Som svar på rubriken:
Nej det skulle inte jag. Ibland kan det som är privat rymma allmängiltiga tankar. Inför omröstningen som lett till lagändringen den 1 maj så har jag på denna blogg skrivit ett flertal inlägg i frågan.
Gammal bästis
Jag fick ett telefonsamtal från en person som var en absolut bästis under min lumpartid. Vi tröstade varandra när det var trögt på kasern eller när vi tyckte att det var ledsamt. Vi hade mycket roliga grejer för oss; en och annan vinare, tjeskoj och det vi killar inte begrep hos våra tjejer. Efter lumpen läste vi båda på Högskolan någon termink men våra vägar skildes. Det var så roligt att han ringde och vi berättade i breda pebnseldrag vad som hänt sedan ungdomsåren. Han blev polis och jag jurist. Han gifte sig, fick barn och hus fick jag reda på. Jag berättade att jag upptäckt min homosexualitet, gift mig med en man, fått en dotter och skaffat hus. Båda var vi pensionärer och bestämde att vi skulle träffas vid vårt förestående Stockholmsbesök. Jag kände mig uppåt och glad att få träffa min bästis från förr.
Googles-sökning
Litet nyfiken sökte jag på Googles för att få litet fler data om min kompis. Det som genast kom upp var undertecknandet av uppropet "Bevara äktenskapet för man och kvinna" (http://www.bevaraaktenskapet.se/). Jag blev helt bestört - det kunde inte vara sant. En sökning på hans fru bekräftade att båda skrivit under. Entusiasmen för att träffa min kompis svalnade men jag tänkte att jag måste ge dem en chans. Kanske var det ett misstag som de nu ångrade. Ja så måste det vara. Som en av uppropets initiativtagarna fann jag f.ö. moderaten Anna Maria Corazza Bildt som nu försöker komma in i EU-parlamentet.
Uppropet ren färfalskning
Redan i uppropets ingress borde man reagera: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger att familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör ”den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten” (artikel 16). Är det någon som tror att mänskliga rättigheter någonsin kan användas för att diskriminera någon, ja ens homosexuella? Nej citatet i uppropet är rena förfalskningen. I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det: Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Artikel 16.
Försåtlig omskrivning
Är det någon som i FNs förklaring hittar något om att familjen nödvändigtvis bygger på äktenskapet mellan man och kvinna? Genom denna försåtliga omskrivning så blir samma heterosexuella äktenskap "den naturliga och grundläggande enheten". Alltihopa är alltså en konstruktion för att stämma med uppropets intention. Men har man inte dessa "religiösa" skygglappar så kan FNs text läsas som om homosexuella äktenskap omfattas av FNs förklaring. Det finns fler saker att säga om uppropet men jag nöjde mig med att skriva till min "bästis" från förr.
Är det ni som skrivit under ,,,
Hej! Av en händelse sökte jag på era namn på nätet... såsom undertecknare av ett upprop från den "Evangeliska Alliansen" med en katolsk biskop i spetsen för andra homofober: ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!”... Jag skulle vilja ha er kommentar till detta innan vi träffas. Är det verkligen ni som undertecknat detta upprop? Och hur ser ni på det i dag? Det är ju knappast någon mening att vi träffas om inte detta är utklarat. Visserligen är den debatten för mig avslutad men det skulle ändå kännas minst sagt säreget att träffa några - om och gamla vänner - som till den grad missunnar mig min livsglädje att få leva i hop som gift med den jag älskar. Så en kommentar tack!
Roligt att höra din röst men vi har inte tid längre att träffa dig...
Min "bästis" svar: Hej och tack för trevliga bilder, som gav besked om hur fint och charmigt Ni bor. Att det kan vara lite blåsigt ibland förstår man. Vi åldras lite till mans men du var lätt igenkännbar och övervikten var inte så påfallande som jag trodde efter den viktuppgift Du gav mig. Det var roligt att höra Din röst och förstå att Du trivs och har det bra. Det var det jag önskade när jag fick infallet att ta kontakten. Vi är inga homofober och har i vår närmaste vänkrets under c:a 30 år haft två sammanboende män (tyvärr idag båda döda) som vi umgåtts med ofta både i deras hem och i vårt). De har aldrig drivit frågan om partnerskap och äktenskap, utan uppträtt som vilket annat par som helst. Om homosexuallitet har vi inte tagit annan ställning än att ordet/termen äktenskap gott kan vara förbehållet giftermål mellan man och kvinna. Din långa beredning med källhänvisningar mm har jag endast hastigt ögnat igenom lite här och där , då vi saknar intresse för saken. När det gäller söndagen, så ger det sig själv för vår tid är lite knapp. Ha det så bra i fortsättningen!
En omgivning av verkligt goda vänner...
Och jag svarade: Jag blev jätteglad att ni ringde och min man kan intyga hur jag såg fram emot mötet i Stockholm. Men det var ju tur att ni fick tidsbrist så att vi slapp att reda ut denna besvärliga situation. För mig blev det nämligen jättebesvärligt när jag upptäckte era underskrifter via Googles. Jag blev så häpen att jag först inte trodde det var sant. Sedan möjligen att det skulle vara något slags misstag som ni kunde förklara. Jag känner ju dig som en ganska radikal man, men det var ju längesen.
Du säger att ni inte är homofober och det är säkert riktigt men nog finns det åtskilligt av fördomar om homosexuella som odlas i det upprop ni undertecknat. Du säger också om era avlidna homosexuella vänner att "De har aldrig drivit frågan om partnerskap och äktenskap, utan uppträtt som vilket annat par som helst". Jag vill påstå att min man och jag - även om jag faktiskt jobbat inom RFSL för vår sak - uppträtt som vilket annat par som helst, nämligen varit kära, bildat parförhållande, fått barn och sedan när detta känts bra gift oss. Men ni har alltså skrivit på ett upprop, varigenom vi skulle missunnas sista ledet och det led som era döda vänner aldrig fick uppleva, allt p.g.a. människors fördomar.
Du säger också "Om homosexuallitet har vi inte tagit annan ställning än att ordet/termen äktenskap gott kan vara förbehållet giftermål mellan man och kvinna". Nu är det ju så att ord inte bara är ord utan faktiskt symboler för tankar. Och vad är det då för tankar som ligger bakom detta ställningstagande visavi de aktuella orden? Av uppropet framgår att man inte förnekar att det finns också homosexuella parförhållanden. Är det då inte precis samma förhållande som i Sydafrika förr låg bakom att det fanns parkbänkar bara för vita. Eller i sydstaterna i USA där det fanns skolor bara för vita och bara för svarta. Enligt uppropet finns både homo- och heterosexuella förhållanden men bara de sistnämnda skall få gifta sig i äktenskap. Man frågar sig är detta rimliga tankar? Att dessutom klä dem i en religiös språkdräkt gör inte saken smakligare när man tänker på budskapet om Guds allomfattande kärlek, som rimligen utan mänskliga fördomar också omfattar homosexuella par.
Tidigare tog jag strid för vad jag stod och det kan jag fortfarande göra. Men när jag blivit äldre så har jag faktiskt försökt få en omgivning av vänner som inte ifrågasätter grundläggande värderingar för mitt liv. Därför är det nog lika bra att vi skippar tanken på att träffas så länge ni fortfarande är beredda att försvara den "Heliga alliansens" upprop. Ni vet ju var jag finns om det skulle bli aktuellt. Nu far vi i alla fall till Stockholm för att fira en mycket gammal god väns bröllop. Och det är ett fint heterosexuellt bröllop med en tjusig brud och en snygg och trevlig brudgum. Och är det någonting jag verkligen unnar dem så är det all lycka i sitt äktenskap. Jag hoppas att också ni har det bra i fortsättningen!
Ibland rymmer det som är privat allmängiltiga tankar. Exempelvis kan man kompromissa om demokrati och alla medborgares rättigheter? Skall vi i våra parker ha bänkar bara för vita?
torsdag 28 maj 2009
onsdag 20 maj 2009
Vi är socialdemokrater även i EU
Det finns stora skillnader i synen på europeisk politik mellan socialdemokrater och moderater. Vi är oeniga om den ekonomiska politiken, energin och klimatfrågan, skrev moderaten Per Schlingmann, här på Newsmill. Det är riktigt men framförallt är vi oeniga om frågorna som rör arbetsmarknadspolitiska åtgärder, lönedumpning och hur finanskrisen skall tämjas. Socialdemokraterna vill på europaplanet inte inta samma snåla inställning till jobbskapande åtgärder som moderaterna i Sverige just för kunna minska arbetslöshet och misär för löntagare inom EU och dessutom kunnat snabba på förloppet att komma ur den ekonomiska krisen.
Viss samsyn
Nu börjar valet till Europaparlamentet allt mer hamna i fokus. Samtidigt har det uppstått en diskussion om var den politiska konflikten finns i valrörelsen. Vissa har till och med gått så långt som att säga att det inte finns några större skillnader mellan moderater och socialdemokrater. Det är helt fel. I vissa frågor finns det förvisso en viktig samsyn mellan våra partier och där Sverige markerar en tydlig gemensam uppfattning. Det handlar till exempel om synen på utvidgning av EU... I detta är jag helt överens med Schlingmann.
"det nya arbetarpartiet"
Däremot är det en läpparnas bekännelse när man hör moderater prisa kollektivavtalen och "vikten av att inte acceptera lönedumping som ett konkurrensmedel på arbetsmarknaden". Trots upprepade framstötar från oppositionen har Reinfeldt nämligen avvisat att i något sammanhang ta upp frågan till försvar för den svenska modellen på EU-nivå . Littorin har också på möte med Rådet ställt sig bakom den samlade europeiska högerns motstånd mot att diskutera en modifiering av utstationeringsdirektivet som enligt lavaldomen är grunden för att EG-domstolen tillåter lönedumpning. Så så var det med den saken.
Moderaterna vill spara sig ur krisen.
När man talat om lönedumpning och den svenska modellen så är det naturligt att glida över på den ekonomiska politiken där Schlingmann avfärdar det socialdemokratiska alternativet med att vi skulle tro oss "ha en egen sedelpress och driva på för ofinansierade utgiftsökningar i enorm skala" till skillnad från moderaternas egen "ansvarsfulla ekonomiska politik". Och han brer på i svarta färger om hur oansvariga vi Socialdemokrater och LO är - ja, den socialdemokratiska politiken skulle renta av "vara farlig" för både Sverige och Europa! Den skulle "rasera välfärden" och ge " försämrade möjligheter för Sverige och övriga Europa att ta sig ur krisen. Hur trovärdiga är dessa påståenden om det parti, Socialdemokraterna, som byggt upp den svenska välfärden under evigt gny och svartmålningar från höger.
Socialdemokrater vill öppna upp och motverka krisen
Den politik som socialdemokraterna vill driva är att man öppnar upp den restriktiva hållning som moderaterna under ledning av Anders Borg intagit. Det är exempelvis skandal att regeringen först nästa år ger ett tillskott till kommunerna för att undvika avskedanden av skol- vård- och omsorgspersonal. Man struntar i om massor av kommunalanställda ställs utan arbete den närmsta tiden. Det handlar inte heller om att anlita sedelpressen utan att använda pengarna till annat än skattesänkningar. Exempelvis så kostar det s.k. jobbskatteavdragets tredje steg 35 miljarder årligen. Man har försökt exportera sin extremt sparsamma politik lämpad för högkonjunktur till ett Europa i lika extrem lågkonjunktur. Och detta med viss framgång till övriga högerregeringar i Europa.
Lika skatt för lika lön
Just när det gäller det s.k. jobbskatteavdraget är det intressant att peka på dess baksida nämligen att det medför att pensionärer, sjuka och arbetslösa beskattas högre än löntagare i motsvarande inkomstlägen. För att motverka detta vill socialdemokraterna på EU-planet arbeta för att den europeiska lagstiftning som förbjuder diskriminering av äldre i arbetsförhållanden utvidgas även till andra områden, alltså även offentliga avgifter som skatter. Det är en skam för Sverige att vi har en regering som på detta sätt ekonomiskt grovt diskriminerar stor del av sin befolkning.
På EU-planet finns möjlighet till en solidarisk politik - om man vill
Om man på europaplanet inte intaget samma snåla inställning till jobbskapande åtgärder som moderaterna i Sverige så hade man just kunnat minska arbetslöshet och misär för löntagare och dessutom kunnat snabba på förloppet att komma ur den ekonomiska krisen. Detta är en vad en rad bankekonomer och regeringens eget finansiella råd med professor Calmfors i spetsen framhållit. Man har t.o.m. sagt att lågkunjunkturen är så extrem att den bör föranleda att de s.k. utgiftstaken lyfts för att möta krisen. Och en av världens rikaste och mest inflytelserika män, den amerikanske finansmannen George Soros uttryckte i Agenda just motsatt uppfattning mot Schlingmann, nämligen att man borde som Barck Obama satsa extremt mycket på att stödja ekonomin för att få igång hjulen och att Europas återhållsamhet kommer att försena den tidpunkt då utvecklingen vänder och även få återhämtningen att ta längre tid. Man kan naturligtvis slå dövörat till och lita blint på Borg.
Även klimatet skiljer S från M
Även klimatutmaningen tydliggör att det finns olika alternativ i Europafrågorna. Schlingmann talar om att det för moderater är "självklart att genomföra viktiga klimatinsatser i Sverige". Men när det kommer till praktiska åtgärder så påstår man sig vara klimatsmart genom att man huvudsakligen förlägga sina insatser i utvecklingsländer. För socialdemokrater är det självklart att man först måste städa upp i Europa och utveckla klimatteknik som sedan kan föras över till andra länder utanför EU.
Vi vill inte utsätta svenska elkonsumenter för de högre europapriserna
Vi socialdemokrater vill i energifrågan helhjärtat satsa på förnyelsebar energi. Och alla beräkningar visar att vi med god marginal kan förse hela det svenska samhället med tillräckligt med billig grön energi. För alliansen som satsar allt på svensk kärnkraft och på så sätt vill bygga fast oss för all framtid i uranberoende kommer det naturligtvis inte finnas ekonomiska möjligheter eller ekonomisk drivkraft att få resurser till energibesparande åtgärder och förnybar energi. Dessutom vill vi gärna samverka med övriga EU-länder om utveckling av alternativ energi och energiförsörjning, bl.a. till Balticum och de nordiska länderna. Däremot motsätter vi oss anslutning till en gemensam elmarknad inom EU. Anledningen härtill är att vi inte vill utsätta svenska elkonsumenter för de betydligt högre elpriser som finns på den gemensamma marknaden
Välj men välj rött!
Med mindre än en månad kvar till valet måste Europadebatten kretsa mer kring Europas huvudutmaningar och de politiska alternativen. Ekonomin och klimatet är de mest centrala frågorna i årets valrörelse. Konflikten mellan de poliska alternativen kokar ned i två kärnfulla frågor. Ska vi föra en ansvarsfull ekonomisk politik och därmed inte utsätta Europas löntagare för arbetslöshet och misär eller skall vi envist kvarhålla vid ekonomiska principer avsedda för högkonjunktur? Man kunde också ställa frågan så: skall vi slå dövörat till vad all ekonomisk expertis säger om krislösning? Vill vi börja med klimatutmaningen att lösas problemen hemmavid och inom EU? Vallokalerna är öppna mellan 20 maj och 7 juni. Då är det väljarna som avgör.
