Inlägg från Skattebetalarnas förening
I dagens DN 8/2 upplåts debattsidan åt Skattebetalarnas förening(http://www.dn.se/opinion/debatt/rik-pappa-ar-viktigare-an-talang-och-utbildning-1.1040979), som precis som Högerregeringen arbetar för sänkt skatt till höginkomsttagare och sparsamhet när det gäller skattepengar, läs snålhet med sociala utgifter. Skattebetalare är vi ju alla men det finns en del skattebetalare det är särskilt synd om, nämligen de som p.g.a. progressivitet betalar mer än vi andra. Det är tre av deras ledande gestalter, varav den ena ärligt uppger att han är VD för kansliet medan de två övriga för att ge sken av objektivitet kallar sig nationalekonomer; det är ju inte direkt ljug eftersom de förutom sina uppdrag för Skattebetalarföreningen gjort sina akademiska studier. Man försöker m.a.o. få det att se ut som som om det skulle vara besläktat med vetenskap det man säger. Rubriken är ”Rik pappa är viktigare än talang och utbildning” och ämnet naturligtvis att skatterna på höga löner är för höga för att man skall kunna bygga upp någon förmögenhet.
Var bor de rika och var bor de fattiga
Det kan vara intressant att veta - med siffror från 2007 - att de rikaste och de fattigaste kommunerna, med avseende på invånarnas finansiella tillgångar, ligger i Stockholms och Skåne län. Stockholmskommunerna Danderyd, Lidingö och Täby samt Skånekommunerna Lomma, Vellinge och Båstad toppar listan. Danderyd ligger högst med ett medianvärde på 218.000 kronor i finansiella tillgångar för befolkningen över 20 år. I botten finns kommuner som Botkyrka, Landskrona, Malmö och Södertälje, där medianvärdet är runt 30.000 kronor. Det som inte nämns i artikeln är faktiskt att i samtliga rika kommuner är det markant lägre kommunalskatt och där är man sämst med att ta emot nya invandrare och hemlösa.
Skattebetalarnas undersökning
Man har gjort en undersökning med 4.000 svenska hushåll och den visar helt förvånansvärt i ett land med ärftlig monarki, en massa fideikomisstjaf och vidsynta förmåner för näringslivets toppar: Mycket svagt samband mellan arbetsinkomst och nettoförmögenhet. Trots Sveriges mycket jämna inkomstfördelning – med hela den breda medelklassen i ett väldigt ihoptryckt inkomstspann – är skillnaderna i levnadsstandard betydande. Förklaringen är att tillgångarna är extremt ojämnt fördelade. Ett fåtal är rejält förmögna. För dem som inte ärvt pengar eller haft turen att vid rätt tillfälle köpa hus i en tillväxtregion, är vägen stängd. Det går inte att bygga upp en förmögenhet genom en vanlig lönekarriär. Om vi vill jämna ut standardskillnaderna, framhåller Skattebetalarföreningen, är enda rimliga lösningen att kraftigt sänka det totala skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet. Följderna av detta på det sociala området ingick inte i undersökningen, därför att skatt inte bara är en pålaga utan förutsättningen för ett solidariskt samhälle.
Intressanta förmögenhetssiffror
Hela 40 procent av befolkningen har ingen eller negativ nettoförmögenhet men det är ju inte dem som skattebetalarnas förening ömmar för eftersom de inte är skattebetalare av rang. Sedan kommer stora grupper av "den breda medelklassen" som har "förfärande små reserver", medelhushållet har i genomsnitt cirka 40.000 kronor i nettoförmögenhet, dvs samlade tillgångar inklusive bostad minus skulder och ungefär lika mycket i finansiella tillgångar. Däremot pekar man med förståelig avundsjuka på nettoförmögenheten hos den näst högsta tiondelen av befolkningen med genomsnittlig nettoförmögenhet på 1,3 miljoner, 32 gånger mer än för medelhushållet eller på den rikaste en procent av hushållen, som äger nästan 20 procent av den samlade förmögenhetsmassan. Utan att vara avundsjuk kan man ju tycka att detta är säreget.
Nå hur skall man då lösa detta för sina medelklassväljare?
"Eftersom inkomsterna är så jämnt fördelade, särskilt efter skatt, kan nästan ingen ackumulera ett kapital genom arbete. Sambandet mellan inkomst och förmögenhet har i stort sett helt kopplats ur i Sverige. Om vi vill jämna ut standardskillnaderna är enda rimliga lösningen att kraftigt sänka det totala skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet". Och detta skulle inte ge bonusdirektörena och alla miljoninkomsttagare möjligheter att bygga ännu större förmögenhetsmassor? Ja, den frågan är väl den som alla medlemmar i skattebetalarföreningen får ställa sig. Eller tänker ni igen bli blåsta av smarta och välbetalda "nationalekonomer"? Och ni i medelklassen får nog dras med er avundsjuka om ni inte röstar rödgrönt.
"Vårt arbete ger resultat"
PÅ skattebetalarnas hemsida hittar man orsaken till att föreningen inte arbetar med det mest näraliggande om man vill utjämna förmögenhetsförhållandena, nämligen arvs-, fastighets- och förmögenhetsskatt. Man berättar att "Envetet arbete mot de allt högre boendeskatterna och den skadliga förmögenhetsskatten har gett resultat. Förmögenhetsskatten avskaffades helt 2007 och fastighetsskatten ersattes 2008 med en kommunal avgift". Det är bl.a. dessa skattesänkningar som bl.a. gett riksdagens talman Per Westerberg (M) en total skattesänkning med 1 329 018 kr, utrikesministern Carl Bildt (M) 136 327 kr, finansminister Anders Borg (M) 26 798 kr, socialminister Göran Hägglund(KD) 25 429 kr, statsminister Fredrik Reinfeldt(M) 37 203 kr,
utbildningsminister Jan Björklund(FP) 33 203 kr, näringsminister Maud Olofsson (C) 22 113 kr. Så nog har de välbetalda fått skattesänkningar som. Som en jämförelse kan sägas att pensionärer med mycket lägre inkomster betalar mer skatt med upp till ca 18.000 kr per år än löntagare med samma inkomst. Så skattebetalarnas förenings idoga arbete har lett till att inkomsterna ökat för de välbärgade och skamligt minskat för den fattiga hälften av Sveriges befolkning. Att sänka skatten för övre medelklassen kan därför knappast ha högsta prioritet om man så säger.
Var finns den nödvändiga solidariteten?
Högerregeringen och Skattebetalarnas förening lever på den "goda sidan" av samhället och behöver därför inte oroa sig hur de skall klara försörjning, ev sjukdom eller arbetslöshet och avlägsen pension. Därför är solidaritet för dem en onödig kostnad. Det kan finnas anledning att upprepa vad Reinfeldt skrev i den av Schlingman redigerade boken "Det sovande folket" där det förklaras att "vi vill inte se ett samhälle där människor svälter men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras". Det hänvisas till absolut "existensminimum" och eget ansvarstagande när det gäller arbetslöshet, sjukdom och omsorg därför att annars kommer människan, "som av naturen är lat" att utnyttja systemen. Och då kan dessutom skatterna hållas låga.
Vill vi verkligen ha ett sådant högersamhälle? Det kan du ju fundera på fram till valet! Men då måste du bestämma dig!
måndag 8 februari 2010
torsdag 4 februari 2010
Oärlig journalistik i Förintelsens skugga.
