en nödvändighet för en socialdemokrat
Efterarbetet är nog en nödvändighet för en socialdemokrat - ja överhuvudtaget för en tänkande människa - i södra Sverige. Här är vi omgivna av ett ett tidningskonsortium med borgerlig förankring. Jo det är många namn Sydsvenskan, Ystads Allehanda, Kristianstadbladet och Hälsingborgs dagblad eller allt vad de nu heter. Överallt i hela södra Sverige speglas allting som sker i den politisk regerande alliansens narrspegel. Ja, t.o.m. med nyheterna sållas genom en allianshålig sil där nyheter positiva för alliansen blir större, får positiva rubriker och glada bilder och nyheter positiva för vänsteroppositionen förminskas får skruvade rubriker och minst sagt "misslyckade" bilder. Satt i system så har man som socialdemokrat varit hänvisade till public service för att inte bli förd bakom ljuset eller få en vrångbild. Detta gäller även enstaka kommuner i söder där alliansen är i opposition. Men så har Efterarbetet kommit - guskelov - en motvikt till den borgerliga nyhets- och åsiktsförmedlingen. Man behöver inte bli vindögd längre!
dagstidningar - alliansens valbroschyrer
Den borgerliga nyhets- och åsiktshegemonin inom dagstidningarna är inget märkvärdigt utan bara ett utslag av det kapitalistiska samhälle vi lever i, där man inte bara driver ett företag utan också ser till att produkten som produceras är en alliansmässigt strömlinjeformad produkt. Dagligen mer än 100 dagstidningar i Sverige med ca 3.000.000 dagsex har en borgerlig agenda mot 16 vänstertidningar med ca 600.000 ex . M.a.o. så nära en totalitär nyhetysförmedling man komma utan att direkt gå över till nyhetsmoniopol. Vad tyvärr få inser är att det är smartheten in prydno detta att vi inbillandes ett fritt demokratisk utbud får genom prenumerationsavgifterna betala för alliansens valbroschyrer.
friskt vatten i en nyhets- och åsiktstorka
I detta läge har nystartade veckotidningen Efterarbetet kommit som en efterlängtad klunk vatten i en nyhets- och åsiktstorka. En källa till upplysning och stimulans som vederkvicker i denna borgerliga öken. I senaste numret uppmanar Efterarbetets ansvarige utgivare Johan Ehrenberg också alla till "Tänk tvärt om" (http://www.etc.se/22602/vaga-taenka-tvaert-om/). Det är nu inte lätt i den politiska miljö södra Sverige erbjuder. Ett hjälpmedel är Efterarbetet, som i vart fall blivit mitt husorgan.
banksvindleri - är bara fri konkurrensekonomi
Den nyss citerade artikeln handlar bl.a. om Riksbankens senaste räntesänkning med blygsamma tiondelar. Var och en som har lån har väl noterat räntorna i vart fall "långa" lånen inte gått ned trots att ränteläget blivit märkbart lägre. Jo det beror helt enkelt på att riksbanksräntan avser bankernas lån medan vi vanliga innan vi kan få del av räntesänkningar måste vara med att betala vissa bankers ekonomiska äventyr i Balticum. Knycker man en TV eller lurar en gammal dam på några hundralappar så åker man - i vart fall om man gör det systematiskt - in i fängelse. Men håller man på med bankaffärer som för hela länder till konkursens rand eller ger sig in i lättsinniga bankaffärer som leder till att villkoren för vanliga kunder försämras och allting stramas åt för oss som inte tillhör "gänget" då får man extra bonus och är högdjur vid kungamiddagar. Vanliga borgerliga media brukar spegla detta som om vi alla råkat ut för någon slags naturkatastrof när det egentligen bara rör sig om vanlig snikenhet.
vem tjänar på att jag går med strömmen?
Jag avrundar med Johan Ehrenbergs viktiga slutkläm som är en bra levnadsregel: "... det viktigaste vi kan göra för att skydda oss i en värld styrd av kortsiktighet, pengamakt och ekonomiska dimridåer, är att våga tänka tvärtom. Alla alternativ, all småskalighet, all långsiktighet och försök till mänskligare arbetstempo har visat sig rätt. Kom ihåg det enkla. Det förnuftiga hånas alltid av dem som tjänar mer på att du istället litar på dem."
Sista meningen är inte den minst viktiga. Det är inte ovanligt att ens omgivning öppet hånar en för vad man tänkt. Men - just det - vem tjänar på att du tiger? Eller bara går med strömmen?
lördag 18 juli 2009
lördag 11 juli 2009
Övergrepp på döda och levande.