(artikeln är även inlämnad till Newsmill)
Viss samsyn
Nu börjar valet till Europaparlamentet allt mer hamna i fokus. Samtidigt har det uppstått en diskussion om var den politiska konflikten finns i valrörelsen. Vissa har till och med gått så långt som att säga att det inte finns några större skillnader mellan moderater och socialdemokrater. Det är helt fel. I vissa frågor finns det förvisso en viktig samsyn mellan våra partier och där Sverige markerar en tydlig gemensam uppfattning. Det handlar till exempel om synen på utvidgning av EU... I detta är jag helt överens med Schlingmann.
"det nya arbetarpartiet"
Däremot är det en läpparnas bekännelse när man hör moderater prisa kollektivavtalen och "vikten av att inte acceptera lönedumping som ett konkurrensmedel på arbetsmarknaden". Trots upprepade framstötar från oppositionen har Reinfeldt nämligen avvisat att i något sammanhang ta upp frågan till försvar för den svenska modellen på EU-nivå . Littorin har också på möte med Rådet ställt sig bakom den samlade europeiska högerns motstånd mot att diskutera en modifiering av utstationeringsdirektivet som enligt lavaldomen är grunden för att EG-domstolen tillåter lönedumpning. Så så var det med den saken.
Moderaterna vill spara sig ur krisen.
När man talat om lönedumpning och den svenska modellen så är det naturligt att glida över på den ekonomiska politiken där Schlingmann avfärdar det socialdemokratiska alternativet med att vi skulle tro oss "ha en egen sedelpress och driva på för ofinansierade utgiftsökningar i enorm skala" till skillnad från moderaternas egen "ansvarsfulla ekonomiska politik". Och han brer på i svarta färger om hur oansvariga vi Socialdemokrater och LO är - ja, den socialdemokratiska politiken skulle renta av "vara farlig" för både Sverige och Europa! Den skulle "rasera välfärden" och ge " försämrade möjligheter för Sverige och övriga Europa att ta sig ur krisen. Hur trovärdiga är dessa påståenden om det parti, Socialdemokraterna, som byggt upp den svenska välfärden under evigt gny och svartmålningar från höger.
Socialdemokrater vill öppna upp och motverka krisen
Den politik som socialdemokraterna vill driva är att man öppnar upp den restriktiva hållning som moderaterna under ledning av Anders Borg intagit. Det är exempelvis skandal att regeringen först nästa år ger ett tillskott till kommunerna för att undvika avskedanden av skol- vård- och omsorgspersonal. Man struntar i om massor av kommunalanställda ställs utan arbete den närmsta tiden. Det handlar inte heller om att anlita sedelpressen utan att använda pengarna till annat än skattesänkningar. Exempelvis så kostar det s.k. jobbskatteavdragets tredje steg 35 miljarder årligen. Man har försökt exportera sin extremt sparsamma politik lämpad för högkonjunktur till ett Europa i lika extrem lågkonjunktur. Och detta med viss framgång till övriga högerregeringar i Europa.
Lika skatt för lika lön
Just när det gäller det s.k. jobbskatteavdraget är det intressant att peka på dess baksida nämligen att det medför att pensionärer, sjuka och arbetslösa beskattas högre än löntagare i motsvarande inkomstlägen. För att motverka detta vill socialdemokraterna på EU-planet arbeta för att den europeiska lagstiftning som förbjuder diskriminering av äldre i arbetsförhållanden utvidgas även till andra områden, alltså även offentliga avgifter som skatter. Det är en skam för Sverige att vi har en regering som på detta sätt ekonomiskt grovt diskriminerar stor del av sin befolkning.
På EU-planet finns möjlighet till en solidarisk politik - om man vill
Om man på europaplanet inte intaget samma snåla inställning till jobbskapande åtgärder som moderaterna i Sverige så hade man just kunnat minska arbetslöshet och misär för löntagare och dessutom kunnat snabba på förloppet att komma ur den ekonomiska krisen. Detta är en vad en rad bankekonomer och regeringens eget finansiella råd med professor Calmfors i spetsen framhållit. Man har t.o.m. sagt att lågkunjunkturen är så extrem att den bör föranleda att de s.k. utgiftstaken lyfts för att möta krisen. Och en av världens rikaste och mest inflytelserika män, den amerikanske finansmannen George Soros uttryckte i Agenda just motsatt uppfattning mot Schlingmann, nämligen att man borde som Barck Obama satsa extremt mycket på att stödja ekonomin för att få igång hjulen och att Europas återhållsamhet kommer att försena den tidpunkt då utvecklingen vänder och även få återhämtningen att ta längre tid. Man kan naturligtvis slå dövörat till och lita blint på Borg.
Även klimatet skiljer S från M
Även klimatutmaningen tydliggör att det finns olika alternativ i Europafrågorna. Schlingmann talar om att det för moderater är "självklart att genomföra viktiga klimatinsatser i Sverige". Men när det kommer till praktiska åtgärder så påstår man sig vara klimatsmart genom att man huvudsakligen förlägga sina insatser i utvecklingsländer. För socialdemokrater är det självklart att man först måste städa upp i Europa och utveckla klimatteknik som sedan kan föras över till andra länder utanför EU.
Vi vill inte utsätta svenska elkonsumenter för de högre europapriserna
Vi socialdemokrater vill i energifrågan helhjärtat satsa på förnyelsebar energi. Och alla beräkningar visar att vi med god marginal kan förse hela det svenska samhället med tillräckligt med billig grön energi. För alliansen som satsar allt på svensk kärnkraft och på så sätt vill bygga fast oss för all framtid i uranberoende kommer det naturligtvis inte finnas ekonomiska möjligheter eller ekonomisk drivkraft att få resurser till energibesparande åtgärder och förnybar energi. Dessutom vill vi gärna samverka med övriga EU-länder om utveckling av alternativ energi och energiförsörjning, bl.a. till Balticum och de nordiska länderna. Däremot motsätter vi oss anslutning till en gemensam elmarknad inom EU. Anledningen härtill är att vi inte vill utsätta svenska elkonsumenter för de betydligt högre elpriser som finns på den gemensamma marknaden
Välj men välj rött!
Med mindre än en månad kvar till valet måste Europadebatten kretsa mer kring Europas huvudutmaningar och de politiska alternativen. Ekonomin och klimatet är de mest centrala frågorna i årets valrörelse. Konflikten mellan de poliska alternativen kokar ned i två kärnfulla frågor. Ska vi föra en ansvarsfull ekonomisk politik och därmed inte utsätta Europas löntagare för arbetslöshet och misär eller skall vi envist kvarhålla vid ekonomiska principer avsedda för högkonjunktur? Man kunde också ställa frågan så: skall vi slå dövörat till vad all ekonomisk expertis säger om krislösning? Vill vi börja med klimatutmaningen att lösas problemen hemmavid och inom EU? Vallokalerna är öppna mellan 20 maj och 7 juni. Då är det väljarna som avgör.
(artikeln är även inlämnad till Newsmill)
lördag 16 maj 2009
Dagens Nyheter och Synovate i valbedrägeri
Bara en fråga: Vad är viktigast?
Den 5 maj infördes i Dagens Nyheter en Synovate-undersökning http://www.dn.se/polopoly_fs/1.858469!EU-valetsynovate.swf om vilka frågor väljarna ansåg viktiga i EU-valet http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/klimatet-viktigast-for-valjarna-1.858407. Jag mejlade till DNs politiska redaktör Henning Brors, som kommenterat undersökningen http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/klimatet-viktigast-for-valjarna-1.858407och bad att få se hur undersökningen utförts, bl.a. eftersom jag inte riktigt trodde på att lönedumpning, och fackliga rättigheter inte intog en framträdande plats i vart fall bland vänsteranhängare. Svaret från Henning Brors var: "Frågan i undersökningen löd: "Vilken eller vilka frågor är viktigast när du ska ta ställning till hur du kommer att rösta i valet till Europaparlamentet?" Det finns många exempel på försök att ljuga med statistik. Det är bättre att ge sig på dessa."
Svaret stämde inte med vad som redovisades i artikeln
Med detta var jag inte nöjd efter som det ju klart framgick att det ställts ytterligare frågor och att svaren fördelats på olika grupper. Dessutom saknades den mest i vänstern omdiskuterade frågan överhuvudtaget, nämligen just den svenska modellen och lönedumpningen såsom följd av Lavaldomen helt i materialet. Det kunde på goda grunder förmodas att denna fråga "trollats bort" antingen genom själva frågorna eller bedömningen av svaren. Jag kontaktade Synovate och fick som svar av den undersökningsansvarige Niklas Källebring ett utskick om undersökningen.
Synovates redogörelse stämde inte med DN-artikeln!
Om undersökningen uppgavs att Synovate har på uppdrag av Dagens Nyheter genomfört en undersökning om vilka frågor som är viktiga för valet av parti i Europaparlamentsvalet. • Metod: Telefonintervjuer i Synovate Direkt • Målgrupp: Allmänheten 18 år och äldre • Omfattning: 1 003 genomförda intervjuer • Intervjuperiod: 27-28 april 2008.I undersökningen ställdes följande fråga: Vilken eller vilka frågor är viktigast när du ska ta ställning till hur du kommer att rösta i valet till Europaparlamentet?
Resultatet?
Om resultatet angavs i sammanfattning att Miljö, klimat- och energifrågor (23 %) är det som flest nämner som viktigast när man ska ta ställning hur man kommer att rösta i valet till EU-parlamentsvalet. På andra plats hamnar ekonomin/ finanskrisen (15 %) och på tredje arbetslösheten/sysselsättningen (12%). • Såväl män som kvinnor rankar ovanstående frågor som de tre viktigaste. • Bland samtliga partiers väljare rankas ekonomin/finanskrisen som en av de tre viktigaste frågorna.
Fördelning på partier
M: 1) Ekonomin/Finanskrisen 2) Miljö, klimat- och energifrågor 3) Arbetslösheten/Sysselsättningen, Vård & Omsorg
Fp: 1) Arbetslösheten/Sysselsättningen 2) Miljö, klimat- och energifrågor 3) Demokratin/vårt nationella självbestämmande, Ekonomin/Finanskrisen
C: 1) Miljö, klimat- och energifrågor 2) Arbetslösheten/Sysselsättningen, Ekonomin/ Finanskrisen 3) Vård & Omsorg
Kd: 1) Ekonomin/Finanskrisen 2) Miljö, klimat- och energifrågor 3) Utbild-ningsfrågor
S: 1) Arbetslösheten/Sysselsättningen, Miljö, klimat- och energifrågor 2) Ekonomin/Finanskrisen 3) Vård & Omsorg.
V: 1) Ekonomi/Finanskrisen, 2) Miljö klimat- och energifrågor, 3)Arbetslösheten/Sysselsättningen
MP: 1) Miljö, klimat- och energifrågor, 2) Ekonomin/Finanskrisen, Arbetslösheten/Sysselsättningen 3)Demokrati/vårt nationella självbestämmande
Hafsvärk på lösa grunder
Redan av detta materialet framgick att det ställts en rad frågor inte en enda som uppgetts. Dessutom redovisade bl.a. Socialdemokraternas prioritering på ett sätt i Synovates redovisning ovan medan det i artikeln uppgavs att även S-väljare satte Miljöfrågorna först och först i andra hand Arbetslösheten/Sysselsättningen. Rent otroligt är också exempelvis att Vänsterväljare skulle sätta arbetslösheten/sysselsättningen först i tredje hand. Hela undersökningen förfaller vara ett hafsvärk på lösa grunder.
Hela undersökningsmetodiken hemlighålls.
Inte heller beskrevs hur insamlandet av svaren tillgått annat än som telefonintervju men inte hur intervjun varit strukturerad. Slutligen framgick inte heller hur svaren kvalificerat sig till de olika kolumnerna "miljö, klimat- och energifrågor", "ekonomin/finanskrisen", "arbetslösheten/sysselsättningen".
Källebring har själv till mig uppgett: "För undersökningen användes
ett RDD-urval. Kodningen har gått till på så sätt att jag läst vad respondenterna svarat och sedan kodat svaren utifrån detta." Vid fortsatt skriftväxling där jag ifrågasatte undersökningen och generaliserabarheten utifrån de angivna siffrorna så fick jag bara svaret "att jag förstått mycket
litet" och att det fanns stora "luckor både din text och ditt resonemang" men att han inte önskade ge några ytterliga upplysningar. Möjligen efter kontakt med beställaren?
Mina anmärkningar var:
Snett urval och flera subjektiva moment
RDD-urval betyder ju att urvalet sker bland fasta telefonnummer, vilket utesluter alla som bara har mobil. Här uppstår en osäkerhetsfaktor bl.a. enär ungdomsgrupper och ev andra grupper kan antas vara underrepresenterade bland dem som innehar fast telefon. Vidare har frågorna ställts till den som svarat vid påringning vilket innebär att urvalet kan ha blivit snett.Själva undersökningen har handhafts av telefonintervjuare och det är obekant vilken struktur intervjun getts av undersökaren. Svaret har sedan antecknats av intervjuaren, möjligen sammanfattats och möjligen grovsorterats av telefonisten i en av Synovates färdigställd uppställning. Hela förfaringssättet innefattar flera subjektiva moment där svaret tolkats och registrerats. Den intervjuade har framgår det av undersökningen kunnat uppge flera svar. Här måste telefonisten uppenbarligen frågat om inbördes ordning på svarsalternativen och redan då möjligen inrangerat frågorna i olika prioriteter.
Inga siffror på representativitet betr. partitillhörighet
Dessutom har en fråga om partisympati ha ställts eftersom svaren fördelats så. Någon siffra på hur många som tillfrågats av resp parti och hur många som vägrat svara på den frågan framgår inte.
Skriftlig rapportering har värderats i efterhand av undersökaren
Därefter har de av telefonisten gjorda anteckningarna lämnats till Niklas Källebring för slutlig klassificering under de kategorier som ansetts relevanta. Skulle man exempelvis täcka in svaret "lönedumpning" så framträder den som mest allvarlig p.g.a. den ekonomiska krisen, den yttrar sig i arbetslöshet för många och är en följd av bristande självbestämmande i det att vi måste underkasta EG-domstolens tolkningar. Beroende på hur man resonerar kommer man fram till 25 % resp 30 %, vilket vida överstiger klimatoron.
Kan man överhuvudtaget dra några slutsatser?
Själva undersökningen verkar ha så många brister att det lär vara svårt att dra några slutsater av svaren och även till vilka populationer man kan generalisera resultatet. Än mindre kan man som DN basunera ut att "Klimatet är viktigast för väljarna". Dessutom är Henning Brors redovisning i DN direkt felaktig enligt Synovates uppgifter.
Finns det något motiv att höja klimatfrågan?
