Sydsvenskan stryper dialog
Det är dessutom ganska patetisk att se detta med yttrandefrihet i Sydsvenskan. Man vill bara ha en enkelspårig kommunikation från de mäktiga journalisterna men inte en dialog med oss andra. Och man gör precis som högerregringen, säger en sak och gör en annan. Det började med att man övergav Twingly, som medförde att bloggar i anledning av texter anmärktes i nättidningen. Detta system är med få undantag alla större tidningar anslutna till. Men Sydsvenskans ansvarig utgivare svarar att man fått ”problem” med Twingly. Men det enda problemet som faktiskt uppstått är att innehållet i bloggkommentarerna inte kunnat påverkas av tidningen och det har en rad av Sydsvenskans skribenter upplevt som outhärdligt. Man har ju inte kunna göra som med insändare och debattinlägg nämligen kasta dem direkt i papperskorgen om de inte fallit i smaken. Ja man har t.o.m. ändrat så att medarbetares mejladress bara i vissa fall finns angiven. Vill man sitta på en piedestal så vill man.
Mer raffinerade metoder att strypa debatten
Man har också stängt av möjligheter att pinga artiklar. Möjligheten att avge kommentarer i nättidningen har begränsats genom ett komplicerat inloggningsystem som man måste vara datornörd för att begripa sig på. Dessutom är utrymmet för kommentar begränsats till 500 nedslag, vilket inte ger möjlighet till en mer nyanserad debatt. Exempelvis första stycket från Det är dessutom --- till --- svarar att man innehåller 499 nedslag. Man kommer alltså inte ens fram till den verkliga slutsatsen. Blir man riktigt arg för att en bloggare har en annan uppfattning så kan man faktiskt ringa upp vederbörande och skälla ut bloggaren för att han uttryckt en annan uppfattning än den man har själv, se redogörelsen i min blogg F.d. pol. chefred. Per Evald Torbjörn Ohlsson - en ilsken prinsessa på ärten (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=41088). Eller som Henrik Bredberg hota en bloggare med ekonomiska respressalier för att man använt ett foto av honom som funnits i anslutning till en artikel.
Sydsvenskan saboterar yttrandefriheten
Den yttrandefrihet och det vida deltagandet i den demokratiska dialogen som initierats på internet har strypts av Sydsvenskan därför att de som alla makthavare vill sitta och bladdra utan att bli motsagda. Därför blir det patetiskt när den tidningen i andra sammanhang använder ordet yttrandefrihet. Eller när Heidi Avellan går ut och talar om den demokratiska debatten. I Sydsvenskan gäller nämligen regeln: yttrandefrihet för alla styvkorkade journalister, ja – men för andra som i den demokratiska debatten vill göra sin stämma hörd, nej! Och detta skulle jag inte få framföra ens i en insändare i Sydsvenskan eftersom den ”är ett angrepp på tidningen” eller är ”för långt” eller man kan t.o.m. dra till med att ”den förda diskussionen saknar intresse”. Jo nog saknar den intresse alltid – om man är journalist på Sydsvenskan!
onsdag 5 maj 2010
Sydsvenskan angriper Granskningsnämnden
Lars Åberg – en cowboy
Lars Åberg är en ganska okänd skribent ibland på Sydsvenskans kultursida. Det är kanske därför han måste ta i för tjäna sina sporrar. Enligt hemsidan är han mest känd för reseskildringar, särskilt USA-boken Cowboy. I sina skriverier tror han sig var en riktig skjutjärnsjournalist när han gett sig på Ilmar Reepalu flera gånger. Det enda svaga med journalistiken är att Åberg för att kunna träffa med en riktig salva själv målar figuren Ilmar Reepalu i bjärta färger men helt annan figur än verklighetens hedersman. Eller ljuger han helt friskt rakt ut och siktar mot en helt självproducerad bild för att har en lämplig träffigur som i dagens blänkare.
Åberg tror sig höra en tystnad
I början av drevet mot Ilmar Reepalu skrev Lars Åberg under rubriken Tystnaden i Stadshuset (http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html) målande om sina judiska vänner och pådyvlade Ilmar Reepalu åsikten ”att de judar som trakasseras och hotas har sig själva att skylla eftersom de inte tillräckligt klart har tagit ställning mot Israels politik.”. Jag protesterade i en blogg samma dag mot bl.a. detta, En kulturminister som inte kan läsa innantill och avsiktligt utnyttjar Förintelsen i politiskt syfte (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39062). Åbergs påstående strider också mot den grundtext i Skånskan varifrån Åberg tagit sitt material. M.a.o. Åberg friserar sanningen för att kumnna kritisera Ilmar Reepalu.