Skandaljournalistik
Samtidigt som media förutom återutsändning av konserter frossar i skandalartiklar om hur många sprutor man plockat bort, spekulationer om om mord, rapporter om alla ansiktsoperationer, intervjuer med uppgifter om att det "inte var hans sperma" osv, osv i skamlig hyenestil så har Jonas Gardell skrivit en tänkvärd minnesruna över Mikael Jackson i Expressen den 30 juni "Varför vi älskar att hata Jackson",http://www.expressen.se/kultur/1.1623868/varfor-vi-alskar-att-hata-jackson.
Det otillåtna "bisarra" - det man kan "känna avsmak för"
Jonas Gardell ironiserar över att alla efter Mikael Jonsons död minns honom ”precis som han var” och då samtidigt mörkar de sista 10 årens experimenterande, med andra ord: före hans gränsöverskridande, självvalda, vuxenliv: "Det som betecknas som ”bisarrt” är allt det som Michael Jackson som vuxen människa valde att återskapa sig som: en människa som överskred alla gränser och alla normer. Han var en svart som såg ut som en vit, en man som liknade en kvinna, en vuxen som ville vara ett barn. Till slut kanske Michael Jackson var absolut sig själv. Och vi hatade honom för det. Såsom varje avvikare blir hatad. Såsom varje organism försöker stöta bort det som den upplever som främmande. Finns det någon offentlig person i vår tid som tvingats utstå så mycket hat? När han nu är död tar vi honom tillbaka. Liksom föräldrarna till bögar döda i aids på 80-talet tog tillbaka sina barn, avhomosexualiserade dem och gjorde dem åter till ”son” och ”bror”. Ofta som en akt av hänsyn och storsinthet... Och begår på så sätt ännu ett övergrepp på den döde."
"Vårda eftermälet av den avlidne" - hyckleriets triumf
Jag vet inte hur många gånger som jag som jurist hjälpt "efterlevande partner" att inte bli avförd som inneboende, att bli uppsagd såsom andrahandshyresgäst, att bli utesluten från begravning och minnesarrangemang, att t.o.m. utkastad av den heterosexuella familjen som vill "vårda eftermälet" efter den avlidne. Sambolag och Partnerskapslag har förbättrat läget och naturligtvis nu senast ändringarna i äktenskapsbalken. Men fortfarande försöker släktingar ofta med stöd av religiösa argument få den sörjande efterlämnade partnern att ta sitt förstånd till fånga och låta den avlidne få ett värdigt (=heterosexuellt) eftermäle. Hur långt är det tillåtet att driva hyckleriet? Varför har så många en oförmåga att minnas en avliden "precis så som han/hon var"?
Samtidigt som media förutom återutsändning av konserter frossar i skandalartiklar om hur många sprutor man plockat bort, spekulationer om om mord, rapporter om alla ansiktsoperationer, intervjuer med uppgifter om att det "inte var hans sperma" osv, osv i skamlig hyenestil så har Jonas Gardell skrivit en tänkvärd minnesruna över Mikael Jackson i Expressen den 30 juni "Varför vi älskar att hata Jackson",http://www.expressen.se/kultur/1.1623868/varfor-vi-alskar-att-hata-jackson.
Det otillåtna "bisarra" - det man kan "känna avsmak för"
Jonas Gardell ironiserar över att alla efter Mikael Jonsons död minns honom ”precis som han var” och då samtidigt mörkar de sista 10 årens experimenterande, med andra ord: före hans gränsöverskridande, självvalda, vuxenliv: "Det som betecknas som ”bisarrt” är allt det som Michael Jackson som vuxen människa valde att återskapa sig som: en människa som överskred alla gränser och alla normer. Han var en svart som såg ut som en vit, en man som liknade en kvinna, en vuxen som ville vara ett barn. Till slut kanske Michael Jackson var absolut sig själv. Och vi hatade honom för det. Såsom varje avvikare blir hatad. Såsom varje organism försöker stöta bort det som den upplever som främmande. Finns det någon offentlig person i vår tid som tvingats utstå så mycket hat? När han nu är död tar vi honom tillbaka. Liksom föräldrarna till bögar döda i aids på 80-talet tog tillbaka sina barn, avhomosexualiserade dem och gjorde dem åter till ”son” och ”bror”. Ofta som en akt av hänsyn och storsinthet... Och begår på så sätt ännu ett övergrepp på den döde."
"Vårda eftermälet av den avlidne" - hyckleriets triumf
Jag vet inte hur många gånger som jag som jurist hjälpt "efterlevande partner" att inte bli avförd som inneboende, att bli uppsagd såsom andrahandshyresgäst, att bli utesluten från begravning och minnesarrangemang, att t.o.m. utkastad av den heterosexuella familjen som vill "vårda eftermälet" efter den avlidne. Sambolag och Partnerskapslag har förbättrat läget och naturligtvis nu senast ändringarna i äktenskapsbalken. Men fortfarande försöker släktingar ofta med stöd av religiösa argument få den sörjande efterlämnade partnern att ta sitt förstånd till fånga och låta den avlidne få ett värdigt (=heterosexuellt) eftermäle. Hur långt är det tillåtet att driva hyckleriet? Varför har så många en oförmåga att minnas en avliden "precis så som han/hon var"?
fredag 10 juli 2009
Skriet från kärnfamiljen - jämställdhet är demokrati!