Men varför var då DN och Henning Brors så måna om att slå fast detta? Jo, i Brors kommentar heter det så här: "...En stor del av väljarna ser en tydlig skillnad mellan inrikespolitik och EU-politik.I Sverige är arbetslösheten den särklassigt viktigaste samhällsfrågan för väljarna i dag, men när de själva får nämna vilka frågor som är viktigast inför EU-valet hamnar den först på tredje plats. Arbetslöshetspolitiken sköts också huvudsakligen på nationell nivå, medan klimat- och miljöfrågor i stor utsträckning bestäms efter förhandlingar på EU-nivå.
Fejkad undersökning används som "bevis"
Men detta är ju lögn och förbannad dikt och därför behövde DN och Henning Brors den fejkade undersökningen för att "bevisa" detta. Klimat- och miljöfrågor behöver lösas på EU-nivå men den viktigaste delen av övervakning och tillämpningsregler hör till den nationella delen. Precis likadant är det med arbetslöshet (investeringar, arbetsmarknadsåtgärder,budgetprinciper) som både har en nationell och en EU nivå. Eller detta med lönedumpning som verkligen rör sysselsättningen men huvudsakligen bör motarbetas på EU-nivå.
Uppgiften var att trolla bort fackliga rättigheter och jobben i EU-valet!
DN och Brors vill egentligen bara syssla med klimatfrågan Arbetslöshet, lönedumpning, Lavaldom, kollektivavtal och fackliga rättigheter vill man helst inte ta i inför EU-valet. Synovate försökte hjälpa till genom att trolla med siffrorna. Överhuvudtaget varför granskas inte alla dessa dubiösa väljarundersökningar som görs på beställning av olika politiska intressen?
Den 5 maj infördes i Dagens Nyheter en Synovate-undersökning http://www.dn.se/polopoly_fs/1.858469!EU-valetsynovate.swf om vilka frågor väljarna ansåg viktiga i EU-valet http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/klimatet-viktigast-for-valjarna-1.858407. Jag mejlade till DNs politiska redaktör Henning Brors, som kommenterat undersökningen http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/klimatet-viktigast-for-valjarna-1.858407och bad att få se hur undersökningen utförts, bl.a. eftersom jag inte riktigt trodde på att lönedumpning, och fackliga rättigheter inte intog en framträdande plats i vart fall bland vänsteranhängare. Svaret från Henning Brors var: "Frågan i undersökningen löd: "Vilken eller vilka frågor är viktigast när du ska ta ställning till hur du kommer att rösta i valet till Europaparlamentet?" Det finns många exempel på försök att ljuga med statistik. Det är bättre att ge sig på dessa."
Svaret stämde inte med vad som redovisades i artikeln
Med detta var jag inte nöjd efter som det ju klart framgick att det ställts ytterligare frågor och att svaren fördelats på olika grupper. Dessutom saknades den mest i vänstern omdiskuterade frågan överhuvudtaget, nämligen just den svenska modellen och lönedumpningen såsom följd av Lavaldomen helt i materialet. Det kunde på goda grunder förmodas att denna fråga "trollats bort" antingen genom själva frågorna eller bedömningen av svaren. Jag kontaktade Synovate och fick som svar av den undersökningsansvarige Niklas Källebring ett utskick om undersökningen.
Synovates redogörelse stämde inte med DN-artikeln!
Om undersökningen uppgavs att Synovate har på uppdrag av Dagens Nyheter genomfört en undersökning om vilka frågor som är viktiga för valet av parti i Europaparlamentsvalet. • Metod: Telefonintervjuer i Synovate Direkt • Målgrupp: Allmänheten 18 år och äldre • Omfattning: 1 003 genomförda intervjuer • Intervjuperiod: 27-28 april 2008.I undersökningen ställdes följande fråga: Vilken eller vilka frågor är viktigast när du ska ta ställning till hur du kommer att rösta i valet till Europaparlamentet?
Resultatet?
Om resultatet angavs i sammanfattning att Miljö, klimat- och energifrågor (23 %) är det som flest nämner som viktigast när man ska ta ställning hur man kommer att rösta i valet till EU-parlamentsvalet. På andra plats hamnar ekonomin/ finanskrisen (15 %) och på tredje arbetslösheten/sysselsättningen (12%). • Såväl män som kvinnor rankar ovanstående frågor som de tre viktigaste. • Bland samtliga partiers väljare rankas ekonomin/finanskrisen som en av de tre viktigaste frågorna.
Fördelning på partier
M: 1) Ekonomin/Finanskrisen 2) Miljö, klimat- och energifrågor 3) Arbetslösheten/Sysselsättningen, Vård & Omsorg
Fp: 1) Arbetslösheten/Sysselsättningen 2) Miljö, klimat- och energifrågor 3) Demokratin/vårt nationella självbestämmande, Ekonomin/Finanskrisen
C: 1) Miljö, klimat- och energifrågor 2) Arbetslösheten/Sysselsättningen, Ekonomin/ Finanskrisen 3) Vård & Omsorg
Kd: 1) Ekonomin/Finanskrisen 2) Miljö, klimat- och energifrågor 3) Utbild-ningsfrågor
S: 1) Arbetslösheten/Sysselsättningen, Miljö, klimat- och energifrågor 2) Ekonomin/Finanskrisen 3) Vård & Omsorg.
V: 1) Ekonomi/Finanskrisen, 2) Miljö klimat- och energifrågor, 3)Arbetslösheten/Sysselsättningen
MP: 1) Miljö, klimat- och energifrågor, 2) Ekonomin/Finanskrisen, Arbetslösheten/Sysselsättningen 3)Demokrati/vårt nationella självbestämmande
Hafsvärk på lösa grunder
Redan av detta materialet framgick att det ställts en rad frågor inte en enda som uppgetts. Dessutom redovisade bl.a. Socialdemokraternas prioritering på ett sätt i Synovates redovisning ovan medan det i artikeln uppgavs att även S-väljare satte Miljöfrågorna först och först i andra hand Arbetslösheten/Sysselsättningen. Rent otroligt är också exempelvis att Vänsterväljare skulle sätta arbetslösheten/sysselsättningen först i tredje hand. Hela undersökningen förfaller vara ett hafsvärk på lösa grunder.
Hela undersökningsmetodiken hemlighålls.
Inte heller beskrevs hur insamlandet av svaren tillgått annat än som telefonintervju men inte hur intervjun varit strukturerad. Slutligen framgick inte heller hur svaren kvalificerat sig till de olika kolumnerna "miljö, klimat- och energifrågor", "ekonomin/finanskrisen", "arbetslösheten/sysselsättningen".
Källebring har själv till mig uppgett: "För undersökningen användes
ett RDD-urval. Kodningen har gått till på så sätt att jag läst vad respondenterna svarat och sedan kodat svaren utifrån detta." Vid fortsatt skriftväxling där jag ifrågasatte undersökningen och generaliserabarheten utifrån de angivna siffrorna så fick jag bara svaret "att jag förstått mycket
litet" och att det fanns stora "luckor både din text och ditt resonemang" men att han inte önskade ge några ytterliga upplysningar. Möjligen efter kontakt med beställaren?
Mina anmärkningar var:
Snett urval och flera subjektiva moment
RDD-urval betyder ju att urvalet sker bland fasta telefonnummer, vilket utesluter alla som bara har mobil. Här uppstår en osäkerhetsfaktor bl.a. enär ungdomsgrupper och ev andra grupper kan antas vara underrepresenterade bland dem som innehar fast telefon. Vidare har frågorna ställts till den som svarat vid påringning vilket innebär att urvalet kan ha blivit snett.Själva undersökningen har handhafts av telefonintervjuare och det är obekant vilken struktur intervjun getts av undersökaren. Svaret har sedan antecknats av intervjuaren, möjligen sammanfattats och möjligen grovsorterats av telefonisten i en av Synovates färdigställd uppställning. Hela förfaringssättet innefattar flera subjektiva moment där svaret tolkats och registrerats. Den intervjuade har framgår det av undersökningen kunnat uppge flera svar. Här måste telefonisten uppenbarligen frågat om inbördes ordning på svarsalternativen och redan då möjligen inrangerat frågorna i olika prioriteter.
Inga siffror på representativitet betr. partitillhörighet
Dessutom har en fråga om partisympati ha ställts eftersom svaren fördelats så. Någon siffra på hur många som tillfrågats av resp parti och hur många som vägrat svara på den frågan framgår inte.
Skriftlig rapportering har värderats i efterhand av undersökaren
Därefter har de av telefonisten gjorda anteckningarna lämnats till Niklas Källebring för slutlig klassificering under de kategorier som ansetts relevanta. Skulle man exempelvis täcka in svaret "lönedumpning" så framträder den som mest allvarlig p.g.a. den ekonomiska krisen, den yttrar sig i arbetslöshet för många och är en följd av bristande självbestämmande i det att vi måste underkasta EG-domstolens tolkningar. Beroende på hur man resonerar kommer man fram till 25 % resp 30 %, vilket vida överstiger klimatoron.
Kan man överhuvudtaget dra några slutsatser?
Själva undersökningen verkar ha så många brister att det lär vara svårt att dra några slutsater av svaren och även till vilka populationer man kan generalisera resultatet. Än mindre kan man som DN basunera ut att "Klimatet är viktigast för väljarna". Dessutom är Henning Brors redovisning i DN direkt felaktig enligt Synovates uppgifter.
Finns det något motiv att höja klimatfrågan?
Men varför var då DN och Henning Brors så måna om att slå fast detta? Jo, i Brors kommentar heter det så här: "...En stor del av väljarna ser en tydlig skillnad mellan inrikespolitik och EU-politik.I Sverige är arbetslösheten den särklassigt viktigaste samhällsfrågan för väljarna i dag, men när de själva får nämna vilka frågor som är viktigast inför EU-valet hamnar den först på tredje plats. Arbetslöshetspolitiken sköts också huvudsakligen på nationell nivå, medan klimat- och miljöfrågor i stor utsträckning bestäms efter förhandlingar på EU-nivå.
Fejkad undersökning används som "bevis"
Men detta är ju lögn och förbannad dikt och därför behövde DN och Henning Brors den fejkade undersökningen för att "bevisa" detta. Klimat- och miljöfrågor behöver lösas på EU-nivå men den viktigaste delen av övervakning och tillämpningsregler hör till den nationella delen. Precis likadant är det med arbetslöshet (investeringar, arbetsmarknadsåtgärder,budgetprinciper) som både har en nationell och en EU nivå. Eller detta med lönedumpning som verkligen rör sysselsättningen men huvudsakligen bör motarbetas på EU-nivå.
Uppgiften var att trolla bort fackliga rättigheter och jobben i EU-valet!
DN och Brors vill egentligen bara syssla med klimatfrågan Arbetslöshet, lönedumpning, Lavaldom, kollektivavtal och fackliga rättigheter vill man helst inte ta i inför EU-valet. Synovate försökte hjälpa till genom att trolla med siffrorna. Överhuvudtaget varför granskas inte alla dessa dubiösa väljarundersökningar som görs på beställning av olika politiska intressen?
onsdag 13 maj 2009
Ingen krispolitik - men högerregeringen struntar i dem som drabbas
Alla överens: högerregeringen saknar krispolitik
I går skrev jag Anders Borgs och högerregeringens Nej till en krispolitik värd namnet "Nej, nej, nej, säger Anders Borg, och struntar i arbetslöshet och kommunala nedskärningar." (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=32830). För det är ju just det det handlar om: skall vi under extrem lågkonjunktur fortsätta att föra en stram politik stylad efter högkonjunktur? Man tar sig för pannan och det gör den samlade kåren av ekonomer med Borgs egen ekonomistab i spetsen, det finanspolitiska rådet under Borgs vapendragare ekonomiprofessorn Lars Calmfors.
Den ekonomiskt-politiske enslingen
Men Anders Borg fortsätter att vara enslingen på skäret påhejad av sina trogna i den mediala sfären, bl.a. Dagens Nyheter "Stabil krisgeneral", som jag kommenterade i går, och i dag nymornade lillasystern Sydsvenskan med "En stad i Borgs skugga". Rubriken är tugg med försök till mera dramatik än som gäller i verkligheten för den s-ledda kommunstyrelsen i Malmö. Däremot är det klart att det alltid innebär problem med en högerregering som cyniskt vägrar att sätta in de finanspolitiska medel som är tillgängliga för att motarbeta finanskrisen följder. Och som Sydsvesnakan själv konstaterar "Att regeringen gör för lite för att möta och mildra krisen är det inte bara politiska motståndare som hävdar."
Malmös rödgröna koalition klarar biffen
När den styrande rödgröna koalitionen igår presenterade Malmös budget för 2010 skedde det i skuggan av finanskrisen. Malmös kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalu (S) anklagades Anders Borg för att missköta krishanteringen och vältra över kostnaderna på kommunerna. Men även om ekonomin gör en kraftig inbromsning är det knappast någon katastrof som väntar Malmö. Det blir ingen skattehöjning. Inga kommunala uppsägningar väntas.
Malmö har nämligen sparat från tidigare
En förklaring till det förhållandevis ljusa läget är att Malmö tar 200 miljoner kronor från tidigare års överskott. Staden har sparat i ladorna, pengar som nu kommer väl till pass när skatteunderlaget beräknas bli 640 miljoner kronor lägre än vad prognosen visade för ett år sedan. De 150 miljoner som Malmö, enligt regeringens vårbudget, tillförs nästa år räcker inte ens till för att täcka den kraftiga ökningen av socialbidragskostnaderna 2009 och 2010 . Dessa kommer nämligen att öka öka med minst 145 miljoner kronor nästa år som en följd av bland annat försämringar i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.
15 miljarder i år och 30 nästa...
Sydsvenskan refererar i sin ledare att både statliga Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet efterlyser en mer kraftfull konjunkturpolitik både i år och nästa år. Strunta i utgiftstaket och öka statsbidragen till kommunerna rejält med 45 miljarder kronor, 15 miljarder i år och det dubbla beloppet nästa år. Igår presenterade LO ett ”program för alternativ krispolitik” som i centrala delar överensstämmer med Finanspolitiska rådets förslag. Det kan tilläggas att den rödgröna oppositionen haft flera av punkterna på sitt program sedan länge, bl.a. en höjning av a-kasseersättniongen och skatterabatt för pensionärer.
Sydsvenskan får kalla fötter
Men detta var väl att gå för långt i kritik av högerregeringes hantering av krisen: "... att lyfta bort det för finanspolitikens trovärdighet viktiga budgettaket är en farlig väg att gå. Pressen ökar på finansministern och regeringen. Många anser sig veta bättre än Borg hur krisen skall hanteras. Råden lyder nästan utan undantag: spendera mera. Samtidigt förblir osäkerheten stor – ingen vet när vändningen kommer. Att Malmö klarar krisen beror bland annat på år av ekonomiskt ansvarsfull politik. Stabila statsfinanser är grunden för att Sverige kunnat möta krisen bättre rustat än kanske något annat europeiskt land. Det vore lätt för Anders Borg att bli populär i kommunalrådskretsar. Det är bara att öppna pengakranen. Men vore det en ansvarsfull politik? Det är långtifrån säkert."