Det andra ljuget
I dag 5/5 har Lars Åberg en blänkare under rubriken En relativ frihet, som bara finns i papperstidningen. Liksom de flesta vet så fällde Grankningsnämnden Godmorgon, världen! för sändningen en krönika av Svante Weyler, se min blogg Svante Weylers påhopp på Ilmar Reepalu oacceptabelt enligt GRN (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=41783). Nämnden skrev i sitt fällande utslag: Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och NN:s ställning som fristående krönikör anser nämnden att NN:s uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot Ilmar Reepalu som gick utöver vad som kan accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.
Är det brist på yttrandefrihet att inte kunna kalla folk antisemiter?
Svante Weyler beskyllde Ilmar Reepalu för antisemitism och jämförde honom med nazister i Treblinka. Detta kallar Åberg för att Weyler gav sig in på Ilmar Reepalus ”politiska trovärdighet”. ”Fullt rimligt i en demokrati, kan man tycka, men enligt Granskningsnämnden strider detta mot Sveriges Radios opartiskhetskrav, Yttrandefriheten blir för varje dag alltmer relativiserad...” Vad jag förstår är det lögn i ganska kvalificerad form. Dessutom ganska lömskt eftersom Åberg från att bara vara skarpskjutande kopojke ger sig falskeligen ut för att vara en yttrandefrihetens riddare.
Lars Åberg är en ganska okänd skribent ibland på Sydsvenskans kultursida. Det är kanske därför han måste ta i för tjäna sina sporrar. Enligt hemsidan är han mest känd för reseskildringar, särskilt USA-boken Cowboy. I sina skriverier tror han sig var en riktig skjutjärnsjournalist när han gett sig på Ilmar Reepalu flera gånger. Det enda svaga med journalistiken är att Åberg för att kunna träffa med en riktig salva själv målar figuren Ilmar Reepalu i bjärta färger men helt annan figur än verklighetens hedersman. Eller ljuger han helt friskt rakt ut och siktar mot en helt självproducerad bild för att har en lämplig träffigur som i dagens blänkare.
Åberg tror sig höra en tystnad
I början av drevet mot Ilmar Reepalu skrev Lars Åberg under rubriken Tystnaden i Stadshuset (http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html) målande om sina judiska vänner och pådyvlade Ilmar Reepalu åsikten ”att de judar som trakasseras och hotas har sig själva att skylla eftersom de inte tillräckligt klart har tagit ställning mot Israels politik.”. Jag protesterade i en blogg samma dag mot bl.a. detta, En kulturminister som inte kan läsa innantill och avsiktligt utnyttjar Förintelsen i politiskt syfte (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39062). Åbergs påstående strider också mot den grundtext i Skånskan varifrån Åberg tagit sitt material. M.a.o. Åberg friserar sanningen för att kumnna kritisera Ilmar Reepalu.
Det andra ljuget
I dag 5/5 har Lars Åberg en blänkare under rubriken En relativ frihet, som bara finns i papperstidningen. Liksom de flesta vet så fällde Grankningsnämnden Godmorgon, världen! för sändningen en krönika av Svante Weyler, se min blogg Svante Weylers påhopp på Ilmar Reepalu oacceptabelt enligt GRN (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=41783). Nämnden skrev i sitt fällande utslag: Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och NN:s ställning som fristående krönikör anser nämnden att NN:s uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot Ilmar Reepalu som gick utöver vad som kan accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.
Är det brist på yttrandefrihet att inte kunna kalla folk antisemiter?
Svante Weyler beskyllde Ilmar Reepalu för antisemitism och jämförde honom med nazister i Treblinka. Detta kallar Åberg för att Weyler gav sig in på Ilmar Reepalus ”politiska trovärdighet”. ”Fullt rimligt i en demokrati, kan man tycka, men enligt Granskningsnämnden strider detta mot Sveriges Radios opartiskhetskrav, Yttrandefriheten blir för varje dag alltmer relativiserad...” Vad jag förstår är det lögn i ganska kvalificerad form. Dessutom ganska lömskt eftersom Åberg från att bara vara skarpskjutande kopojke ger sig falskeligen ut för att vara en yttrandefrihetens riddare.
måndag 3 maj 2010
Svante Weylers påhopp på Ilmar Reepalu oacceptabelt enligt radions sändningregler
I dag 3/5 kom Granskningsnämdens beslut
( http://www.grn.se/upload/PDF-filer/sambes/2010/SB320-10.pdf): Inslaget fälls. Granskningsnämnden anser att det strider mot kravet på opartiskhet.Motiveringen:
SR ska bedriva programverksamheten opartiskt och med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i radion (6 § i
sändningstillståndet). Kraven på opartiskhet tillämpas enligt Granskningsnämndens praxis i princip fullt ut på programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i ett 5/5 program kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Med hänsyn tillden vidsträckta yttrandefriheten kan kraven ställas lägre i fråga om intervjuade, debattdeltagare och andra så kallade tillfälliga medverkande.