På sin hemsida har Skånskan etiska regler för kommentarer där det bl.a. står "alla inlägg ska vara sakliga och utformade med respekt för dem som omskrivs i artiklarna". Detta gäller uppenbarligen bara för dem som kommenterar medan journalisterna tydligen kan saklöst ta heder och ära av sina intervjuoffer. Tydligen är det så att gillar man inte vad en intervjuperson säger så kan tidningen friskt skära bort och redigera så att personens åsikter deformeras i sådan grad att det väcker allmän anstöt.
Inte felciterad men omredigerad
Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: "Israel har skapat en "varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/TRAFIK). Redan av artikel i Skånskan framgår det att svaret på den framställda frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och detta trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus andra svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Reepalu har också förtydligat sig Sydsvenskan den 30 januari(http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article625457/Dialogforum-skall-motverka-konflikter.html)
Pöbelstorm
På detta följde en storm av artiklar på olika bloggar (http://knuff.se/q/reepalu) som utmålade Reepalu som antisemit och judehatare eller som "Ilyameyr" som påstår sig ange "ett sansat perspektiv om Mellanöstern" och samtidigt annonserar "Sweden: Well on the Way To Becoming The First Islamist Republic of Europe" (http://www.ilyameyer.com/2010/02/sweden-well-on-way-to-becoming-first.html) för att nämna ett av de absurda exemplen. Det visar sig att det huvudsakligen rör sig om judiska aktivister och liberala skribenter som bara fullföljer en borgerlig agenda att smutskasta socialdemokratiska politiker. I Sydsvenskan lät man kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth med bihang av Olof Lavesson utbrista i en helsida "Ansvarslöst, Reepalu" (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article624972/Ansvarslost-Reepalu.html), journalisterna Lars Åberg (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html) och och Mats Skogkär (http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2010/01/27/kejsare-ilmar-ar-naken/), båda med sorgligt osakliga inlägg. Övriga borgerliga tidningar har följt i fotspåren där Barometern utmärkt sig genom att tala "Om Malmös skam"http://www.barometern.se/ledare/malmos-skam(1744904).gm
Intervjun avbröts då intervjuaren inte fick de åsikter han ville ha!
Den borgerliga pressen har naturligtvis inte varit intresserade av att bringa rätsida i detta men den 2 februari gjorde den intervjuande journalisten Andreas Lovén något så märkligt som att i konkurrenttidningen Sydsvenskan skriva och försvara sin artikel under rubriken ”Reepalu inte felciterad” http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html . Det är spännande läsning eftersom det visar sig att intervjun avbröts i förtid då oenighet om vad Reepalu fick uttrycka för åsikter uppkom "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Intervjuaren hade alltså färdiga åsikter om vad Reepalu fick säga. I detta halvfärdiga skick tilläts inte ens Reepalu att göra vissa justeringar av den slutliga texten för att inte bli missförstådd. Artikeln publicerades alltså utan de justeringar Reepalu ville ha in.
Intervjuaren tog bort vad han ansåg vara "oväsentligt svammel"
I artikeln påstår Andreas Lovén också att han har Reepalus epost-godkännande av artikelns citat. Detta bestrider Ilmar Reepalu i en slutreplik i Sydsvenskan den 4 februari. Den av båda godkända villkoret att Reepalu skulle få granska slutresultatet bl.a. därför att intervjun inte blev slutförd bröt Andreas Lovén alltså därför att han ansåg kompletteringarna vara "oväsentligt svammel". Alla torde vara överens om att Reepalu inte är antisemit eller judehatare ändå har Lovén lyckats genom sin manipulativa journalistik ge underlag för en rad skribenter med de påståendena. Egentligen kan man undra om det är någon i idé att Skånskan överhuvudtaget intervjuar personer eftersom man ju tydligen på redaktionen har redan färdiga föreställningar om vad artiklarna skall innehålla. När man dessutom har mage att försvara detta sätt att bedriva journalistik då har man glömt varenda bokstav i pressetiska regler. Och hur är med alla dessa överord och hatiska artiklar bland alla judiska och nyliberala bloggare och hos borgerliga tidningsredaktioner som spelat den pöbel, som utan minsta källkritik accepterat Lovéns falsarier. Nog ger de litet dålig smak förhoppnisnvis även hos Skånskans journalister
Reepalus tillrättaläggande otillbörligen fördröjt
Men historien är inte slut där. Papperstidningen Skånskan innehöll en dementi av Reepalu den 2 februari "Reepalu: Jag har aldrig skuldbelagt judar"(http://www.skanskan.se/article/20100204/OPINION/702049957/1061/OPINION/*/reepalu-jag-har-aldrig-skuldbelagt-judar). Eftersom detta var samma dag som journalisten Andreas Lovéns "genmäle" i konkurrentidiningen Sydsvenskan så fördröjde Skånskans webbredaktion - vad jag förstår avsiktligt - publiceringen av dementin till den 4 februari. Därmed bekräftar Skånskan det tjyv- och rackarspel som journalisterna på Skånska Dagbladet ägnar sig åt. Det framstår bara som en fortsättning på desinformationen där man kallt utnyttjar sin publicistiska maktposition. Jag var också dum nog att tro att jag skulle få in en insändare i Skånskan om saken (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754).
Skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut
Detta skånskans skamgrepp har tyvärr kommit att skymma en intellektuell och etisk huvudfråga som hänger samman med respekten för Förintelsen och vad den symboliserar av mänsklig ondska. Kan man som Reepalu gjorde tala om två saker på en gång, nämligen samtidigt som man tar avstånd från antisemitism och övergrepp mot judar också yttra legitim kritik av staten Israel exempelvis mot 22-dagarskriget och bosättningarna på ockuperat område? Om detta har bl.a. Göran Rosenberg skrivit apropå Goldstonerapporten i DN den 7 oktober 2009 "Israels mjuka makt" http://www.dn.se/opinion/kolumner/israels-mjuka-makt-1.968738 "...Än en gång tycks dock Israels specifika form av mjuk makt, soft power, ha fungerat; makten att med tillvitelser om otillbörliga motiv oskadliggöra en tillbörlig kritik av Israels politik. Och i detta fall, makten att förvandla frågan om Israels brott i Gaza till frågan om Richard Goldstones brott mot Israel... Än en gång leker därmed Israel med elden. Än en gång har skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut för kortsiktiga politiska syften. Än en gång har minnet av Auschwitz missbrukats och förringats. Kan det vara en tankeställare?
Inte felciterad men omredigerad
Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: "Israel har skapat en "varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/TRAFIK). Redan av artikel i Skånskan framgår det att svaret på den framställda frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och detta trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus andra svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Reepalu har också förtydligat sig Sydsvenskan den 30 januari(http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article625457/Dialogforum-skall-motverka-konflikter.html)
Pöbelstorm
På detta följde en storm av artiklar på olika bloggar (http://knuff.se/q/reepalu) som utmålade Reepalu som antisemit och judehatare eller som "Ilyameyr" som påstår sig ange "ett sansat perspektiv om Mellanöstern" och samtidigt annonserar "Sweden: Well on the Way To Becoming The First Islamist Republic of Europe" (http://www.ilyameyer.com/2010/02/sweden-well-on-way-to-becoming-first.html) för att nämna ett av de absurda exemplen. Det visar sig att det huvudsakligen rör sig om judiska aktivister och liberala skribenter som bara fullföljer en borgerlig agenda att smutskasta socialdemokratiska politiker. I Sydsvenskan lät man kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth med bihang av Olof Lavesson utbrista i en helsida "Ansvarslöst, Reepalu" (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article624972/Ansvarslost-Reepalu.html), journalisterna Lars Åberg (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html) och och Mats Skogkär (http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2010/01/27/kejsare-ilmar-ar-naken/), båda med sorgligt osakliga inlägg. Övriga borgerliga tidningar har följt i fotspåren där Barometern utmärkt sig genom att tala "Om Malmös skam"http://www.barometern.se/ledare/malmos-skam(1744904).gm
Intervjun avbröts då intervjuaren inte fick de åsikter han ville ha!
