Otäck bild av Sydsvenskan
I går hade Sydsvenskan en skamlig ledare (http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article633167/En-otack-Malmobild.html)där man bara stödde sig på drevet mot Ilmar Reepalu och t.o.m.som sanningskälla åberopade en engelska skandalblaska samt uttalade i en ledare: "Reepalu borde allvarligt fundera över vilka signaler hans uttalanden sänder ut i en stad med växande antisemitism." och detta om en kommunledare som aktivt sökt motverka rasism och antisemitism under 15 år av utvecklingen i Malmö till en kosmopolitisk stad, se min blogg "Skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39914). Kanske denna uppmaning borde riktas till Sydsvenskans ledning själv som verkligen inte motsvarar de krav man kan ställa på en pressetiskt anständig tidning. Sydsvenskans journalister har också utmärkt sig - både ledarskribenten Mats Skogkär (http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2010/01/27/kejsare-ilmar-ar-naken/) och kulturjournalisten Lars Åberg (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html). För att nu inte tala om att man raggat upp Lenas Adelsohn Liljeroth (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article624972/Ansvarslost-Reepalu.html) att okväda Reepalu.
Ilmar Reepalu träffar Judiska Församlingen
I dag hade man artiklar om Ilmar Reepalus möten med representanter (http://sydsvenskan.se/malmo/article633634/Mina-uttalanden-far-inte-skuldbelagga-oskyldiga.html) för Judiska Församlingen (http://sydsvenskan.se/malmo/article633636/Hatbrott-upp-pa-agendan.html). Till detta fanns i papperstidnimngen fogat ett avsnitt av "5 repalucitat" illustrerat av vinjetter från tidigare spetsiga Sydsvenskan artiklar: "Repalu: Matchen borde stoppas" från den 20 februari 2009, alltså precis en månad efter det att israeliskt artilleri skjutit Gaza tätbefolkade samhällen sönder och samman, och "Ilmar Reepalu tar åter kålsuparteorin till hjälp" var väl om jag minns rätt en elak rubriksättning någon gång i början i Malmö/Lunddelen. Man frågar sig är det att ge en objektiv inramning när man nu skall citera och alltså närma sig sanningen?
5 Reepalucitat
Ett av de 5 citaten är en en ren felcitering och elak hopbakning av flera olika citat ur ursprunsartikeln i Skånska dagbladet den 27 januari (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/TRAFIK). Ni påstår att citatet är taget från den artikeln: "Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. Istället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget som kan sända fel signaler. Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda"
Hoppblandning av flera citat
Går man till artikeln så finner man att det är två olika citat varav första ledet innehåller följande resonemang: "...inte bara politikerna har ansvar för judarnas situation i Malmö. Judiska individer och församlingen har också möjlighet att påverka hur omvärlden uppfattar dem. Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler. Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten." Man förundras av att Sydsvenskan genom sin citeringsteknik velat direkt skapa en felaktig bild av Reepalus yttrande.
Det finns också andra citat man "hoppat över"
Det andra ledet är korrekt och Ilmar Reepalu har beklagat att uttrycket sionism inte var rätt i sammanhanget, vilket också framgått av senare beriktiganden av Ilmar Reepalu. Men det som är signifikativt för urvalet är att det inte varit intressant för Sydsvenskan att ge en riktig bild av vad Ilmar Reepalu uttrycker med andra citat, exempelvis
* "...det är förkastligt att människor känner sig hotade och lämnar Malmö"
* "... Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt. Det gäller för alla grupper."
* "Jag tycker det är förfärligt om människor känner sig så hotade att de inte kan bo kvar i Malmö."
* Israel-Palestina-konflikten "kan människor ta ställning till... Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."
* "Om mänskliga rättigheter kränks så kommer jag alltid att reagera"
Slutsatsen blir att Sydsvenskan beljuger Malmös kommunledning
Med detta som utgångspunkt hävdar jag att Malmöregionens största tidning på ett försåtligt sätt beljuger den politiska ledningen i Malmö stad. Är det någon som tvekar att svara på frågan huruvida detta sker i rent politiskt syfte att svartmåla en motståndare? Därför faller ansvaret för nyhetsfalsarierna på tidningens ansvarige utgivare Daniel Sandström och politiska chefredaktören Heidi Avellan.
SKD kämpar förgäves för att vinna trovärdighet för sina fula intervjuknep
Skånes andratidning Skånska Dagbladet fortsätter sin kamp för trovärdighet och lägger ut det vid intervjun inspelade bandet (http://www.skanskan.se/article/99999999/OM/910299958). Men vad säger det? Man kan utgå från att Ilmar Reepalu inte är antisemit utan fastmera väl meriterat sig både som antirasist och som en kommunledare som tillsett att Malmö kommun aktivt arbetar med diskrimineringsaspekterna. Ändå är det just det som direkt påståtts eller antytts med stöd av Skånskans artiklar. På något sätt har denna desinformation uppstått. Det har skett genom direkta felcitat från artikeln där man bara tagit en hälft som skulle bekräfta det man påstod.
Banden måste se i sitt sammanhang: avslutade i förtid
Dessutom så framgår det av banden att oenighet mellan intervjuaren och Reepalu uppkom ganska snart under intervjun. Det tog sig det ganska säregna uttrycket att intervjun avbröts i förtid, se Andreas Lovéns egen beskrivning i Sydsvenskan (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html): "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Dessutom framgår det att journalisten gav Ilmar Reepalu löfte att få komplettera texten så att den gav ett riktigt uttryck för hans åsikter. Detta ganska naturliga krav från en intervjuad har frånfallits vilket framgår av både Lovéns inlägg och dagens av Jan Johanson. Dessutom framgår det av Lovéns artikel att de band som nu läggs ut är det band som svarade mot de första 20 minuterna av samtalet eftersom Lovén stängde av bandet när han inte längre var nöjd med vad Ilmar Reepalu sade. Kan man tänka sig en mer arrogant inställning från en intervjuares sida. Det hade ju faktsikt varit mer ärligt om man fabricerat hela intervjun på redaktionen.
Rimligt krav på sanningsenlig journalistik?
De borgerliga tidningarna fyller då inte rimligt krav på sanningsenlig journalistik. Vi socialdemokrater måste vara medvetna om vilken säreget fientligt bemötande vi har att vänta. Som prenumerant på någon av dessa tidningar är du garanterad en borgerlig valbroschyr i brevlådan varje dag när det inte är snöhinder.
lördag 27 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
Skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv
Hur många liv har lögner?
One of the most striking differences between a cat and a lie is that a cat has only nine lives (Mark Twain). Ja, som sagt så har lögnen, som förvaltas och utvecklas i den borgerliga pressen, oräkneligt antal liv. Man kan konstatera att ledarskribenter aldrig bekvämar sig att gå till källan eller också vantolkar man texten för att den skall passa in i ens agenda. I dag är de två som inte lyckas skriva något utan att fabulera DNs ledarskribent Henrik Berggren och Sydsvenskans politiske chefredaktör Heidi Avellan, både osedvanligt justa personer som tydligen låtit sig tubbas av att slå mynt av falska bilder om Malmö. Att Henrik Berggren från huvudstadens horisont ser det som ofarligt att ge sig på kommunledningen i Malmö men att Sydsvenskan som har Malmö nära på detta sätt vanställer den verklighet man kan se från
redaktionsfönstret är inte bara skamligt utan kan komma att genom desinformationen förvärra läget som Malmö kommun med alla tillgängliga medel söker bemästra. Rena sabotörer alltså.
Det finns uppenbarligen rök utan eld!
Källan är en intervju som publicerades i Skånskan den 27 januari "Reepalu: Israel har skapat en varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION), vilken artikel delvis är en ren förvanskning på sätt framgår av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan ”Reepalu är inte felciterad” - "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Då stängdes också den inspelning av, som åberopats som bevis. Och sedan tilläts inte heller Ilmar Reepalu göra utlovade ändringar i texten för att hans uttalanden skulle få en innebörd som stämde med hans avsikter att lugna stämningen i Malmö. För mer info, se min blogg Skånskans angrepp på Reepalu en simpel hämnd och försök att dölja en SD-besläktad syn på invandring (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39745).
Lögnaren Berggren slirar...
Men även om man nu utgår från den stympade och förvanskade bilden av Reepalus åsikter så angriper ledarskribenten Henrik Berggren Ilmar Reepalu och bygger sitt resonemang på rena lögner "Malmö: En öppen stad, ej en befästad" (http://www.dn.se:13026/opinion/signerat/malmo-en-oppen-stad-ej-en-befastad-1.1051532). Inte ens att "Ilmar Reepalu sedan 1994 har styrt Malmö med kraft och klokhet" ger Hemnrik Berggren minsta anledning att tveka att "Reepalu slirat på ett oroväckande sätt"... när det gäller"att försvara den tolerans som krävs i en mångkulturell storstad" Den ende som slirar i iver att tillvita en politisk motståndare osanningar är ju just lögnaren Berggren.
Det enda sättet att bevisa lögnerna är att ställa dem mot verkligheten. Jag är medveten om att detta inverkar på artikelns längd. Men bara genom noggrann penetrering kan möjligen lögnens många skepnader decimeras. I vart fall är det förhoppningen bakom denna granskning.
Lögnerna
1. "... i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel i Malmö för ett år sedan. Reepalu var, begripligt nog, upprörd över den israeliska invasionen i Gaza. Mindre begripligt var att han i denna upprördhet beslöt att matchen skulle spelas inför tomma läktare." - Berggren vet naturligtvis att det var fritidsnämnden i Malmö som efter hörande av polisen fattade det beslutet och att Ilmar Reepalu ingenting hade med detta att göra.
2. "... svårt att förstå Reepalus allt tydligare likgiltighet inför den ökande antisemitismen i Malmö." Av den stympade artikeln i Skånskan kan emellertid utläsas: "...det är förkastligt att människor känner sig hotade och lämnar Malmö." "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen" eller "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Hur detta kan framställas som likgiltighet är en gåta som bara Berggren har svaret på.
Lögnerna fortsätter
3. "... borde det vara en ryggmärgsreflex hos varje kommunalpolitiker att angripa problemet med full kraft. Ett samhälle som inte förmår ta itu med antisemitism kommer sannolikt inte att klara av andra former av rasism och intolerans." I Skånskan har Ilmar Reepalu i öppet brev den 17 februari (http://www.skanskan.se/article/20100215/OPINION/702159778/1061/OPINION/*/oppet-brev-till-skd) noga beskrivit att problemet verkligen av Malmö kommun angrips "med full kraft": "Jag har tvärtemot poängterat att detta är en av kommunen högt prioriterad fråga. Jag har också exemplifierat hur vi i kommunen arbetar mot rasism och diskriminering. Jag är mycket upprörd över att man sprider den här typen av lögner om mig. Under min tid som kommunstyrelseordförande i Malmö har jag hela tiden fördjupat Malmö stads politiska arbete mot rasism, antisemitism och annan diskriminering. Vi har infört en antidiskrimineringsklausul i all upphandling. Vi genomför antidiskrimineringsutbildning för kommunens medarbetare. Vi har gått in som medlem i FN-organisationen Europeiska Städer mot Rasism (ECCAR) och tagit plats i dess verkställande utskott. Vi har infört en särskild kommunalrådspost med ansvar för antidiskriminering. Vi har tillsatt en antidiskrimineringskommitté med politiker och föreningsrepresentanter som i stor politisk enighet tagit fram en handlingsplan mot diskriminering som ska omfatta alla kommunala verksamheter."
Ytterligare lögner
4. "...Reepalu lägger skulden på offren. Den judiska församlingen... borde ha tagit avstånd från Israels övergrepp i Gaza – som om Sveriges judiska befolkning hade ett kollektivt ansvar för Israels politik... Det är ett svek mot Malmös judiska befolkning. Men det är också ett svek mot alla Malmöbor." - Ilmar Reepalu har aldrig skuldbelagt judarna i Malmö för Israels övergrepp i Gaza och detta vet Berggren. Däremot har han, som vill mana till en lugnare stämning i Malmö, talat om att ett sätt att medverka till det är att man på ömse sidor - företrädare för judiska församlingen och för muslimer i Malmö inte uppträder provocerande och gärna med uttalanden understryker med innebörden att "i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."
När Henrik Berggren som slutsats med Palmes favoritpoet Ragnar Thoursies ord - "En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt" - så blir det borgerliga hyckleriet kväljande.
Lillasyster Sydsvenskan fortsätter ljugandet
5. Sydsvenskan går i dag ut i sin huvudledare "En otäck malmöbild" (http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article633167/En-otack-Malmobild.html)där man får förmoda att politiske chefredaktören Heidi Avellan om hon inte fört pennan i alla fall är den ansvariga för lögnerna.
Redan genom ingressen så målar tidningen upp en falsk bild om "hur antisemitismen breder ut sig". Men Sydsvenskan vill liksom inte riktigt stå för lögnen utan lägger den i en utländsk tidningskollegas mun ”Sveriges rykte som ett tolerant, frihetligt land hotas av kraftigt ökande antisemitiska hatbrott i Malmö”, skrev brittiska The Sunday Telegraph nyligen. Varenda normal läsare tycker att det borde ligga närmare till hands att själv göra reportage om kommunens aktiva arbete mot antisemitism och rasism. Och eventuellt komma med förslag på förbättringar. Nej man är mer intresserad av partitaktiska poäng inhöstade med halvkvädna visor och rena lögner.
Vi ska inte ha motsättningar...
6. Sydsvenskan t.o.m påstår att Ilnmar Reepalu inte tagit till sig det självklara som S-ledaren Mona Sahlin poängterade vid ett möte med företrädare för judiska församlingen i Malmö häromveckan: Kritik mot eller försvar av Israel har inget att göra med judiska personers rätt att känna sig trygga i Malmö och få stöd för detta från den politiska världen. Och det är ju precis vad Ilmar Reepalu själv uttryckte redan i ursprungsartikeln i Skånskan bl.a. ovan citerade "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen" eller "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt."
Halvkvädna försåtliga formuleringar
7. "Reepalu borde allvarligt fundera över vilka signaler hans uttalanden sänder ut i en stad med växande antisemitism." formulerar Sydsvenskan det försåtligt. Ja just halvkvädet försåtligt eftersom de signaler Ilmar Reepalu sänt ut inte har annan innebörd än att kommunen ser det som en huvuduppgift att aktivt motverka antisemitism och rasism.
Som sagt: skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv.
One of the most striking differences between a cat and a lie is that a cat has only nine lives (Mark Twain). Ja, som sagt så har lögnen, som förvaltas och utvecklas i den borgerliga pressen, oräkneligt antal liv. Man kan konstatera att ledarskribenter aldrig bekvämar sig att gå till källan eller också vantolkar man texten för att den skall passa in i ens agenda. I dag är de två som inte lyckas skriva något utan att fabulera DNs ledarskribent Henrik Berggren och Sydsvenskans politiske chefredaktör Heidi Avellan, både osedvanligt justa personer som tydligen låtit sig tubbas av att slå mynt av falska bilder om Malmö. Att Henrik Berggren från huvudstadens horisont ser det som ofarligt att ge sig på kommunledningen i Malmö men att Sydsvenskan som har Malmö nära på detta sätt vanställer den verklighet man kan se från
redaktionsfönstret är inte bara skamligt utan kan komma att genom desinformationen förvärra läget som Malmö kommun med alla tillgängliga medel söker bemästra. Rena sabotörer alltså.
Det finns uppenbarligen rök utan eld!
Källan är en intervju som publicerades i Skånskan den 27 januari "Reepalu: Israel har skapat en varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION), vilken artikel delvis är en ren förvanskning på sätt framgår av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan ”Reepalu är inte felciterad” - "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Då stängdes också den inspelning av, som åberopats som bevis. Och sedan tilläts inte heller Ilmar Reepalu göra utlovade ändringar i texten för att hans uttalanden skulle få en innebörd som stämde med hans avsikter att lugna stämningen i Malmö. För mer info, se min blogg Skånskans angrepp på Reepalu en simpel hämnd och försök att dölja en SD-besläktad syn på invandring (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39745).
Lögnaren Berggren slirar...
Men även om man nu utgår från den stympade och förvanskade bilden av Reepalus åsikter så angriper ledarskribenten Henrik Berggren Ilmar Reepalu och bygger sitt resonemang på rena lögner "Malmö: En öppen stad, ej en befästad" (http://www.dn.se:13026/opinion/signerat/malmo-en-oppen-stad-ej-en-befastad-1.1051532). Inte ens att "Ilmar Reepalu sedan 1994 har styrt Malmö med kraft och klokhet" ger Hemnrik Berggren minsta anledning att tveka att "Reepalu slirat på ett oroväckande sätt"... när det gäller"att försvara den tolerans som krävs i en mångkulturell storstad" Den ende som slirar i iver att tillvita en politisk motståndare osanningar är ju just lögnaren Berggren.
Det enda sättet att bevisa lögnerna är att ställa dem mot verkligheten. Jag är medveten om att detta inverkar på artikelns längd. Men bara genom noggrann penetrering kan möjligen lögnens många skepnader decimeras. I vart fall är det förhoppningen bakom denna granskning.
