att lyssna på rörelsen så började jag faktiskt titta i stadgarna och läste bl.a.

11 § Allmän omröstning
Moment 3
Om minst fem procent av partiets medlemmar, enligt medlemsantalet vid
senaste kalenderårsskifte, biträder framställt yrkande om omröstning är
partistyrelsen skyldig att genomföra sådan.

5.000 medlemmar räcker
Det sägs att vi är ungefär 100.000 medlemmar. Frågan man ställer sig är vi fler än 5.000 medlemmar som tycker
*att strååth skall finnas tillgänglig vid avgörande om ratificering av Lissabonfördraget skall ske utan villkor
*att förberedelserna med regeringssamverkan i vart fall skall innefatta även V.

Time-out
Om frågan väcks på ett regelenligt sätt i någon av dessa spörsmål så förmodar jag att partiledningen är skyldig att göra time-out när det gäller vidare åtgärder innan omröstningen kan genomföras. Vid sådant förhållande så får väl Mona meddela Fredrik att vi inte kan rösta i en ratificeringsfrågan innan allmänna partiomröstning utförts. Och på samma sätt får väl Mona om den frågan är aktuell meddela språkrören att partiet först måste genomföra den allmänna omröstningen.

Påminnelse om vem som bestämmer
Detta kan naturligtvis sägas vara uppvigling. Men uppvigling förutsätter att man söker förleda till svikande av medborgerlig skyldigheter eller ohörsamhet mot överheten. Och i detta fall vill jag bara peka på att det finns lagliga medel mot en ohörsam partiledning. Det måste ju i alla fall vara vi partimedlemmar som bestämmer partiets politik - inte EU-parlamentarikerna, inte riksdagsmännen och inte ledningen. Dags att påminna om det?