Den borgerliga pressen har naturligtvis inte varit intresserade av att bringa rätsida i detta men den 2 februari gjorde den intervjuande journalisten Andreas Lovén något så märkligt som att i konkurrenttidningen Sydsvenskan skriva och försvara sin artikel under rubriken ”Reepalu inte felciterad” http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html . Det är spännande läsning eftersom det visar sig att intervjun avbröts i förtid då oenighet om vad Reepalu fick uttrycka för åsikter uppkom "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Intervjuaren hade alltså färdiga åsikter om vad Reepalu fick säga. I detta halvfärdiga skick tilläts inte ens Reepalu att göra vissa justeringar av den slutliga texten för att inte bli missförstådd. Artikeln publicerades alltså utan de justeringar Reepalu ville ha in.
Intervjuaren tog bort vad han ansåg vara "oväsentligt svammel"
I artikeln påstår Andreas Lovén också att han har Reepalus epost-godkännande av artikelns citat. Detta bestrider Ilmar Reepalu i en slutreplik i Sydsvenskan den 4 februari. Den av båda godkända villkoret att Reepalu skulle få granska slutresultatet bl.a. därför att intervjun inte blev slutförd bröt Andreas Lovén alltså därför att han ansåg kompletteringarna vara "oväsentligt svammel". Alla torde vara överens om att Reepalu inte är antisemit eller judehatare ändå har Lovén lyckats genom sin manipulativa journalistik ge underlag för en rad skribenter med de påståendena. Egentligen kan man undra om det är någon i idé att Skånskan överhuvudtaget intervjuar personer eftersom man ju tydligen på redaktionen har redan färdiga föreställningar om vad artiklarna skall innehålla. När man dessutom har mage att försvara detta sätt att bedriva journalistik då har man glömt varenda bokstav i pressetiska regler. Och hur är med alla dessa överord och hatiska artiklar bland alla judiska och nyliberala bloggare och hos borgerliga tidningsredaktioner som spelat den pöbel, som utan minsta källkritik accepterat Lovéns falsarier. Nog ger de litet dålig smak förhoppnisnvis även hos Skånskans journalister
Reepalus tillrättaläggande otillbörligen fördröjt
Men historien är inte slut där. Papperstidningen Skånskan innehöll en dementi av Reepalu den 2 februari "Reepalu: Jag har aldrig skuldbelagt judar"(http://www.skanskan.se/article/20100204/OPINION/702049957/1061/OPINION/*/reepalu-jag-har-aldrig-skuldbelagt-judar). Eftersom detta var samma dag som journalisten Andreas Lovéns "genmäle" i konkurrentidiningen Sydsvenskan så fördröjde Skånskans webbredaktion - vad jag förstår avsiktligt - publiceringen av dementin till den 4 februari. Därmed bekräftar Skånskan det tjyv- och rackarspel som journalisterna på Skånska Dagbladet ägnar sig åt. Det framstår bara som en fortsättning på desinformationen där man kallt utnyttjar sin publicistiska maktposition. Jag var också dum nog att tro att jag skulle få in en insändare i Skånskan om saken (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754).
Skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut
Detta skånskans skamgrepp har tyvärr kommit att skymma en intellektuell och etisk huvudfråga som hänger samman med respekten för Förintelsen och vad den symboliserar av mänsklig ondska. Kan man som Reepalu gjorde tala om två saker på en gång, nämligen samtidigt som man tar avstånd från antisemitism och övergrepp mot judar också yttra legitim kritik av staten Israel exempelvis mot 22-dagarskriget och bosättningarna på ockuperat område? Om detta har bl.a. Göran Rosenberg skrivit apropå Goldstonerapporten i DN den 7 oktober 2009 "Israels mjuka makt" http://www.dn.se/opinion/kolumner/israels-mjuka-makt-1.968738 "...Än en gång tycks dock Israels specifika form av mjuk makt, soft power, ha fungerat; makten att med tillvitelser om otillbörliga motiv oskadliggöra en tillbörlig kritik av Israels politik. Och i detta fall, makten att förvandla frågan om Israels brott i Gaza till frågan om Richard Goldstones brott mot Israel... Än en gång leker därmed Israel med elden. Än en gång har skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut för kortsiktiga politiska syften. Än en gång har minnet av Auschwitz missbrukats och förringats. Kan det vara en tankeställare?
tisdag 2 februari 2010
Skånskans skamgrepp mot Ilmar Reepalu
Avsky mot antisemitism och kritik av Israel omöjliga att förena?
Drevet mot Ilmar Reepalu har nu fått sådan proportioner att det är uppenbart att de borgerliga tidningarna helt utanför all rimlighet försöker ge sken av att S-Malmö leds av en antisemit och judeföraktare. Ilmar Reepalu har bara ”gjort sig skyldig” till en sak, nämligen att uttala sig mot rasism och antisemitism och samtidigt lämna helt legitim kritik av staten Israel och dess politik. Jag säger legitim eftersom väl många av oss – även de flesta borgerliga tidningar – med anledning av 22-dagarskriget som inleddes tredje dag jul 2008 kände oss synnerligen kritiska till detta. Även om man åberopar nödvärnsrätt så finns ju vissa rimliga krav på proportioner och humanism. I vart fall så är det märkligt att denna dubbla andemening angripits som intolerabel. Jag har funnit anledning att skicka följande insändare till Skånska dagbladet:
Fullföljer Skånskan sin uppgift att förmedla saklig information?
Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: Israel har skapat en "varböld". (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) Trots att svaret på frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.".
Oenighet om intervjuns innehåll
För säkerhets skull går journalisten ut med en artikel i konkurrenten Sydsvenskan (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html)som publiceras den 2 februari, varav framgick den inte helt oväsentliga omständigheten att det tydligen uppkom en oenighet mellan Reepalu och Lovén om vad intervjun skulle innehålla. Denna oenighet resulterade t.o.m. i att intervjun avbröts i förtid. Att det i denna atmosfär uppstått en angelägenhet för Lovén att komma åt Reepalu är helt uppenbart, vilket bl.a. lett till att uttrycket ”varböld” togs in i rubriken befriat från sitt sammanhang. Därför är det snarare en underdrift att tala om att tidningen piskat stämningen och helt orättvist fått Reepalu att beskyllas för antisemitism och förakt för judar.
Kanske inte "felcitat" men ändå vantolkning
I sin artikel skriver Lowén att Reepalu "inte blev felciterad" och åberopar en inspelning som täcker in replikerna i den ursprungliga intervjun. Men stuvar man om i en intervju och skär bort sammanhang så kan ju andemeningen i vad intervjuobjektet vill säga helt förändras. Och det är helt uppenbart att så skett i vart fall i intervjuartikelns inledning. Och inte ens Lowén vill väl ens påstå att Reepalu är antisemit eller har fördomar mot judar? Ändå har hans artikel frambragt det intrycket hos en hel hord av skribenter på nätet, se exempelvis Newsmill och 150 noteringar på knuff...
Ville ge Reepalu ett tjyvnyp
Reepalu har sedan förtydligat sig i en artikel i Sydsvenskan den 30 januari och i Skånskan den 2 februari. Skånskan har trots påpekande för redaktionen inte låtit ta in Repalus svar i närupplagan. Man kan fundera ö varför? Man kan också undra om tidningen därmed lever upp till sin mediala uppgift att sprida saklig information? Eller är man som borgerlig tidning ute efter att ge det socialdemokratiska kommunalrådet ett tjyvnyp?