Lögnerna
1. "... i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel i Malmö för ett år sedan. Reepalu var, begripligt nog, upprörd över den israeliska invasionen i Gaza. Mindre begripligt var att han i denna upprördhet beslöt att matchen skulle spelas inför tomma läktare." - Berggren vet naturligtvis att det var fritidsnämnden i Malmö som efter hörande av polisen fattade det beslutet och att Ilmar Reepalu ingenting hade med detta att göra.
2. "... svårt att förstå Reepalus allt tydligare likgiltighet inför den ökande antisemitismen i Malmö." Av den stympade artikeln i Skånskan kan emellertid utläsas: "...det är förkastligt att människor känner sig hotade och lämnar Malmö." "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen" eller "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Hur detta kan framställas som likgiltighet är en gåta som bara Berggren har svaret på.
Lögnerna fortsätter
3. "... borde det vara en ryggmärgsreflex hos varje kommunalpolitiker att angripa problemet med full kraft. Ett samhälle som inte förmår ta itu med antisemitism kommer sannolikt inte att klara av andra former av rasism och intolerans." I Skånskan har Ilmar Reepalu i öppet brev den 17 februari (http://www.skanskan.se/article/20100215/OPINION/702159778/1061/OPINION/*/oppet-brev-till-skd) noga beskrivit att problemet verkligen av Malmö kommun angrips "med full kraft": "Jag har tvärtemot poängterat att detta är en av kommunen högt prioriterad fråga. Jag har också exemplifierat hur vi i kommunen arbetar mot rasism och diskriminering. Jag är mycket upprörd över att man sprider den här typen av lögner om mig. Under min tid som kommunstyrelseordförande i Malmö har jag hela tiden fördjupat Malmö stads politiska arbete mot rasism, antisemitism och annan diskriminering. Vi har infört en antidiskrimineringsklausul i all upphandling. Vi genomför antidiskrimineringsutbildning för kommunens medarbetare. Vi har gått in som medlem i FN-organisationen Europeiska Städer mot Rasism (ECCAR) och tagit plats i dess verkställande utskott. Vi har infört en särskild kommunalrådspost med ansvar för antidiskriminering. Vi har tillsatt en antidiskrimineringskommitté med politiker och föreningsrepresentanter som i stor politisk enighet tagit fram en handlingsplan mot diskriminering som ska omfatta alla kommunala verksamheter."
Ytterligare lögner
4. "...Reepalu lägger skulden på offren. Den judiska församlingen... borde ha tagit avstånd från Israels övergrepp i Gaza – som om Sveriges judiska befolkning hade ett kollektivt ansvar för Israels politik... Det är ett svek mot Malmös judiska befolkning. Men det är också ett svek mot alla Malmöbor." - Ilmar Reepalu har aldrig skuldbelagt judarna i Malmö för Israels övergrepp i Gaza och detta vet Berggren. Däremot har han, som vill mana till en lugnare stämning i Malmö, talat om att ett sätt att medverka till det är att man på ömse sidor - företrädare för judiska församlingen och för muslimer i Malmö inte uppträder provocerande och gärna med uttalanden understryker med innebörden att "i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."
När Henrik Berggren som slutsats med Palmes favoritpoet Ragnar Thoursies ord - "En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt" - så blir det borgerliga hyckleriet kväljande.
Lillasyster Sydsvenskan fortsätter ljugandet
5. Sydsvenskan går i dag ut i sin huvudledare "En otäck malmöbild" (http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article633167/En-otack-Malmobild.html)där man får förmoda att politiske chefredaktören Heidi Avellan om hon inte fört pennan i alla fall är den ansvariga för lögnerna.
Redan genom ingressen så målar tidningen upp en falsk bild om "hur antisemitismen breder ut sig". Men Sydsvenskan vill liksom inte riktigt stå för lögnen utan lägger den i en utländsk tidningskollegas mun ”Sveriges rykte som ett tolerant, frihetligt land hotas av kraftigt ökande antisemitiska hatbrott i Malmö”, skrev brittiska The Sunday Telegraph nyligen. Varenda normal läsare tycker att det borde ligga närmare till hands att själv göra reportage om kommunens aktiva arbete mot antisemitism och rasism. Och eventuellt komma med förslag på förbättringar. Nej man är mer intresserad av partitaktiska poäng inhöstade med halvkvädna visor och rena lögner.
Vi ska inte ha motsättningar...
6. Sydsvenskan t.o.m påstår att Ilnmar Reepalu inte tagit till sig det självklara som S-ledaren Mona Sahlin poängterade vid ett möte med företrädare för judiska församlingen i Malmö häromveckan: Kritik mot eller försvar av Israel har inget att göra med judiska personers rätt att känna sig trygga i Malmö och få stöd för detta från den politiska världen. Och det är ju precis vad Ilmar Reepalu själv uttryckte redan i ursprungsartikeln i Skånskan bl.a. ovan citerade "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen" eller "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt."
Halvkvädna försåtliga formuleringar
7. "Reepalu borde allvarligt fundera över vilka signaler hans uttalanden sänder ut i en stad med växande antisemitism." formulerar Sydsvenskan det försåtligt. Ja just halvkvädet försåtligt eftersom de signaler Ilmar Reepalu sänt ut inte har annan innebörd än att kommunen ser det som en huvuduppgift att aktivt motverka antisemitism och rasism.
Som sagt: skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv.
Bokslut Reinfeldt - en läsning som rekommenderas!
Bokslut Reinfeldt
Spännande jag håller på och läser Bokslut Reinfeldt. Jag har förstått att den borde varje rödgrönare läsa och föra budskapet vidare. Trojkan Person, Carlén och Suhonen vill skildra "vilka allvarliga konsekvenser regeringen Reinfeldts politik hittills haft för det som vi kallar "den svenska modellen". Den är en uppföljare av en tidigare tyvärr slutsåld bok "Åtta år med Reinfeldt" Där samma föfattare skissade vilka följder vi skulle få se om alliansens politik blev verklighet.
Alliansen raserar hörnpelarna
Alliansen tydligt inriktad att rasera svenska modellens tre hörnpelare
kraftig sänkning av a-kassan och fördyring av fackligt medlemsskap skulle maktbalansen på arbetsmarknaden rubbas till kapitalets fördel
privatiseringar och försämringar av socialförsäkringar och välfärdstjänster riskerade på allvar det solidariska kitt som håller samman samhällets grupper
legitimiteten för den svenska modellen skulle minska med mer privata lösningar tog över samhället och i sin tur delade upp samhället i starka grupper med god service och svaga grupper hänvisade till existenminimum
Bredsida mot svenska modellen
Sönderbrytning av den svenska modellen sker också på ett sådant sätt att det är mycket svårt att reparera. Hur återställer man apoteksmonpolet, hur återställer man ett utslaget socialförsäkringssystem osv. Den svenska modellen har ju tagit ett halvt århundrade att bygga upp. Hur återtar landstingen och kommunerna bestämmanderätten äver skolor, omsorg och sjukvård när dessa sålts ut till privata bolag?
En halv miljon utan a-kassa
Författarna skriver också om när retoriken säger en sak och den praktiska politiken en annan. Man sa att man gillade fackföreningarna och "älskade kollektivavtal" men redan de första regeringperioden mer än fördubblade man kostnaden att vara med i facket och man ökade kostnaderna att vara med i a-kassan med mer än 500 procent med följd ett jättelikt medlemsras. Men före valet skrev alliansen: "Arbetslöshetsförsäkringen behöver förstärkas", vilket i verkligheten betydde det försämrade förmåner i sådan grad att nu nästan 500.000 löntagare står utan a-kassa.
Älska facket men samtidigt bakbinda det
Före valet sa man "Allians för Sverige slår vakt om den svenska modellen där förhållanden på arbetsmarknaden regleras genom förhandlingar och avtal mellan arbetsmarknadens parter" samtidigt fördyrade man medlemsskapet och försämrade a-kassan vilket kraftigt försvagat facket och maktbalansen rubbats och därmed grunden för den svenska modellen. annat.
Politiska strategi för generalangrepp på den svenska modellen
På detta sätt kan man gå i genom vad Reinfeldt och gänget sagt och säger och jämföra det med den motsats som den praktiska politiken leder till. Och det går med rasande takt. Detta även ute i borgerligt styrda kommuner. Det är alltså dags att se den politiska strategin bakom och förstå att det är ett generalangrepp på den hittillsvarande Sverigebilden, den svenska modellen.
Spännande jag håller på och läser Bokslut Reinfeldt. Jag har förstått att den borde varje rödgrönare läsa och föra budskapet vidare. Trojkan Person, Carlén och Suhonen vill skildra "vilka allvarliga konsekvenser regeringen Reinfeldts politik hittills haft för det som vi kallar "den svenska modellen". Den är en uppföljare av en tidigare tyvärr slutsåld bok "Åtta år med Reinfeldt" Där samma föfattare skissade vilka följder vi skulle få se om alliansens politik blev verklighet.
Alliansen raserar hörnpelarna
Alliansen tydligt inriktad att rasera svenska modellens tre hörnpelare
kraftig sänkning av a-kassan och fördyring av fackligt medlemsskap skulle maktbalansen på arbetsmarknaden rubbas till kapitalets fördel
privatiseringar och försämringar av socialförsäkringar och välfärdstjänster riskerade på allvar det solidariska kitt som håller samman samhällets grupper
legitimiteten för den svenska modellen skulle minska med mer privata lösningar tog över samhället och i sin tur delade upp samhället i starka grupper med god service och svaga grupper hänvisade till existenminimum
Bredsida mot svenska modellen
Sönderbrytning av den svenska modellen sker också på ett sådant sätt att det är mycket svårt att reparera. Hur återställer man apoteksmonpolet, hur återställer man ett utslaget socialförsäkringssystem osv. Den svenska modellen har ju tagit ett halvt århundrade att bygga upp. Hur återtar landstingen och kommunerna bestämmanderätten äver skolor, omsorg och sjukvård när dessa sålts ut till privata bolag?
En halv miljon utan a-kassa
Författarna skriver också om när retoriken säger en sak och den praktiska politiken en annan. Man sa att man gillade fackföreningarna och "älskade kollektivavtal" men redan de första regeringperioden mer än fördubblade man kostnaden att vara med i facket och man ökade kostnaderna att vara med i a-kassan med mer än 500 procent med följd ett jättelikt medlemsras. Men före valet skrev alliansen: "Arbetslöshetsförsäkringen behöver förstärkas", vilket i verkligheten betydde det försämrade förmåner i sådan grad att nu nästan 500.000 löntagare står utan a-kassa.
Älska facket men samtidigt bakbinda det
Före valet sa man "Allians för Sverige slår vakt om den svenska modellen där förhållanden på arbetsmarknaden regleras genom förhandlingar och avtal mellan arbetsmarknadens parter" samtidigt fördyrade man medlemsskapet och försämrade a-kassan vilket kraftigt försvagat facket och maktbalansen rubbats och därmed grunden för den svenska modellen. annat.
Politiska strategi för generalangrepp på den svenska modellen
På detta sätt kan man gå i genom vad Reinfeldt och gänget sagt och säger och jämföra det med den motsats som den praktiska politiken leder till. Och det går med rasande takt. Detta även ute i borgerligt styrda kommuner. Det är alltså dags att se den politiska strategin bakom och förstå att det är ett generalangrepp på den hittillsvarande Sverigebilden, den svenska modellen.
onsdag 24 februari 2010
Låg skatt ger sämre kvaliteten i välfärden och ingen möjlighet att motstå kriser
"En extrem situation".
tycker infrastrukturminister Åsa Torstensson som oroas av kaoset. Banverket, som saknar krisplan för extremt väder, har naturligtvis inte ens planerat – läs ”upphandlat” - för extramanskap utan får nu hjälp av försvaret för att röja spåren från snö. Sedan arga resenärer protesterat backar SJ efter massiv kritik. SJ:s restidsgaranti börjar gälla igen Fortsatt kaos i tågtrafiken Strulet med förseningar, inställda tåg och kraftigt reducerad tunnelbanetrafik har fortsatt under dagen. 1.400 man jobbar för att få bort snön . Kraftigt reducerad trafik i tunnelbanan i Stockholm
Kris för godstrafiken
Två av Sveriges viktigaste knutpunkter för godstrafik är stängda. Gods står stilla . Importen och export med järnväg har stoppats. Industrin talar om katstrof eftersom leveranser inte sker.
Med andra ord kaos, kaos
Vi skördar det vi sått genom vårt val
Strukturellt så har man skiljt på Banverket och Statens Järnvägar (Saken blir inte mindre okomplicerad för att Rikstrafiken också är inblandad), vilket redan det är en konstighet men som blev nödvändig när man bestämde sig för avregleringar. Redan strukturellt råder alltså kaos. Detta innebär emellertid att spårtrafiken inte betalar tillräckligt så att spåren kan underhållas och nyprojekteras i behövlig takt. Sveriges statbanor är därmed mer sårbara vid kaos. Sedan har tåg importerats som inte passar i svenska klimatförhållandet. Slutligen har man på ömse håll snålat med personal – så det är ju tur att vi har frivilliga värnpliktiga som vill skotta snö åt SJ och Banverket. Vi skördar alltså det vi sått genom vårt val.
Taken rasar – för snålt ..
Snökaoset orsakar takras. Ladugårdar, skolor, idrottslokaler, lager och arbetsplatser rasar trots att de är ganska nyuppförda. Limträbalkarna håller oftast om spännvidden inte är för stor och svagheten är att infogning i vägen inte håller måttet. Men varför är det i stort sett bara nykonstruerade hus? Bra fråga som man säger Det verkar ju som om besparingar både vid konstruktion, tillverkning och uppförande medverkar. Vi skördar alltså precis det vi sått genom vårt val
Överbeläggning på sjukhusen p.g.a. snålhet.
Patienter ligger i korridorer, i kontorsmuttar eller allmänna utrymmen. Överbeläggningen är katastrofal på de flesta större sjukhus inte minst i Stockholm. Anledningen är naturligtvis sparkraven och omorganiseringarna med anledning av att stora delar av sjukvård omsorg lagts ut i privata händer. Detta har medfört att den centrala planeringen slagits ut och något riktigt underlag för bedömningen av olika behov därför saknas. Det är f.ö. inte behovet som längre är det viktiga utan ekonomin (läs lönsamhetn). Vidare har alla verksamheter såvitt angår personalinsatser och antalet vårdplatser skurits ned till ett absolut minimum. Detta gör att överbeläggning och sämre vård samt mer odrägliga arbetsförhållanden blivit vardag för både personal och sjuka. Man kan säga att det är kris för vården. Detta har blivit akut och inte åtgärdats under den borgerliga maktperioden. Högerkrafterna har också verkat för en utbredd privatisering. Vi skördar alltså precis det vi sått genom vårt val.
Vill vi betala skatt för att Sverige skall fungera för alla
Allt detta som nu liknar kaos handlar egentligen om vilka resurser vi vill ställa till förfogande, alltså vår villighet att betala skatt för att ombesörja ett fungerande kommunikationsnät av tåg och vägar, tillräckligt noga uppförda byggnader och konstruktioner samt kontroll av att så sker, en anständig vård där patienters säkerhet och trivsel tillgodoses och personalen får goda arbetsförhållanden. Det här är bara några exempel som den kärva vardagen slagit oss med. Men kanske det är dags att inse att kvalitet i den svenska modellen håller på att fuskas bort av högerregeringen. Och att huvudorsaken är snålhet med offentliga medel för att sänka skatterna. Eller att man splittrar omsorgen och säljer ut bitar att drivas enlig vinstmaximewring istället för behov. Märk då att den rikaste fjärdedelen av Sveriges befolkning fått merparten av skattesänkningarna.
tycker infrastrukturminister Åsa Torstensson som oroas av kaoset. Banverket, som saknar krisplan för extremt väder, har naturligtvis inte ens planerat – läs ”upphandlat” - för extramanskap utan får nu hjälp av försvaret för att röja spåren från snö. Sedan arga resenärer protesterat backar SJ efter massiv kritik. SJ:s restidsgaranti börjar gälla igen Fortsatt kaos i tågtrafiken Strulet med förseningar, inställda tåg och kraftigt reducerad tunnelbanetrafik har fortsatt under dagen. 1.400 man jobbar för att få bort snön . Kraftigt reducerad trafik i tunnelbanan i Stockholm
Kris för godstrafiken
Två av Sveriges viktigaste knutpunkter för godstrafik är stängda. Gods står stilla . Importen och export med järnväg har stoppats. Industrin talar om katstrof eftersom leveranser inte sker.
Med andra ord kaos, kaos
Vi skördar det vi sått genom vårt val
Strukturellt så har man skiljt på Banverket och Statens Järnvägar (Saken blir inte mindre okomplicerad för att Rikstrafiken också är inblandad), vilket redan det är en konstighet men som blev nödvändig när man bestämde sig för avregleringar. Redan strukturellt råder alltså kaos. Detta innebär emellertid att spårtrafiken inte betalar tillräckligt så att spåren kan underhållas och nyprojekteras i behövlig takt. Sveriges statbanor är därmed mer sårbara vid kaos. Sedan har tåg importerats som inte passar i svenska klimatförhållandet. Slutligen har man på ömse håll snålat med personal – så det är ju tur att vi har frivilliga värnpliktiga som vill skotta snö åt SJ och Banverket. Vi skördar alltså det vi sått genom vårt val.