I inslaget riktade NN långtgående kritik mot Ilmar Reepalu. Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och NN:s ställning som fristående krönikör anser nämnden att NN:s uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot Ilmar Reepalu som gick utöver vad som kan accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.
13 anmälningar
Själv anmälde jag programmet och har i flera blogginslag skrivit om detta Svante Weyler använder miljoner judars död i Treblinka mot Reepalu (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40028) Anmälan vidhålls - Weylers spya i public service crescendo av borgerlig kampanj mot socialdemokratin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40106) Godmorgon, världen mörkar sitt brott mot kravet på saklighet (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40212) Svante Weylers osakliga angrepp på Ilmar Reepalu och socialdemokratin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40684) Sveriges radios chef Mats Svegfors tycker inte att Svante Weyler var osaklig när han skyllde Ilmar Reepalu för nazist! (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=41452)
Varken programledningen eller Sveriges radio medgav att man gjort fel
Det intressanta är att Granskningsnämnen underkänner radiochefen Mats Svegfors och programledningens argumentering att Svante Weyler visst fick angripa Ilmar Reepalu därför att han var krönikör. Något som jag menade var fullständigt orimligt när det gällde anklagelser av den karaktär som Svante Weyler presterade. Det är också intressant att nämnden karaktäriserar krönikan som ett personangrepp, varvid jag antecknar att jag använt den mer talspråksmässiga termen påhopp. När man kommit så långt så är bara att konstatera att anmälarna fick rätt att inslaget fälldes och sändningen var alltså otillåten med hänsyn till kravet på rimlig opartiskhet.
Media berättar det Dagens Nyheter har såvitt framgår av nättidningen inte brytt sig om att referera fällningen . SvD konstaterar "Godmorgon världen" fälls i GranskningsnämndeWeylers radiokrönika om Reepalu "närmast ett personangrepp"(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/weylers-radiokronika-om-reepalu-narmast-ett-personangrepp_4659235.svd). Skånskan, som varit en av motorerna i drevet redgör för nyheten Radiokrönika om Reepalu fälld (http://www.skanskan.se/article/20100503/MALMO/100509904/1057/*/radiokronika-om-reepalu-falld). Också Sydsvenskan talar om att Radion fälls för krönika om Reepalu (http://www.sydsvenskan.se/malmo/article863010/Radion-falls-for-kronika-om-Reepalu.html) Svante Weyler ”gick för hårt åt” Ilmar Reepalu – är det kanske dags för bl.a. Mats Skogkär och Heidi Avellan att fundera över vad det är som drev dem att skriva som de gjorde?
Svante Weyler har inte förstått ett smack
I Sydsvenskan kommenterar Svante Weyler utslaget i nämnden med att Ilmar Freepalu ... är en person som ”man måste kunna få kritisera och också kritisera hårt. Granskningsnämnden anser inte det, eller i alla fall inte i radio. Längre kommer vi inte”. Vad Svante Weyler i sin enöghet inte förstår är att kritik – och vid sådan – är tillåten men inte rena personangrepp med nedsättande påståenden utan minsta sanningshalt. Svante Weyler har tydligen fullständig brist på självrannsakan och självkritik. Detta borde vara en varningslampa för Sveriges Radio – inte minst Godmorgon. Världen! – om man avser att ha vederbörande kvar som krönikör. Det noteras att Sveriges Radio inte har någon rubrik om nämndens utslag utan gömt undan det och hittas först om man vet att det gäller Svante Weylers krönika den 28 februari och trycker på den rubriken. Man kan ana att det inte anses angeläget att för många på denna väg skall hitta till nämndens fällande utslag (http://sverigesradio.se/sida/arkiv.aspx?programid=438&artikel=3471903&date=2010-02-01).
Har nämnden bedömt alla yrkanden?
Som anmälare framförde jag - liksom även Malmö Stads kommunalrådsavdelning - att Ilmar Reepalu inte fick tillfälle att på ett juste sätt korrigera eller genmäla mot det osakliga påhoppet, vilket var programledningens ansvar. Jag t.o.m. påpekade att försummelsen i denna sak förmodligen hade sin grund i att de programansvariga Nina Berner, Staffan Sillén och Lena Bejerot vid granskning av Weylers text solidariseradde sig med innehållet. Nämnden fördömer sjäva inslaget som ett brott mot opartiskheten men tar överhuvudtaget inte ställning i den under prövning förda frågan om hanteringen av genmälesfrågan. Det ger för en allmänhet, som intresserat läser, kvarstående frågetecken.
( http://www.grn.se/upload/PDF-filer/sambes/2010/SB320-10.pdf): Inslaget fälls. Granskningsnämnden anser att det strider mot kravet på opartiskhet.Motiveringen:
SR ska bedriva programverksamheten opartiskt och med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i radion (6 § i
sändningstillståndet). Kraven på opartiskhet tillämpas enligt Granskningsnämndens praxis i princip fullt ut på programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i ett 5/5 program kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Med hänsyn tillden vidsträckta yttrandefriheten kan kraven ställas lägre i fråga om intervjuade, debattdeltagare och andra så kallade tillfälliga medverkande.
