Finns det andra sätt att hantera ”homosexuella närmanden” i Sverige än skott genom huvet eller 45 knivhugg i ryggen?

Brutalt bögmord 1997 I går sände SvT 1 Keillers park en svensk långfilm från 2006 i regi av Susanna Edwards och i rollerna Mårten Klingberg, Piotr Giro m.fl. Bakgrunden är ett brutalt mord natten till den 23 juli 1997 i Keillers park på Hisingen i Göteborg. Jag är 71 år gammal och det var som med filmen hela mitt liv återupprepades. Detta att när man kommer hem till familjen och berättar om sin förälskelse mötas av pappas tysta förakt och mammas gråt över att ”inte få några barnbarn” – att inte få uns av den bekräftelse som skulle mött mig med en förtjusande dam. Eller trösta vänner som överhuvudtaget inte vågade berätta därför att familjen skulle kasta ut dem, ja hota dem till livet. Och sedan det ständiga hotet för ”avslöjande” med fatala konsekvenser, personligen och i det civila. Ja, rent av hotet från mentala och fysiska ”bögknackare”. Överhuvudtaget alla som ansåg sig ha rätt att bli provocerade över hur jag levde mitt liv. Visserligen är jag innerligt tacksam mot de progessiva krafter som har gjort att jag i dag 2010 efter 29 års samlevnad med min käre man kunnat ingå äktenskap, men i min själ smärtar fortfarande de djupa såren av lika många år av bögförakt.

Som jurist fick jag uppleva den ”homosexuella historien”
Det var märkligt att som jurist arbeta med en lagstiftning som syftade till att åstadkomma rättvisa och ett samhälle där man syftade till att stötta de svaga och ändå ständigt stöta på och vara ganska maktlös inför

• Familjens bifall till ens karriär och framgångar i arbetslivet och support av heterosexuella familjesträvanden men totala förnekande när man efter heterosexuell start helt plötligt drabbades av förälskelsen i en person av samma kön, ja hur man t.o.m. efter döden genom testamente försökte undergräva arvsrätten

• Olika utfrysningsförsök i arbetslivet och trakasserier på olika ”formellt” oantastliga grunder, ”samarbetssvårigheter”, ”inte som vi andra”, ”överkänslig”

• Hur samhället representerat av Justitieombudsmannen utan utredning avskrev kränkningar av homosexuella

• Hur domstolar såg förmildrande på våldsmän därför att de blivit utsatta för ”närmanden av offret” (som exempelvis i Keiller-fallet eller mordet på en homosexuell ishokeyspelare i Västerås)

• Hur polisen tidigare agerade så kränkande mot homosexuella våldsoffer att ingen vågade göra anmälan utan att ha med sig jurist.

• Hur släktingar efter dödsfall (före partnerskapslagens tillkomst 1995) kunde kasta ut homosexuell partner såsom ”inneboende” och begrava den döde utan att partnern tilläts medverka

• Hur kyrkliga och frireligiösa företrädare kunde så sent som 2006 kunde gå ut med uppropet ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!” http://www.bevaraaktenskapet.se/sidor/upprop.asp

• Hur Högsta domstolen så sent som 2007 friade frikyrkopastorn Åke Green, som beskrev homosexualitet som ”en djup cancersvulst i samhället och såsom uppkomst och spridning av aids” under hänvisning till religionsfriheten http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hd-friar-ake-green_482681.svd

Filmens handling i korthet
 Peter (Mårten Klingberg), som är gift småbarnspappa, förutspås en lysande framtid - han ska ta över familjeföretaget efter pappa och har familj med sin lika lyckade och vackra flickvän. Men en dag möter han en blick som går rakt in i hjärtat på honom – Nassims (Piotr Giro). Kärleken går inte att ignorera och de inleder snart en relation som upprör oförstående vänner och familjmedlemmar. Nassim är den öppne, som vill berätta för hela världen om deras kärlek, medan Peter får kämpa för sin frigörelse och mot sin konservativa bakgrund. Det blir till vacker och kroppsnära kärlekshistoria. Ja, lika fin och komplicerad som den i Brokeback Mountain och liksom där med

de omgivande heterosexuella fördomarna som enda komplikation. Peter inser att han har mött vad som kan vara hans livs kärlek, men han riskerar samtidigt att förlora allt annat. Men relationen får ett abrupt och brutalt slut... Två satanister avrättade den 37-årige algeriern Josef Ben Meddaours (Nassim) liv med ett skott i huvudet och ett i ryggen. Och Peter avskedades från familjeföretaget, fråntogs vårdnad och umgänge med sitt barn och fråntogs sin arvsrätt. Så kan det vara att var bög – inse det, allt annat är arrogant förnekande!

Bra film men...
Recensenter var överens om, att det är en bra film - Kronbrink i DN 4 poäng ”en imponerande debut” - men hänger upp sig på olika saker som inte stämmer överens med det heterosexuella samhällets verklighet.