Taken rasar – för snålt ..
Snökaoset orsakar takras. Ladugårdar, skolor, idrottslokaler, lager och arbetsplatser rasar trots att de är ganska nyuppförda. Limträbalkarna håller oftast om spännvidden inte är för stor och svagheten är att infogning i vägen inte håller måttet. Men varför är det i stort sett bara nykonstruerade hus? Bra fråga som man säger Det verkar ju som om besparingar både vid konstruktion, tillverkning och uppförande medverkar. Vi skördar alltså precis det vi sått genom vårt val
Överbeläggning på sjukhusen p.g.a. snålhet.
Patienter ligger i korridorer, i kontorsmuttar eller allmänna utrymmen. Överbeläggningen är katastrofal på de flesta större sjukhus inte minst i Stockholm. Anledningen är naturligtvis sparkraven och omorganiseringarna med anledning av att stora delar av sjukvård omsorg lagts ut i privata händer. Detta har medfört att den centrala planeringen slagits ut och något riktigt underlag för bedömningen av olika behov därför saknas. Det är f.ö. inte behovet som längre är det viktiga utan ekonomin (läs lönsamhetn). Vidare har alla verksamheter såvitt angår personalinsatser och antalet vårdplatser skurits ned till ett absolut minimum. Detta gör att överbeläggning och sämre vård samt mer odrägliga arbetsförhållanden blivit vardag för både personal och sjuka. Man kan säga att det är kris för vården. Detta har blivit akut och inte åtgärdats under den borgerliga maktperioden. Högerkrafterna har också verkat för en utbredd privatisering. Vi skördar alltså precis det vi sått genom vårt val.
Vill vi betala skatt för att Sverige skall fungera för alla
Allt detta som nu liknar kaos handlar egentligen om vilka resurser vi vill ställa till förfogande, alltså vår villighet att betala skatt för att ombesörja ett fungerande kommunikationsnät av tåg och vägar, tillräckligt noga uppförda byggnader och konstruktioner samt kontroll av att så sker, en anständig vård där patienters säkerhet och trivsel tillgodoses och personalen får goda arbetsförhållanden. Det här är bara några exempel som den kärva vardagen slagit oss med. Men kanske det är dags att inse att kvalitet i den svenska modellen håller på att fuskas bort av högerregeringen. Och att huvudorsaken är snålhet med offentliga medel för att sänka skatterna. Eller att man splittrar omsorgen och säljer ut bitar att drivas enlig vinstmaximewring istället för behov. Märk då att den rikaste fjärdedelen av Sveriges befolkning fått merparten av skattesänkningarna.
lördag 20 februari 2010
En människa - en röst, nja röster går ju att köpa...
Greiders tankar
Han med det poetiska håret och nyvässade pennan på Dalademokraten, Göran Greider, har 20/2 skrivit ned sina tankar "Det moderata valfusket har en ideologisk komponent" (http://www.dalademokraten.se/sida/id/108493/): Det är svårt att inte associera till företag och entreprenörer när moderaterna i Stockholm nu skakas av skandalen med köp av medlemmar. Att politiker värvar medlemmar och betalar deras medlemskap är ju minst sagt företagssamt - de moderata riksdagskandidaterna har enkelt investerat långsiktigt i en välbetald riksdagsplats... Men frågan återvänder envist: Finns det någon ideologisk komponent i detta? Jag tror ju att det gör det. Ett parti som värderar marknaden högre än något annat, och helst ser att politiken makar på sig så mycket som möjligt till förmån för denna marknad... En människa - en röst. Det betyder att den lågavlönades röst är lika mycket värd som miljardärens när de går och röstar. I marknadssamhället är det däremot miljardären som har större inflytande. Men vad händer om miljardären använder sina större resurser för att köpa röster?
Inte härdsmälta för demokratin men är den inte på god väg?
Nu stryker Göran Greider över litet efter att ha talat om den demokratiska härdsmältan i Italien där mediemogulen Berlusconi styr politiken: Då klappar politiken samman. Demokratin invaderas av ett för den väsensfrämmande system: penningens... Någon sådan härdsmälta är det inte fråga om här. Men den moderata skandalen i Stockholm har onekligen idépolitiska innebörder. Men är vi inte ändå på god väg?
Mediahegemoni
Borgerlig tidningshegemoni med drygt 100 borgerliga dagstidningar som inför val dagligen i 3.000.000 ex producerar alliansvänliga valbroschyrer mot 16 vänstertidningar med 600.000 ex. Och ett otal reklamfinansierade TV-kanaler med klar borgerlig profil. Är inte detta något av samma sak som i Italien, nämligen en mediaktör där dirigenten är den sittande regeringen. Även om det inte är en politisk härdsmälta så är det ett demokratisk problem av rang som ingen journalist av hänsyn till nuvarande eller blivande arbetsgivare tycks vilja diskutera.
Utförsäljning och avreglering
Utförsäljningen av offentlig egendom och s.k. avreglering som gör att vi själva genom staten avhänds bestämmanderätten över sjukvård, omsorg, skolor, jänväg, elmarknad, vatten och avlopp. Nämn vad som inte finns med på den långa listan med resultatet att vi skall springa runt i den kapitalistiska djungeln för att överallt vara lönsamma för en rad kapitalister som från vagga till grav skall tjäna pengar på oss. Det talas vitt och brett om entreprnörsanda men vad man inte talat om är att vi tappar kontrollen öven hela den offentliga förvaltningen genom att förvaltningsenheter upphandlas utifrån. Både själva verksamheten, planeringen av den och bestämmandet över den frånhänds på så sätt den politiska makten. Överhuvudtaget skall ju politiker - enligt högerregeringen och dess sponsor Svensk Näringsliv - ha så litet makt som möjligt så att så många som möjligt kan få vinst av ditt liv.
Utarmning
Utarmningen av de sociala allmänna försäkringssystemen till förmån för privata lösningar, vilket även detta överför oss medborgare till rankingen för lönsamma objekt. De som har råd med försäkringarna skall garanteras särskilda vip-väntrum för snabbare behandling och slippa konfronteras med oss vanliga. Genom detta system med ständigt berikande av de redan välförsedda ställs en stor grupp utanför. De hänvisas till låglönejobb i serviceuppdrag till den välsituerade skaran medborgare som dessutom för att de skall fullgöra sina arbetsgivaruppgifter för dessa får skatteavdrag för hushållstjänster mm.
Unik cynism i hela världen
Ett utslag av denna utarmning är att man systematiskt sedan maktövertatgandet 2006 tagit ut mer skatt av de mindre bemedlade, såsom pensionärer, sjuka och arbetslösa, allt för att sänka skatterna för de välbesuttna. Sålunda har 60 procent av högerregeringens skattesänkningar gått till den rikaste fjärdedelen av befolkningen. Och en blick i Skatteverkets tabeller visar med all önskvärd tydlighet hur pensionärer, sjuka och arbetslösa beskattas hårdare än löntagare. Något som lär vara en unik cynism i hela världen. Och nu strax före valet då talar man hemlighetsfullt om att pensionärer står på tur "om det ekonomiska läget blir tillräckligt bra". Detta lovar man pensionärer som under den gångna mandatperioden betalat 10.000-tusentals kronor varje år mer än löntagare för samma inkomst! Detta liknar alltför mycket detta att köpa röster - men denna gång sker det på kredit. Skam går på torra land.
Röstköp kan ske på annat sätt än med pengar!
Schlingman har konstaterat att kvinnor inte gillar högerregeringen. Alltså måste moderaterna göra ett genusköp. Och vad hittar man då? Minns att man är överklassens förlängda arm. Jo, man hittar på att man tänker hota sina sponsorer inom Svensk Näringsliv med kvotering om de inte skärper sig och bättre tar vara på den kvinnliga begåvningsreserven. Så nu kommer dörrarna på ett eller annat sätt öppnas för 2 till 300 kvinnor bland näringslivets toppar. Alltså ett gansk futtigt röstköp men det är väl så feministiskt en högerman kan tänka att sträcka sig. Det är väl bäst att glömma socialdemokraternas krav på att lönemässigt uppvärdera lågavlönade kvinnodominerade arbeten, särskilt inom offentliga sektorn. Sådan typ av feminism avfärdas av högerregeringen eftersom det kräver att det betalas ordentligt med skatt. Och med sådan feminism kan man ju inte samtidigt sänka skatten.
Vad tycker du? Vilket samhälle vill du ha?
Han med det poetiska håret och nyvässade pennan på Dalademokraten, Göran Greider, har 20/2 skrivit ned sina tankar "Det moderata valfusket har en ideologisk komponent" (http://www.dalademokraten.se/sida/id/108493/): Det är svårt att inte associera till företag och entreprenörer när moderaterna i Stockholm nu skakas av skandalen med köp av medlemmar. Att politiker värvar medlemmar och betalar deras medlemskap är ju minst sagt företagssamt - de moderata riksdagskandidaterna har enkelt investerat långsiktigt i en välbetald riksdagsplats... Men frågan återvänder envist: Finns det någon ideologisk komponent i detta? Jag tror ju att det gör det. Ett parti som värderar marknaden högre än något annat, och helst ser att politiken makar på sig så mycket som möjligt till förmån för denna marknad... En människa - en röst. Det betyder att den lågavlönades röst är lika mycket värd som miljardärens när de går och röstar. I marknadssamhället är det däremot miljardären som har större inflytande. Men vad händer om miljardären använder sina större resurser för att köpa röster?
Inte härdsmälta för demokratin men är den inte på god väg?
Nu stryker Göran Greider över litet efter att ha talat om den demokratiska härdsmältan i Italien där mediemogulen Berlusconi styr politiken: Då klappar politiken samman. Demokratin invaderas av ett för den väsensfrämmande system: penningens... Någon sådan härdsmälta är det inte fråga om här. Men den moderata skandalen i Stockholm har onekligen idépolitiska innebörder. Men är vi inte ändå på god väg?
Mediahegemoni
Borgerlig tidningshegemoni med drygt 100 borgerliga dagstidningar som inför val dagligen i 3.000.000 ex producerar alliansvänliga valbroschyrer mot 16 vänstertidningar med 600.000 ex. Och ett otal reklamfinansierade TV-kanaler med klar borgerlig profil. Är inte detta något av samma sak som i Italien, nämligen en mediaktör där dirigenten är den sittande regeringen. Även om det inte är en politisk härdsmälta så är det ett demokratisk problem av rang som ingen journalist av hänsyn till nuvarande eller blivande arbetsgivare tycks vilja diskutera.
Utförsäljning och avreglering
Utförsäljningen av offentlig egendom och s.k. avreglering som gör att vi själva genom staten avhänds bestämmanderätten över sjukvård, omsorg, skolor, jänväg, elmarknad, vatten och avlopp. Nämn vad som inte finns med på den långa listan med resultatet att vi skall springa runt i den kapitalistiska djungeln för att överallt vara lönsamma för en rad kapitalister som från vagga till grav skall tjäna pengar på oss. Det talas vitt och brett om entreprnörsanda men vad man inte talat om är att vi tappar kontrollen öven hela den offentliga förvaltningen genom att förvaltningsenheter upphandlas utifrån. Både själva verksamheten, planeringen av den och bestämmandet över den frånhänds på så sätt den politiska makten. Överhuvudtaget skall ju politiker - enligt högerregeringen och dess sponsor Svensk Näringsliv - ha så litet makt som möjligt så att så många som möjligt kan få vinst av ditt liv.
Utarmning
Utarmningen av de sociala allmänna försäkringssystemen till förmån för privata lösningar, vilket även detta överför oss medborgare till rankingen för lönsamma objekt. De som har råd med försäkringarna skall garanteras särskilda vip-väntrum för snabbare behandling och slippa konfronteras med oss vanliga. Genom detta system med ständigt berikande av de redan välförsedda ställs en stor grupp utanför. De hänvisas till låglönejobb i serviceuppdrag till den välsituerade skaran medborgare som dessutom för att de skall fullgöra sina arbetsgivaruppgifter för dessa får skatteavdrag för hushållstjänster mm.
Unik cynism i hela världen
Ett utslag av denna utarmning är att man systematiskt sedan maktövertatgandet 2006 tagit ut mer skatt av de mindre bemedlade, såsom pensionärer, sjuka och arbetslösa, allt för att sänka skatterna för de välbesuttna. Sålunda har 60 procent av högerregeringens skattesänkningar gått till den rikaste fjärdedelen av befolkningen. Och en blick i Skatteverkets tabeller visar med all önskvärd tydlighet hur pensionärer, sjuka och arbetslösa beskattas hårdare än löntagare. Något som lär vara en unik cynism i hela världen. Och nu strax före valet då talar man hemlighetsfullt om att pensionärer står på tur "om det ekonomiska läget blir tillräckligt bra". Detta lovar man pensionärer som under den gångna mandatperioden betalat 10.000-tusentals kronor varje år mer än löntagare för samma inkomst! Detta liknar alltför mycket detta att köpa röster - men denna gång sker det på kredit. Skam går på torra land.
Röstköp kan ske på annat sätt än med pengar!
Schlingman har konstaterat att kvinnor inte gillar högerregeringen. Alltså måste moderaterna göra ett genusköp. Och vad hittar man då? Minns att man är överklassens förlängda arm. Jo, man hittar på att man tänker hota sina sponsorer inom Svensk Näringsliv med kvotering om de inte skärper sig och bättre tar vara på den kvinnliga begåvningsreserven. Så nu kommer dörrarna på ett eller annat sätt öppnas för 2 till 300 kvinnor bland näringslivets toppar. Alltså ett gansk futtigt röstköp men det är väl så feministiskt en högerman kan tänka att sträcka sig. Det är väl bäst att glömma socialdemokraternas krav på att lönemässigt uppvärdera lågavlönade kvinnodominerade arbeten, särskilt inom offentliga sektorn. Sådan typ av feminism avfärdas av högerregeringen eftersom det kräver att det betalas ordentligt med skatt. Och med sådan feminism kan man ju inte samtidigt sänka skatten.
Vad tycker du? Vilket samhälle vill du ha?
fredag 19 februari 2010
Skånskans angrepp på Reepalu en simpel hämd och försök att dölja en SD-besläktad syn på invandrare
Vad är det för maktspel Skånskan bedrivit?
Jag slutade min förra blogg "Skånskan (ofri borgerlig) utnyttjar kallt tidningen för att slå mot socialdemokratin" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39713) det är "...dags att börja granska det maktspel som Skånskan bedrivit..." I dag skrev skånskan "Ett steg i rätt riktning" (http://www.skanskan.se/article/20100219/OPINION/702199801/1061/OPINION/*/ett-steg-i-ratt-riktning)
vari man prisade Socialdemokraternas nya integrationspolitiska program (http://www.dn.se/opinion/debatt/med-lex-vellinge-ska-alla-kommuner-ta-emot-flyktingar-1.1048125) som "förtjänar ett högt betyg". Och det är ju bra att man har den insikten.
Skånskans bockfot
Men mot slutet av ledarsticket lämnar man berömmet och talar om sina egna invandringspolitiska åsikter: "Men, och det finns ett stort men, inte heller Socialdemokraternas nya integrationspolitik kommer att kunna lyckas med en invandring som ligger på dagens volymer och sker när det redan råder massarbetslöshet i vårt land. Endast om vi totalt sett minskar invandringen..." På nätet hittade jag flera exempel när socialdemokratiska bloggare och skribenter ifrågasatt ledarstick i Skånska Dagbladet, som ju redan 2006 ifrågasatte "det fullständigt absurda amnestibeslutet". 2007 påstod i ledare att apatin hos flyktingbarn "är spelad" och att "den islamska kulturen är till stor del en våldskultur". 2009 om "överdriven generositet" i asylprövningen och att ökad invandring innebär "med automatik ännu snabbare växande arbetslöshet och hårdare påfrestningar på välfärdssystemen". Invandringen kopplas också ihop med ökad och allvarlig kriminalitet.
"Skånska Dagbladet gör hotbilderna rumrena"
Jag plockar då fram Efter arbetet nr 6 2010 och konstaterar där att chefredaktören Petter Larssons ledare redan skrivit det som jag bara annat "Skånska Dagbladet gör hotbilderna rumrena" (http://efterarbetet.etc.se/25881/skanska-dagbladet-goer-hotbilderna-rumsrena/)vari bl.a. konstateras: En genomgång av samtliga ledarartiklar – 55 stycken – som handlar om invandring, integration, islam med mera som publicerats 2009 visar att den stora merparten, 39 stycken, uttrycker en mer eller mindre negativ syn på invandring och på utländska, inte minst muslimska, traditioner och kulturyttringar. Efter arbetet konstaterarockså Skånskan för fram idéer om invandring och integration som ligger Sverigedemokraterna nära. Det tycker till och med Sverigedemokraternas presschef och en tillfrågad statsvetare med högerradikalism som specialitet. Jag hänvisar till nätartikeln.