Malmö klarar krisen p.g.a. ekonomiskt ansvarsfull politik
Men den citerade texten rymmer hela hela poängen. Var det någon som med ett kors i taket noterade Sydsvenskans beröm till s-ledningen i Malmö, just det "Att Malmö klarar krisen beror bland annat på år av ekonomiskt ansvarsfull politik". Det låter som om tidningen - naturligtvis utan att precisera sig - antyder att högerregeringen slarvat runt litet och att därför Sverige nu står sämre rustat.
Gammeldags högerpolitik
Jomenvisst är det så. Varje år pungar högerregeringen ut med 85 miljarder i det s.k. "jobbskatteavdrag" till de som redan har ett fast jobb och regelbundna inkomster. Trots krisen så var man inte ens villig att rucka på "tredje steget" i "jobbskatteavdraget" som ju kostar ca 35 miljarder. Nej, hellre att i gammeldags högeranda ge till dem som redan har en att bedriva en hyggligt solidarisk krispolitik för att måna om alla fattiga i samhället som drabbas värst av finanskrisen. Anders Borg och högerregeringen skiter helt enkelt i de som har det svårt. Så så var det med detta om "utanförskapet".
I går skrev jag Anders Borgs och högerregeringens Nej till en krispolitik värd namnet "Nej, nej, nej, säger Anders Borg, och struntar i arbetslöshet och kommunala nedskärningar." (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=32830). För det är ju just det det handlar om: skall vi under extrem lågkonjunktur fortsätta att föra en stram politik stylad efter högkonjunktur? Man tar sig för pannan och det gör den samlade kåren av ekonomer med Borgs egen ekonomistab i spetsen, det finanspolitiska rådet under Borgs vapendragare ekonomiprofessorn Lars Calmfors.
Den ekonomiskt-politiske enslingen
Men Anders Borg fortsätter att vara enslingen på skäret påhejad av sina trogna i den mediala sfären, bl.a. Dagens Nyheter "Stabil krisgeneral", som jag kommenterade i går, och i dag nymornade lillasystern Sydsvenskan med "En stad i Borgs skugga". Rubriken är tugg med försök till mera dramatik än som gäller i verkligheten för den s-ledda kommunstyrelsen i Malmö. Däremot är det klart att det alltid innebär problem med en högerregering som cyniskt vägrar att sätta in de finanspolitiska medel som är tillgängliga för att motarbeta finanskrisen följder. Och som Sydsvesnakan själv konstaterar "Att regeringen gör för lite för att möta och mildra krisen är det inte bara politiska motståndare som hävdar."
Malmös rödgröna koalition klarar biffen
När den styrande rödgröna koalitionen igår presenterade Malmös budget för 2010 skedde det i skuggan av finanskrisen. Malmös kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalu (S) anklagades Anders Borg för att missköta krishanteringen och vältra över kostnaderna på kommunerna. Men även om ekonomin gör en kraftig inbromsning är det knappast någon katastrof som väntar Malmö. Det blir ingen skattehöjning. Inga kommunala uppsägningar väntas.
Malmö har nämligen sparat från tidigare
En förklaring till det förhållandevis ljusa läget är att Malmö tar 200 miljoner kronor från tidigare års överskott. Staden har sparat i ladorna, pengar som nu kommer väl till pass när skatteunderlaget beräknas bli 640 miljoner kronor lägre än vad prognosen visade för ett år sedan. De 150 miljoner som Malmö, enligt regeringens vårbudget, tillförs nästa år räcker inte ens till för att täcka den kraftiga ökningen av socialbidragskostnaderna 2009 och 2010 . Dessa kommer nämligen att öka öka med minst 145 miljoner kronor nästa år som en följd av bland annat försämringar i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.
15 miljarder i år och 30 nästa...
Sydsvenskan refererar i sin ledare att både statliga Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet efterlyser en mer kraftfull konjunkturpolitik både i år och nästa år. Strunta i utgiftstaket och öka statsbidragen till kommunerna rejält med 45 miljarder kronor, 15 miljarder i år och det dubbla beloppet nästa år. Igår presenterade LO ett ”program för alternativ krispolitik” som i centrala delar överensstämmer med Finanspolitiska rådets förslag. Det kan tilläggas att den rödgröna oppositionen haft flera av punkterna på sitt program sedan länge, bl.a. en höjning av a-kasseersättniongen och skatterabatt för pensionärer.
Sydsvenskan får kalla fötter
Men detta var väl att gå för långt i kritik av högerregeringes hantering av krisen: "... att lyfta bort det för finanspolitikens trovärdighet viktiga budgettaket är en farlig väg att gå. Pressen ökar på finansministern och regeringen. Många anser sig veta bättre än Borg hur krisen skall hanteras. Råden lyder nästan utan undantag: spendera mera. Samtidigt förblir osäkerheten stor – ingen vet när vändningen kommer. Att Malmö klarar krisen beror bland annat på år av ekonomiskt ansvarsfull politik. Stabila statsfinanser är grunden för att Sverige kunnat möta krisen bättre rustat än kanske något annat europeiskt land. Det vore lätt för Anders Borg att bli populär i kommunalrådskretsar. Det är bara att öppna pengakranen. Men vore det en ansvarsfull politik? Det är långtifrån säkert."
Malmö klarar krisen p.g.a. ekonomiskt ansvarsfull politik
Men den citerade texten rymmer hela hela poängen. Var det någon som med ett kors i taket noterade Sydsvenskans beröm till s-ledningen i Malmö, just det "Att Malmö klarar krisen beror bland annat på år av ekonomiskt ansvarsfull politik". Det låter som om tidningen - naturligtvis utan att precisera sig - antyder att högerregeringen slarvat runt litet och att därför Sverige nu står sämre rustat.
Gammeldags högerpolitik
Jomenvisst är det så. Varje år pungar högerregeringen ut med 85 miljarder i det s.k. "jobbskatteavdrag" till de som redan har ett fast jobb och regelbundna inkomster. Trots krisen så var man inte ens villig att rucka på "tredje steget" i "jobbskatteavdraget" som ju kostar ca 35 miljarder. Nej, hellre att i gammeldags högeranda ge till dem som redan har en att bedriva en hyggligt solidarisk krispolitik för att måna om alla fattiga i samhället som drabbas värst av finanskrisen. Anders Borg och högerregeringen skiter helt enkelt i de som har det svårt. Så så var det med detta om "utanförskapet".
tisdag 12 maj 2009
Nej, nej, nej, säger Anders Borg, och struntar i arbetslöshet och kommunala nedskärningar.
Georg Soros - vi får en en svårare återhämtning!
I Agenda den 11 maj intervjuas världens rikaste och mest inflytelserika finansman George Soros. Han talade om att det finns en missuppfattning om finansmarknaden - "marknaden korrigerar inte sig själv... marknaden skapar bubblor... därför behövs det bättre regelverk för att förhindra sammanbrott". Han menade också att EU kommer att få en svårare och mer utdragen återhämtning eftersom man i EU satsatt "mindre aggressivt än USA... EU är mer konservativt."
Barack Obama satsar stort!
Den av Soros sponsrade Barck Obama har satsat enorma belopp - oaktat detta lett till stort underskott i budgeten - för att motverka finanskrisen och återigen få igång hjulen i industrin. Allt för stoppa arbetslösheten och den sociala utslagningen.
KI o banker: öppna plånboken!
En rad bankekonomer och Konjunkturinstitutet tycker att högerregeringen håller för hårt i pengarna och spär på arbetslösheten helt i onödan.
Borgs rådgivare i Finanspolitiska rådet: spräng utgiftstaken!
Det av Anders Borg tillsatta Finanspolitiska rådet med bl.a. ekonomiprofessorn Lars Calfors, tycker att krisen är så exceptionell att regeringen borde tillåta sig att spränga utgiftstaken och spendera ytterligare 45 miljarder, minst 15 redan i år och det dubbla nästa. Då stimulerar man konjunkturen, begränsar nedgång i tillväxt och sysselsättning. Man vill tvärtemot regeringen ge högre statsbidrag till kommunerna, höja a-kasseersättningen, ge pensionärerna skatterabatt, öka studiemedlen - många åtgärder som SociaLdemokraterna redan föreslagit.
Högerregeringen vill inte göra något åt arbetslösheten
Men Anders Borg säger Nej, nej, nej. Han vill helt enkelt inte med övriga regeringens goda minne göra något åt arbetslösheten eftersom det inte drabbar hans egna väljare. Än mer cyniskt är nejet när det gäller bidrag till kommunerna som svarar för stor del av det allmännas kärnverksamhet som sjukvård, skola och omsorg. Överallt och varenda dag hör man om nedskärningar i sjukhusvården, t.o.m. cancervården, stängning av dagis och stränga sparbeting i skolor och fritidsverksamhet för ungdomar.
Vill man misskreditera offentlig verksamhet?
Man undrar vad det dolda motivet är hos högerregeringen? Är det för att misskreditera offentlig verksamhet så att privat verksamhet kommer att framstå som i vart fall lika bra? Höjda avgifter för att finansisera privat vård och omsorg drabbar inte heller egna välbeställda väljare. Med högerregeringen är det cynismen som gäller - hellre 85 miljarder (=jobbskatteavdraget) till de som redan har jobb än satsningar för att få stopp på finanskrisen och den galopperande arbetslösheten. Den cyniska synen på människor att de skall vara lönsamma har fått ett ansikte: en man i kostym med hästsvans och ring i örat.
Politisk censur i DN och Sydsvenskan
Det än mer märkliga är att DNs helsidesartikel om detta "Åtgärdskrav avvisas" av Johan Schück eller Sydsvenskan "Borg kritiseras av egna experter" saknas i nätupplagan som däremot innehåller den betydligt mindre betydelsefulla notisen om att Wanja Lundby Wedin lämnar AMF. Det är inte svårt att förstå att den "oberoende liberala" attityden innebär att negativa nyheter om regeringen refuceras medan skitaktigheter om LO och S förstoras och slås upp. Egentligen är detta en demokratisk skandal med denna ideliga politiska censur i dessa stora dagstidningar.
Krisgeneralen som inte lyssnar på sin stab!
Kanske är förklaringen till i vart fall DNs mörkning av de kritiska rösterna att tidningen bättre skall matcha huvudledaren "Stabil krisgeneral" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/stabil-krisgeneral-1.863573) illustrerad med en "stureplans"-kille med hästsvans och övriga attribut. Hela ledaren plockar fram hur bra "generalen" fixar krisen och man undrar hur stora DNs skygglappar är för den skenande verkligheten. Mot slutet kommer en reservation: Mer omstridd är den del av krispolitiken som riktar sig till kommunerna, landstingen och de arbetslösa. I likhet med Konjunkturinstitutet och oppositionen hävdar Finanspolitiska rådet att rege ringen borde öka statsbidragen till den offentliga sektorn, med tanke på styrkan i nedgången. Dessutom anser rådet att stödet till de arbetslösa bör konjunkturanpassas – det ska vara mer generöst i dåliga än i goda tider...Rådet gör... rätt bedömning om den offentliga sektorn. Om inte kommunerna och landstingen får mer pengar kommer de förmodligen säga upp många anställda, vilket skulle förstärka det ekonomiska raset. Här borde inga utgiftstak sätta stopp så länge som staten har kontroll över den offentliga ekonomin...
ÖB slår dövörat till för att genomföra högerpolitiken
Inte ens högerregeringens främsta supporter DN kunde alltså helt mörka kritiken från en så gott som samlad ekonomisfär. Och vad är det för korkad "krisgeneral" som utan några vägande skäl går emot sin generalstab. Jag tycker snarare det är ganska oroande om överbefälhavaren sätter i öronproppar för att undvika stabens råd och istadigt kör sin linje, särskilt då den linjen enligt alla källor medför att krisen förvärras och återhämtningen försvåras.
Vi kan inte göra så mycket mer än att inte försvåra krisen Björn Elmbrant har på dagens Arena skrivit om "Kejsaren är naken" apropå Anders Borg (http://www.dagensarena.se:80/text/2009/05/kejsaren-ar-naken): Vad vi ser är svallvågor av en global ekonomisk kris. Vi i Sverige kan inte trolla bort denna lågkonjunktur. Men måste vi förvärra den? Varför håller Anders Borg halsstarrigt fast vid en politik för en högkonjunktur, fast vi nu är inne i en lågkonjunktur? Lars Calmfors och finanspolitiska rådet har haft civilkurage nog att säga vad de flesta redan har sett - att kejsaren är naken.
Det är nog inte bara kejsaren som är naken utan det framgår ganska klart att alla mediala vapendragare i den borgerliga pressen kör näck också.
I Agenda den 11 maj intervjuas världens rikaste och mest inflytelserika finansman George Soros. Han talade om att det finns en missuppfattning om finansmarknaden - "marknaden korrigerar inte sig själv... marknaden skapar bubblor... därför behövs det bättre regelverk för att förhindra sammanbrott". Han menade också att EU kommer att få en svårare och mer utdragen återhämtning eftersom man i EU satsatt "mindre aggressivt än USA... EU är mer konservativt."
Barack Obama satsar stort!
Den av Soros sponsrade Barck Obama har satsat enorma belopp - oaktat detta lett till stort underskott i budgeten - för att motverka finanskrisen och återigen få igång hjulen i industrin. Allt för stoppa arbetslösheten och den sociala utslagningen.
KI o banker: öppna plånboken!
En rad bankekonomer och Konjunkturinstitutet tycker att högerregeringen håller för hårt i pengarna och spär på arbetslösheten helt i onödan.
Borgs rådgivare i Finanspolitiska rådet: spräng utgiftstaken!
Det av Anders Borg tillsatta Finanspolitiska rådet med bl.a. ekonomiprofessorn Lars Calfors, tycker att krisen är så exceptionell att regeringen borde tillåta sig att spränga utgiftstaken och spendera ytterligare 45 miljarder, minst 15 redan i år och det dubbla nästa. Då stimulerar man konjunkturen, begränsar nedgång i tillväxt och sysselsättning. Man vill tvärtemot regeringen ge högre statsbidrag till kommunerna, höja a-kasseersättningen, ge pensionärerna skatterabatt, öka studiemedlen - många åtgärder som SociaLdemokraterna redan föreslagit.
Högerregeringen vill inte göra något åt arbetslösheten
Men Anders Borg säger Nej, nej, nej. Han vill helt enkelt inte med övriga regeringens goda minne göra något åt arbetslösheten eftersom det inte drabbar hans egna väljare. Än mer cyniskt är nejet när det gäller bidrag till kommunerna som svarar för stor del av det allmännas kärnverksamhet som sjukvård, skola och omsorg. Överallt och varenda dag hör man om nedskärningar i sjukhusvården, t.o.m. cancervården, stängning av dagis och stränga sparbeting i skolor och fritidsverksamhet för ungdomar.
Vill man misskreditera offentlig verksamhet?