Skriet från kärnfamiljen av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjö Rappe på Albert Bonniers förlag är den senaste spännande boken jag läst.
Välartikulerat skrik
Lev som 70-talsmamman, Back to Bullerbyn, Skuld – för vems skull, Glad kåt och tacksam, Bråka för husfridens skull, Jämställt också för pappas skull .. Skriet från kärnfamiljen är mångfacetterat och välartikulerat. Kanske litet splittrat men två som gemensamt tar sig igenom boken har garanterat material till många intressanta diskussioner om hur man skall åstadkomma ett rimligare och mer nära familjeliv.
"Det bara blev så..."
Det handlar om något viktigt. Det vanligaste svaret från svenska par på att arbetsfördelningen blivit sned är ”det bara blev så ...” . Forskare konstaterar att ”många av de beslut som tas inom ramen för parrelationen grundar sig på tämligen oreflekterade traditionella och stereotypa föreställningar ..”. Och detta gäller även parter som är radikala till sin grundhållning. Perspektivet framstår som än mer viktigt när författarna med rätta konstaterar att förutsättningen för ett mer jämlikt och demokratiskt samhälle vilar på att medborgarna kan skapa demokratiskt fungerande hem.
Jämställdhet är kärlek
Särskilt intressanta fann jag avsnitten om hur kulten kring moderskapet spelar roll, om hur konsumtionshetsen tenderar ersätta jämlikhet och att jämställdhet handlar om hela familjen, även barnen. Boken slutar med en receptsamling – men som kökspersonalen själva får göra aptitliga: ”Här är tjugofem konkreta tips på hur ni kan leva jämställt i vardagen... Vi tror att det kommer bli enklare och roligare. För jämställdhet är kärlek. Och en självklarhet”.
...men också demokrati
Tilläggas kan: en förutsättning för demokratin. Jämställdhet är ju demokrati. Den som inte lärt detta i det privata lär heller inte kunna tillämpa det ute i samhället. Det är också därför kvinnors arbete nedvärderas. Det är också därför den heterosexuelle vite mannen används som någon slags rikslikare. Det är också därför patriarkalt våld i olika former riktas mot kvinnor och de som inte vill leva ut mansrollen.
Välartikulerat skrik
Lev som 70-talsmamman, Back to Bullerbyn, Skuld – för vems skull, Glad kåt och tacksam, Bråka för husfridens skull, Jämställt också för pappas skull .. Skriet från kärnfamiljen är mångfacetterat och välartikulerat. Kanske litet splittrat men två som gemensamt tar sig igenom boken har garanterat material till många intressanta diskussioner om hur man skall åstadkomma ett rimligare och mer nära familjeliv.
"Det bara blev så..."
Det handlar om något viktigt. Det vanligaste svaret från svenska par på att arbetsfördelningen blivit sned är ”det bara blev så ...” . Forskare konstaterar att ”många av de beslut som tas inom ramen för parrelationen grundar sig på tämligen oreflekterade traditionella och stereotypa föreställningar ..”. Och detta gäller även parter som är radikala till sin grundhållning. Perspektivet framstår som än mer viktigt när författarna med rätta konstaterar att förutsättningen för ett mer jämlikt och demokratiskt samhälle vilar på att medborgarna kan skapa demokratiskt fungerande hem.
Jämställdhet är kärlek
Särskilt intressanta fann jag avsnitten om hur kulten kring moderskapet spelar roll, om hur konsumtionshetsen tenderar ersätta jämlikhet och att jämställdhet handlar om hela familjen, även barnen. Boken slutar med en receptsamling – men som kökspersonalen själva får göra aptitliga: ”Här är tjugofem konkreta tips på hur ni kan leva jämställt i vardagen... Vi tror att det kommer bli enklare och roligare. För jämställdhet är kärlek. Och en självklarhet”.
...men också demokrati
Tilläggas kan: en förutsättning för demokratin. Jämställdhet är ju demokrati. Den som inte lärt detta i det privata lär heller inte kunna tillämpa det ute i samhället. Det är också därför kvinnors arbete nedvärderas. Det är också därför den heterosexuelle vite mannen används som någon slags rikslikare. Det är också därför patriarkalt våld i olika former riktas mot kvinnor och de som inte vill leva ut mansrollen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