Skånskan ville bara bättra på sitt eget rykte och ge en smocka
Reepalu ville i intervjun den 27 januari göra ett balanserat uttalande med tanke på det spända läget i Malmö. Läser man artikeln "Reepalu: Israel har skapat en varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) med bortseende från rubriken och den fetstilta ingressen så framstår uttalandena också i en helt annan dager. Intervjun avbröts dessutom i halvtid, vilket framgår av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan ”Reepalu är inte felciterad” (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html)"Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Då stängdes också den inspelningen av, som åberopats som bevis. Därefter stuvades materialet om och Reepalu fick inte tillfälle att göra utlovade ändringar, eftersom journalisten bedömde ändringarna som irrelevanta. Var det helt enkelt så att man genom falsk vittnesbörd om Ilmar Reepalu som antesmit trodde sig framstå som en St Göran med ren vapensköld i kampen mot rasism och antisemitism. Dessutom låg det naturligtvis i den borgerliga tidningens intresse att ge socialdemokratin en rejäl smocka. Men kan detta kalla journalistik?
Jag slutade min förra blogg "Skånskan (ofri borgerlig) utnyttjar kallt tidningen för att slå mot socialdemokratin" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39713) det är "...dags att börja granska det maktspel som Skånskan bedrivit..." I dag skrev skånskan "Ett steg i rätt riktning" (http://www.skanskan.se/article/20100219/OPINION/702199801/1061/OPINION/*/ett-steg-i-ratt-riktning)
vari man prisade Socialdemokraternas nya integrationspolitiska program (http://www.dn.se/opinion/debatt/med-lex-vellinge-ska-alla-kommuner-ta-emot-flyktingar-1.1048125) som "förtjänar ett högt betyg". Och det är ju bra att man har den insikten.
Skånskans bockfot
Men mot slutet av ledarsticket lämnar man berömmet och talar om sina egna invandringspolitiska åsikter: "Men, och det finns ett stort men, inte heller Socialdemokraternas nya integrationspolitik kommer att kunna lyckas med en invandring som ligger på dagens volymer och sker när det redan råder massarbetslöshet i vårt land. Endast om vi totalt sett minskar invandringen..." På nätet hittade jag flera exempel när socialdemokratiska bloggare och skribenter ifrågasatt ledarstick i Skånska Dagbladet, som ju redan 2006 ifrågasatte "det fullständigt absurda amnestibeslutet". 2007 påstod i ledare att apatin hos flyktingbarn "är spelad" och att "den islamska kulturen är till stor del en våldskultur". 2009 om "överdriven generositet" i asylprövningen och att ökad invandring innebär "med automatik ännu snabbare växande arbetslöshet och hårdare påfrestningar på välfärdssystemen". Invandringen kopplas också ihop med ökad och allvarlig kriminalitet.
"Skånska Dagbladet gör hotbilderna rumrena"
Jag plockar då fram Efter arbetet nr 6 2010 och konstaterar där att chefredaktören Petter Larssons ledare redan skrivit det som jag bara annat "Skånska Dagbladet gör hotbilderna rumrena" (http://efterarbetet.etc.se/25881/skanska-dagbladet-goer-hotbilderna-rumsrena/)vari bl.a. konstateras: En genomgång av samtliga ledarartiklar – 55 stycken – som handlar om invandring, integration, islam med mera som publicerats 2009 visar att den stora merparten, 39 stycken, uttrycker en mer eller mindre negativ syn på invandring och på utländska, inte minst muslimska, traditioner och kulturyttringar. Efter arbetet konstaterarockså Skånskan för fram idéer om invandring och integration som ligger Sverigedemokraterna nära. Det tycker till och med Sverigedemokraternas presschef och en tillfrågad statsvetare med högerradikalism som specialitet. Jag hänvisar till nätartikeln.
Skånskan ville bara bättra på sitt eget rykte och ge en smocka
Reepalu ville i intervjun den 27 januari göra ett balanserat uttalande med tanke på det spända läget i Malmö. Läser man artikeln "Reepalu: Israel har skapat en varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) med bortseende från rubriken och den fetstilta ingressen så framstår uttalandena också i en helt annan dager. Intervjun avbröts dessutom i halvtid, vilket framgår av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan ”Reepalu är inte felciterad” (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html)"Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Då stängdes också den inspelningen av, som åberopats som bevis. Därefter stuvades materialet om och Reepalu fick inte tillfälle att göra utlovade ändringar, eftersom journalisten bedömde ändringarna som irrelevanta. Var det helt enkelt så att man genom falsk vittnesbörd om Ilmar Reepalu som antesmit trodde sig framstå som en St Göran med ren vapensköld i kampen mot rasism och antisemitism. Dessutom låg det naturligtvis i den borgerliga tidningens intresse att ge socialdemokratin en rejäl smocka. Men kan detta kalla journalistik?
torsdag 18 februari 2010
Skånskan utnyttjar kallt tidningen för att på borgerligt manér slå mot socialdemokartin.
Rumphuggen och egenhändigt ihopkokad intervjuartikel.
Varje dag har nya inlägg kommit där man återupprepar vantolkningarna från den 27 januari med den rumphuggna och egenhändigt ihopkokade intervjuartikeln, "Reepalu: Israel har skapat en varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) . Jag säger rumphuggna eftersom det framgår av av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan ”Reepalu är inte felciterad” (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html) att han avbrutit intervjun "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Därvid stängde Lovén av den inspelning som han åberopat som sanningsvittne. Och jag säger egenhändigt hopkokade eftersom journalisten trots löfte till Reepalu om att få komplettera texten vägrade detta. Intervjuaren hade alltså färdiga åsikter om vad Reepalu fick säga. I detta halvfärdiga skick tilläts inte ens Reepalu att göra vissa justeringar av den slutliga texten för att inte bli missförstådd. Artikeln publicerades alltså utan de justeringar Reepalu ville ha in. På detta sätt har Skånskan i uppenbart illvilligt syfte velat skada både socialdemokratin och Ilmar Reepalu.
Falsk bild av likgiltighet för förföljelse mot judar
Redan i den första artikeln fördömer Ilmar Reepalu våld mot och diskriminering av judar, exempelvis "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen" eller "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Genom sin hets har Skånskan i tron att detta gynnar borgerligheten lyckats skapa en än mer inflamerad stämning i Malmö och ett så uppenbart felaktigt intryck att Ilmar Reepalu skulle vara antisemit eller vara likgiltig för hoten mot judar. Exempelvis så ville Judiska församlingens representanter att Ilmar Reepalu inte skulle delta i mötet med Mona Sahlin. Så långt har Skånskans hetskampanj drivit in kilar. Man får hoppas att representanter för Judiska församlingen och judiska institutioner ser mer till vad som verkligen förevarit än till dessa söndrande uppviglare inom borgerlig press som på detta sätt söker driva valpropaganda.
Ilmar Reepalu har själv i öppet brev protesterat mot Skånskans falsarier
Det är djupt beklagligt att Skånska Dagbladet, gång på gång, sprider så gravt felaktiga uppgifter om vad jag sagt och vad jag anser, säger Ilmar Reepalu (http://www.skanskan.se/article/20100215/OPINION/702159778/1061/OPINION/*/oppet-brev-till-skd):
I Skånskan torgförs att Ilmar Reepalu "har menat att det inte är en politisk angelägenhet att arbeta mot rasism och antisemitism". Detta är naturligtvis fullständigt befängt. Tvärtemot är detta är en av kommunen högt prioriterad fråga och det finns goda exempel på att Socialdemokraterna i kommunen arbetar mot rasism och diskriminering. Det är mycket upprörande att man sprider den här typen av lögner. Under sin tid som kommunstyrelseordförande i Malmö har Ilmar Reepalu hela tiden fördjupat Malmö stads politiska arbete mot rasism, antisemitism och annan diskriminering. Socialdemokraterna har infört en antidiskrimineringsklausul i all upphandling. Antidiskrimineringsutbildning genomförs för kommunens medarbetare. Malmö har gått in som medlem i FN-organisationen Europeiska Städer mot Rasism (ECCAR) och tagit plats i dess verkställande utskott. Socialdemokraterna har infört en särskild kommunalrådspost med ansvar för antidiskriminering och tillsatt en antidiskrimineringskommitté med politiker och föreningsrepresentanter som i stor politisk enighet tagit fram en handlingsplan mot diskriminering som ska omfatta alla kommunala verksamheter.
Bara avbrutit intervjun i halvtid och inte tillåtit tillrättalägganden
men "Nej, Skånskan har inte felciterat" svarar chefredaktören Jan Johansson http://www.skanskan.se/article/20100215/OPINION/702159774/1061/OPINION/*/nej-skd-har-inte-felciterat-ilmar-reepalu
Johansson påstår: "De två avsnitt i intervjun, som väckt berättigad uppmärksamhet och förvåning, har Du sett i förväg och inte haft några synpunkter på. Intervjun i sin helhet finns inspelad." Här insmyger den första lögnen. Intervjun blev ju aldrig fullständig och inspelning avbröts i "halvtid" enligt den intervjuande journalistens egna ord.
Andra lögnen
Johansson fortsätter: "...i efterhand har du offentligt erkänt att du använt begreppet "sionism" på ett felaktigt sätt när Du jämställt det med antisemitism. Du har också i en webb-chat med Skånskans läsare den 28 januari fått möjlighet att korrigera Dina uttalanden, men inte gjort det på dessa punkter...". Men webbchaten med läsarna utspelade sig så att Ilmar Reepalu svarade på chattarnas frågor och påståenden och det påtalade aktualiserades inte av någon. Även här kommer Jan Johansson alltså med en ren lögnaktig konstruktion.
Tredje lögnen
Johansson fortsätter: Uppgifterna i måndagens artikel om eventuella möten mellan kommunledningen och judiska församlingen bygger på uppgifter från församlingen till vår reporter. Församlingens företrädare Fred Kahn uppger för redaktionen att ledningen inte fått någon formell inbjudan till möte, men att man under måndagen fått del av ett brev som skickats till en församlingsmedlem, som inte representerar ledningen. Man anser den adresseringen förvånande..." Det är synnerligen märkligt att en journalist föredrar att inhämta dessa uppgifter bara från Kahn, närman mycket väl kunnat kontrollera uppgiften också i kommunens register för utgående handlingar. Men man föredrog uppenbarligen att även på detta sätt frångå journalistiska rutiner för att misstänkliggöra kommunledningen.
Långsökt bevisföring
Johansson t.o.m. åberopar att "Mona Sahlin tycks för övrigt inte heller känna till någon inbjudan eftersom hon uttalar att hon ska se till att kommunledningen i Malmö tar initiativ till en sådan dialog." Mona Sahlins uttalande kan knappast aanses leda i bevis att inbjudan inte skulle ha gått iväg, vilket tidningen försöker insinuera. Utan visar bara att hon inte visste och att hon nu vid samtalet bara ville lyssna på företrädarna för den Judiska församlingen.
En halvkväden ursäkt
Efter hela denna rada av halvsanningar och halvkvädna visor så ber Johansson om ursäkt "Beträffande den andra formuleringen i artikeln är den missvisande, vilket jag beklagar." Det var ju generöst så det skvätter när man genom sitt agerande hetsat upp stämningen mellan olika grupper i Malmö och dessutom försökt att helt orättvist utmåla Ilmar Reepalu som antisemit. Det är bara en förhoppning att Judiska församlingen och andra inblandade inte vidare använder sig av de borgerliga tidningarna för kommunikation sisnemellan eftersom budskapet uppenbarligen förvanskas grovt på vägen. Hur skulle det vara om de som uttalar sig verkligen tar del av ursprungstexten och struntar i Skånskans rättfärdiganden av att man blåst upp en stprm utan någon som helst orsak.
Varje dag har nya inlägg kommit där man återupprepar vantolkningarna från den 27 januari med den rumphuggna och egenhändigt ihopkokade intervjuartikeln, "Reepalu: Israel har skapat en varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) . Jag säger rumphuggna eftersom det framgår av av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan ”Reepalu är inte felciterad” (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html) att han avbrutit intervjun "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Därvid stängde Lovén av den inspelning som han åberopat som sanningsvittne. Och jag säger egenhändigt hopkokade eftersom journalisten trots löfte till Reepalu om att få komplettera texten vägrade detta. Intervjuaren hade alltså färdiga åsikter om vad Reepalu fick säga. I detta halvfärdiga skick tilläts inte ens Reepalu att göra vissa justeringar av den slutliga texten för att inte bli missförstådd. Artikeln publicerades alltså utan de justeringar Reepalu ville ha in. På detta sätt har Skånskan i uppenbart illvilligt syfte velat skada både socialdemokratin och Ilmar Reepalu.
Falsk bild av likgiltighet för förföljelse mot judar
Redan i den första artikeln fördömer Ilmar Reepalu våld mot och diskriminering av judar, exempelvis "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen" eller "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Genom sin hets har Skånskan i tron att detta gynnar borgerligheten lyckats skapa en än mer inflamerad stämning i Malmö och ett så uppenbart felaktigt intryck att Ilmar Reepalu skulle vara antisemit eller vara likgiltig för hoten mot judar. Exempelvis så ville Judiska församlingens representanter att Ilmar Reepalu inte skulle delta i mötet med Mona Sahlin. Så långt har Skånskans hetskampanj drivit in kilar. Man får hoppas att representanter för Judiska församlingen och judiska institutioner ser mer till vad som verkligen förevarit än till dessa söndrande uppviglare inom borgerlig press som på detta sätt söker driva valpropaganda.
Ilmar Reepalu har själv i öppet brev protesterat mot Skånskans falsarier
Det är djupt beklagligt att Skånska Dagbladet, gång på gång, sprider så gravt felaktiga uppgifter om vad jag sagt och vad jag anser, säger Ilmar Reepalu (http://www.skanskan.se/article/20100215/OPINION/702159778/1061/OPINION/*/oppet-brev-till-skd):
I Skånskan torgförs att Ilmar Reepalu "har menat att det inte är en politisk angelägenhet att arbeta mot rasism och antisemitism". Detta är naturligtvis fullständigt befängt. Tvärtemot är detta är en av kommunen högt prioriterad fråga och det finns goda exempel på att Socialdemokraterna i kommunen arbetar mot rasism och diskriminering. Det är mycket upprörande att man sprider den här typen av lögner. Under sin tid som kommunstyrelseordförande i Malmö har Ilmar Reepalu hela tiden fördjupat Malmö stads politiska arbete mot rasism, antisemitism och annan diskriminering. Socialdemokraterna har infört en antidiskrimineringsklausul i all upphandling. Antidiskrimineringsutbildning genomförs för kommunens medarbetare. Malmö har gått in som medlem i FN-organisationen Europeiska Städer mot Rasism (ECCAR) och tagit plats i dess verkställande utskott. Socialdemokraterna har infört en särskild kommunalrådspost med ansvar för antidiskriminering och tillsatt en antidiskrimineringskommitté med politiker och föreningsrepresentanter som i stor politisk enighet tagit fram en handlingsplan mot diskriminering som ska omfatta alla kommunala verksamheter.
Bara avbrutit intervjun i halvtid och inte tillåtit tillrättalägganden
men "Nej, Skånskan har inte felciterat" svarar chefredaktören Jan Johansson http://www.skanskan.se/article/20100215/OPINION/702159774/1061/OPINION/*/nej-skd-har-inte-felciterat-ilmar-reepalu
Johansson påstår: "De två avsnitt i intervjun, som väckt berättigad uppmärksamhet och förvåning, har Du sett i förväg och inte haft några synpunkter på. Intervjun i sin helhet finns inspelad." Här insmyger den första lögnen. Intervjun blev ju aldrig fullständig och inspelning avbröts i "halvtid" enligt den intervjuande journalistens egna ord.
Andra lögnen
Johansson fortsätter: "...i efterhand har du offentligt erkänt att du använt begreppet "sionism" på ett felaktigt sätt när Du jämställt det med antisemitism. Du har också i en webb-chat med Skånskans läsare den 28 januari fått möjlighet att korrigera Dina uttalanden, men inte gjort det på dessa punkter...". Men webbchaten med läsarna utspelade sig så att Ilmar Reepalu svarade på chattarnas frågor och påståenden och det påtalade aktualiserades inte av någon. Även här kommer Jan Johansson alltså med en ren lögnaktig konstruktion.
Tredje lögnen
Johansson fortsätter: Uppgifterna i måndagens artikel om eventuella möten mellan kommunledningen och judiska församlingen bygger på uppgifter från församlingen till vår reporter. Församlingens företrädare Fred Kahn uppger för redaktionen att ledningen inte fått någon formell inbjudan till möte, men att man under måndagen fått del av ett brev som skickats till en församlingsmedlem, som inte representerar ledningen. Man anser den adresseringen förvånande..." Det är synnerligen märkligt att en journalist föredrar att inhämta dessa uppgifter bara från Kahn, närman mycket väl kunnat kontrollera uppgiften också i kommunens register för utgående handlingar. Men man föredrog uppenbarligen att även på detta sätt frångå journalistiska rutiner för att misstänkliggöra kommunledningen.