Man undrar vad det dolda motivet är hos högerregeringen? Är det för att misskreditera offentlig verksamhet så att privat verksamhet kommer att framstå som i vart fall lika bra? Höjda avgifter för att finansisera privat vård och omsorg drabbar inte heller egna välbeställda väljare. Med högerregeringen är det cynismen som gäller - hellre 85 miljarder (=jobbskatteavdraget) till de som redan har jobb än satsningar för att få stopp på finanskrisen och den galopperande arbetslösheten. Den cyniska synen på människor att de skall vara lönsamma har fått ett ansikte: en man i kostym med hästsvans och ring i örat.
Politisk censur i DN och Sydsvenskan
Det än mer märkliga är att DNs helsidesartikel om detta "Åtgärdskrav avvisas" av Johan Schück eller Sydsvenskan "Borg kritiseras av egna experter" saknas i nätupplagan som däremot innehåller den betydligt mindre betydelsefulla notisen om att Wanja Lundby Wedin lämnar AMF. Det är inte svårt att förstå att den "oberoende liberala" attityden innebär att negativa nyheter om regeringen refuceras medan skitaktigheter om LO och S förstoras och slås upp. Egentligen är detta en demokratisk skandal med denna ideliga politiska censur i dessa stora dagstidningar.
Krisgeneralen som inte lyssnar på sin stab!
Kanske är förklaringen till i vart fall DNs mörkning av de kritiska rösterna att tidningen bättre skall matcha huvudledaren "Stabil krisgeneral" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/stabil-krisgeneral-1.863573) illustrerad med en "stureplans"-kille med hästsvans och övriga attribut. Hela ledaren plockar fram hur bra "generalen" fixar krisen och man undrar hur stora DNs skygglappar är för den skenande verkligheten. Mot slutet kommer en reservation: Mer omstridd är den del av krispolitiken som riktar sig till kommunerna, landstingen och de arbetslösa. I likhet med Konjunkturinstitutet och oppositionen hävdar Finanspolitiska rådet att rege ringen borde öka statsbidragen till den offentliga sektorn, med tanke på styrkan i nedgången. Dessutom anser rådet att stödet till de arbetslösa bör konjunkturanpassas – det ska vara mer generöst i dåliga än i goda tider...Rådet gör... rätt bedömning om den offentliga sektorn. Om inte kommunerna och landstingen får mer pengar kommer de förmodligen säga upp många anställda, vilket skulle förstärka det ekonomiska raset. Här borde inga utgiftstak sätta stopp så länge som staten har kontroll över den offentliga ekonomin...
ÖB slår dövörat till för att genomföra högerpolitiken
Inte ens högerregeringens främsta supporter DN kunde alltså helt mörka kritiken från en så gott som samlad ekonomisfär. Och vad är det för korkad "krisgeneral" som utan några vägande skäl går emot sin generalstab. Jag tycker snarare det är ganska oroande om överbefälhavaren sätter i öronproppar för att undvika stabens råd och istadigt kör sin linje, särskilt då den linjen enligt alla källor medför att krisen förvärras och återhämtningen försvåras.
Vi kan inte göra så mycket mer än att inte försvåra krisen Björn Elmbrant har på dagens Arena skrivit om "Kejsaren är naken" apropå Anders Borg (http://www.dagensarena.se:80/text/2009/05/kejsaren-ar-naken): Vad vi ser är svallvågor av en global ekonomisk kris. Vi i Sverige kan inte trolla bort denna lågkonjunktur. Men måste vi förvärra den? Varför håller Anders Borg halsstarrigt fast vid en politik för en högkonjunktur, fast vi nu är inne i en lågkonjunktur? Lars Calmfors och finanspolitiska rådet har haft civilkurage nog att säga vad de flesta redan har sett - att kejsaren är naken.
Det är nog inte bara kejsaren som är naken utan det framgår ganska klart att alla mediala vapendragare i den borgerliga pressen kör näck också.
Upp till kamp! - det är viktigare att kunna leva på sin lön än fri rörlighet
För ungefär ett dygn sedan skrev jag bloggen "Fri rörlighet viktigare än fackliga rättigheter - alliansen talar ur skägget" med mejlen kom då följande pressmeddelande från Johan Lindholm, Byggettans ordförande. Jag vidarebefordrar Byggettans maning. Det gäller för alla att rösta rött i EU-valet.
Pressinformation Inger Fagerberg 11 maj -09 1/1
mobil 070 306 65 77
e-post inger.fagerberg@byggnads.se
web www.byggnads.se/byggettan
Att kunna leva på sin lön viktigare än fri rörlighet
Nu är Centern ute och stampar på det svenska kollektivavtalet igen. Deras EU-parlamentariker Lena Ek säger att den fria rörligheten är viktigare än kollektivavtal.
- Centern skriker så högt för att få det att låta som om de har hela svenska folket bakom sig. Men deras stöd är inte stort, tack och lov är det bara 4,7 procent som tänker rösta på dem, säger Johan Lindholm, Byggettans ordförande.
Skrönan om hur det gick till vid blockaden mot Laval i Vaxholm blir inte mer sann för att man berättar den många gånger. Byggettan har haft hundratals fall sedan dess, när facket hjälpt utländska gästarbetare att få ut sina löner, att få ett drägligt boende eller en säker arbetsmiljö - för att de helt enkelt inte ska slå ihjäl sig på jobbet. Många utländska arbetare väljer att bli medlemmar i Byggettan och för dem är det en trygghet att jobba under svenska kollektivavtal.
Vad säger centerns väljare som arbetar under svenska kollektivavtal? Tycker de att kollektivavtal i andra länder ska utkonkurrera svenska avtal och arbetskraft verksamma i Sverige? Vet Lena Ek vilken verklighet som råder för arbetare och tjänstemän i Sverige?
Låt oss påminna om vilka villkor som gäller för en EU-parlamentariker. Där tjänar alla lika oavsett vilket land man kommer ifrån (7 400 euro). Där gäller således inte någon fri rörlighet.
- Lika lön för lika arbete – det är ju det som vi strävar efter. Men det gäller tydligen bara EU-parlamentariker, inte byggnadsarbetare. Lena Ek har sett om sitt eget hus, men det måste vara förvirrande för Centerns väljare, säger Johan Lindholm.
För mer information kontakta Johan Lindholm, Byggettans ordförande,
på telefon 070-306 65 40, e-post johan.lindholm@byggnads.se
Pressinformation Inger Fagerberg 11 maj -09 1/1
mobil 070 306 65 77
e-post inger.fagerberg@byggnads.se
web www.byggnads.se/byggettan
Att kunna leva på sin lön viktigare än fri rörlighet
Nu är Centern ute och stampar på det svenska kollektivavtalet igen. Deras EU-parlamentariker Lena Ek säger att den fria rörligheten är viktigare än kollektivavtal.
- Centern skriker så högt för att få det att låta som om de har hela svenska folket bakom sig. Men deras stöd är inte stort, tack och lov är det bara 4,7 procent som tänker rösta på dem, säger Johan Lindholm, Byggettans ordförande.
Skrönan om hur det gick till vid blockaden mot Laval i Vaxholm blir inte mer sann för att man berättar den många gånger. Byggettan har haft hundratals fall sedan dess, när facket hjälpt utländska gästarbetare att få ut sina löner, att få ett drägligt boende eller en säker arbetsmiljö - för att de helt enkelt inte ska slå ihjäl sig på jobbet. Många utländska arbetare väljer att bli medlemmar i Byggettan och för dem är det en trygghet att jobba under svenska kollektivavtal.
Vad säger centerns väljare som arbetar under svenska kollektivavtal? Tycker de att kollektivavtal i andra länder ska utkonkurrera svenska avtal och arbetskraft verksamma i Sverige? Vet Lena Ek vilken verklighet som råder för arbetare och tjänstemän i Sverige?
Låt oss påminna om vilka villkor som gäller för en EU-parlamentariker. Där tjänar alla lika oavsett vilket land man kommer ifrån (7 400 euro). Där gäller således inte någon fri rörlighet.
- Lika lön för lika arbete – det är ju det som vi strävar efter. Men det gäller tydligen bara EU-parlamentariker, inte byggnadsarbetare. Lena Ek har sett om sitt eget hus, men det måste vara förvirrande för Centerns väljare, säger Johan Lindholm.
För mer information kontakta Johan Lindholm, Byggettans ordförande,
på telefon 070-306 65 40, e-post johan.lindholm@byggnads.se
måndag 11 maj 2009
Fri rörlighet viktigare än fackliga rättigheter - alliansen talar ur skägget
Byggnads strid
Centerns EU-parlamentariker Lena Ek gjorde sig på partiets valupptakt i Örebro till tolk för alliansens tveksamhet att göra något åt EG-domstolens lavallerier: "Kollektivavtalen är...mindre viktiga än det fria och öppna Europa. Hon påminde om Vaxholmskonflikten, då Byggnads tog strid mot att lettiska arbetare jobbade under andra villkor än svenska arbetare. När svenska arbetare står och ser på fattiga lettiska arbetare och knyter näven och skriver "Go home!" då är gränsen nådd. Vi accepterar inga fler "Go home", sa Lena Ek.
Lena Ek förtiger lönedumpning
Det är visserligen riktigt att facket bad om ursäkt för detta med "Go home". Det kunde missuppfattas: lettiska arbetare är naturligtvis välkomna att jobba här i Sverige men på samma villkor som svenska arbetare enligt svenska kollektivavtal. Men Lena Eks demagogiska grepp är naturligtvis till för att dölja att det rörde sig om lönedumpning eftersom de lettiska arbetarna hade både sämre löner och sämre arbetsvillkor.
Moderatregeringen gör ingenting
Även moderaterna har bidragit till en förlamning i frågan om den svenska modellen efter Laval-domen. Regeringen har inte velat göra något trots upprepade propåer från både socialdemokraterna och LO. Reinfeldt har vresigt avvisat dessa initiativ. Littorin har i Bryssel i Rådet röstat emot Parlamentets rapport av Jan Andersson (S) att ta upp en förhandling för att förbjuda lönedumpning.
Läpparnas bekännelse
Är nu detta något plötsligt påfund av en virrhjärna som vill vinna EU-röster? Nej, allt om hur man vill ändra arbetsrätten och "bakbinda" facket står på deras ordinarie EU-hemsida (http://www.centerpartiet.se/Var-politik/Politik-A---O/Jobb-och-arbetsliv/Arbetsratt/): Centerpartiet anser att "Vi behöver en ny svensk modell på arbetsmarknaden". Centerpartiet påstår sig visserligen "bejaka det svenska systemet där spelreglerna på arbetsmarkanden bestäms av parterna".
Arbetsgivarna skall stärkas och facket försvagas
Men kollektivavtal och stridsåtgärder måste "bli mer proportionerliga", vilket innebär att stridsåtgärder exempelvis inte får företas i alla de fall kollektivavtal vägras. Vidare måste reglerna utformas så att man åstadkommer mer "jämbördiga förhållanden mellan arbetsgivare och fack", även här finns det berättigade frågor om vad man avser. "Kollektivavtal är normen, men behöver inte alltid utgöra formen" utan andra former av överenskommelser skall ha samma dignitet.
Vad finns då kvar av den svenska modellen?
Egentligen är detta ju bara en kort sammanfattning av EG-domstolens marknadsliberala domar som medför lönedumpning och oro på arbetsmarknaden. Är det någon som förstår vad somn då finns kvar av den svenska modellen? Svensk Näringsliv gör det - det är ju därifrån uppdraget kommit. Men gör facket det?
Försvar av fackliga rättigheter i EU
Centernas Lena Ek förtydligar att om vi socialdemokrater på allvar "vill begränsa den fria rörligheten, då är vi beredda att utmana... hela den samlade socialdemokratin". OK, vi socialdemokrater har förstått budskapet och utmanar den samlade alliansen i deras syfte att med den fria rörligheten som murbräcka ge sig på kollektivavtalsrätten, fackliga rättigheter och rätt att vidta stridsåtgärder för att genomdriva fackliga krav. Liksom här på hemmaplan måste vi försvara löntagarnas rättigheter mot den marknadsliberala anstormningen. De är mäktiga men de rår aldrig på oss om vi står eniga! Upp till kamp!
Centerns EU-parlamentariker Lena Ek gjorde sig på partiets valupptakt i Örebro till tolk för alliansens tveksamhet att göra något åt EG-domstolens lavallerier: "Kollektivavtalen är...mindre viktiga än det fria och öppna Europa. Hon påminde om Vaxholmskonflikten, då Byggnads tog strid mot att lettiska arbetare jobbade under andra villkor än svenska arbetare. När svenska arbetare står och ser på fattiga lettiska arbetare och knyter näven och skriver "Go home!" då är gränsen nådd. Vi accepterar inga fler "Go home", sa Lena Ek.
Lena Ek förtiger lönedumpning
Det är visserligen riktigt att facket bad om ursäkt för detta med "Go home". Det kunde missuppfattas: lettiska arbetare är naturligtvis välkomna att jobba här i Sverige men på samma villkor som svenska arbetare enligt svenska kollektivavtal. Men Lena Eks demagogiska grepp är naturligtvis till för att dölja att det rörde sig om lönedumpning eftersom de lettiska arbetarna hade både sämre löner och sämre arbetsvillkor.
Moderatregeringen gör ingenting
Även moderaterna har bidragit till en förlamning i frågan om den svenska modellen efter Laval-domen. Regeringen har inte velat göra något trots upprepade propåer från både socialdemokraterna och LO. Reinfeldt har vresigt avvisat dessa initiativ. Littorin har i Bryssel i Rådet röstat emot Parlamentets rapport av Jan Andersson (S) att ta upp en förhandling för att förbjuda lönedumpning.
Läpparnas bekännelse
Är nu detta något plötsligt påfund av en virrhjärna som vill vinna EU-röster? Nej, allt om hur man vill ändra arbetsrätten och "bakbinda" facket står på deras ordinarie EU-hemsida (http://www.centerpartiet.se/Var-politik/Politik-A---O/Jobb-och-arbetsliv/Arbetsratt/): Centerpartiet anser att "Vi behöver en ny svensk modell på arbetsmarknaden". Centerpartiet påstår sig visserligen "bejaka det svenska systemet där spelreglerna på arbetsmarkanden bestäms av parterna".
Arbetsgivarna skall stärkas och facket försvagas
Men kollektivavtal och stridsåtgärder måste "bli mer proportionerliga", vilket innebär att stridsåtgärder exempelvis inte får företas i alla de fall kollektivavtal vägras. Vidare måste reglerna utformas så att man åstadkommer mer "jämbördiga förhållanden mellan arbetsgivare och fack", även här finns det berättigade frågor om vad man avser. "Kollektivavtal är normen, men behöver inte alltid utgöra formen" utan andra former av överenskommelser skall ha samma dignitet.
Vad finns då kvar av den svenska modellen?
Egentligen är detta ju bara en kort sammanfattning av EG-domstolens marknadsliberala domar som medför lönedumpning och oro på arbetsmarknaden. Är det någon som förstår vad somn då finns kvar av den svenska modellen? Svensk Näringsliv gör det - det är ju därifrån uppdraget kommit. Men gör facket det?