Drevet mot Ilmar Reepalu har nu fått sådan proportioner att det är uppenbart att de borgerliga tidningarna helt utanför all rimlighet försöker ge sken av att S-Malmö leds av en antisemit och judeföraktare. Ilmar Reepalu har bara ”gjort sig skyldig” till en sak, nämligen att uttala sig mot rasism och antisemitism och samtidigt lämna helt legitim kritik av staten Israel och dess politik. Jag säger legitim eftersom väl många av oss – även de flesta borgerliga tidningar – med anledning av 22-dagarskriget som inleddes tredje dag jul 2008 kände oss synnerligen kritiska till detta. Även om man åberopar nödvärnsrätt så finns ju vissa rimliga krav på proportioner och humanism. I vart fall så är det märkligt att denna dubbla andemening angripits som intolerabel. Jag har funnit anledning att skicka följande insändare till Skånska dagbladet:
Fullföljer Skånskan sin uppgift att förmedla saklig information?
Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: Israel har skapat en "varböld". (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) Trots att svaret på frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.".
Oenighet om intervjuns innehåll
För säkerhets skull går journalisten ut med en artikel i konkurrenten Sydsvenskan (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html)som publiceras den 2 februari, varav framgick den inte helt oväsentliga omständigheten att det tydligen uppkom en oenighet mellan Reepalu och Lovén om vad intervjun skulle innehålla. Denna oenighet resulterade t.o.m. i att intervjun avbröts i förtid. Att det i denna atmosfär uppstått en angelägenhet för Lovén att komma åt Reepalu är helt uppenbart, vilket bl.a. lett till att uttrycket ”varböld” togs in i rubriken befriat från sitt sammanhang. Därför är det snarare en underdrift att tala om att tidningen piskat stämningen och helt orättvist fått Reepalu att beskyllas för antisemitism och förakt för judar.
Kanske inte "felcitat" men ändå vantolkning
I sin artikel skriver Lowén att Reepalu "inte blev felciterad" och åberopar en inspelning som täcker in replikerna i den ursprungliga intervjun. Men stuvar man om i en intervju och skär bort sammanhang så kan ju andemeningen i vad intervjuobjektet vill säga helt förändras. Och det är helt uppenbart att så skett i vart fall i intervjuartikelns inledning. Och inte ens Lowén vill väl ens påstå att Reepalu är antisemit eller har fördomar mot judar? Ändå har hans artikel frambragt det intrycket hos en hel hord av skribenter på nätet, se exempelvis Newsmill och 150 noteringar på knuff...
Ville ge Reepalu ett tjyvnyp
Reepalu har sedan förtydligat sig i en artikel i Sydsvenskan den 30 januari och i Skånskan den 2 februari. Skånskan har trots påpekande för redaktionen inte låtit ta in Repalus svar i närupplagan. Man kan fundera ö varför? Man kan också undra om tidningen därmed lever upp till sin mediala uppgift att sprida saklig information? Eller är man som borgerlig tidning ute efter att ge det socialdemokratiska kommunalrådet ett tjyvnyp?
fredag 29 januari 2010
En kulturminister som inte kan läsa innantill och avsiktligt utnyttjar Förintelsen i politiskt syfte.
Kampanj mot Ilmar Reepalu såsom socialdemokratiskt kommunalråd.
I det malmöbaserade regeringsorganet Sydsvenskan har man lyckats leja kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att tillsamman med M-riksdagsmannen Olof Lavesson i dag 29/1 utropa "Ansvarslöst Reepalu" (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article624972/Ansvarslost-Reepalu.html). Hon har ju aldrig utmärkt sig genom självständigt tänkande men hade nu skjuts på vägen av en rad liberala skribenter på Newsmill som anklagat Ilmar Reepalu för både antisemitism och förakt för judar. Också jag har skrivit på Newsmill "Vad är det för getingsvärm som ilsket surrar om antisemitism på
Newsmill?" (http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/28/vad-r-det-f-r-getingsv-rm-som-ilsket-surrar-om-antisemitism-p-newsmill). I Sydsvenskan har man också bäddat dels med en vinklad nyhetsartikel under rubriken "Ilmar Reepalu tar åter kålsuparteorin till hjälp", som inte finns intagen i nättidningen, och "kultur"-journalisten Lars Åbergs "Tystnaden i Stadshuset" (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html) med det uppseendeväckande påståendet att Reepalus mening var "att de judar som trakasseras och hotas har sig själva att skylla eftersom de inte tillräckligt klart har tagit ställning mot Israels politik."
Vantolkningarna ett led i valdebatten
Detta är ett så skamlöst angrepp att man baxnar och ingen tycks vara intresserad av vad Imar Reepalu i verkligheten sagt i intervjun som finns i Skånska Dagbladet
(http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/MALMO). Man drar sig inte för att både skära bort Reepalus vägande för och emot, utan gör också helt egna tolkningar som läggs i Reepalus mun. Denna skamlösa hantering sker uppenbarligen i syfte att få Ilmar Reepalu att framstå som en antisemit och en person som underblåser motsättningar i Malmöregionen. Och vad räknar man då med om inte rent partipolitiska vinster? Att Sveriges största morgontidning i Sydsverige kallt söker hetsa mot det socialdemokratiska kommunalrådet är ju bara en följd av målsättningen för Heidi Avellans "oberoende liberala" valbroschyr för alliansen.
”Öppen dialog”
I kulturministerns artikel beskrivs en bakgrund med Förintelsen, hatbrott och att man söker skapa en "öppen dialog och nära relationer med båda sidor i konflikten”, dvs allmänna uttalanden som alla socialdemokrater skriver under på. Men här tas de till bakgrund för ett angrepp på Ilmar Reepalu vars uttalanden betecknas som ”problematiska”. Man t.o.m. har mage att mot Ilmar Reepalu åberopa det motto som socialdemokraterna i Malmö formulerat, nämligen mångfald, möten, möjligheter. Och detta av en Skånehöger som verkligen inte tillämpat detta motto, se senast i Vellinge.
Gazakriget och Davis Cup
Man gör också Ilmar Reepalu ansvarig för att matchen 6-8 mars 2009 fick spelas inför tomma läktare: ”.. inte första gången Reepalu arbetar för ett ensidigt skuldbeläggande av Israel”. Nu var det inte så att Reepalu ”ensidigt la någon skuld” menväl att han ungefär en månad efter krigsslutet sade sig förstå att människor reagerade, demonstrerade och arbetade för att stoppa matchen. Hans
förståelse grundade sig på de bilder och artiklar vi fått genom svenska borgerliga media (http://www.dn.se/nyheter/varlden/israeliska-soldater-vittnar-om-brutalitet-i-gazakriget-1.911597). I det 22 dagar långa kriget dödades enligt Amnesty International minst 1.300 palestinier och över 5.000 skadades. Israel förlorade under kriget tio soldater och tre civila. Förstörelsen i Gaza var så gott som total. Dessa siffror säger visserligen inte allt i skuldfrågan, men är underlag för den i svensk press förekommande uppfattningen att det rörde sig om en massiv, kollektiv bestraffning av Gazas befolkning och över 1000 svenska kulturarbetare gick ut 9/1 2009 ut med uppropet "Stoppa massakern i Gaza!" (http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/stoppa-massakern-i-gaza-1.480113). Nog hade Ilmar Reepalu bra på fötterna i sina uttalanden i februari 2009. Och nog var det en ”varböld” alltid. Dessutom, vilket utgör rena nyhetsförfalskningen, så var det polismyndigheten som slutligen stoppade match inför publik med skäl att säkerheten för de israeliska spelarna krävde det. Hur kan en kulturminister ljuga på detta sätt?