Långsökt bevisföring
Johansson t.o.m. åberopar att "Mona Sahlin tycks för övrigt inte heller känna till någon inbjudan eftersom hon uttalar att hon ska se till att kommunledningen i Malmö tar initiativ till en sådan dialog." Mona Sahlins uttalande kan knappast aanses leda i bevis att inbjudan inte skulle ha gått iväg, vilket tidningen försöker insinuera. Utan visar bara att hon inte visste och att hon nu vid samtalet bara ville lyssna på företrädarna för den Judiska församlingen.
En halvkväden ursäkt
Efter hela denna rada av halvsanningar och halvkvädna visor så ber Johansson om ursäkt "Beträffande den andra formuleringen i artikeln är den missvisande, vilket jag beklagar." Det var ju generöst så det skvätter när man genom sitt agerande hetsat upp stämningen mellan olika grupper i Malmö och dessutom försökt att helt orättvist utmåla Ilmar Reepalu som antisemit. Det är bara en förhoppning att Judiska församlingen och andra inblandade inte vidare använder sig av de borgerliga tidningarna för kommunikation sisnemellan eftersom budskapet uppenbarligen förvanskas grovt på vägen. Hur skulle det vara om de som uttalar sig verkligen tar del av ursprungstexten och struntar i Skånskans rättfärdiganden av att man blåst upp en stprm utan någon som helst orsak.
måndag 15 februari 2010
Svinpälsar är rädda för grekiska koppor
Svinpälsar
är de obehagliga personer eller inrättningar som bara ser till sin eget och som i fallet EU och Grekland hänvisar en bakbunden ekonomi till att brutalt misshandla sina egna medborgare socialt och ekonomiskt. Numera kallas de EU:s regeringschefer ledda av en belgisk plattfot Herman Van Rompuy, som tydligen meriterat sig genom att skriva haikudikter på sin blogg. Man har hotat med att sätta Grekland under förmyndare om man inte vidtar drastiska besparingsåtgärder.
Precis som beträffande Irland, Island och de baltiska länderna så vägrar de välsituerade medlemmarna i "EU-gemnskapen" att inse politikerna i respektive länder möter sina väljare, som alla haft förhoppningen att EU skulle lösa deras problem men nu istället får rena fattigdomsföreskriften: katastrofala nedskärningar av sjukvård, omsorg, skolor och social bistånd. Ja, allt det som räknas till den sociala statens huvuduppgifter.
Svinkoppor,
som även kallas impetigo, är en ytlig, smittsam hudinfektion som beror på bakterier. Infektionen ger symtom i form av utslag, blåsor och sår. Inom Eus regeringskrets är man hysteriskt rädd för att något som man kallar mer fint Grekisksa sjukan skall drabba även Spanien och Portugal och sedan fortsätta som en farsot genom Europa. Därför möts alla önskemål om hjälp med kalla handen. Den kyla som länge svept i Sverige under Reinfeldts högerregering kyler i dag ner hela Europa under en rad borgerliga ministärer.
Den borgerliga pressen skildrar detta
Dagens Industri 3/2 EU: Portugal och Spanien har grekiska sjukanIhttp://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FO%3DRSS%26ArticleId%3D2010%255C02%255C03%255C369672
Dagens Nyheter 9/2 http://www.dn.se/ekonomi/borg-om-grekland-aterstar-mycket-arbete-1.1042392
Dagens Nyheter 10/2 Hela teorin bakom eurosamarbetet sätts på prov http://www.dn.se/ekonomi/hela-teorin-bakom-eurosamarbetet-satts-pa-prov-1.1042767
Västerbottens kuriren 11/2 signerat - Karin rebas:Se upp för den grekiska sjukan http://www.vk.se/Article.jsp?article=329754
Dagens Nyheter 11/2 DN:s Henrik Brors om Grekland: Osäkerheten kan sprida sig till fler länderhttp://www.dn.se/ekonomi/dns-henrik-brors-om-grekland-osakerheten-kan-sprida-sig-till-fler-lander-1.1043684
Dagens Arena Euron i förtroendekris http://www.dagensarena.se/text/2010/02/euron-i-fortroendekris
Sydsvenskan 14/2 Investerarna flyr EMU och Greklandssmittan http://sydsvenskan.se/ekonomi/article629575/Investerarna-flyr-EMU-och-Greklandssmittan.html
SvD 15/2 Grekland avvisar ökade krav från EU http://www.svd.se/nyheter/utrikes/grekland-avvisar-okade-krav-fran-eu_4269405.svd
Sverige är inte med i EMU
och det kan vi tacka svenska folket för. Visst är det litet opraktisk med en annan valuta när man turistar eller har affärer med EMU-europa. Men det innebär att vi har kvar en monetär gräns kring vårt land.Jag säger inte att denna kan stoppa all ofärd men inom den gränsen kan vi använda andra motmedel än exempelvis Grekland eftersom vi i den delen inte sålt ut vårt försvar. Redan vid EMU-omröstningen sa det svenska folket, som många "förståsigpåare" kallade nationalistiska tokar, att det är inte rimligt att våra finansiella förhållande skall mötas med samma åtgärder som ett Italien eller Grekland eller ens Frankrike. Alla länderna har egna regeringar och ekonomi, arbetsförhållanden och investeringar är beroende av regeringarnas åtgärder och strukturen på näringslivet som också är helt olika. Då måste det vara rimligt att olika finansiella och penningpolitiska åtgärder vidtas med beaktande just av förhållandena lokalt.
EMU bär ytterst skulden till krisen.
Om man centraliserar allt till Bryssel eller annan europeisk centralort så bakbinder man de politiska instanserna när det gäller motåtgärder. Detta gäller inte minst Grekland där en tidigare regering dolt det ekonomiska fiaskot för att just kvala in i EMU. Enda botemedlet blir då att skära ner all social verksamhet till en absolut miniminivå, höja pensionsåldrar osv. Det är inte underligt att demonstranter bränner EU-flaggan på Athens gator. Jag förstår dem. Och kan inte annat än känna olust eftersom krisen är en direkt följd av den enkelspårighet som följer med EMU och direkt riktar uppmärksamheten på den odemokratiska kärnan i EU-gemenskapen.
Bra att Sverige slapp euron
Jag instämmer verkligen med Björn Elmbrants slutsats: Nej, solidaritet står inte högt i kurs för högerregeringarna inom EU. Hjälper vi Grekland är vi tvungna att rycka ut med ekonomiska stödprogram till Spanien och Portugal också, befarar EU:s regeringschefer. Men Reinfeldts och de andra EU-topparnas ängslighet och snålhet kan komma att bedra visheten. Utan några genomtänkta stödinsatser för Sydeuropa kommer euron under valutaspekulanternas fortsatta press. Två slutsatser kan för dagen dras: Det var bra att Sverige slapp euron. Finansturbulensen fortsätter.
är de obehagliga personer eller inrättningar som bara ser till sin eget och som i fallet EU och Grekland hänvisar en bakbunden ekonomi till att brutalt misshandla sina egna medborgare socialt och ekonomiskt. Numera kallas de EU:s regeringschefer ledda av en belgisk plattfot Herman Van Rompuy, som tydligen meriterat sig genom att skriva haikudikter på sin blogg. Man har hotat med att sätta Grekland under förmyndare om man inte vidtar drastiska besparingsåtgärder.
Precis som beträffande Irland, Island och de baltiska länderna så vägrar de välsituerade medlemmarna i "EU-gemnskapen" att inse politikerna i respektive länder möter sina väljare, som alla haft förhoppningen att EU skulle lösa deras problem men nu istället får rena fattigdomsföreskriften: katastrofala nedskärningar av sjukvård, omsorg, skolor och social bistånd. Ja, allt det som räknas till den sociala statens huvuduppgifter.
Svinkoppor,
som även kallas impetigo, är en ytlig, smittsam hudinfektion som beror på bakterier. Infektionen ger symtom i form av utslag, blåsor och sår. Inom Eus regeringskrets är man hysteriskt rädd för att något som man kallar mer fint Grekisksa sjukan skall drabba även Spanien och Portugal och sedan fortsätta som en farsot genom Europa. Därför möts alla önskemål om hjälp med kalla handen. Den kyla som länge svept i Sverige under Reinfeldts högerregering kyler i dag ner hela Europa under en rad borgerliga ministärer.
Den borgerliga pressen skildrar detta
Dagens Industri 3/2 EU: Portugal och Spanien har grekiska sjukanIhttp://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FO%3DRSS%26ArticleId%3D2010%255C02%255C03%255C369672
Dagens Nyheter 9/2 http://www.dn.se/ekonomi/borg-om-grekland-aterstar-mycket-arbete-1.1042392
Dagens Nyheter 10/2 Hela teorin bakom eurosamarbetet sätts på prov http://www.dn.se/ekonomi/hela-teorin-bakom-eurosamarbetet-satts-pa-prov-1.1042767
Västerbottens kuriren 11/2 signerat - Karin rebas:Se upp för den grekiska sjukan http://www.vk.se/Article.jsp?article=329754
Dagens Nyheter 11/2 DN:s Henrik Brors om Grekland: Osäkerheten kan sprida sig till fler länderhttp://www.dn.se/ekonomi/dns-henrik-brors-om-grekland-osakerheten-kan-sprida-sig-till-fler-lander-1.1043684
Dagens Arena Euron i förtroendekris http://www.dagensarena.se/text/2010/02/euron-i-fortroendekris
Sydsvenskan 14/2 Investerarna flyr EMU och Greklandssmittan http://sydsvenskan.se/ekonomi/article629575/Investerarna-flyr-EMU-och-Greklandssmittan.html
SvD 15/2 Grekland avvisar ökade krav från EU http://www.svd.se/nyheter/utrikes/grekland-avvisar-okade-krav-fran-eu_4269405.svd
Sverige är inte med i EMU
och det kan vi tacka svenska folket för. Visst är det litet opraktisk med en annan valuta när man turistar eller har affärer med EMU-europa. Men det innebär att vi har kvar en monetär gräns kring vårt land.Jag säger inte att denna kan stoppa all ofärd men inom den gränsen kan vi använda andra motmedel än exempelvis Grekland eftersom vi i den delen inte sålt ut vårt försvar. Redan vid EMU-omröstningen sa det svenska folket, som många "förståsigpåare" kallade nationalistiska tokar, att det är inte rimligt att våra finansiella förhållande skall mötas med samma åtgärder som ett Italien eller Grekland eller ens Frankrike. Alla länderna har egna regeringar och ekonomi, arbetsförhållanden och investeringar är beroende av regeringarnas åtgärder och strukturen på näringslivet som också är helt olika. Då måste det vara rimligt att olika finansiella och penningpolitiska åtgärder vidtas med beaktande just av förhållandena lokalt.
EMU bär ytterst skulden till krisen.
Om man centraliserar allt till Bryssel eller annan europeisk centralort så bakbinder man de politiska instanserna när det gäller motåtgärder. Detta gäller inte minst Grekland där en tidigare regering dolt det ekonomiska fiaskot för att just kvala in i EMU. Enda botemedlet blir då att skära ner all social verksamhet till en absolut miniminivå, höja pensionsåldrar osv. Det är inte underligt att demonstranter bränner EU-flaggan på Athens gator. Jag förstår dem. Och kan inte annat än känna olust eftersom krisen är en direkt följd av den enkelspårighet som följer med EMU och direkt riktar uppmärksamheten på den odemokratiska kärnan i EU-gemenskapen.
Bra att Sverige slapp euron
Jag instämmer verkligen med Björn Elmbrants slutsats: Nej, solidaritet står inte högt i kurs för högerregeringarna inom EU. Hjälper vi Grekland är vi tvungna att rycka ut med ekonomiska stödprogram till Spanien och Portugal också, befarar EU:s regeringschefer. Men Reinfeldts och de andra EU-topparnas ängslighet och snålhet kan komma att bedra visheten. Utan några genomtänkta stödinsatser för Sydeuropa kommer euron under valutaspekulanternas fortsatta press. Två slutsatser kan för dagen dras: Det var bra att Sverige slapp euron. Finansturbulensen fortsätter.
söndag 14 februari 2010
Apoteksbluffen
Nu skall ni var vinstgivande alla sjuka.
Apotek Hjärtat är en svensk apotekskedja. Bolaget ägs av riskkapitalbolaget Altor och förvärvade i november 2009 206 apotek från Apoteket AB i samband med att Högerregeringen sålde ut stora delar av den offentligägda apotekskoncernen. Genom avregleringen skulle apotekare kunna starta eget och driva verksamheten bättre, sa Mats Odell, som själv är företagare i sjukvårdssfären. Mats Odell sa också något om ökad konkurrens men att det är lögn framgår redan av avregleringsplanen där man avser att sälja ut apoteken i stora block. Detta innebär att man övergår från ett statligt kontrollerat försäljningssystem av mediciner där priserna kunnat pressas genom konkurrens mellan olika läkenedelstillverkare till ett oligopoluppdelat apotekssverige med mindre möjligheter att pressa priser och dessutom vinstuttag. Det var nu många apotek som bytte namn från hederliga Hjorten, Lejonet, Höken till det mer PR-mässiga Hjärtat. Det är ju nästan så man får snörp Alla Hjärtans Dag.
Länge Leve Livet!
Inför öppningsevenemanget kring Alla Hjärtans dag så hade man i alla borgerliga tidningarlandet runt helsidesannonser med denna bild Länge Leve Livet!
Titeln är stöld
Titeln som naturligtvis inte har något med apotek har smarta PR-knuttar stulit från en svensk film från vägverket om vådan att dricka bakom ratten och ursprungligen en svensk visa
Silvermåne, stjärnekrans
Länge leve livet!
Vackrare än någonstans
Länge leve livet!
En jord där vi bor, längtar och tror
Länge leve livet!
Där ett frö slår rot och gror
Länge leve kärleken och lusten till livet!
Blir allting som förut?
Under bilden skriver man: För att du ska känna dig trygg med oss redan från dag ett, är det några saker vi vill att du ska veta om:
1. Hos oss på Apotek Hjärtat möter du samma erfarna och hängivna apoteksspecialister som du är van vid - eftersom personalen från gamla apoteket jobbar kvar.
2. Apotek Hjärtat kommer att ha samma säkra läkemedelshantering som du är van vid.
3. Ditt högkostnadsskydd och dina e-recept fungerar hos Apotek Hjärtat - precis som förutMen om allt blir som förut varför sålde då högerregeringen ut en fungerande apoteksrörelse? Dessutom till riskkapitalbolag som ju måste ha en gruvlig vinst på sina satsade pengar och där investerare i Altors fonder är registrerade i skatteparadiset Jersey och alltså undandrar sig svensk beskattning. Slutsats dels så splittrar man ett fungerande system, överför apoteken till vinstmaximeringsprincipen och dessutom omöjliggörs vinstbeskattning fullt ut. Man måste vara företagare själv i branschen, som Odell, för att göra något så fiffigt.
Varför heter vi Apotek Hjärtat?
frågar man i apoteksannonsen. Jo, för att hjärtat symboliserar livet och det är för att göra ditt, din familjs och alla människors liv så friskt som möjligt som vi finns. Man kan bara utbrista i Haleluja, Haleluja och låta bli att elakt påminna om att apotelket numera ägs av riskkapitalbolag som på ett eller annat sätt vill mjölka sin guldko. Eller är någon som tror att Altor och dess investerare på något sätt är idealistiska hjälpare?
Man hycklar vidare i annonsen
Vem du än är, och vad du än behöver, kommer vi på Apotek Hjärtat alltid att utgå från dig och ditt liv. Men med en vidare syn på hälsa och välbefinnande blir självklart kraven på oss högre. Därför tänker vi ha ett bredare produktutbud, bättre utvecklade tjänster, klokare öppettider och en mer personlig rådgivning än vad du är van vid. Och viktigast av allt - vi tänker bli svenska mästare på att förstå och lyssna på dig och vad just du behöver. Haleluja, Haleluja
Att man kan få betalt som PR-människa för att skriva något så kladdigt osant och hycklande att det blir patetiskt.
Utförsäljningen av vår egendom
Ett av Högerregeringens mest skamliga tilltag är detta just att sälja ut offentlig - av oss alla ägd - egendom till massa kapitalister som vill tjäna pengar på oss. Högermänniskorna har nämligen den konstiga tanken att det är bätter att vinst av verksamhet hamnar i privata fickor och berikar ett fåtal istället för att eventuellt överskott skall komma oss alla till del. Och de har ju lovat att fortsätta med detta om de får förtroendet ännu en mandatperiod. Vill du det?
Tänk efter finns en enda "avreglering" eller utförsäljning offentlig verksamhet som föranlett bättre service eller lägre priser?