Försvar av fackliga rättigheter i EU
Centernas Lena Ek förtydligar att om vi socialdemokrater på allvar "vill begränsa den fria rörligheten, då är vi beredda att utmana... hela den samlade socialdemokratin". OK, vi socialdemokrater har förstått budskapet och utmanar den samlade alliansen i deras syfte att med den fria rörligheten som murbräcka ge sig på kollektivavtalsrätten, fackliga rättigheter och rätt att vidta stridsåtgärder för att genomdriva fackliga krav. Liksom här på hemmaplan måste vi försvara löntagarnas rättigheter mot den marknadsliberala anstormningen. De är mäktiga men de rår aldrig på oss om vi står eniga! Upp till kamp!
torsdag 7 maj 2009
Nej till borgarnas borgfred!
Skrämselpropaganda
Redan i går gjorde på DNs nyhetssidor uttanden av politiske redaktören Henneing Brors som syftade till att skrämma socialdemokraternas ledning till fullständig, villkorslös tystnad uner ordförandeskapsperioden. Jag kommenterade detta och ställde frågan "Borgfred på bprgarnas eller våra villkor?" I dag fyller lillasyster Sydsvenskan på i skrämselpropagandan mot SAP-ledningen "Sahlins tjeckiska exempel" av Hans Bredberg http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article430403/Sahlins-tjeckiska-exempel.html). I artikel målas brett upp med att regeringskrisen
i Tjeckien skadat inte bara landet utan hela EU och tjecker skäms för hur man hanterat saken.
Klargörande deklaration av Mona Sahlin
Även om Mona Sahlin gått med på borgfred så är man ändå orolig: "Mona Sahlins (S) formulering i Rapport var snårig i överkant: ”Vi får hitta en rimlig form, en värdig form, för att fortsätta ha stenhårda politiska diskussioner utan att det förstör möjligheterna för Sverige att bli en framgångsrik ordförande i EU.”... Jo, det kan nog kallas borgfred. Sahlin kan inte gärna lägga sig platt. Men hon kan inte heller ta risken att framstå som grälsjuk och få skulden för en risig svensk EU-insats. Den som inte inser finessen med borgfred kan ta en titt på det snurriga Tjeckien...
Är det risk för regeringskris i Sverige?
Då kan man fråga sig varför denna oro. Förväntar man sig en regeringskris under ordföradeskapsperioden? Är det troligt att så många alliansledamnöter skulle frondera mot regeringen? Eller att kungen skulle göra revolution? Och inte heller förkommer sådan personliga motsättningar mellan politikerna att man behöver räkna med våldsamheter eller "polsk riksdag". Nej, och Sverige är ju inte heller en stat som ganska nyligen frigjort sig från ett auktoritärt statsskick utan vi har demokratiska traditioner som en del räknar från 1809 medan det mer adekvat bör räknas från allmän rösträtt och parlamentarism i 1900-talets första år.
Vad är borgerlighetens motiv? Dörrmatta?
Vad är man då ute efter hos de borgerliga tidningarnas ledarskribenter. Naturligtvis just att skrämma ledningen för vårt parti att gå i mysigt EU-ide så att man inte bara blir själva på mediaplanet utan överhuvudtaget på den politiska arenan. Och helst redan i dag så att man får mysmys för att kunna förbereda sig. Det finns ingen anledning att med en aggressiv borgerlig regering sluta någon slags fred. I vart fall så måste det ställas villkor. Så som det f.n. är upplagt är tanken tydligen att vi skall fungera som dörrmatta och skoborstare där Reinfeldt & Co skall kunna rengöra lackskorna.
Rent maktspel - det måste vi inse!
Självklart kommer hela aliansens maktapparat inklusive de 100 dagstidningarna med 3 miljoner dagsex att jobba för fullt för att dels föra ut högerbudskapet del ock se till att i allt utnyttja ordförandeskapet till - inte till Sveriges - utan till sin egen vinning. Vår granskning måste klargöra allt detta och samtidigt se till att den socialdemokratiska linjen inte druknar i högeriet. De borgerliga tidningarnas krav på borgfred är inte rimligt. Och bygger på skenargument.
Redan i går gjorde på DNs nyhetssidor uttanden av politiske redaktören Henneing Brors som syftade till att skrämma socialdemokraternas ledning till fullständig, villkorslös tystnad uner ordförandeskapsperioden. Jag kommenterade detta och ställde frågan "Borgfred på bprgarnas eller våra villkor?" I dag fyller lillasyster Sydsvenskan på i skrämselpropagandan mot SAP-ledningen "Sahlins tjeckiska exempel" av Hans Bredberg http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article430403/Sahlins-tjeckiska-exempel.html). I artikel målas brett upp med att regeringskrisen
i Tjeckien skadat inte bara landet utan hela EU och tjecker skäms för hur man hanterat saken.
Klargörande deklaration av Mona Sahlin
Även om Mona Sahlin gått med på borgfred så är man ändå orolig: "Mona Sahlins (S) formulering i Rapport var snårig i överkant: ”Vi får hitta en rimlig form, en värdig form, för att fortsätta ha stenhårda politiska diskussioner utan att det förstör möjligheterna för Sverige att bli en framgångsrik ordförande i EU.”... Jo, det kan nog kallas borgfred. Sahlin kan inte gärna lägga sig platt. Men hon kan inte heller ta risken att framstå som grälsjuk och få skulden för en risig svensk EU-insats. Den som inte inser finessen med borgfred kan ta en titt på det snurriga Tjeckien...
Är det risk för regeringskris i Sverige?
Då kan man fråga sig varför denna oro. Förväntar man sig en regeringskris under ordföradeskapsperioden? Är det troligt att så många alliansledamnöter skulle frondera mot regeringen? Eller att kungen skulle göra revolution? Och inte heller förkommer sådan personliga motsättningar mellan politikerna att man behöver räkna med våldsamheter eller "polsk riksdag". Nej, och Sverige är ju inte heller en stat som ganska nyligen frigjort sig från ett auktoritärt statsskick utan vi har demokratiska traditioner som en del räknar från 1809 medan det mer adekvat bör räknas från allmän rösträtt och parlamentarism i 1900-talets första år.
Vad är borgerlighetens motiv? Dörrmatta?
Vad är man då ute efter hos de borgerliga tidningarnas ledarskribenter. Naturligtvis just att skrämma ledningen för vårt parti att gå i mysigt EU-ide så att man inte bara blir själva på mediaplanet utan överhuvudtaget på den politiska arenan. Och helst redan i dag så att man får mysmys för att kunna förbereda sig. Det finns ingen anledning att med en aggressiv borgerlig regering sluta någon slags fred. I vart fall så måste det ställas villkor. Så som det f.n. är upplagt är tanken tydligen att vi skall fungera som dörrmatta och skoborstare där Reinfeldt & Co skall kunna rengöra lackskorna.
Rent maktspel - det måste vi inse!
Självklart kommer hela aliansens maktapparat inklusive de 100 dagstidningarna med 3 miljoner dagsex att jobba för fullt för att dels föra ut högerbudskapet del ock se till att i allt utnyttja ordförandeskapet till - inte till Sveriges - utan till sin egen vinning. Vår granskning måste klargöra allt detta och samtidigt se till att den socialdemokratiska linjen inte druknar i högeriet. De borgerliga tidningarnas krav på borgfred är inte rimligt. Och bygger på skenargument.
tisdag 5 maj 2009
Borgfred på borgarnas eller våra villkor
Skillnad mot 2001
När man utlyste borgfred 2001 fanns inga kontroversiella frågor. Nu är läget ett helt annat. Det råder nämligen visserligen enighet om miljö- och klimatfrågor. Men oenighet på exempelvis energiområdet. Men framförallt råder det också en markant skillnad huruvida dålig arbetsmiljö, orimliga arbetstider och låga löner genom s.k. lönedumpning skall vara tillåten i EU.
Falsk attitydundersökning i DN
Det är signifikant för borgarnas sätt att argumentera att i DN/Synovates undersökning (http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/klimatet-viktigast-for-valjarna-1.858407) om de viktigaste frågorna i EU-valet så nämns överhuvudtaget inte lönedumpningen och arbetsrätten. Är det någon som har en gissning varför? Beträffande lönedumpning har Reinfeldt och Littorin haft en läpparnas bekännelse till kollektivavtal men ett flertal gånger vägrat att i EU-sammanhang ta upp den situation som uppstått efter EG-domstolens absurda tolkningar. Littorin röstade i Rådet t.o.m. emot att man skulle ta upp Parlamentets rapport, initierad av socialdemokraten Jan Andersson, till behandling.
Borgerliga DN är orolig för att Mona skall bli utvisslad
Redan DNs kommentator Henning Brors tycker att "Borgfred inte bra för Sahlin" http://www.dn.se/nyheter/politik/borgfred-inte-bra-for-sahlin-1.859044. Reinfeldts begäran om ny borgfred nu kommer just när Socialdemokraterna ska försöka ta sig upp ur sin vågdal i väljaropinionen och har börjat skärpa sin kritik med budskapet att det råder stora ideologiska skillnader mellan regering och opposition. Ett löfte om lojalitet med regeringen under det kommande halvåret riskerar att ta loven av försöken till nystart... I landskamper och Europamästerskap håller svenska folket på Sverige oavsett vad man tycker om laguttagningen. Ska Mona Sahlin agera hejaklacksledare när Fredrik Reinfeldt leder EU eller skärpa oppositionen mot den svenska regeringen och riskera att bli utvisslad som en svikare?
Med vilka skall vi sluta borgfred?
Alliansens främsta bidragsgivarna både när det gällde att ge ekonomiska möjligheter till en omfattande sociologisk och pr-mässig analys för den politik och framtoning som förde alliansen till taburetterna och när det gäller det fortsatta valarbetet är "hemliga" donatorer inom privata näringslivet, se arbetarrörelsens Tankesmedja "Makten över debatten" (http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/AT/smpage.fwx?page=44&NYHETER=1669) . Det är också dessa kretsar som ekonomiskt finansierade talan inför EG-domstolen i det omstridda Laval-målet varigenom lönedumpning blev tillåten.
"Hemliga" donatorer, borgarnas uppdragsgivare
Det är också dessa "hemliga" kretsar som drar fördelarna av en högerregering som försvagar fackföreningarna (avgifterna, a-kassan), skattesänkningar och privatiseringar. Det är också just detta som är motivet till att moderaterna är enda parti som vägrar uppge sina ekonomiska bidragsgivare. Skall vi sluta borgfred med dessa "de hemliga" bidragsgivarnas marionetter? Eller med borgare som dömer ut hela vår partiledning utan ett enda sakskäl, som ledarpraktikanten Hanna Nilsson i Sydsvenskan ( http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/hannanilsson/article429931/Kvartett-som-star-sig-slatt.html)
Om vad skall vi sluta borgfred?
Skall vi stillasittande sitta och åse att Folkhemmet tuggas upp av profitörer för att vi alla skall bli lönsamma i skolan, på sjukhusen, när vi tar medicin eller när vi behöver omsorg? Skall vi stillatigande se på medan EG-domstolen smular sönder arbetsrätten och Fredrik, vår E-ordförande, bockar och ler. Ja, det är verkligen dags att ställa frågan skall det bli borgfred ENBART på borgarnas villkor.
Dörrmatta för alla skitviktiga EU-diplomater?
Eller skall vi socialdemokrater ha ett ord med i laget? Skall Metall, Byggnads och de andra inom LO verkligen vara dörrmatta för alla skitviktiga EU-diplomater? Är det en sådan borgfred vi vill ha? Nej vi måste lära oss att inte låta borgarna manipulera oss! Alltså dags att ställa kraven för borgfred, exempelvis stopp för alla lönedumpning och stopp för all smygborgisering under borgfreden. Det är dags att ge de borgerliga smilfinkarna ultimativa krav. De tror nämligen att de helt gratis kan dra EU-ordförandeskapet som en våt filt över politiken. Nej tvärtom så måste vi se till att det inte - med Henning Brors ord - blir en ensidig lojalitet med Reinfeldt utan att han också är lojal mot oss, allteftersom vi också är en stor deav Sverige.
TYST I KLASSEN!
När man utlyste borgfred 2001 fanns inga kontroversiella frågor. Nu är läget ett helt annat. Det råder nämligen visserligen enighet om miljö- och klimatfrågor. Men oenighet på exempelvis energiområdet. Men framförallt råder det också en markant skillnad huruvida dålig arbetsmiljö, orimliga arbetstider och låga löner genom s.k. lönedumpning skall vara tillåten i EU.
Falsk attitydundersökning i DN
Det är signifikant för borgarnas sätt att argumentera att i DN/Synovates undersökning (http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/klimatet-viktigast-for-valjarna-1.858407) om de viktigaste frågorna i EU-valet så nämns överhuvudtaget inte lönedumpningen och arbetsrätten. Är det någon som har en gissning varför? Beträffande lönedumpning har Reinfeldt och Littorin haft en läpparnas bekännelse till kollektivavtal men ett flertal gånger vägrat att i EU-sammanhang ta upp den situation som uppstått efter EG-domstolens absurda tolkningar. Littorin röstade i Rådet t.o.m. emot att man skulle ta upp Parlamentets rapport, initierad av socialdemokraten Jan Andersson, till behandling.
Borgerliga DN är orolig för att Mona skall bli utvisslad
Redan DNs kommentator Henning Brors tycker att "Borgfred inte bra för Sahlin" http://www.dn.se/nyheter/politik/borgfred-inte-bra-for-sahlin-1.859044. Reinfeldts begäran om ny borgfred nu kommer just när Socialdemokraterna ska försöka ta sig upp ur sin vågdal i väljaropinionen och har börjat skärpa sin kritik med budskapet att det råder stora ideologiska skillnader mellan regering och opposition. Ett löfte om lojalitet med regeringen under det kommande halvåret riskerar att ta loven av försöken till nystart... I landskamper och Europamästerskap håller svenska folket på Sverige oavsett vad man tycker om laguttagningen. Ska Mona Sahlin agera hejaklacksledare när Fredrik Reinfeldt leder EU eller skärpa oppositionen mot den svenska regeringen och riskera att bli utvisslad som en svikare?
Med vilka skall vi sluta borgfred?
Alliansens främsta bidragsgivarna både när det gällde att ge ekonomiska möjligheter till en omfattande sociologisk och pr-mässig analys för den politik och framtoning som förde alliansen till taburetterna och när det gäller det fortsatta valarbetet är "hemliga" donatorer inom privata näringslivet, se arbetarrörelsens Tankesmedja "Makten över debatten" (http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/AT/smpage.fwx?page=44&NYHETER=1669) . Det är också dessa kretsar som ekonomiskt finansierade talan inför EG-domstolen i det omstridda Laval-målet varigenom lönedumpning blev tillåten.
"Hemliga" donatorer, borgarnas uppdragsgivare
Det är också dessa "hemliga" kretsar som drar fördelarna av en högerregering som försvagar fackföreningarna (avgifterna, a-kassan), skattesänkningar och privatiseringar. Det är också just detta som är motivet till att moderaterna är enda parti som vägrar uppge sina ekonomiska bidragsgivare. Skall vi sluta borgfred med dessa "de hemliga" bidragsgivarnas marionetter? Eller med borgare som dömer ut hela vår partiledning utan ett enda sakskäl, som ledarpraktikanten Hanna Nilsson i Sydsvenskan ( http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/hannanilsson/article429931/Kvartett-som-star-sig-slatt.html)
Om vad skall vi sluta borgfred?