Läsning innantill i Skånskan jävar moderaternas påståenden.
Ilmar Reepalu uttalar med bestämdhet: "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt. Det gäller för alla grupper... Det är självklart att barn med judiskt ursprung inte ska utsättas för trakasserier. Det är heller inte okej att imamen i en moské blir beskjuten... Jag tycker det är förfärligt om människor känner sig så hotade att de inte kan bo kvar i Malmö...Det var totalt oproportionerligt våld från Israel under Gazakonflikten. Det är en varböld förstås... Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen..." Det är alltså detta Lena Adelsohn Liljeroth anser "legitimerar den sidans våld för att den andra sidans är så avskyvärt". Detta är om något skamligt och det kan inte försvaras med att en rad liberala och judiska aktivister uppfattat och påstått att Ilmar Reepalu sagt något annat. En kulturminister kan knappast freda sig med att hon grundat sitt angrepp på hörsägen och sedan stängt av hörapparaten för alla motskäl.
Kollektiv skuldbeläggning
Ett huvudnummer i artikeln är att det är "anmärkningsvärt att en kommunstyrelseordförande kollektivt skuldbelägger en hel grupp på detta sätt. Det är lika orimligt som att Malmös muslimer skulle bära ett kollektivt ansvar för de terrorattacker och raketangrepp som utförts från den palestinska sidan." Om det vore sant så är det naturligtvis anmärkningsvärt. Men mot detta i
Reepaluintervjun svarar följande uttalande: "Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza...Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i
Israel-Palestina-konflikten." . Så så var det med den "skuldbeläggningen". En önskan om att institutioner representerande de båda grupperna skall gå mot försoning oavsett vad som förekommer i konfliktområdet görs om till ett ensidigt skuldbeläggande. Ytterligare en gång frågar man sig vad är det för fullständigt omoralisk kulturminister vi har? Hur kan man på det sätt i ont syfte förvanska en text för att med ojusta medel komma åt en meningsmotståndare?
Skam går på torra land
Hyckleriet blir skriande när man slutligen bekänner sig till det av Malmös socialdemokrater skapade mottot, mångfald, möten, möjligheter. Man talar t.o.m utan hänvisning till Sjöbo och Vellinge om att det är en god devis som borde gälla för hela Sverige. Och sedan slutar med det sötsura att artikelförfattarna minsann är beredda att ta ansvar för detta och "det borde även Ilmar Reepalu vara". Hur kan man genom misstolkningar, felaktiga citat, rena falska påståenden och insinuationer tro sig åstadkomma försoning och möten? Nej, genom sitt ingripande har Lena Adelsohn Liljeroth och Olof Lavesson medvetet gett både judar och muslimer en felaktig bild av Malmös socialdemokratiska ledning och dessutom förmodligen ytterligare spätt på spänningar i relationerna mellan de dessa. På det lokala planet finns en rad socialdemokratiska politiker som arbetar för möten mellan olika
befolkningsgrupper, men det är väl svårt att uppfatta från Stockholms horisont.
En minister i avsaknad av kultur
Göran Rosenberg, som ju knappast kan beskrivas som partisk för palestiniernas sak, har redogjort för det dilemma som finns å ena sidan när man tar ställning mot antisemitism och å den andra vill ge berättigad kritik av Israel (http://www.dn.se/opinion/kolumner/israels-mjuka-makt-1.968738). Bl.a. framhåller han att "tillvitelser om antisemitism är en allvarlig sak... därför inte bör utslungas lättvindigt eller rentav missbrukas – exempelvis i syfte att giftstämpla
en huvudsakligen legitim kritik av staten Israel och dess politik." Han nämner som exempel Goldstonerapporten med sin förödande kritik av Israels krigföring i Gaza och ...och det finns ingenting i den utförligt dokumenterade rapporten som ger minsta fog för de vilda utfall och anklagelser som Israel valt att bemöta den med. Än mindre utfallen och anklagelserna mot Richard Goldstone personligen. Rosenberg summerar: Än en gång leker därmed Israel med elden. Än en gång har skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut för kortsiktiga politiska syften. Än en gång har minnet av Auschwitz missbrukats och förringats." . Samma sak kan man säga om Lena Adelsohn Liljeroth en minister i avsaknad av kultur och moral.
I det malmöbaserade regeringsorganet Sydsvenskan har man lyckats leja kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att tillsamman med M-riksdagsmannen Olof Lavesson i dag 29/1 utropa "Ansvarslöst Reepalu" (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article624972/Ansvarslost-Reepalu.html). Hon har ju aldrig utmärkt sig genom självständigt tänkande men hade nu skjuts på vägen av en rad liberala skribenter på Newsmill som anklagat Ilmar Reepalu för både antisemitism och förakt för judar. Också jag har skrivit på Newsmill "Vad är det för getingsvärm som ilsket surrar om antisemitism på
Newsmill?" (http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/28/vad-r-det-f-r-getingsv-rm-som-ilsket-surrar-om-antisemitism-p-newsmill). I Sydsvenskan har man också bäddat dels med en vinklad nyhetsartikel under rubriken "Ilmar Reepalu tar åter kålsuparteorin till hjälp", som inte finns intagen i nättidningen, och "kultur"-journalisten Lars Åbergs "Tystnaden i Stadshuset" (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html) med det uppseendeväckande påståendet att Reepalus mening var "att de judar som trakasseras och hotas har sig själva att skylla eftersom de inte tillräckligt klart har tagit ställning mot Israels politik."
Vantolkningarna ett led i valdebatten
Detta är ett så skamlöst angrepp att man baxnar och ingen tycks vara intresserad av vad Imar Reepalu i verkligheten sagt i intervjun som finns i Skånska Dagbladet
(http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/MALMO). Man drar sig inte för att både skära bort Reepalus vägande för och emot, utan gör också helt egna tolkningar som läggs i Reepalus mun. Denna skamlösa hantering sker uppenbarligen i syfte att få Ilmar Reepalu att framstå som en antisemit och en person som underblåser motsättningar i Malmöregionen. Och vad räknar man då med om inte rent partipolitiska vinster? Att Sveriges största morgontidning i Sydsverige kallt söker hetsa mot det socialdemokratiska kommunalrådet är ju bara en följd av målsättningen för Heidi Avellans "oberoende liberala" valbroschyr för alliansen.
”Öppen dialog”
I kulturministerns artikel beskrivs en bakgrund med Förintelsen, hatbrott och att man söker skapa en "öppen dialog och nära relationer med båda sidor i konflikten”, dvs allmänna uttalanden som alla socialdemokrater skriver under på. Men här tas de till bakgrund för ett angrepp på Ilmar Reepalu vars uttalanden betecknas som ”problematiska”. Man t.o.m. har mage att mot Ilmar Reepalu åberopa det motto som socialdemokraterna i Malmö formulerat, nämligen mångfald, möten, möjligheter. Och detta av en Skånehöger som verkligen inte tillämpat detta motto, se senast i Vellinge.