Apotek Hjärtat är en svensk apotekskedja. Bolaget ägs av riskkapitalbolaget Altor och förvärvade i november 2009 206 apotek från Apoteket AB i samband med att Högerregeringen sålde ut stora delar av den offentligägda apotekskoncernen. Genom avregleringen skulle apotekare kunna starta eget och driva verksamheten bättre, sa Mats Odell, som själv är företagare i sjukvårdssfären. Mats Odell sa också något om ökad konkurrens men att det är lögn framgår redan av avregleringsplanen där man avser att sälja ut apoteken i stora block. Detta innebär att man övergår från ett statligt kontrollerat försäljningssystem av mediciner där priserna kunnat pressas genom konkurrens mellan olika läkenedelstillverkare till ett oligopoluppdelat apotekssverige med mindre möjligheter att pressa priser och dessutom vinstuttag. Det var nu många apotek som bytte namn från hederliga Hjorten, Lejonet, Höken till det mer PR-mässiga Hjärtat. Det är ju nästan så man får snörp Alla Hjärtans Dag.
Länge Leve Livet!
Inför öppningsevenemanget kring Alla Hjärtans dag så hade man i alla borgerliga tidningarlandet runt helsidesannonser med denna bild Länge Leve Livet!
Titeln är stöld
Titeln som naturligtvis inte har något med apotek har smarta PR-knuttar stulit från en svensk film från vägverket om vådan att dricka bakom ratten och ursprungligen en svensk visa
Silvermåne, stjärnekrans
Länge leve livet!
Vackrare än någonstans
Länge leve livet!
En jord där vi bor, längtar och tror
Länge leve livet!
Där ett frö slår rot och gror
Länge leve kärleken och lusten till livet!
Blir allting som förut?
Under bilden skriver man: För att du ska känna dig trygg med oss redan från dag ett, är det några saker vi vill att du ska veta om:
1. Hos oss på Apotek Hjärtat möter du samma erfarna och hängivna apoteksspecialister som du är van vid - eftersom personalen från gamla apoteket jobbar kvar.
2. Apotek Hjärtat kommer att ha samma säkra läkemedelshantering som du är van vid.
3. Ditt högkostnadsskydd och dina e-recept fungerar hos Apotek Hjärtat - precis som förutMen om allt blir som förut varför sålde då högerregeringen ut en fungerande apoteksrörelse? Dessutom till riskkapitalbolag som ju måste ha en gruvlig vinst på sina satsade pengar och där investerare i Altors fonder är registrerade i skatteparadiset Jersey och alltså undandrar sig svensk beskattning. Slutsats dels så splittrar man ett fungerande system, överför apoteken till vinstmaximeringsprincipen och dessutom omöjliggörs vinstbeskattning fullt ut. Man måste vara företagare själv i branschen, som Odell, för att göra något så fiffigt.
Varför heter vi Apotek Hjärtat?
frågar man i apoteksannonsen. Jo, för att hjärtat symboliserar livet och det är för att göra ditt, din familjs och alla människors liv så friskt som möjligt som vi finns. Man kan bara utbrista i Haleluja, Haleluja och låta bli att elakt påminna om att apotelket numera ägs av riskkapitalbolag som på ett eller annat sätt vill mjölka sin guldko. Eller är någon som tror att Altor och dess investerare på något sätt är idealistiska hjälpare?
Man hycklar vidare i annonsen
Vem du än är, och vad du än behöver, kommer vi på Apotek Hjärtat alltid att utgå från dig och ditt liv. Men med en vidare syn på hälsa och välbefinnande blir självklart kraven på oss högre. Därför tänker vi ha ett bredare produktutbud, bättre utvecklade tjänster, klokare öppettider och en mer personlig rådgivning än vad du är van vid. Och viktigast av allt - vi tänker bli svenska mästare på att förstå och lyssna på dig och vad just du behöver. Haleluja, Haleluja
Att man kan få betalt som PR-människa för att skriva något så kladdigt osant och hycklande att det blir patetiskt.
Utförsäljningen av vår egendom
Ett av Högerregeringens mest skamliga tilltag är detta just att sälja ut offentlig - av oss alla ägd - egendom till massa kapitalister som vill tjäna pengar på oss. Högermänniskorna har nämligen den konstiga tanken att det är bätter att vinst av verksamhet hamnar i privata fickor och berikar ett fåtal istället för att eventuellt överskott skall komma oss alla till del. Och de har ju lovat att fortsätta med detta om de får förtroendet ännu en mandatperiod. Vill du det?
Tänk efter finns en enda "avreglering" eller utförsäljning offentlig verksamhet som föranlett bättre service eller lägre priser?
fredag 12 februari 2010
Kovs i taket, gvevar, bonusdivektövev och bavonev inföv valet skall vi bli feministev!
Avbetavpavti, gu bevavsch
Förra gången det begavs sig till val så lyckades vi knåda om i vavt fall fasaden till ett avbetavpavti, gu bevavsch. Och valboskapen gick på det. Sedan näv vi väl satt på tabuvettevna så genomfövde vi skattesänkning föv oss vika med belopp som Bildtvegevingen bava kunde dvömma om. Föv att visa att vi vevkligen inte menade allvav med nya avbetvpavtievet så sköt vi a-kassan i sank, fövsämvade sjukfövmånevna och inskvänkev kollektivavtalsvätten. Vi beskattav också helt sinnesjukt de som hav det sämst i samhället: pensionävev, sjuka och avbetslösa mest av alla inkomsthavave. Tanken hävmed äv att alla i medelklassen skall genom sävskilda jobbskatteavdvag, som vi höjev nu inföv valet, mutas att ställa upp på oss i övevklassen. Vi säljev också ut offentliga sektovn så att vi kan tjäna pengav på alla och envav
Pensionävev hållev på att genomskåda oss
Näv det bliv föv uppenbavt att vi gynnav de vika så skickav vi ut Veinfeldt, Odell och Bovg att kvama kollektivavtal, tala om avbetsvätt och skälla på bonusar. De kan ju nästan inte hålla sig föv skvatt och vi skattav fövståss ännu högve i våva salongev, där vi talav om aktieutdelningav och våva fina hus, för vilka vi betalav samma skatt som tovpavstugov. Huv kunde det gå så läte att luva hela valmanskåven?! Pensionävevna har ju vavit missnöjda eftevsom vanliga pensionävev jämfövt med löntagave betalav mellan 3000 - 17.000 kr mev i skatt om åvet på gvund av vad vi kallav jobbskatteavdvag. Detta med jobbskatteavdvag äv en sådan däv spetfundighet som vi bvukav använda istället föv att ljuga - i allva stövsta fövtvoende kan jag avslöja föv dig att jobbskatteavdvaget inte gett ett enda nytt jobb. Men det tänkev vi fovtsätta att vava spetsfundiga om.
Däföv vekommendevav vi att även de äldre mutas
Det enklaste sättet att tysta kvitikev äv att slänga till dem en hundving. Bava vi nu fåv våd att yttevligave gödsla medelklassboskapen med så måste vi fövsöka få fvam också något att slänga i gapet på de gamle. Kan vi åtminstone inte lova något föve valet och villkova det på ett sådant sätt att det inte kan utkvävas? Jo vi skikav ut Gövan Kådis och lovav både det ena och det andva. Sedan kan väl Bovg få säga något om att pensionävevna ståv på tuv "om nu det ekonomiska läget det tillåtev".
Kvinnovna äv ju ett kapitel föv sig.
Kvinnovna envisas ju att vösta med bvösten, jag menav med könet, nej med de vödgvöna... ja fövvesten det äv väl samma sak. Då kanske de andva vinnev hemska tanke och åtev sättev oss på undantag och beskattav oss mev vättvist. Den däv Bovg hav vedan visat fvamföttevna och påståv sig vava feminist och det äv väl dävföv han pvatav skit och gåv omkving med hästsvans. Men nu skall de övviga också pvata meva skit... feminism. Veinfeldt fåv väl måla ögonfvansavna och se än mev hundlik ut. Litovin kan väl skaffa sig någon ny bvutta och och le litet mev femnistiskt än att grina med skitåv. Odell kan väl skaffa sig en halskedja av guld med kors på och pvata om kvotering bland divektövevna, Bjövklund fåv väl gömma vidspöet och pvofileva sig mev om fövskola föv alla småbavn medan katastvofen Maud måste fövses med munkavel ellev evsättas av Uvsula.
Det nya kvinnopavtiet
Ja, föv att vinna valet så kan vi väl alla vava feministev. Ellev huv, gvevav, bonusdivektövev och bavonev. Feministev äv vi allihopa, även vi mansgvisav. Eftev valet kan vi vika ju bli som vi bvukav vava, skål för valsegev föv nya kvinnopavtiet!
Förra gången det begavs sig till val så lyckades vi knåda om i vavt fall fasaden till ett avbetavpavti, gu bevavsch. Och valboskapen gick på det. Sedan näv vi väl satt på tabuvettevna så genomfövde vi skattesänkning föv oss vika med belopp som Bildtvegevingen bava kunde dvömma om. Föv att visa att vi vevkligen inte menade allvav med nya avbetvpavtievet så sköt vi a-kassan i sank, fövsämvade sjukfövmånevna och inskvänkev kollektivavtalsvätten. Vi beskattav också helt sinnesjukt de som hav det sämst i samhället: pensionävev, sjuka och avbetslösa mest av alla inkomsthavave. Tanken hävmed äv att alla i medelklassen skall genom sävskilda jobbskatteavdvag, som vi höjev nu inföv valet, mutas att ställa upp på oss i övevklassen. Vi säljev också ut offentliga sektovn så att vi kan tjäna pengav på alla och envav
Pensionävev hållev på att genomskåda oss
Näv det bliv föv uppenbavt att vi gynnav de vika så skickav vi ut Veinfeldt, Odell och Bovg att kvama kollektivavtal, tala om avbetsvätt och skälla på bonusar. De kan ju nästan inte hålla sig föv skvatt och vi skattav fövståss ännu högve i våva salongev, där vi talav om aktieutdelningav och våva fina hus, för vilka vi betalav samma skatt som tovpavstugov. Huv kunde det gå så läte att luva hela valmanskåven?! Pensionävevna har ju vavit missnöjda eftevsom vanliga pensionävev jämfövt med löntagave betalav mellan 3000 - 17.000 kr mev i skatt om åvet på gvund av vad vi kallav jobbskatteavdvag. Detta med jobbskatteavdvag äv en sådan däv spetfundighet som vi bvukav använda istället föv att ljuga - i allva stövsta fövtvoende kan jag avslöja föv dig att jobbskatteavdvaget inte gett ett enda nytt jobb. Men det tänkev vi fovtsätta att vava spetsfundiga om.
Däföv vekommendevav vi att även de äldre mutas
Det enklaste sättet att tysta kvitikev äv att slänga till dem en hundving. Bava vi nu fåv våd att yttevligave gödsla medelklassboskapen med så måste vi fövsöka få fvam också något att slänga i gapet på de gamle. Kan vi åtminstone inte lova något föve valet och villkova det på ett sådant sätt att det inte kan utkvävas? Jo vi skikav ut Gövan Kådis och lovav både det ena och det andva. Sedan kan väl Bovg få säga något om att pensionävevna ståv på tuv "om nu det ekonomiska läget det tillåtev".
Kvinnovna äv ju ett kapitel föv sig.
Kvinnovna envisas ju att vösta med bvösten, jag menav med könet, nej med de vödgvöna... ja fövvesten det äv väl samma sak. Då kanske de andva vinnev hemska tanke och åtev sättev oss på undantag och beskattav oss mev vättvist. Den däv Bovg hav vedan visat fvamföttevna och påståv sig vava feminist och det äv väl dävföv han pvatav skit och gåv omkving med hästsvans. Men nu skall de övviga också pvata meva skit... feminism. Veinfeldt fåv väl måla ögonfvansavna och se än mev hundlik ut. Litovin kan väl skaffa sig någon ny bvutta och och le litet mev femnistiskt än att grina med skitåv. Odell kan väl skaffa sig en halskedja av guld med kors på och pvata om kvotering bland divektövevna, Bjövklund fåv väl gömma vidspöet och pvofileva sig mev om fövskola föv alla småbavn medan katastvofen Maud måste fövses med munkavel ellev evsättas av Uvsula.
Det nya kvinnopavtiet
Ja, föv att vinna valet så kan vi väl alla vava feministev. Ellev huv, gvevav, bonusdivektövev och bavonev. Feministev äv vi allihopa, även vi mansgvisav. Eftev valet kan vi vika ju bli som vi bvukav vava, skål för valsegev föv nya kvinnopavtiet!
Dumma hundar pissar mest - andra gottar sig vid lyktstolpens sken.
I dagens 11/2 Sydsvenskan har Olle Lönnaeus en krönika med rubriken "Föredrar du Sahlin eller lyktstolpar?" (http://sydsvenskan.se/kronikorer/ollelonnaeus/article628902/Foredrar-du-Sahlin-eller-lyltstolpar.html) Man blir något förvånad eftersom ju Lönnaeus brukar vara mer städad än att som en pinknödig borgerlig hund söka någon att pissa på. Nu visar det sig att Olle Lönnaeus egentligen skriver om "sociala medier och riksdagsvalet" - påstår han i alla fall.
Även om man inte pissar själv så kan man gotta sig i det
I sitt datorsökande får Olle upp frågan upp på Facebook: "Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin?" Han förkastar förslaget bli förbannad till förmån för ett leende innan han går vidare. Han berättar att på kort tid har Facebookgrupper av typen "Kan den här X få fler fans än Y?" vuxit som svampar på nätet. Och han kan inte låta bli att gotta sig i att vid skrivandet redan 89 282 personer gått med i Mona Sahlin och lyktstolpe-gruppen. Konkurrenten "Kan den här soptunnan få fler fans än Fredrik Reinfeldt?" hade bara samlat 39 907 anhängare.
Ja, det finns fler dumheter på nätet...
Olles reaktion har psykologiskt djup: Har folk inget vettigt att göra? Han berättar - för att inte kunna påstås gotta sig detta med lyktstolpen - att det finns andra som blir lika fyndigt mobbade: "Kan den här bananen få fler fans än Gudrun Schyman?", "Kan det här kärnkraftverket få fler fans än Maria Wetterstrand?", "Kan den här vargen få fler fans än Andreas Carlgren?" Populistisk nätmobbning om man inte tycker det är kul, säger Olle, gräsrötternas politiska opinionsbildning... om man gillar det. Saken blir ju inte bättre för att dessa kampanjer sker i anonymitetens fega mod.
Soptunna eller lyktstolpe?
I krönikans rubrik är det rafinerat återgett Facebooks sammankoppling mellan vår partiledare Mona Sahlin och en lyktstolpe. Till nöds - om uttrycket tillåts - så kan man ju utesluta den pissnödiga borgerliga pekinesern och istället vara tacksam över kopplingen till lykta, ljus och upplysning. Då är det ju onekligen värre för soptunnan med alltifrån tomma tunnor skramlar mest till dess funktion att innehålla sopor. Och det är ju en ganska adekvat beskrivning av Reinfeldt och hans högerpolitik eller regeringsorganet Sydsvenskans politiska bevakning. Men det var inte jag som drog upp ursprungsuttrycket... Och hur man ens kan komma att tänka på "politisk opinionsbildning" när det bara är skamlösheter.
...allvarligt demokratiskt problem!
Det sägs att sociala medier ska spela en större roll än någonsin i valet 2010. Om det är den här klassen på denna roll så är detta ett allvarligt demokratiskt problem. Man kan ju undra varthän informationen förvisas när det är lättare att skriva dumheter om en soptunna eller som en pissnödig hund jämföra någon med en lyktstolpe. Detta har Olle Lönnaeus eller oberoende liberala regeringsorganet Sydsvenskan ingen uppfattning om. Men det har jag åsikter om, vilka jag hoppas framskymtar av det skrivna.
Även om man inte pissar själv så kan man gotta sig i det
I sitt datorsökande får Olle upp frågan upp på Facebook: "Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin?" Han förkastar förslaget bli förbannad till förmån för ett leende innan han går vidare. Han berättar att på kort tid har Facebookgrupper av typen "Kan den här X få fler fans än Y?" vuxit som svampar på nätet. Och han kan inte låta bli att gotta sig i att vid skrivandet redan 89 282 personer gått med i Mona Sahlin och lyktstolpe-gruppen. Konkurrenten "Kan den här soptunnan få fler fans än Fredrik Reinfeldt?" hade bara samlat 39 907 anhängare.
Ja, det finns fler dumheter på nätet...
Olles reaktion har psykologiskt djup: Har folk inget vettigt att göra? Han berättar - för att inte kunna påstås gotta sig detta med lyktstolpen - att det finns andra som blir lika fyndigt mobbade: "Kan den här bananen få fler fans än Gudrun Schyman?", "Kan det här kärnkraftverket få fler fans än Maria Wetterstrand?", "Kan den här vargen få fler fans än Andreas Carlgren?" Populistisk nätmobbning om man inte tycker det är kul, säger Olle, gräsrötternas politiska opinionsbildning... om man gillar det. Saken blir ju inte bättre för att dessa kampanjer sker i anonymitetens fega mod.
Soptunna eller lyktstolpe?
