Journalister och experter har fått det hela om bakfoten - att lyssna till partimedlemmarna hör till demokratins regler!

Allvetande journalister/experter
I tidningarna talas om "turbulensen i s-leden föder spekulationer om maktkamp" inom socialdemokratin. Turerna har lett till "svidande kritik av Mona Sahlin"! Egentligen, säger de allvetande experterna, handlar turbulensen mer om maktspel än en önskan om samarbete med Vänsterpartiet. Tänk vad journalister och s.k. statsvetare vet om sammanhangen!

Ja, tänk vad ni vet!
Ja tänk vad ni vet! Den bästa illustrationen är väl EMU-valet där alla journalister och statsvetare visste vad som var bäst för oss svenska folk. Och när vi väl sagt vårt så var vi urbota korkade som grävde Sveriges grav. Men ni vet ju bäst, eller hur?! Det märkliga är att ingen, inte ens sådana politiskt kunniga vänsterprofiler som Göran Greider eller Katrine Kielos, har annat än nedgörande kritik till övers för att beskriva Mona Sahlins politiska agerande. Vi skall tydligen vara känslomässiga bufflar som bara går vägen fram - det är absolut förbjudet att ändra sig ty då krälar man på rygg som en stackars liten pudel! Vilken hård värld långt från nyansering och rent av långt från sund demokrati.

Åter till Monas reträtt betr regeringssamverkan:

"jäkla velighet"
Professor Li Bennich-Björkman i statsvetenskap vid Uppsala Universitet: "Det här uppfattas som en jäkla velighet men egentligen handlar det om att facken inte fått vara med och bestämma" (TT)

"Mona-mosare"
Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren: Det handlar om "Mona-mosare" som anar morgonluft och en maktkamp mellan vänsterfalangen och sahlinfalangen inom partiet. (TT)

"gjort upp med mitten" Professor Jonas Hinnfors i statsvetenskap vid Göteborgs universitet(Sydsvenskan under rubriken "Röda rosen vann" 12/10): ...Kritikerna bortser från att flertalet stora reformer som byggt det moderna Sverige har varit frukten av att socialdemokraterna gjort upp med i första hand mittenpartier när det gäller centrala områden som de stora familjepolitiska besluten på 1970-talet, skattereformerna på 1980-talet, skoluppgörelser, pensionsuppgörelser, försvarsuppgörelser, EU-medlemskap och så vidare... Att som Sahlin – och de senaste dygnens kritiker – istället bana vägen för att sluta vänsterblocket riskerar istället att driva borgerligheten ännu starkare i armarna på varandra. Mona Sahlin borde ha lärt den historiska läxan och ha hållit emot - En enkel fråga är om professorn glömt att det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet huvudsakligen byggt på samverkan vänsterut och senast även med MP?

"skada trovärdighet" DNs inrikeskommentator, Henning Brors: Mona Sahlin kan räkna med att bli hårdare ifrågasatt internt i partiet framöver. Risken för partiet är att det också kan skada hennes trovärdighet bland väljarna.

"svår auktoritetsförlust"
SvD: ... S-ledarens strategiska vägval, i en avgörande politisk fråga, var alltså pulvriserat på några dagar. Det är en mycket svår auktoritetsförlust för Mona Sahlin som dessutom visat sig oförmögen att läsa av sitt parti.
Panelen i Gomorron världen med Göran Greider, DalaDemokraten, PJ Anders Linder, Svenska Dagbladet, och Katrine Kielos, Dagens Arena "debatterade" den intensiva nyhetsveckan och var rörande eniga om med något olika skäl att Mona gjort bort sig. Så någon debatt blev det inte mer än ett nervöst "jag vill inte prata om saken" från Katrine och PJAnders utnyttjande av tillfället till att ge Mona en rejäl spark på smalbenet.

Personliga spekulationer är inte vetenskap Att statsvetare utnyttjat sina titlar för att under sken av vetenskaplig objektivitet ge rent politiska kommentarer och breda ut sin personliga spekulationer är inget nytt. Det ger ingen ny kunskap men speglar väl journalisternas blinda tro på att personer har något väsentligt att säga bara de har en titel eller är en kändis.

Nödvändigt arbetsredskap: jättelika skygglappar
Att den borgerliga pressens giganter inte har annat än salt i såren till en meningsmotståndare är också helt i sin ordning men säger ganska mycket om de jättelika skygglapparna som tydligen är en nödvändig utrustning för politiska skribenter. Men det märkliga är att inte ens sådana politiskt kunniga vänsterprofiler som Göran Greider eller Katrine Kielos har annat än nedgörande kritik till övers för att beskriva Mona Sahlins politiska agerande.

Demokratins grund är folkstyre
På något sätt så är det som om hela tyckaretablissemanget glömt bort att demokratins grundval är folkstyre i ordets bokstavliga mening. Folkstyret gestaltas visserligen genom representativitet varur kristaliseras fram vissa ledare. En del tycks tro att demokratin enbart tar sig uttryck i allmän rösträtt med vissa års mellanrum och att under detta mellanrum så sköts själva folkstyret av mediaexperter och politiska journalister. I vart fall är detta en felaktig uppfattning när det gäller socialdemokratin. Inom andra partier pratas om bunkermentalitet men det är faktiskt - i vart fall numera - inte fallet med Socialdemokratiska partiet.

Mogen människa kan ändra sig Nej, Mona misstolkade partiets intentioner och det kan man beklaga. Det var inte heller på bra omdöme att före MP-samverkan inte bättre kolla upp var partiet stod. Men när partiets majoritet sa ifrån så ändrade hon sig. Och det har inget med välklippta sällskapspudlar att göra utan visar på en mogen människa som kan ändra sig. Guskelov för att det finns sådana. Och att just hon leder vårt parti.

Ändringen illustrerar sund demokrati
Jag har själv alltid försvarat Mona Sahlin och trott på hennes poltiska begåvning även om jag inte alltid delat hennes åsikter. Jag har också på denna blogg starkt kritiserat regeringssträvandena med enbart MP och att S skulle rösta Ja utan att avvakta utredningen om konsekvenserna därav och i förlängningen att rösta Ja utan garantier för fackliga rättigheter. När Mona Sahlin efter debatt inom partiet ändrar sig om inte 180 så i alla fall 100 grader så ser jag det inte som annat än som en illustration till hur demokrati, folkstyre, skall fungera när det är som bäst. Hos vanligt folk tycker jag Mona Sahlin har vunnit på detta: Hon lyssnar till oss och vill förverkliga vår politik.

Experters/journalisters övergrepp på oss väljare/partimedlemmar
Så över till experternas och journalisternas smutskastning av oss väljare. Vid EMU-valet så var vi galna sabotörer av sund ekonomi osv. Och nu är det fråga om "maktspel" "Mona-mosning" "inre stridighetr" "maktkamp mellan vänster och höger inom S" osv i alla oändlighet. Någon genuin respekt för oss väljare kan vi tydligen inte påräkna från expert/journalist-håll. Vad skulle hända om någon rent av gick in på den enskilda sakfrågan och försökte brett undersöka vad våra motiv var. Nej t.o.m. vetenskapsmännen/kvinnorna tycker tydligen att det är enklare att komma dragande med sina personliga åsikter kryddade med deras lika personliga fördomar.