Gazakriget och Davis Cup
Man gör också Ilmar Reepalu ansvarig för att matchen 6-8 mars 2009 fick spelas inför tomma läktare: ”.. inte första gången Reepalu arbetar för ett ensidigt skuldbeläggande av Israel”. Nu var det inte så att Reepalu ”ensidigt la någon skuld” menväl att han ungefär en månad efter krigsslutet sade sig förstå att människor reagerade, demonstrerade och arbetade för att stoppa matchen. Hans
förståelse grundade sig på de bilder och artiklar vi fått genom svenska borgerliga media (http://www.dn.se/nyheter/varlden/israeliska-soldater-vittnar-om-brutalitet-i-gazakriget-1.911597). I det 22 dagar långa kriget dödades enligt Amnesty International minst 1.300 palestinier och över 5.000 skadades. Israel förlorade under kriget tio soldater och tre civila. Förstörelsen i Gaza var så gott som total. Dessa siffror säger visserligen inte allt i skuldfrågan, men är underlag för den i svensk press förekommande uppfattningen att det rörde sig om en massiv, kollektiv bestraffning av Gazas befolkning och över 1000 svenska kulturarbetare gick ut 9/1 2009 ut med uppropet "Stoppa massakern i Gaza!" (http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/stoppa-massakern-i-gaza-1.480113). Nog hade Ilmar Reepalu bra på fötterna i sina uttalanden i februari 2009. Och nog var det en ”varböld” alltid. Dessutom, vilket utgör rena nyhetsförfalskningen, så var det polismyndigheten som slutligen stoppade match inför publik med skäl att säkerheten för de israeliska spelarna krävde det. Hur kan en kulturminister ljuga på detta sätt?
Läsning innantill i Skånskan jävar moderaternas påståenden.
Ilmar Reepalu uttalar med bestämdhet: "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt. Det gäller för alla grupper... Det är självklart att barn med judiskt ursprung inte ska utsättas för trakasserier. Det är heller inte okej att imamen i en moské blir beskjuten... Jag tycker det är förfärligt om människor känner sig så hotade att de inte kan bo kvar i Malmö...Det var totalt oproportionerligt våld från Israel under Gazakonflikten. Det är en varböld förstås... Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen..." Det är alltså detta Lena Adelsohn Liljeroth anser "legitimerar den sidans våld för att den andra sidans är så avskyvärt". Detta är om något skamligt och det kan inte försvaras med att en rad liberala och judiska aktivister uppfattat och påstått att Ilmar Reepalu sagt något annat. En kulturminister kan knappast freda sig med att hon grundat sitt angrepp på hörsägen och sedan stängt av hörapparaten för alla motskäl.
Kollektiv skuldbeläggning
Ett huvudnummer i artikeln är att det är "anmärkningsvärt att en kommunstyrelseordförande kollektivt skuldbelägger en hel grupp på detta sätt. Det är lika orimligt som att Malmös muslimer skulle bära ett kollektivt ansvar för de terrorattacker och raketangrepp som utförts från den palestinska sidan." Om det vore sant så är det naturligtvis anmärkningsvärt. Men mot detta i
Reepaluintervjun svarar följande uttalande: "Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza...Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i
Israel-Palestina-konflikten." . Så så var det med den "skuldbeläggningen". En önskan om att institutioner representerande de båda grupperna skall gå mot försoning oavsett vad som förekommer i konfliktområdet görs om till ett ensidigt skuldbeläggande. Ytterligare en gång frågar man sig vad är det för fullständigt omoralisk kulturminister vi har? Hur kan man på det sätt i ont syfte förvanska en text för att med ojusta medel komma åt en meningsmotståndare?
Skam går på torra land
Hyckleriet blir skriande när man slutligen bekänner sig till det av Malmös socialdemokrater skapade mottot, mångfald, möten, möjligheter. Man talar t.o.m utan hänvisning till Sjöbo och Vellinge om att det är en god devis som borde gälla för hela Sverige. Och sedan slutar med det sötsura att artikelförfattarna minsann är beredda att ta ansvar för detta och "det borde även Ilmar Reepalu vara". Hur kan man genom misstolkningar, felaktiga citat, rena falska påståenden och insinuationer tro sig åstadkomma försoning och möten? Nej, genom sitt ingripande har Lena Adelsohn Liljeroth och Olof Lavesson medvetet gett både judar och muslimer en felaktig bild av Malmös socialdemokratiska ledning och dessutom förmodligen ytterligare spätt på spänningar i relationerna mellan de dessa. På det lokala planet finns en rad socialdemokratiska politiker som arbetar för möten mellan olika
befolkningsgrupper, men det är väl svårt att uppfatta från Stockholms horisont.
En minister i avsaknad av kultur
Göran Rosenberg, som ju knappast kan beskrivas som partisk för palestiniernas sak, har redogjort för det dilemma som finns å ena sidan när man tar ställning mot antisemitism och å den andra vill ge berättigad kritik av Israel (http://www.dn.se/opinion/kolumner/israels-mjuka-makt-1.968738). Bl.a. framhåller han att "tillvitelser om antisemitism är en allvarlig sak... därför inte bör utslungas lättvindigt eller rentav missbrukas – exempelvis i syfte att giftstämpla
en huvudsakligen legitim kritik av staten Israel och dess politik." Han nämner som exempel Goldstonerapporten med sin förödande kritik av Israels krigföring i Gaza och ...och det finns ingenting i den utförligt dokumenterade rapporten som ger minsta fog för de vilda utfall och anklagelser som Israel valt att bemöta den med. Än mindre utfallen och anklagelserna mot Richard Goldstone personligen. Rosenberg summerar: Än en gång leker därmed Israel med elden. Än en gång har skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut för kortsiktiga politiska syften. Än en gång har minnet av Auschwitz missbrukats och förringats." . Samma sak kan man säga om Lena Adelsohn Liljeroth en minister i avsaknad av kultur och moral.
onsdag 27 januari 2010
I Laval-domens bakvatten vill högerregeringen ta strupgrep på facket
Högerregeringen vill begränsa fackliga rättigheter
Planen är att högerregeringens lagförslag att begränsa fackliga rättigheter, den s.k. Laval-lagen, skall beslutas av riksdagen om ung. tre veckor. Sedan vissa frågor i propositionen väckt tveksamhet har arbetsmarknadsutskottet hänvisat laförslaget till Konstitutionsutskottet. De rödgröna partierna S,V och MP har begärt att beslutet om lagförslaget ska skjutas upp i ett år och frågan alltså vilandeförklaras. I morgon 28/1 väntas utskottet alltså diskutera frågan om Laval-lagen strider mot grundlagen
Juristprövning gör facklig kamp omöjlig
Regeringens förslag, som bygger på utredningens förslag, innebär att svenska fack inte får kräva att utländska arbetsgivare, som tillfälligt är verksamma i Sverige, betalar mer än lägsta lön och minimivillkor för arbetstider och semester enligt svenska avtal. Men svenska fack får inte kräva att dessa företag tecknar svenska kollektivavtal om företagen redan betalar minst enligt de minimivillkor som facken har rätt att kräva. Man får i så fall gå till domstol. LO, TCO och SACO har protesterat mot lagförslaget och menar att regeln är orimlig, det kommer att ta år att i domstol försöka bevisa att företagen betalar sämre än minimivillkoren i svenska avtal. Och då har företagen hunnit lämna Sverige. Detta är samma juridifiering av fackliga rättigheter som försvagade facken i USA när nyliberala strömningar tog över.
Lagförslaget bristfälligt utrett
Utredningen och regeringens propositionen har inte utrett hur lagen ställer sig i förhållande till
* artikel 11 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
* artiklarna 12 och 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
*.föreningsfriheten enligt 2 kap. 1 § 5 punkten regeringsformen
* ILO-konventionerna.