I krönikans rubrik är det rafinerat återgett Facebooks sammankoppling mellan vår partiledare Mona Sahlin och en lyktstolpe. Till nöds - om uttrycket tillåts - så kan man ju utesluta den pissnödiga borgerliga pekinesern och istället vara tacksam över kopplingen till lykta, ljus och upplysning. Då är det ju onekligen värre för soptunnan med alltifrån tomma tunnor skramlar mest till dess funktion att innehålla sopor. Och det är ju en ganska adekvat beskrivning av Reinfeldt och hans högerpolitik eller regeringsorganet Sydsvenskans politiska bevakning. Men det var inte jag som drog upp ursprungsuttrycket... Och hur man ens kan komma att tänka på "politisk opinionsbildning" när det bara är skamlösheter.
...allvarligt demokratiskt problem!
Det sägs att sociala medier ska spela en större roll än någonsin i valet 2010. Om det är den här klassen på denna roll så är detta ett allvarligt demokratiskt problem. Man kan ju undra varthän informationen förvisas när det är lättare att skriva dumheter om en soptunna eller som en pissnödig hund jämföra någon med en lyktstolpe. Detta har Olle Lönnaeus eller oberoende liberala regeringsorganet Sydsvenskan ingen uppfattning om. Men det har jag åsikter om, vilka jag hoppas framskymtar av det skrivna.
tisdag 9 februari 2010
De rika vill inte bara vara rika - de vill ha förmögenhet också
Inlägg från Skattebetalarnas förening
I dagens DN 8/2 upplåts debattsidan åt Skattebetalarnas förening(http://www.dn.se/opinion/debatt/rik-pappa-ar-viktigare-an-talang-och-utbildning-1.1040979), som precis som Högerregeringen arbetar för sänkt skatt till höginkomsttagare och sparsamhet när det gäller skattepengar, läs snålhet med sociala utgifter. Skattebetalare är vi ju alla men det finns en del skattebetalare det är särskilt synd om, nämligen de som p.g.a. progressivitet betalar mer än vi andra. Det är tre av deras ledande gestalter, varav den ena ärligt uppger att han är VD för kansliet medan de två övriga för att ge sken av objektivitet kallar sig nationalekonomer; det är ju inte direkt ljug eftersom de förutom sina uppdrag för Skattebetalarföreningen gjort sina akademiska studier. Man försöker m.a.o. få det att se ut som som om det skulle vara besläktat med vetenskap det man säger. Rubriken är ”Rik pappa är viktigare än talang och utbildning” och ämnet naturligtvis att skatterna på höga löner är för höga för att man skall kunna bygga upp någon förmögenhet.
Var bor de rika och var bor de fattiga
Det kan vara intressant att veta - med siffror från 2007 - att de rikaste och de fattigaste kommunerna, med avseende på invånarnas finansiella tillgångar, ligger i Stockholms och Skåne län. Stockholmskommunerna Danderyd, Lidingö och Täby samt Skånekommunerna Lomma, Vellinge och Båstad toppar listan. Danderyd ligger högst med ett medianvärde på 218.000 kronor i finansiella tillgångar för befolkningen över 20 år. I botten finns kommuner som Botkyrka, Landskrona, Malmö och Södertälje, där medianvärdet är runt 30.000 kronor. Det som inte nämns i artikeln är faktiskt att i samtliga rika kommuner är det markant lägre kommunalskatt och där är man sämst med att ta emot nya invandrare och hemlösa.
Skattebetalarnas undersökning
Man har gjort en undersökning med 4.000 svenska hushåll och den visar helt förvånansvärt i ett land med ärftlig monarki, en massa fideikomisstjaf och vidsynta förmåner för näringslivets toppar: Mycket svagt samband mellan arbetsinkomst och nettoförmögenhet. Trots Sveriges mycket jämna inkomstfördelning – med hela den breda medelklassen i ett väldigt ihoptryckt inkomstspann – är skillnaderna i levnadsstandard betydande. Förklaringen är att tillgångarna är extremt ojämnt fördelade. Ett fåtal är rejält förmögna. För dem som inte ärvt pengar eller haft turen att vid rätt tillfälle köpa hus i en tillväxtregion, är vägen stängd. Det går inte att bygga upp en förmögenhet genom en vanlig lönekarriär. Om vi vill jämna ut standardskillnaderna, framhåller Skattebetalarföreningen, är enda rimliga lösningen att kraftigt sänka det totala skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet. Följderna av detta på det sociala området ingick inte i undersökningen, därför att skatt inte bara är en pålaga utan förutsättningen för ett solidariskt samhälle.
Intressanta förmögenhetssiffror
Hela 40 procent av befolkningen har ingen eller negativ nettoförmögenhet men det är ju inte dem som skattebetalarnas förening ömmar för eftersom de inte är skattebetalare av rang. Sedan kommer stora grupper av "den breda medelklassen" som har "förfärande små reserver", medelhushållet har i genomsnitt cirka 40.000 kronor i nettoförmögenhet, dvs samlade tillgångar inklusive bostad minus skulder och ungefär lika mycket i finansiella tillgångar. Däremot pekar man med förståelig avundsjuka på nettoförmögenheten hos den näst högsta tiondelen av befolkningen med genomsnittlig nettoförmögenhet på 1,3 miljoner, 32 gånger mer än för medelhushållet eller på den rikaste en procent av hushållen, som äger nästan 20 procent av den samlade förmögenhetsmassan. Utan att vara avundsjuk kan man ju tycka att detta är säreget.
Nå hur skall man då lösa detta för sina medelklassväljare?
"Eftersom inkomsterna är så jämnt fördelade, särskilt efter skatt, kan nästan ingen ackumulera ett kapital genom arbete. Sambandet mellan inkomst och förmögenhet har i stort sett helt kopplats ur i Sverige. Om vi vill jämna ut standardskillnaderna är enda rimliga lösningen att kraftigt sänka det totala skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet". Och detta skulle inte ge bonusdirektörena och alla miljoninkomsttagare möjligheter att bygga ännu större förmögenhetsmassor? Ja, den frågan är väl den som alla medlemmar i skattebetalarföreningen får ställa sig. Eller tänker ni igen bli blåsta av smarta och välbetalda "nationalekonomer"? Och ni i medelklassen får nog dras med er avundsjuka om ni inte röstar rödgrönt.
"Vårt arbete ger resultat"
PÅ skattebetalarnas hemsida hittar man orsaken till att föreningen inte arbetar med det mest näraliggande om man vill utjämna förmögenhetsförhållandena, nämligen arvs-, fastighets- och förmögenhetsskatt. Man berättar att "Envetet arbete mot de allt högre boendeskatterna och den skadliga förmögenhetsskatten har gett resultat. Förmögenhetsskatten avskaffades helt 2007 och fastighetsskatten ersattes 2008 med en kommunal avgift". Det är bl.a. dessa skattesänkningar som bl.a. gett riksdagens talman Per Westerberg (M) en total skattesänkning med 1 329 018 kr, utrikesministern Carl Bildt (M) 136 327 kr, finansminister Anders Borg (M) 26 798 kr, socialminister Göran Hägglund(KD) 25 429 kr, statsminister Fredrik Reinfeldt(M) 37 203 kr,
utbildningsminister Jan Björklund(FP) 33 203 kr, näringsminister Maud Olofsson (C) 22 113 kr. Så nog har de välbetalda fått skattesänkningar som. Som en jämförelse kan sägas att pensionärer med mycket lägre inkomster betalar mer skatt med upp till ca 18.000 kr per år än löntagare med samma inkomst. Så skattebetalarnas förenings idoga arbete har lett till att inkomsterna ökat för de välbärgade och skamligt minskat för den fattiga hälften av Sveriges befolkning. Att sänka skatten för övre medelklassen kan därför knappast ha högsta prioritet om man så säger.
Var finns den nödvändiga solidariteten?
Högerregeringen och Skattebetalarnas förening lever på den "goda sidan" av samhället och behöver därför inte oroa sig hur de skall klara försörjning, ev sjukdom eller arbetslöshet och avlägsen pension. Därför är solidaritet för dem en onödig kostnad. Det kan finnas anledning att upprepa vad Reinfeldt skrev i den av Schlingman redigerade boken "Det sovande folket" där det förklaras att "vi vill inte se ett samhälle där människor svälter men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras". Det hänvisas till absolut "existensminimum" och eget ansvarstagande när det gäller arbetslöshet, sjukdom och omsorg därför att annars kommer människan, "som av naturen är lat" att utnyttja systemen. Och då kan dessutom skatterna hållas låga.
Vill vi verkligen ha ett sådant högersamhälle? Det kan du ju fundera på fram till valet! Men då måste du bestämma dig!
I dagens DN 8/2 upplåts debattsidan åt Skattebetalarnas förening(http://www.dn.se/opinion/debatt/rik-pappa-ar-viktigare-an-talang-och-utbildning-1.1040979), som precis som Högerregeringen arbetar för sänkt skatt till höginkomsttagare och sparsamhet när det gäller skattepengar, läs snålhet med sociala utgifter. Skattebetalare är vi ju alla men det finns en del skattebetalare det är särskilt synd om, nämligen de som p.g.a. progressivitet betalar mer än vi andra. Det är tre av deras ledande gestalter, varav den ena ärligt uppger att han är VD för kansliet medan de två övriga för att ge sken av objektivitet kallar sig nationalekonomer; det är ju inte direkt ljug eftersom de förutom sina uppdrag för Skattebetalarföreningen gjort sina akademiska studier. Man försöker m.a.o. få det att se ut som som om det skulle vara besläktat med vetenskap det man säger. Rubriken är ”Rik pappa är viktigare än talang och utbildning” och ämnet naturligtvis att skatterna på höga löner är för höga för att man skall kunna bygga upp någon förmögenhet.
Var bor de rika och var bor de fattiga
Det kan vara intressant att veta - med siffror från 2007 - att de rikaste och de fattigaste kommunerna, med avseende på invånarnas finansiella tillgångar, ligger i Stockholms och Skåne län. Stockholmskommunerna Danderyd, Lidingö och Täby samt Skånekommunerna Lomma, Vellinge och Båstad toppar listan. Danderyd ligger högst med ett medianvärde på 218.000 kronor i finansiella tillgångar för befolkningen över 20 år. I botten finns kommuner som Botkyrka, Landskrona, Malmö och Södertälje, där medianvärdet är runt 30.000 kronor. Det som inte nämns i artikeln är faktiskt att i samtliga rika kommuner är det markant lägre kommunalskatt och där är man sämst med att ta emot nya invandrare och hemlösa.
Skattebetalarnas undersökning
Man har gjort en undersökning med 4.000 svenska hushåll och den visar helt förvånansvärt i ett land med ärftlig monarki, en massa fideikomisstjaf och vidsynta förmåner för näringslivets toppar: Mycket svagt samband mellan arbetsinkomst och nettoförmögenhet. Trots Sveriges mycket jämna inkomstfördelning – med hela den breda medelklassen i ett väldigt ihoptryckt inkomstspann – är skillnaderna i levnadsstandard betydande. Förklaringen är att tillgångarna är extremt ojämnt fördelade. Ett fåtal är rejält förmögna. För dem som inte ärvt pengar eller haft turen att vid rätt tillfälle köpa hus i en tillväxtregion, är vägen stängd. Det går inte att bygga upp en förmögenhet genom en vanlig lönekarriär. Om vi vill jämna ut standardskillnaderna, framhåller Skattebetalarföreningen, är enda rimliga lösningen att kraftigt sänka det totala skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet. Följderna av detta på det sociala området ingick inte i undersökningen, därför att skatt inte bara är en pålaga utan förutsättningen för ett solidariskt samhälle.
Intressanta förmögenhetssiffror
Hela 40 procent av befolkningen har ingen eller negativ nettoförmögenhet men det är ju inte dem som skattebetalarnas förening ömmar för eftersom de inte är skattebetalare av rang. Sedan kommer stora grupper av "den breda medelklassen" som har "förfärande små reserver", medelhushållet har i genomsnitt cirka 40.000 kronor i nettoförmögenhet, dvs samlade tillgångar inklusive bostad minus skulder och ungefär lika mycket i finansiella tillgångar. Däremot pekar man med förståelig avundsjuka på nettoförmögenheten hos den näst högsta tiondelen av befolkningen med genomsnittlig nettoförmögenhet på 1,3 miljoner, 32 gånger mer än för medelhushållet eller på den rikaste en procent av hushållen, som äger nästan 20 procent av den samlade förmögenhetsmassan. Utan att vara avundsjuk kan man ju tycka att detta är säreget.
Nå hur skall man då lösa detta för sina medelklassväljare?
"Eftersom inkomsterna är så jämnt fördelade, särskilt efter skatt, kan nästan ingen ackumulera ett kapital genom arbete. Sambandet mellan inkomst och förmögenhet har i stort sett helt kopplats ur i Sverige. Om vi vill jämna ut standardskillnaderna är enda rimliga lösningen att kraftigt sänka det totala skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet". Och detta skulle inte ge bonusdirektörena och alla miljoninkomsttagare möjligheter att bygga ännu större förmögenhetsmassor? Ja, den frågan är väl den som alla medlemmar i skattebetalarföreningen får ställa sig. Eller tänker ni igen bli blåsta av smarta och välbetalda "nationalekonomer"? Och ni i medelklassen får nog dras med er avundsjuka om ni inte röstar rödgrönt.
"Vårt arbete ger resultat"
PÅ skattebetalarnas hemsida hittar man orsaken till att föreningen inte arbetar med det mest näraliggande om man vill utjämna förmögenhetsförhållandena, nämligen arvs-, fastighets- och förmögenhetsskatt. Man berättar att "Envetet arbete mot de allt högre boendeskatterna och den skadliga förmögenhetsskatten har gett resultat. Förmögenhetsskatten avskaffades helt 2007 och fastighetsskatten ersattes 2008 med en kommunal avgift". Det är bl.a. dessa skattesänkningar som bl.a. gett riksdagens talman Per Westerberg (M) en total skattesänkning med 1 329 018 kr, utrikesministern Carl Bildt (M) 136 327 kr, finansminister Anders Borg (M) 26 798 kr, socialminister Göran Hägglund(KD) 25 429 kr, statsminister Fredrik Reinfeldt(M) 37 203 kr,
utbildningsminister Jan Björklund(FP) 33 203 kr, näringsminister Maud Olofsson (C) 22 113 kr. Så nog har de välbetalda fått skattesänkningar som. Som en jämförelse kan sägas att pensionärer med mycket lägre inkomster betalar mer skatt med upp till ca 18.000 kr per år än löntagare med samma inkomst. Så skattebetalarnas förenings idoga arbete har lett till att inkomsterna ökat för de välbärgade och skamligt minskat för den fattiga hälften av Sveriges befolkning. Att sänka skatten för övre medelklassen kan därför knappast ha högsta prioritet om man så säger.
Var finns den nödvändiga solidariteten?
Högerregeringen och Skattebetalarnas förening lever på den "goda sidan" av samhället och behöver därför inte oroa sig hur de skall klara försörjning, ev sjukdom eller arbetslöshet och avlägsen pension. Därför är solidaritet för dem en onödig kostnad. Det kan finnas anledning att upprepa vad Reinfeldt skrev i den av Schlingman redigerade boken "Det sovande folket" där det förklaras att "vi vill inte se ett samhälle där människor svälter men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras". Det hänvisas till absolut "existensminimum" och eget ansvarstagande när det gäller arbetslöshet, sjukdom och omsorg därför att annars kommer människan, "som av naturen är lat" att utnyttja systemen. Och då kan dessutom skatterna hållas låga.
Vill vi verkligen ha ett sådant högersamhälle? Det kan du ju fundera på fram till valet! Men då måste du bestämma dig!
fredag 5 februari 2010
Oärlig journalistik i Förintelsens skugga.
På sin hemsida har Skånskan etiska regler för kommentarer där det bl.a. står "alla inlägg ska vara sakliga och utformade med respekt för dem som omskrivs i artiklarna". Detta gäller uppenbarligen bara för dem som kommenterar medan journalisterna tydligen kan saklöst ta heder och ära av sina intervjuoffer. Tydligen är det så att gillar man inte vad en intervjuperson säger så kan tidningen friskt skära bort och redigera så att personens åsikter deformeras i sådan grad att det väcker allmän anstöt.