Skall vi stillasittande sitta och åse att Folkhemmet tuggas upp av profitörer för att vi alla skall bli lönsamma i skolan, på sjukhusen, när vi tar medicin eller när vi behöver omsorg? Skall vi stillatigande se på medan EG-domstolen smular sönder arbetsrätten och Fredrik, vår E-ordförande, bockar och ler. Ja, det är verkligen dags att ställa frågan skall det bli borgfred ENBART på borgarnas villkor.
Dörrmatta för alla skitviktiga EU-diplomater?
Eller skall vi socialdemokrater ha ett ord med i laget? Skall Metall, Byggnads och de andra inom LO verkligen vara dörrmatta för alla skitviktiga EU-diplomater? Är det en sådan borgfred vi vill ha? Nej vi måste lära oss att inte låta borgarna manipulera oss! Alltså dags att ställa kraven för borgfred, exempelvis stopp för alla lönedumpning och stopp för all smygborgisering under borgfreden. Det är dags att ge de borgerliga smilfinkarna ultimativa krav. De tror nämligen att de helt gratis kan dra EU-ordförandeskapet som en våt filt över politiken. Nej tvärtom så måste vi se till att det inte - med Henning Brors ord - blir en ensidig lojalitet med Reinfeldt utan att han också är lojal mot oss, allteftersom vi också är en stor deav Sverige.
TYST I KLASSEN!
måndag 4 maj 2009
Kommissionären kraxar
Margot har kraxat igen.
Tidigare har Margot Wallström kopplat ihop de som var EU-kritiska och motståndare till EU-fördraget med vad som förkom i Nazitysklands koncentrationsläger(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_420747.svd). Nu är hon något mer försiktig när hon talar om socialdemokratins toppnamn Marita Ulvskog. "Med den beskrivning hon har blir det en utmaning för henne att visa att det handlar om att engagera sig. Det blir säkert en del uppförsbacke för henne", säger Margot Wallström i en intervju i SvD." (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2832083.svd).
Schizofrent om Persson
Beträffande Göran Persson anger hon ett mer schizofrent omdöme å ena sidan har "Reinfeldt-regeringen varit klart bättre än den förra socialdemokratiska med Göran Persson som statsminister" och å andra sidan var "det förra svenska ordförandeskapet våren 2001... framgångsrikt" - den som minns kommer ihåg hur Persson mös i strålkastarljuset. En del minns också hur hon nobbade att komma hem för att hjälpa till i regeringsarbetet.
Ledargloria
Det hör till historien att Margot Wallström är en respekterad EU-politiker och har inom socialdemokratiska partiet omgetts med en slags gloria i resonemangen om tänkbar ledare, vilka initiativ hon tackat nej till för det mer glamourösa kommissionärsarbetet. Vid intervjun förklarade hon också för SvD att hon "naturligtvis bryr hon sig om gamla vännen Mona Sahlin och sitt parti, men hon hade hoppats på en större entusiasm för EU-samarbetet". Och detta är väl en ganska typisk reaktion från ett om lönedumpning ovetande perspektiv.
Lojal med reglerna om lönedumpning
I detta sammanhang kan man konstatera att Margot Wallström lojalt ställt upp på EG-domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet. Inte heller har hon i något sammanhang yttrat tveksamhet mot de marknadsliberala krafternas hävdande av överhöghet för fri rörlighet för kapital och tjänster med nedvärdering av sociala rättigheter såsom rätt till kollektivavtal och till fackliga stridsåtgärder.
Charmad av Fredrik
Som grädde på moset har hon låtit sig charmas av statsministern. "När Fredrik Reinfeldt var här så var alla väldigt imponerade kan jag säga. Alla tyckte att han hade en proffsig framtoning och verkade lätt att samarbeta med." Att den nu avdankade socialdemokraten inte tänker på sådana realiteter som att mertalet länders statsöverhuvuden nu rör sig på högerkanten och har ett gemensamt problem att hålla fackföreningar och europeiska arbetarörelsen stången säger ytterligare en del om kommissionens viceordförande.
Hjälp till M i EU-valet
Att vi skulle behöva skjuts i EU-valarbetet för att åstadkomma en röd majoritet i Parlamentet, bl.a. för att pressa en kommande Kommission att ändra utstationeringsdirektivet så att lönedumpning kan förbjudas, är naturligtvis inget som förespeglar Margot Wallström. Nej, bättre med moderater:"Jag ger gärna regeringen credit för det, att de svenska ministrarna varit bra på att vara här, att höra av sig till oss i kabinettet och att de är aktiva."
Synd att Margot lämnat arbetarperspektivet
Nej jag förstår att Margot Wallström inte tänker sig någon återkomst i offentlig ställning inom svensk socialdemokrati. Och skulle vid närmare tanke på de värderingar som numera är hennes inte heller rösta på henne.
Tidigare har Margot Wallström kopplat ihop de som var EU-kritiska och motståndare till EU-fördraget med vad som förkom i Nazitysklands koncentrationsläger(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_420747.svd). Nu är hon något mer försiktig när hon talar om socialdemokratins toppnamn Marita Ulvskog. "Med den beskrivning hon har blir det en utmaning för henne att visa att det handlar om att engagera sig. Det blir säkert en del uppförsbacke för henne", säger Margot Wallström i en intervju i SvD." (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2832083.svd).
Schizofrent om Persson
Beträffande Göran Persson anger hon ett mer schizofrent omdöme å ena sidan har "Reinfeldt-regeringen varit klart bättre än den förra socialdemokratiska med Göran Persson som statsminister" och å andra sidan var "det förra svenska ordförandeskapet våren 2001... framgångsrikt" - den som minns kommer ihåg hur Persson mös i strålkastarljuset. En del minns också hur hon nobbade att komma hem för att hjälpa till i regeringsarbetet.
Ledargloria
Det hör till historien att Margot Wallström är en respekterad EU-politiker och har inom socialdemokratiska partiet omgetts med en slags gloria i resonemangen om tänkbar ledare, vilka initiativ hon tackat nej till för det mer glamourösa kommissionärsarbetet. Vid intervjun förklarade hon också för SvD att hon "naturligtvis bryr hon sig om gamla vännen Mona Sahlin och sitt parti, men hon hade hoppats på en större entusiasm för EU-samarbetet". Och detta är väl en ganska typisk reaktion från ett om lönedumpning ovetande perspektiv.
Lojal med reglerna om lönedumpning
I detta sammanhang kan man konstatera att Margot Wallström lojalt ställt upp på EG-domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet. Inte heller har hon i något sammanhang yttrat tveksamhet mot de marknadsliberala krafternas hävdande av överhöghet för fri rörlighet för kapital och tjänster med nedvärdering av sociala rättigheter såsom rätt till kollektivavtal och till fackliga stridsåtgärder.
Charmad av Fredrik
Som grädde på moset har hon låtit sig charmas av statsministern. "När Fredrik Reinfeldt var här så var alla väldigt imponerade kan jag säga. Alla tyckte att han hade en proffsig framtoning och verkade lätt att samarbeta med." Att den nu avdankade socialdemokraten inte tänker på sådana realiteter som att mertalet länders statsöverhuvuden nu rör sig på högerkanten och har ett gemensamt problem att hålla fackföreningar och europeiska arbetarörelsen stången säger ytterligare en del om kommissionens viceordförande.
Hjälp till M i EU-valet
Att vi skulle behöva skjuts i EU-valarbetet för att åstadkomma en röd majoritet i Parlamentet, bl.a. för att pressa en kommande Kommission att ändra utstationeringsdirektivet så att lönedumpning kan förbjudas, är naturligtvis inget som förespeglar Margot Wallström. Nej, bättre med moderater:"Jag ger gärna regeringen credit för det, att de svenska ministrarna varit bra på att vara här, att höra av sig till oss i kabinettet och att de är aktiva."
Synd att Margot lämnat arbetarperspektivet
Nej jag förstår att Margot Wallström inte tänker sig någon återkomst i offentlig ställning inom svensk socialdemokrati. Och skulle vid närmare tanke på de värderingar som numera är hennes inte heller rösta på henne.
söndag 3 maj 2009
Pressfrihetens dag rör bara Eritrea, Iran och länder långt bort från Sveriges gräns?
Eritrea, Ryssland ...
I dag inleder en av Sveriges största och mest aggressivt borgerliga tidningar sin huvudledare med "Tala om ofriheten" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/tala-om-ofriheten-1.857033): I dag högtidlighålls Pressfrihetens dag. Samtidigt är journalisters arbete hotat på många håll i världen. I diktaturen Eritrea har svensken Dawit Isaak suttit inspärrad i 2.779 dagar. Från Ryssland finns mordet på 24-åriga journalisten Anastasia Baburova. Baburova blev den fjärde av Novaja Gazetas journalister som mördades sedan år 2000. Tidigare hade reportern och författaren Anna Politkovskaja mördats därför att hon granskade Kreml och Tjetjenienkonflikten.
Iran, Mexiko, Brasilien och Indien...
Iransk-amerikanska Roxana Saberi arbetade på en bok i syfte att skildra Irans rika kultur, dess folk, atmosfär och historia. Nu sitter hon inspärrad i Evinfängelset i Teheran, på tvivelaktiga grunder dömd till åtta års fängelse för spionage. Runt om i världen hotas, fängslas och mördas journalister när de försöker utföra sitt arbete. Bara i Irak har 138 journalister och 51 andra mediearbetare dödats sedan mars 2003. Det är tyvärr inte bara i krigszoner som journalister ses som legitima måltavlor för myndigheter, terrorister och andra brottslingar. Irak må toppa Committee to Protect Journalists (CPJ) lista över de 14 länder där journalister lever allra farligast. Men på listan finns även Ryssland, Mexiko, Brasilien och Indien; världens största demokrati.
... långt borta från Sveriges gränser
I DN fullföljs ledaren med ett tre helsidor långt reportage från Eritrea
(http://www.dn.se/fordjupning/freedawit/dagen-da-pressfriheten-upphorde-i-eritrea-1.857042). I den borgerliga lillasystern Sydsvenskan ägnas en artikel "Hård kamp för pressfrihet i
Iran"(http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article429648/quotHard-kamp-for-pressfrihet-i-Iranquot.html). Medan Svenska dagbladet inte ägnar ett enda ledarstick - eller opinionsyttring som det numera heter - åt pressfrihet utan nöjer sig med en nyhetsartikel
(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2830127.svd): Nästan 210 000 personer har skrivit under en namninsamling i kampen för att få den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fri.
Naturligtvis värt all uppmärksamhet men finns andra aspekter?
Det är naturligtvis befogat att protestera mot den ofrihet som tar sig uttryck i mord, tortyr och fängslande. Men innehåller Pressfrihetens dag bara reflexioner kring när journalister på detta sätt oskadliggörs? Är det förmätet att när man talar om pressfrihet - förutom dessa maktens arroganta övergrepp på journalister - titta på förutsättningar för pressfrihet även i Sverige? Nej knappast och detta av den enkla anledningen att just makten har så många aspekter, allt ifrån diktatorisk politisk makt till en rent ekonomiskt "tyst" makt. Den förstnämnda är ganska lätt att beskriva eftersom ingreppen bl.a. i pressfriheten blir så påtagliga och består av en klar konfrontation mellan makten och media.
Ekonomisk makt
Den ekonomiska makten blir mer diffus och svårskildrad. Det är som Wallenbergarnas gamla devis om att verka i det tysta. Särskilt svårt blir det eftersom som media själva, ja journalisterna, blir involverade genom att den eknomiska makten s.a.s. köper tjänsten av journalister som lojalt i förhållande till betalningen och karriärmöjligheterna tillhandhåller sitt arbete med nyhets- och opinionsförmedling. Det är något lurt med en person som hela tiden framhåller hur anspråkslös han/hon är, eller hur? Vad säger ni om en tidning som i alla sammanhang måste framhålla att tidningen minsann är "oberoende"? Är inte dylika egenskaper något som så klart skall utmärka personen eller tidningen att omdömet automatiskt faller den andre eller läsaren i sinnet?
Affischtavlor för högerregeringen
Är det någon mer än de journalister som jobbar på respektive tidningar som är det minsta tveksam på tidningens inriktning på såväl nyhets- som opinionsmaterial? Trots att tidningen påstås vara "oberoende"? Och visste du att fler än 100 dagstidningar med över 3.000.000 dagsex är klart borgerliga medan bara 16 tidningar med 600.000 ex är vänster? Men också du har väl upptäckt att de fungerar som affischplank för högerregeringen? Ju närmare valet vi kommer så blir det mer och mer en välmatad valbroschyr för fortsatt alliansstyre du får dig till livs.
... till salu för högstbjudande
I går skrev jag på min blogg "Journalistik till salu för högstbjudande" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=32532) Vad ingen tycks vara benägen att ta upp är att mediasituationen utgör en snedvridning av maktförhållandena så att demokratin får slagsida. Den dagspress som egentligen skulle granska regeringsmakten fungerar numera med angrepp på oppositionen som valbroschyrer åt högerregeringen. Enkelt uttryckt så kan man köpa sig åsikter i Sverige. Om man har tillräckligt med pengar vill säga. Medborgarrätt skall inte heta pengar. Men åsiktsrätt - i vart fall spridningsrätt - heter pengar. Och detta är ett demokratiskt "underskott" värt att diskutera.
I dag inleder en av Sveriges största och mest aggressivt borgerliga tidningar sin huvudledare med "Tala om ofriheten" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/tala-om-ofriheten-1.857033): I dag högtidlighålls Pressfrihetens dag. Samtidigt är journalisters arbete hotat på många håll i världen. I diktaturen Eritrea har svensken Dawit Isaak suttit inspärrad i 2.779 dagar. Från Ryssland finns mordet på 24-åriga journalisten Anastasia Baburova. Baburova blev den fjärde av Novaja Gazetas journalister som mördades sedan år 2000. Tidigare hade reportern och författaren Anna Politkovskaja mördats därför att hon granskade Kreml och Tjetjenienkonflikten.
Iran, Mexiko, Brasilien och Indien...
Iransk-amerikanska Roxana Saberi arbetade på en bok i syfte att skildra Irans rika kultur, dess folk, atmosfär och historia. Nu sitter hon inspärrad i Evinfängelset i Teheran, på tvivelaktiga grunder dömd till åtta års fängelse för spionage. Runt om i världen hotas, fängslas och mördas journalister när de försöker utföra sitt arbete. Bara i Irak har 138 journalister och 51 andra mediearbetare dödats sedan mars 2003. Det är tyvärr inte bara i krigszoner som journalister ses som legitima måltavlor för myndigheter, terrorister och andra brottslingar. Irak må toppa Committee to Protect Journalists (CPJ) lista över de 14 länder där journalister lever allra farligast. Men på listan finns även Ryssland, Mexiko, Brasilien och Indien; världens största demokrati.