I inslaget riktade NN långtgående kritik mot Ilmar Reepalu. Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och NN:s ställning som fristående krönikör anser nämnden att NN:s uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot Ilmar Reepalu som gick utöver vad som kan accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.
13 anmälningar
Själv anmälde jag programmet och har i flera blogginslag skrivit om detta Svante Weyler använder miljoner judars död i Treblinka mot Reepalu (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40028) Anmälan vidhålls - Weylers spya i public service crescendo av borgerlig kampanj mot socialdemokratin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40106) Godmorgon, världen mörkar sitt brott mot kravet på saklighet (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40212) Svante Weylers osakliga angrepp på Ilmar Reepalu och socialdemokratin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40684) Sveriges radios chef Mats Svegfors tycker inte att Svante Weyler var osaklig när han skyllde Ilmar Reepalu för nazist! (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=41452)
Varken programledningen eller Sveriges radio medgav att man gjort fel
Det intressanta är att Granskningsnämnen underkänner radiochefen Mats Svegfors och programledningens argumentering att Svante Weyler visst fick angripa Ilmar Reepalu därför att han var krönikör. Något som jag menade var fullständigt orimligt när det gällde anklagelser av den karaktär som Svante Weyler presterade. Det är också intressant att nämnden karaktäriserar krönikan som ett personangrepp, varvid jag antecknar att jag använt den mer talspråksmässiga termen påhopp. När man kommit så långt så är bara att konstatera att anmälarna fick rätt att inslaget fälldes och sändningen var alltså otillåten med hänsyn till kravet på rimlig opartiskhet.
Media berättar det Dagens Nyheter har såvitt framgår av nättidningen inte brytt sig om att referera fällningen . SvD konstaterar "Godmorgon världen" fälls i GranskningsnämndeWeylers radiokrönika om Reepalu "närmast ett personangrepp"(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/weylers-radiokronika-om-reepalu-narmast-ett-personangrepp_4659235.svd). Skånskan, som varit en av motorerna i drevet redgör för nyheten Radiokrönika om Reepalu fälld (http://www.skanskan.se/article/20100503/MALMO/100509904/1057/*/radiokronika-om-reepalu-falld). Också Sydsvenskan talar om att Radion fälls för krönika om Reepalu (http://www.sydsvenskan.se/malmo/article863010/Radion-falls-for-kronika-om-Reepalu.html) Svante Weyler ”gick för hårt åt” Ilmar Reepalu – är det kanske dags för bl.a. Mats Skogkär och Heidi Avellan att fundera över vad det är som drev dem att skriva som de gjorde?
Svante Weyler har inte förstått ett smack
I Sydsvenskan kommenterar Svante Weyler utslaget i nämnden med att Ilmar Freepalu ... är en person som ”man måste kunna få kritisera och också kritisera hårt. Granskningsnämnden anser inte det, eller i alla fall inte i radio. Längre kommer vi inte”. Vad Svante Weyler i sin enöghet inte förstår är att kritik – och vid sådan – är tillåten men inte rena personangrepp med nedsättande påståenden utan minsta sanningshalt. Svante Weyler har tydligen fullständig brist på självrannsakan och självkritik. Detta borde vara en varningslampa för Sveriges Radio – inte minst Godmorgon. Världen! – om man avser att ha vederbörande kvar som krönikör. Det noteras att Sveriges Radio inte har någon rubrik om nämndens utslag utan gömt undan det och hittas först om man vet att det gäller Svante Weylers krönika den 28 februari och trycker på den rubriken. Man kan ana att det inte anses angeläget att för många på denna väg skall hitta till nämndens fällande utslag (http://sverigesradio.se/sida/arkiv.aspx?programid=438&artikel=3471903&date=2010-02-01).
Har nämnden bedömt alla yrkanden?
Som anmälare framförde jag - liksom även Malmö Stads kommunalrådsavdelning - att Ilmar Reepalu inte fick tillfälle att på ett juste sätt korrigera eller genmäla mot det osakliga påhoppet, vilket var programledningens ansvar. Jag t.o.m. påpekade att försummelsen i denna sak förmodligen hade sin grund i att de programansvariga Nina Berner, Staffan Sillén och Lena Bejerot vid granskning av Weylers text solidariseradde sig med innehållet. Nämnden fördömer sjäva inslaget som ett brott mot opartiskheten men tar överhuvudtaget inte ställning i den under prövning förda frågan om hanteringen av genmälesfrågan. Det ger för en allmänhet, som intresserat läser, kvarstående frågetecken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