Inte felciterad men omredigerad
Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: "Israel har skapat en "varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/TRAFIK). Redan av artikel i Skånskan framgår det att svaret på den framställda frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och detta trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus andra svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Reepalu har också förtydligat sig Sydsvenskan den 30 januari(http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article625457/Dialogforum-skall-motverka-konflikter.html)
Pöbelstorm
På detta följde en storm av artiklar på olika bloggar (http://knuff.se/q/reepalu) som utmålade Reepalu som antisemit och judehatare eller som "Ilyameyr" som påstår sig ange "ett sansat perspektiv om Mellanöstern" och samtidigt annonserar "Sweden: Well on the Way To Becoming The First Islamist Republic of Europe" (http://www.ilyameyer.com/2010/02/sweden-well-on-way-to-becoming-first.html) för att nämna ett av de absurda exemplen. Det visar sig att det huvudsakligen rör sig om judiska aktivister och liberala skribenter som bara fullföljer en borgerlig agenda att smutskasta socialdemokratiska politiker. I Sydsvenskan lät man kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth med bihang av Olof Lavesson utbrista i en helsida "Ansvarslöst, Reepalu" (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article624972/Ansvarslost-Reepalu.html), journalisterna Lars Åberg (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html) och och Mats Skogkär (http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2010/01/27/kejsare-ilmar-ar-naken/), båda med sorgligt osakliga inlägg. Övriga borgerliga tidningar har följt i fotspåren där Barometern utmärkt sig genom att tala "Om Malmös skam"http://www.barometern.se/ledare/malmos-skam(1744904).gm
Intervjun avbröts då intervjuaren inte fick de åsikter han ville ha!
Den borgerliga pressen har naturligtvis inte varit intresserade av att bringa rätsida i detta men den 2 februari gjorde den intervjuande journalisten Andreas Lovén något så märkligt som att i konkurrenttidningen Sydsvenskan skriva och försvara sin artikel under rubriken ”Reepalu inte felciterad” http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html . Det är spännande läsning eftersom det visar sig att intervjun avbröts i förtid då oenighet om vad Reepalu fick uttrycka för åsikter uppkom "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Intervjuaren hade alltså färdiga åsikter om vad Reepalu fick säga. I detta halvfärdiga skick tilläts inte ens Reepalu att göra vissa justeringar av den slutliga texten för att inte bli missförstådd. Artikeln publicerades alltså utan de justeringar Reepalu ville ha in.
Intervjuaren tog bort vad han ansåg vara "oväsentligt svammel"
I artikeln påstår Andreas Lovén också att han har Reepalus epost-godkännande av artikelns citat. Detta bestrider Ilmar Reepalu i en slutreplik i Sydsvenskan den 4 februari. Den av båda godkända villkoret att Reepalu skulle få granska slutresultatet bl.a. därför att intervjun inte blev slutförd bröt Andreas Lovén alltså därför att han ansåg kompletteringarna vara "oväsentligt svammel". Alla torde vara överens om att Reepalu inte är antisemit eller judehatare ändå har Lovén lyckats genom sin manipulativa journalistik ge underlag för en rad skribenter med de påståendena. Egentligen kan man undra om det är någon i idé att Skånskan överhuvudtaget intervjuar personer eftersom man ju tydligen på redaktionen har redan färdiga föreställningar om vad artiklarna skall innehålla. När man dessutom har mage att försvara detta sätt att bedriva journalistik då har man glömt varenda bokstav i pressetiska regler. Och hur är med alla dessa överord och hatiska artiklar bland alla judiska och nyliberala bloggare och hos borgerliga tidningsredaktioner som spelat den pöbel, som utan minsta källkritik accepterat Lovéns falsarier. Nog ger de litet dålig smak förhoppnisnvis även hos Skånskans journalister
Reepalus tillrättaläggande otillbörligen fördröjt
Men historien är inte slut där. Papperstidningen Skånskan innehöll en dementi av Reepalu den 2 februari "Reepalu: Jag har aldrig skuldbelagt judar"(http://www.skanskan.se/article/20100204/OPINION/702049957/1061/OPINION/*/reepalu-jag-har-aldrig-skuldbelagt-judar). Eftersom detta var samma dag som journalisten Andreas Lovéns "genmäle" i konkurrentidiningen Sydsvenskan så fördröjde Skånskans webbredaktion - vad jag förstår avsiktligt - publiceringen av dementin till den 4 februari. Därmed bekräftar Skånskan det tjyv- och rackarspel som journalisterna på Skånska Dagbladet ägnar sig åt. Det framstår bara som en fortsättning på desinformationen där man kallt utnyttjar sin publicistiska maktposition. Jag var också dum nog att tro att jag skulle få in en insändare i Skånskan om saken (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754).
Skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut
Detta skånskans skamgrepp har tyvärr kommit att skymma en intellektuell och etisk huvudfråga som hänger samman med respekten för Förintelsen och vad den symboliserar av mänsklig ondska. Kan man som Reepalu gjorde tala om två saker på en gång, nämligen samtidigt som man tar avstånd från antisemitism och övergrepp mot judar också yttra legitim kritik av staten Israel exempelvis mot 22-dagarskriget och bosättningarna på ockuperat område? Om detta har bl.a. Göran Rosenberg skrivit apropå Goldstonerapporten i DN den 7 oktober 2009 "Israels mjuka makt" http://www.dn.se/opinion/kolumner/israels-mjuka-makt-1.968738 "...Än en gång tycks dock Israels specifika form av mjuk makt, soft power, ha fungerat; makten att med tillvitelser om otillbörliga motiv oskadliggöra en tillbörlig kritik av Israels politik. Och i detta fall, makten att förvandla frågan om Israels brott i Gaza till frågan om Richard Goldstones brott mot Israel... Än en gång leker därmed Israel med elden. Än en gång har skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut för kortsiktiga politiska syften. Än en gång har minnet av Auschwitz missbrukats och förringats. Kan det vara en tankeställare?
Inte felciterad men omredigerad
Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: "Israel har skapat en "varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/TRAFIK). Redan av artikel i Skånskan framgår det att svaret på den framställda frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och detta trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus andra svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Reepalu har också förtydligat sig Sydsvenskan den 30 januari(http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article625457/Dialogforum-skall-motverka-konflikter.html)
Pöbelstorm
På detta följde en storm av artiklar på olika bloggar (http://knuff.se/q/reepalu) som utmålade Reepalu som antisemit och judehatare eller som "Ilyameyr" som påstår sig ange "ett sansat perspektiv om Mellanöstern" och samtidigt annonserar "Sweden: Well on the Way To Becoming The First Islamist Republic of Europe" (http://www.ilyameyer.com/2010/02/sweden-well-on-way-to-becoming-first.html) för att nämna ett av de absurda exemplen. Det visar sig att det huvudsakligen rör sig om judiska aktivister och liberala skribenter som bara fullföljer en borgerlig agenda att smutskasta socialdemokratiska politiker. I Sydsvenskan lät man kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth med bihang av Olof Lavesson utbrista i en helsida "Ansvarslöst, Reepalu" (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article624972/Ansvarslost-Reepalu.html), journalisterna Lars Åberg (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html) och och Mats Skogkär (http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2010/01/27/kejsare-ilmar-ar-naken/), båda med sorgligt osakliga inlägg. Övriga borgerliga tidningar har följt i fotspåren där Barometern utmärkt sig genom att tala "Om Malmös skam"http://www.barometern.se/ledare/malmos-skam(1744904).gm
Intervjun avbröts då intervjuaren inte fick de åsikter han ville ha!
Den borgerliga pressen har naturligtvis inte varit intresserade av att bringa rätsida i detta men den 2 februari gjorde den intervjuande journalisten Andreas Lovén något så märkligt som att i konkurrenttidningen Sydsvenskan skriva och försvara sin artikel under rubriken ”Reepalu inte felciterad” http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html . Det är spännande läsning eftersom det visar sig att intervjun avbröts i förtid då oenighet om vad Reepalu fick uttrycka för åsikter uppkom "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Intervjuaren hade alltså färdiga åsikter om vad Reepalu fick säga. I detta halvfärdiga skick tilläts inte ens Reepalu att göra vissa justeringar av den slutliga texten för att inte bli missförstådd. Artikeln publicerades alltså utan de justeringar Reepalu ville ha in.
Intervjuaren tog bort vad han ansåg vara "oväsentligt svammel"
I artikeln påstår Andreas Lovén också att han har Reepalus epost-godkännande av artikelns citat. Detta bestrider Ilmar Reepalu i en slutreplik i Sydsvenskan den 4 februari. Den av båda godkända villkoret att Reepalu skulle få granska slutresultatet bl.a. därför att intervjun inte blev slutförd bröt Andreas Lovén alltså därför att han ansåg kompletteringarna vara "oväsentligt svammel". Alla torde vara överens om att Reepalu inte är antisemit eller judehatare ändå har Lovén lyckats genom sin manipulativa journalistik ge underlag för en rad skribenter med de påståendena. Egentligen kan man undra om det är någon i idé att Skånskan överhuvudtaget intervjuar personer eftersom man ju tydligen på redaktionen har redan färdiga föreställningar om vad artiklarna skall innehålla. När man dessutom har mage att försvara detta sätt att bedriva journalistik då har man glömt varenda bokstav i pressetiska regler. Och hur är med alla dessa överord och hatiska artiklar bland alla judiska och nyliberala bloggare och hos borgerliga tidningsredaktioner som spelat den pöbel, som utan minsta källkritik accepterat Lovéns falsarier. Nog ger de litet dålig smak förhoppnisnvis även hos Skånskans journalister
Reepalus tillrättaläggande otillbörligen fördröjt
Men historien är inte slut där. Papperstidningen Skånskan innehöll en dementi av Reepalu den 2 februari "Reepalu: Jag har aldrig skuldbelagt judar"(http://www.skanskan.se/article/20100204/OPINION/702049957/1061/OPINION/*/reepalu-jag-har-aldrig-skuldbelagt-judar). Eftersom detta var samma dag som journalisten Andreas Lovéns "genmäle" i konkurrentidiningen Sydsvenskan så fördröjde Skånskans webbredaktion - vad jag förstår avsiktligt - publiceringen av dementin till den 4 februari. Därmed bekräftar Skånskan det tjyv- och rackarspel som journalisterna på Skånska Dagbladet ägnar sig åt. Det framstår bara som en fortsättning på desinformationen där man kallt utnyttjar sin publicistiska maktposition. Jag var också dum nog att tro att jag skulle få in en insändare i Skånskan om saken (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754).
Skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut
Detta skånskans skamgrepp har tyvärr kommit att skymma en intellektuell och etisk huvudfråga som hänger samman med respekten för Förintelsen och vad den symboliserar av mänsklig ondska. Kan man som Reepalu gjorde tala om två saker på en gång, nämligen samtidigt som man tar avstånd från antisemitism och övergrepp mot judar också yttra legitim kritik av staten Israel exempelvis mot 22-dagarskriget och bosättningarna på ockuperat område? Om detta har bl.a. Göran Rosenberg skrivit apropå Goldstonerapporten i DN den 7 oktober 2009 "Israels mjuka makt" http://www.dn.se/opinion/kolumner/israels-mjuka-makt-1.968738 "...Än en gång tycks dock Israels specifika form av mjuk makt, soft power, ha fungerat; makten att med tillvitelser om otillbörliga motiv oskadliggöra en tillbörlig kritik av Israels politik. Och i detta fall, makten att förvandla frågan om Israels brott i Gaza till frågan om Richard Goldstones brott mot Israel... Än en gång leker därmed Israel med elden. Än en gång har skiljelinjen mellan antisemitism och Israelkritik suddats ut för kortsiktiga politiska syften. Än en gång har minnet av Auschwitz missbrukats och förringats. Kan det vara en tankeställare?
onsdag 3 februari 2010
Skånskans skamgrepp mot Ilmar Reepalu
Avsky mot antisemitism och kritik av Israel omöjliga att förena?
Drevet mot Ilmar Reepalu har nu fått sådan proportioner att det är uppenbart att de borgerliga tidningarna helt utanför all rimlighet försöker ge sken av att S-Malmö leds av en antisemit och judeföraktare. Ilmar Reepalu har bara ”gjort sig skyldig” till en sak, nämligen att uttala sig mot rasism och antisemitism och samtidigt lämna helt legitim kritik av staten Israel och dess politik. Jag säger legitim eftersom väl många av oss – även de flesta borgerliga tidningar – med anledning av 22-dagarskriget som inleddes tredje dag jul 2008 kände oss synnerligen kritiska till detta. Även om man åberopar nödvärnsrätt så finns ju vissa rimliga krav på proportioner och humanism. I vart fall så är det märkligt att denna dubbla andemening angripits som intolerabel. Jag har funnit anledning att skicka följande insändare till Skånska dagbladet:
Fullföljer Skånskan sin uppgift att förmedla saklig information?
Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: Israel har skapat en "varböld". (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) Trots att svaret på frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.".
Oenighet om intervjuns innehåll
För säkerhets skull går journalisten ut med en artikel i konkurrenten Sydsvenskan (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html)som publiceras den 2 februari, varav framgick den inte helt oväsentliga omständigheten att det tydligen uppkom en oenighet mellan Reepalu och Lovén om vad intervjun skulle innehålla. Denna oenighet resulterade t.o.m. i att intervjun avbröts i förtid. Att det i denna atmosfär uppstått en angelägenhet för Lovén att komma åt Reepalu är helt uppenbart, vilket bl.a. lett till att uttrycket ”varböld” togs in i rubriken befriat från sitt sammanhang. Därför är det snarare en underdrift att tala om att tidningen piskat stämningen och helt orättvist fått Reepalu att beskyllas för antisemitism och förakt för judar.
Kanske inte "felcitat" men ändå vantolkning
I sin artikel skriver Lowén att Reepalu "inte blev felciterad" och åberopar en inspelning som täcker in replikerna i den ursprungliga intervjun. Men stuvar man om i en intervju och skär bort sammanhang så kan ju andemeningen i vad intervjuobjektet vill säga helt förändras. Och det är helt uppenbart att så skett i vart fall i intervjuartikelns inledning. Och inte ens Lowén vill väl ens påstå att Reepalu är antisemit eller har fördomar mot judar? Ändå har hans artikel frambragt det intrycket hos en hel hord av skribenter på nätet, se exempelvis Newsmill och 150 noteringar på knuff...
Ville ge Reepalu ett tjyvnyp
Reepalu har sedan förtydligat sig i en artikel i Sydsvenskan den 30 januari och i Skånskan den 2 februari. Skånskan har trots påpekande för redaktionen inte låtit ta in Repalus svar i närupplagan. Man kan fundera ö varför? Man kan också undra om tidningen därmed lever upp till sin mediala uppgift att sprida saklig information? Eller är man som borgerlig tidning ute efter att ge det socialdemokratiska kommunalrådet ett tjyvnyp?
Drevet mot Ilmar Reepalu har nu fått sådan proportioner att det är uppenbart att de borgerliga tidningarna helt utanför all rimlighet försöker ge sken av att S-Malmö leds av en antisemit och judeföraktare. Ilmar Reepalu har bara ”gjort sig skyldig” till en sak, nämligen att uttala sig mot rasism och antisemitism och samtidigt lämna helt legitim kritik av staten Israel och dess politik. Jag säger legitim eftersom väl många av oss – även de flesta borgerliga tidningar – med anledning av 22-dagarskriget som inleddes tredje dag jul 2008 kände oss synnerligen kritiska till detta. Även om man åberopar nödvärnsrätt så finns ju vissa rimliga krav på proportioner och humanism. I vart fall så är det märkligt att denna dubbla andemening angripits som intolerabel. Jag har funnit anledning att skicka följande insändare till Skånska dagbladet:
Fullföljer Skånskan sin uppgift att förmedla saklig information?
Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: Israel har skapat en "varböld". (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) Trots att svaret på frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.".
Oenighet om intervjuns innehåll
För säkerhets skull går journalisten ut med en artikel i konkurrenten Sydsvenskan (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html)som publiceras den 2 februari, varav framgick den inte helt oväsentliga omständigheten att det tydligen uppkom en oenighet mellan Reepalu och Lovén om vad intervjun skulle innehålla. Denna oenighet resulterade t.o.m. i att intervjun avbröts i förtid. Att det i denna atmosfär uppstått en angelägenhet för Lovén att komma åt Reepalu är helt uppenbart, vilket bl.a. lett till att uttrycket ”varböld” togs in i rubriken befriat från sitt sammanhang. Därför är det snarare en underdrift att tala om att tidningen piskat stämningen och helt orättvist fått Reepalu att beskyllas för antisemitism och förakt för judar.
Kanske inte "felcitat" men ändå vantolkning
I sin artikel skriver Lowén att Reepalu "inte blev felciterad" och åberopar en inspelning som täcker in replikerna i den ursprungliga intervjun. Men stuvar man om i en intervju och skär bort sammanhang så kan ju andemeningen i vad intervjuobjektet vill säga helt förändras. Och det är helt uppenbart att så skett i vart fall i intervjuartikelns inledning. Och inte ens Lowén vill väl ens påstå att Reepalu är antisemit eller har fördomar mot judar? Ändå har hans artikel frambragt det intrycket hos en hel hord av skribenter på nätet, se exempelvis Newsmill och 150 noteringar på knuff...
Ville ge Reepalu ett tjyvnyp
Reepalu har sedan förtydligat sig i en artikel i Sydsvenskan den 30 januari och i Skånskan den 2 februari. Skånskan har trots påpekande för redaktionen inte låtit ta in Repalus svar i närupplagan. Man kan fundera ö varför? Man kan också undra om tidningen därmed lever upp till sin mediala uppgift att sprida saklig information? Eller är man som borgerlig tidning ute efter att ge det socialdemokratiska kommunalrådet ett tjyvnyp?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