... långt borta från Sveriges gränser
I DN fullföljs ledaren med ett tre helsidor långt reportage från Eritrea
(http://www.dn.se/fordjupning/freedawit/dagen-da-pressfriheten-upphorde-i-eritrea-1.857042). I den borgerliga lillasystern Sydsvenskan ägnas en artikel "Hård kamp för pressfrihet i
Iran"(http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article429648/quotHard-kamp-for-pressfrihet-i-Iranquot.html). Medan Svenska dagbladet inte ägnar ett enda ledarstick - eller opinionsyttring som det numera heter - åt pressfrihet utan nöjer sig med en nyhetsartikel
(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2830127.svd): Nästan 210 000 personer har skrivit under en namninsamling i kampen för att få den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fri.
Naturligtvis värt all uppmärksamhet men finns andra aspekter?
Det är naturligtvis befogat att protestera mot den ofrihet som tar sig uttryck i mord, tortyr och fängslande. Men innehåller Pressfrihetens dag bara reflexioner kring när journalister på detta sätt oskadliggörs? Är det förmätet att när man talar om pressfrihet - förutom dessa maktens arroganta övergrepp på journalister - titta på förutsättningar för pressfrihet även i Sverige? Nej knappast och detta av den enkla anledningen att just makten har så många aspekter, allt ifrån diktatorisk politisk makt till en rent ekonomiskt "tyst" makt. Den förstnämnda är ganska lätt att beskriva eftersom ingreppen bl.a. i pressfriheten blir så påtagliga och består av en klar konfrontation mellan makten och media.
Ekonomisk makt
Den ekonomiska makten blir mer diffus och svårskildrad. Det är som Wallenbergarnas gamla devis om att verka i det tysta. Särskilt svårt blir det eftersom som media själva, ja journalisterna, blir involverade genom att den eknomiska makten s.a.s. köper tjänsten av journalister som lojalt i förhållande till betalningen och karriärmöjligheterna tillhandhåller sitt arbete med nyhets- och opinionsförmedling. Det är något lurt med en person som hela tiden framhåller hur anspråkslös han/hon är, eller hur? Vad säger ni om en tidning som i alla sammanhang måste framhålla att tidningen minsann är "oberoende"? Är inte dylika egenskaper något som så klart skall utmärka personen eller tidningen att omdömet automatiskt faller den andre eller läsaren i sinnet?
Affischtavlor för högerregeringen
Är det någon mer än de journalister som jobbar på respektive tidningar som är det minsta tveksam på tidningens inriktning på såväl nyhets- som opinionsmaterial? Trots att tidningen påstås vara "oberoende"? Och visste du att fler än 100 dagstidningar med över 3.000.000 dagsex är klart borgerliga medan bara 16 tidningar med 600.000 ex är vänster? Men också du har väl upptäckt att de fungerar som affischplank för högerregeringen? Ju närmare valet vi kommer så blir det mer och mer en välmatad valbroschyr för fortsatt alliansstyre du får dig till livs.
... till salu för högstbjudande
I går skrev jag på min blogg "Journalistik till salu för högstbjudande" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=32532) Vad ingen tycks vara benägen att ta upp är att mediasituationen utgör en snedvridning av maktförhållandena så att demokratin får slagsida. Den dagspress som egentligen skulle granska regeringsmakten fungerar numera med angrepp på oppositionen som valbroschyrer åt högerregeringen. Enkelt uttryckt så kan man köpa sig åsikter i Sverige. Om man har tillräckligt med pengar vill säga. Medborgarrätt skall inte heta pengar. Men åsiktsrätt - i vart fall spridningsrätt - heter pengar. Och detta är ett demokratiskt "underskott" värt att diskutera.
Journalistik till salu för högstbjudande
Anslagstavla för högerregeringen
Bloggarkollegan Alexandra Einerstam har skrivit en artikel på SvT opinion "Journalister, kom ut ur oppositionsgarderoben". http://svt.se/2.35188/1.1538345/journalister_kom_ut_ur_oppositionsgarderoben?lid=puff_1538382&lpos=lasmer. Hon skriver bl.a. Vid riksdagsvalet 2006 bytte huvudrollsinnehavarna plats. Den Socialdemokratiska regeringen ersattes av en Moderatstyrd regering. Året är nu 2009 och media har fortfarande inte kommit ut ur oppositionsgarderoben. Medierna ska ägna sig åt kritisk granskning av makten, men istället har media blivit något av en anslagstavla för den borgerliga regeringen.
Regelrätt förföljelse istället för maktgranskning
Alexandra påtalar att tidningarna har en fixering vid Mona Sahlin med rubriker som "Panik i partiet" och "Förtroendekris för Mona Sahlin" och gäller det inte henne så är det Wanja Lundby Wedin. Wanja har visserligen gjort ett misstag men detta har i media fått överskugga det verkliga problemet med bonusar och höga löner, nämligen alla näringslivets toppar och högre tjänstemän med fantasifulla ersättningar till lika fantasifulla belopp.
Förstår sig borgare på demokrati?
I tidningarna utmålas också diskussioner om socialdemokraterna skall gå mer åt mitten eller åt vänster som sprickor i partiet . Detta är en kontinuerlig debatt som förts i rådslagsform. Det innebär bara att debatten förs i partiet och att vi inte som på allianssidan får förändringarna påskrivna uppifrån. Inom socialdemokratin månar vi om demokratin vilket naturligtvis är en nagel i ögat för alla med borgerligt påbrå. De flesta socialdemokrater förstår också att en god ledare avvaktar rådslagens utfall med att ge bestämda besked om partiets politik.
Rimlig förklaring till den partiska journalistiken
Men naturligtvis finns det en rimlig förklaring till tidningarnas partiska journalistik. Ja den mest näraliggande är ju att av dagspressen i dag ägs över 100 dagstidningar med 3.000.000 dagsex av borgerliga intressen medan 16 tuidningar med 600.000 ex av vänstern. Någon annan rimlig förklaring finns inte eftersom undersökningar visar att åtskilliga journalister politisk inte hör hemma på vänster om mitten. Det är alltså de borgerliga ägarintressena som spelar huvudroll även om de flesta tidningar försöker freda sig med deviser som "oberoende liberal" eller liknande.
Sydsvenskan bekräftar
En titt på Sydsvenskan i dag bekräftar det sagda. I huvudledaren http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article429546/Den-skordetid-snart-kommer.htmlbeskrivs Mona Sahlins besök som att "Skåne något av fiendeland bakom de egna linjerna för Sahlin: här är hon sedan länge ifrågasatt, misstrodd och kritiserad". Det oberoende liberala ljuget i högsätet redan från början med syfte att utmåla att Mona Sahlin inte skulle vara välkommen hit - rent skitsnack på socialdemokratisk svenska. Man ironiserade också över att rättvisan i skattesystemet skulle återställas också för sjuka, arbetslösa och pensionärer.
Oberoende liberal journalistik syftar till att svartmåla Mona Sahlin
Den "politiske redaktören" Heidi Avellan http://sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article429556/Pa-spaning-efter-den-tid-som-nalkas.html beskriver Mona Sahlin i all illvillighet som "ledaren som så tydligt vill lyssna mer än leda". Eller: "Talen i Lund och Malmö igår var kanske Mona Sahlins viktigaste. Men många blev besvikna." Hur många som var mycket nöjda framgår inte, eftersom det inte ingår i Sydsvenkans oberoende liberala journalistik att upplysa mer objektivt om vad som förekommit.
DN missförstår avsiktligt
I DNs huvudledare Jobben sist http://www.dn.se/opinion/huvudledare/jobben-sist-1.856751 ironiserar man över Mona Sahlins förstamajtal: "Liksom alla öppet trogna socialdemokrater bar Sahlin förstamajnålen med budskapet ”Jobben först”. Man varken hon eller LO-ordförande Wanja Lundby Wedin trummade in det. Partiledaren valde att trycka på förslaget att pensionärer ska få lägre skatt, att jobbskatteavdraget är orättfärdigt och ska kompenseras så fort Sahlin blir statsminister. Inte full ut genast, men det ska tas första steg på den vägen. Det är givetvis en prioritering Socialdemokraterna kan göra. Men den har inget samband med gårdagens paroll om att jobben går först. Tvärtom."
...och missar logiken
Men hur är det med logiken. Alliansens trumeld med understöd från de trogna om ock "oberoende" allianstidningarna har hela tiden varit att jobbskatteavdraget skapar nya jobb. Men nu när även pensionärer skulle få del av "jobbskatteavdraget" så är det det "tvärtom" mot en jobbvänlig politik. Man anar att en logisk härdsmälta eller i vart fall ett partipolitiskt gynnande skett på vägen. Eller är det bara så enkelt att man på DN, vilket f.ö. tycks ha konstaterats med "vetenskapliga mått", gynnar alliansregeringen på oppositionens bekostnad.
Demokratin lider av "oberoende" partiskhetVad ingen tycks vara benägen att ta upp är att mediasituationen är en allvarlig black om foten för demokratin, då den rimligen måste skeva när dagspressen fungerar som valbroschyrer åt den regeringsmakt man egentligen skulle granska. Detta hjälps inte upp av den falska varubeteckningen av "oberoende" som en del dagstidningar använder i sin presentation. Enkelt uttryckt så kan man köpa sig åsikter i Sverige. Om man har tillräckligt med pengar vill säga. Medborgarrätt skall inte heta pengar. Men åsiktsrätt - i vart fall spridningsrätt - heter pengar. Och detta är ett demokratiskt "underskott".
Bloggarkollegan Alexandra Einerstam har skrivit en artikel på SvT opinion "Journalister, kom ut ur oppositionsgarderoben". http://svt.se/2.35188/1.1538345/journalister_kom_ut_ur_oppositionsgarderoben?lid=puff_1538382&lpos=lasmer. Hon skriver bl.a. Vid riksdagsvalet 2006 bytte huvudrollsinnehavarna plats. Den Socialdemokratiska regeringen ersattes av en Moderatstyrd regering. Året är nu 2009 och media har fortfarande inte kommit ut ur oppositionsgarderoben. Medierna ska ägna sig åt kritisk granskning av makten, men istället har media blivit något av en anslagstavla för den borgerliga regeringen.
Regelrätt förföljelse istället för maktgranskning
Alexandra påtalar att tidningarna har en fixering vid Mona Sahlin med rubriker som "Panik i partiet" och "Förtroendekris för Mona Sahlin" och gäller det inte henne så är det Wanja Lundby Wedin. Wanja har visserligen gjort ett misstag men detta har i media fått överskugga det verkliga problemet med bonusar och höga löner, nämligen alla näringslivets toppar och högre tjänstemän med fantasifulla ersättningar till lika fantasifulla belopp.
Förstår sig borgare på demokrati?
I tidningarna utmålas också diskussioner om socialdemokraterna skall gå mer åt mitten eller åt vänster som sprickor i partiet . Detta är en kontinuerlig debatt som förts i rådslagsform. Det innebär bara att debatten förs i partiet och att vi inte som på allianssidan får förändringarna påskrivna uppifrån. Inom socialdemokratin månar vi om demokratin vilket naturligtvis är en nagel i ögat för alla med borgerligt påbrå. De flesta socialdemokrater förstår också att en god ledare avvaktar rådslagens utfall med att ge bestämda besked om partiets politik.
Rimlig förklaring till den partiska journalistiken
Men naturligtvis finns det en rimlig förklaring till tidningarnas partiska journalistik. Ja den mest näraliggande är ju att av dagspressen i dag ägs över 100 dagstidningar med 3.000.000 dagsex av borgerliga intressen medan 16 tuidningar med 600.000 ex av vänstern. Någon annan rimlig förklaring finns inte eftersom undersökningar visar att åtskilliga journalister politisk inte hör hemma på vänster om mitten. Det är alltså de borgerliga ägarintressena som spelar huvudroll även om de flesta tidningar försöker freda sig med deviser som "oberoende liberal" eller liknande.
Sydsvenskan bekräftar
En titt på Sydsvenskan i dag bekräftar det sagda. I huvudledaren http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article429546/Den-skordetid-snart-kommer.htmlbeskrivs Mona Sahlins besök som att "Skåne något av fiendeland bakom de egna linjerna för Sahlin: här är hon sedan länge ifrågasatt, misstrodd och kritiserad". Det oberoende liberala ljuget i högsätet redan från början med syfte att utmåla att Mona Sahlin inte skulle vara välkommen hit - rent skitsnack på socialdemokratisk svenska. Man ironiserade också över att rättvisan i skattesystemet skulle återställas också för sjuka, arbetslösa och pensionärer.
Oberoende liberal journalistik syftar till att svartmåla Mona Sahlin
Den "politiske redaktören" Heidi Avellan http://sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article429556/Pa-spaning-efter-den-tid-som-nalkas.html beskriver Mona Sahlin i all illvillighet som "ledaren som så tydligt vill lyssna mer än leda". Eller: "Talen i Lund och Malmö igår var kanske Mona Sahlins viktigaste. Men många blev besvikna." Hur många som var mycket nöjda framgår inte, eftersom det inte ingår i Sydsvenkans oberoende liberala journalistik att upplysa mer objektivt om vad som förekommit.
DN missförstår avsiktligt
I DNs huvudledare Jobben sist http://www.dn.se/opinion/huvudledare/jobben-sist-1.856751 ironiserar man över Mona Sahlins förstamajtal: "Liksom alla öppet trogna socialdemokrater bar Sahlin förstamajnålen med budskapet ”Jobben först”. Man varken hon eller LO-ordförande Wanja Lundby Wedin trummade in det. Partiledaren valde att trycka på förslaget att pensionärer ska få lägre skatt, att jobbskatteavdraget är orättfärdigt och ska kompenseras så fort Sahlin blir statsminister. Inte full ut genast, men det ska tas första steg på den vägen. Det är givetvis en prioritering Socialdemokraterna kan göra. Men den har inget samband med gårdagens paroll om att jobben går först. Tvärtom."
...och missar logiken
Men hur är det med logiken. Alliansens trumeld med understöd från de trogna om ock "oberoende" allianstidningarna har hela tiden varit att jobbskatteavdraget skapar nya jobb. Men nu när även pensionärer skulle få del av "jobbskatteavdraget" så är det det "tvärtom" mot en jobbvänlig politik. Man anar att en logisk härdsmälta eller i vart fall ett partipolitiskt gynnande skett på vägen. Eller är det bara så enkelt att man på DN, vilket f.ö. tycks ha konstaterats med "vetenskapliga mått", gynnar alliansregeringen på oppositionens bekostnad.
Demokratin lider av "oberoende" partiskhetVad ingen tycks vara benägen att ta upp är att mediasituationen är en allvarlig black om foten för demokratin, då den rimligen måste skeva när dagspressen fungerar som valbroschyrer åt den regeringsmakt man egentligen skulle granska. Detta hjälps inte upp av den falska varubeteckningen av "oberoende" som en del dagstidningar använder i sin presentation. Enkelt uttryckt så kan man köpa sig åsikter i Sverige. Om man har tillräckligt med pengar vill säga. Medborgarrätt skall inte heta pengar. Men åsiktsrätt - i vart fall spridningsrätt - heter pengar. Och detta är ett demokratiskt "underskott".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