Bl.a. har man inte beaktat att genom Lissabonfördragets ikraftträdande så har också den Social stadgan också blivit EU-lag, däribland de fackliga rättigheterna. Och det har ju påståtts att dessa därigenom skulle vara på visst sätt skyddade. Det hör till saken att i begreppet föreningsfrihet innefattas inte bara frihet att bilda sammanslutningar utan också frihet att verka gemensamt inom ramen för en sammanslutning, dvs bl.a. fackliga förhandlingar.
Vilandeförklaring eller lagen rivs upp efter valet
Därför begär den rödgröna oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, med stöd av facken att beslutet om lagförslaget vilandeförklaras. De röd-gröna vill också att frågan remitteras till lagrådet för att de rättsliga oklarheterna skall klarläggas. Man har också utfärdat löftet att om högerregeringen genomför lagstiftningen så kommer den att rivas upp och ev. lagstiftning utredas på nytt. Alla som är intresserade av en juste utgång i Laval-frågan bör därför tänka sig extra mycket för inför valet i höst.
Planen är att högerregeringens lagförslag att begränsa fackliga rättigheter, den s.k. Laval-lagen, skall beslutas av riksdagen om ung. tre veckor. Sedan vissa frågor i propositionen väckt tveksamhet har arbetsmarknadsutskottet hänvisat laförslaget till Konstitutionsutskottet. De rödgröna partierna S,V och MP har begärt att beslutet om lagförslaget ska skjutas upp i ett år och frågan alltså vilandeförklaras. I morgon 28/1 väntas utskottet alltså diskutera frågan om Laval-lagen strider mot grundlagen
Juristprövning gör facklig kamp omöjlig
Regeringens förslag, som bygger på utredningens förslag, innebär att svenska fack inte får kräva att utländska arbetsgivare, som tillfälligt är verksamma i Sverige, betalar mer än lägsta lön och minimivillkor för arbetstider och semester enligt svenska avtal. Men svenska fack får inte kräva att dessa företag tecknar svenska kollektivavtal om företagen redan betalar minst enligt de minimivillkor som facken har rätt att kräva. Man får i så fall gå till domstol. LO, TCO och SACO har protesterat mot lagförslaget och menar att regeln är orimlig, det kommer att ta år att i domstol försöka bevisa att företagen betalar sämre än minimivillkoren i svenska avtal. Och då har företagen hunnit lämna Sverige. Detta är samma juridifiering av fackliga rättigheter som försvagade facken i USA när nyliberala strömningar tog över.
Lagförslaget bristfälligt utrett
Utredningen och regeringens propositionen har inte utrett hur lagen ställer sig i förhållande till
* artikel 11 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
* artiklarna 12 och 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
*.föreningsfriheten enligt 2 kap. 1 § 5 punkten regeringsformen
* ILO-konventionerna.
Bl.a. har man inte beaktat att genom Lissabonfördragets ikraftträdande så har också den Social stadgan också blivit EU-lag, däribland de fackliga rättigheterna. Och det har ju påståtts att dessa därigenom skulle vara på visst sätt skyddade. Det hör till saken att i begreppet föreningsfrihet innefattas inte bara frihet att bilda sammanslutningar utan också frihet att verka gemensamt inom ramen för en sammanslutning, dvs bl.a. fackliga förhandlingar.
Vilandeförklaring eller lagen rivs upp efter valet
Därför begär den rödgröna oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, med stöd av facken att beslutet om lagförslaget vilandeförklaras. De röd-gröna vill också att frågan remitteras till lagrådet för att de rättsliga oklarheterna skall klarläggas. Man har också utfärdat löftet att om högerregeringen genomför lagstiftningen så kommer den att rivas upp och ev. lagstiftning utredas på nytt. Alla som är intresserade av en juste utgång i Laval-frågan bör därför tänka sig extra mycket för inför valet i höst.
måndag 25 januari 2010
Moderater hånar sjukskriven och säger att hon är lat
Sjuk påstås inte vilja försörja sig och sina barnTvå moderater försvarar 25/1 i Aftonbladet de nya sjukförsäkringsregelerna under rubriken "'Sjuka' Alexandra vill inte försörja sig själv" (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6483262.ab). Det är riksdagsmännen Helena Rivière och Gunnar Axén, båda i socialförsäkringsutskottet. Akexandra som är mamma med tre små barn att mätta är sjukskriven sedan länge och skrev i Aftonbladet 15/1 om sin ångest (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6431136.ab) för att helt plötsligt p.g.a. de av högerregeringen införda stupstockarna bli utförsäkrad: "I dag har det jag fasade för hänt. Mitt skyddsnät är borta. Säkerheten om att jag kan sätta mat på bordet åt mina barn är borta. Jag vet inte längre när jag nästa gång kan hämta ut mina mediciner. En del av mig som människa har försvunnit helt enkelt. Jag bor inte längre kvar på samma ställe, hyran i hyresrätten blev för hög. För vem vet när jag får pengar nästa gång?"
Socialförsäkringen är just ett skyddsnät i välfärdssamhället
Moderaterna hånar henne för att hon när hon är sjukskriven ser socialförsäkringen som sin säkerhet, sitt skyddsnät. De påstår att Alexandra inte kan tänka sig "några möjligheter till ett vanligt friskt verksamt liv utanför sjukförsäkringen". De har t.o.m. mage att utan att känna henne påstå att hon "inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn... utan vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav". Man hävdar att det är ett hyckleri som omgärdar begreppet ”sjuk”.
Reinfeldts/Schlingmans käpphäst: vi är lata och vill leva på bidrag
Ja, visst är det ett hyckleri i sjukförsäkringsdebatten. Men hyckleriet är förlagt till högerregeringen. Redan tidigt när Reinfeldt/Schlingman gav ut boken om "det sovande folket" så talade de om att välfärden "inte fick avse något utöver svältgränsen... för att inte ge folk en 'falsk trygghet'", Med socialdemokrati får man ett "mentalt handikappat folk" och "fuskare som smart anpassar sig till bidragssystemen". Detta har senare förfinats så att begreppet "bidragslinjen hånfullt blivit högerregeringens namn på välfärdsstaten. Men av taktiska skäl så kramar man völfärdsstaten samtidigt som man underminerar den bl.a. genom de helt ogenomtänkta stupstockarna i sjukförsäkringen.
Generella stupstockar är cyniskt och oresonligt och omänskligt
Och Helena Rivière och Gunnar Axén har lärt av Reinfeldts/Schlingmans bok: När Alexandra blir orolig inför den moderata framtiden så är hon bekväm" eller rent av för lat för att vilja försörja sig. För moderater och deras borgerliga kolleger handlar det helt enkelt om lättja eller fusk. Jag hoppas alla ser tydligt vad det är för människosyn som präglar de borgerligas framfart. Man kan mycket väl tänka sig att reformera sjukförsäkringen, framförallt genom att öka möjligheter till rehabilitering men också genom olika former av individuell prövning. Men att helt plötsligt införa generella stupstockar som medför att sjuka blir utförsäkrade eller får ångest för sin och sina barns framtid är cyniskt och oresonligt och omänskligt.
Socialförsäkringen är just ett skyddsnät i välfärdssamhället
Moderaterna hånar henne för att hon när hon är sjukskriven ser socialförsäkringen som sin säkerhet, sitt skyddsnät. De påstår att Alexandra inte kan tänka sig "några möjligheter till ett vanligt friskt verksamt liv utanför sjukförsäkringen". De har t.o.m. mage att utan att känna henne påstå att hon "inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn... utan vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav". Man hävdar att det är ett hyckleri som omgärdar begreppet ”sjuk”.
Reinfeldts/Schlingmans käpphäst: vi är lata och vill leva på bidrag
Ja, visst är det ett hyckleri i sjukförsäkringsdebatten. Men hyckleriet är förlagt till högerregeringen. Redan tidigt när Reinfeldt/Schlingman gav ut boken om "det sovande folket" så talade de om att välfärden "inte fick avse något utöver svältgränsen... för att inte ge folk en 'falsk trygghet'", Med socialdemokrati får man ett "mentalt handikappat folk" och "fuskare som smart anpassar sig till bidragssystemen". Detta har senare förfinats så att begreppet "bidragslinjen hånfullt blivit högerregeringens namn på välfärdsstaten. Men av taktiska skäl så kramar man völfärdsstaten samtidigt som man underminerar den bl.a. genom de helt ogenomtänkta stupstockarna i sjukförsäkringen.
Generella stupstockar är cyniskt och oresonligt och omänskligt
Och Helena Rivière och Gunnar Axén har lärt av Reinfeldts/Schlingmans bok: När Alexandra blir orolig inför den moderata framtiden så är hon bekväm" eller rent av för lat för att vilja försörja sig. För moderater och deras borgerliga kolleger handlar det helt enkelt om lättja eller fusk. Jag hoppas alla ser tydligt vad det är för människosyn som präglar de borgerligas framfart. Man kan mycket väl tänka sig att reformera sjukförsäkringen, framförallt genom att öka möjligheter till rehabilitering men också genom olika former av individuell prövning. Men att helt plötsligt införa generella stupstockar som medför att sjuka blir utförsäkrade eller får ångest för sin och sina barns framtid är cyniskt och oresonligt och omänskligt.
söndag 24 januari 2010
Godkänner du att vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras?
Kapitalisterna har spelat bort Islands välfärd
Island är ett litet land med 300.000 invånare, som haft god ekonomi byggd på fiske och förädling av olika fiskeprodukter. Isländska banker har i enlighet med marknadens regler bedrivit en omfattande verksamhet som medfört att bankerna gått omkull. Kapitalister har m.a.o. utnyttjat friheten under en högerregering att tjäna pengar och det har bl.a. investerare och sparare i Nederländerna och England förlorat på. Holland och England kräver nu var enskild islänning på mer än 100,000 kr. Ungdomar flyr landet och befolkningen kommer att utsättas för en kraftfull nedskärning av alla trygghetssystem och alla offentlig välfärd. Leve kapitalismen!
Svenska råkapitalister har plundrat Balticum och Makedonien
I oktober skrev jag på denna blogg Svenska råkapitalister vräker boende i Balticum och tar gården från bönder i Makedonien. I Balticum har svenska banker lämnat höga lån utan analys av betalningsförmåga, varför bostadsköpare nu får gå från sina hus. Reinfeldt och Borg pressar de baltiska staterna hårt till ytterligare besparingar och skattehöjningar så medborgarna lider nöd när all välfärd och sjukvård skärs bort. Och nu går biståndsprojektet Swedmilk i Makedonien i konkurs varvid bönder som inte fått betalt får gå från sin gårdar. Svenska staten och inblandade näringslivsrepresentanter har då i god tid sålt företaget för en krona till någon försvunnen skojare.
Europeiska samarbetsorgan används i Kapitalets tjänst
Vilka är det man hotar med? Jo olika former av den europeiska gemenskapen. T.o.m. Sverige har på uppmaning av Holland och England frusit lån till Island som det konkursnära landet så gärna behöver för att ta sig ur krisen. Kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas. Reinfeldts och Borgs insatser såsonm kapitalets blodhundar har utförligt beskrivits på min blogg i Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325) och Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36369)och Svenska råkapitalister vräker boende i Balticum och tar gården från bönder i Makedonien...(http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36746). De gemensamma europa används alltså för påtryckningar i en orättfärdig sak. Leve kapitalismens Europa!
Rödgrönt Sverige i ett rödgrönt Europa med strikta ramar för kapitalets frihet!
Här är det alltså kapitalister som i oreglerad vinstyra gör luftaffärer och sedan när notan kommer så lämnar man den till folket att betala och få välfärden.. ja till och med omsorg och sjukvård nedskuren. Som vanligt gäller alltså kapitalisternas valspråk att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna. Är det någon mer än jag som blir förbannad och vill höja den röda fanan. Jag vill inte vara en del av ett Europa som utövar utpressning mot balter och islänningar. Jag vill inte var en del av ett högersverige som agerar blodhund åt den internationella kapitalismen! Jag vill ha ett rödgrönt Sverige i ett rödgrönt Europa, där man sätter en kraftig grimma på kapitalet. Kapitalet, som faktiskt är så aggressivt vinsthungrigt att det inte utan vådliga konsekvenser kan existera i frihet, måste ha en ordentlig grimma.
Island är ett litet land med 300.000 invånare, som haft god ekonomi byggd på fiske och förädling av olika fiskeprodukter. Isländska banker har i enlighet med marknadens regler bedrivit en omfattande verksamhet som medfört att bankerna gått omkull. Kapitalister har m.a.o. utnyttjat friheten under en högerregering att tjäna pengar och det har bl.a. investerare och sparare i Nederländerna och England förlorat på. Holland och England kräver nu var enskild islänning på mer än 100,000 kr. Ungdomar flyr landet och befolkningen kommer att utsättas för en kraftfull nedskärning av alla trygghetssystem och alla offentlig välfärd. Leve kapitalismen!
Svenska råkapitalister har plundrat Balticum och Makedonien
I oktober skrev jag på denna blogg Svenska råkapitalister vräker boende i Balticum och tar gården från bönder i Makedonien. I Balticum har svenska banker lämnat höga lån utan analys av betalningsförmåga, varför bostadsköpare nu får gå från sina hus. Reinfeldt och Borg pressar de baltiska staterna hårt till ytterligare besparingar och skattehöjningar så medborgarna lider nöd när all välfärd och sjukvård skärs bort. Och nu går biståndsprojektet Swedmilk i Makedonien i konkurs varvid bönder som inte fått betalt får gå från sin gårdar. Svenska staten och inblandade näringslivsrepresentanter har då i god tid sålt företaget för en krona till någon försvunnen skojare.
Europeiska samarbetsorgan används i Kapitalets tjänst
Vilka är det man hotar med? Jo olika former av den europeiska gemenskapen. T.o.m. Sverige har på uppmaning av Holland och England frusit lån till Island som det konkursnära landet så gärna behöver för att ta sig ur krisen. Kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas. Reinfeldts och Borgs insatser såsonm kapitalets blodhundar har utförligt beskrivits på min blogg i Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325) och Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36369)och Svenska råkapitalister vräker boende i Balticum och tar gården från bönder i Makedonien...(http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36746). De gemensamma europa används alltså för påtryckningar i en orättfärdig sak. Leve kapitalismens Europa!
Rödgrönt Sverige i ett rödgrönt Europa med strikta ramar för kapitalets frihet!
Här är det alltså kapitalister som i oreglerad vinstyra gör luftaffärer och sedan när notan kommer så lämnar man den till folket att betala och få välfärden.. ja till och med omsorg och sjukvård nedskuren. Som vanligt gäller alltså kapitalisternas valspråk att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna. Är det någon mer än jag som blir förbannad och vill höja den röda fanan. Jag vill inte vara en del av ett Europa som utövar utpressning mot balter och islänningar. Jag vill inte var en del av ett högersverige som agerar blodhund åt den internationella kapitalismen! Jag vill ha ett rödgrönt Sverige i ett rödgrönt Europa, där man sätter en kraftig grimma på kapitalet. Kapitalet, som faktiskt är så aggressivt vinsthungrigt att det inte utan vådliga konsekvenser kan existera i frihet, måste ha en ordentlig grimma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