• De homofoba poliserna är en kliché. Filmen handlar om ett mord 1997, dvs ungefär 10 år efter det att homosexualitet tagits bort som sjukdomsdefinition och 2 år efter det att homosexuella par fått möjlighet att mot den samlade borgerlighetens protester ingå partnerskap och framförallt innan polisväsendet utbildats i HBT-frågor. Och Carin Götblad var inte ens påtänkt som länspolischef då.

• Att Peter bedrar sin fru... det är inte gulligt med otrohet! – Skulle recensenten bli lika arg över heterosexuell otrohet skildrad på film? Men framförallt tillkommer många homosexuella relationer i smyg därför att det heterosexuella förtrycket medfört att homosexuella känslor undertrycks och förnekas också av homosexuella. Ofta är det alltså inte fråga om ”livslögn” utan ett för existensen nödvändigt förnekande.

• Det hade räckt om Peter bara varit bög från början... nu sviker han sin fru och drar in henne i sin jävla livslögn och det tillför egentligen ingenting till filmen. Man kan ana att det hade varit skönt att kunna dra en klar gräns från den heterosexuella verkligheten till bögen Peter. Detta är alltså okunnighet om homosexuellas villkor i slutet av 90-talet och för många än i dag? Homosexuellas ”jävla livslögn” är tillkommen som en följd just av denna ensidiga heterosexuella ”verklighet”

Jag är i alla fall glad över att Public service-tv visade filmen även om den greppade över mycket - som varit svårt för personer utan självupplevelse att förstå - var en fin filmupplevelse. Och jag tackar trots allt livet för min homosexualitet, som jag är övertygad om att en högre Kärlek inte fördomsfullt ser ner på och som faktiskt fört mig till detta livs största lycka, min underbara man.

När religionen tillåts regera så närmar vi oss medeltiden.

Katolsk/europeisk samvetsfrihet
I människor och tro i P1 diskuterade en ny Europarådsresolution om ökad samvetsfrihet främst aktualiserat p.g.a. strävanden från de konservativt/katolska Europa . Enligt resolutionen, som visserligen bara är rådgivande, men i alla fall sägs följande: inte bara vårdpersonal utan hela vårdinstitutioner får vägra utföra aborter.

• "Ingen person, sjukhus eller institution ska kunna tvingas, hållas ansvarig eller diskrimineras på något sätt för att man vägrar utföra, underlätta, assistera eller utföra abort" eller
• "någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo,"

Påverkas svensk abortliberalitet?
Deltagarna i radiosamtalet var Åsa Regnér, RFSU, Christina Doctare, läkare och kristdemokrat och Kristina Gemzell, gynekolog. Redaktionen hade ställt följande frågor: Hur påverkas den abortliberala svenska sjukvården av resolutionen? Var bör man dra den etiska gränsen mellan fostrets rätt till sitt liv och kvinnans rätt till sin kropp och hur hör hälsopolitik och religionsfrihet samman? Både Åsa Regnér och Kristina Gemzell sade sig förlita sig på socialministerns budskap att resolutionen inte skulle innebära någon förändring i svensk lagstiftning eller hälsopolitik. Detta eftersom man redan nu hanterade frågan praktiskt så att läkare eller sjukhuspersonal som anförde religiösa betänkligheter fördes över på andra arbetsuppgifter.

Abortmotståndare från Frankrike och Tyskland demonstrerar i Strasbourg. Foto: Christian Lutz/AP

Överlämar kvinnor till klåpare och riskerar kvinnors hälsa.
Men båda Regnér och Gemzell beklagade resolutionen som kommer att förvärra läget för kvinnor i andra delar av Europa. I vissa länder finns inte ens personal att utföra det begränsade antal aborter som motiveras av hänsyn till moderns liv eller våldtäkt. I Polen utförs exempelvis 400 aborter på detta villkor medan man beräknar att ca 150.000 aborter utförs av läkare på fritiden eller av icke medicinsk kunniga mot hög betalning och med betydande risk för livshotande komplikationer. Annorlunda ansåg Christina Doctare, som helt bortsåg från att resolutionen huvudsakligen avsåg just aborter och menade att detta borde tas som en mer allmän diskussion om samvetsfrihet inom sjukvården. Hon anförde frågor om vård i livets slutskede, ekonomiska aspekter på osedvanligt dyr vård och upprätthållande av liv vid för tidigt födda eller skadade foster osv. Därför välkomnade hon reslutionen.

Är Doctare verkligen läkare?
De saker Doctare anförde är i och för sig intressanta och nödvändiga samtalsämnen men resolutionstexten avser t.o.m. ordagrannt abort, varför Doctares försvar framstår som svammel i avsikt att lägga ut en dimridå. Och varför argumenterar hon emot abortfriheten? Som läkare är hon huvudsakligen känd för ett förtjänstfullt arbete om våldtäkter på Balticum. Men hennnes huvudsakliga verksamhet är inte som läkare utan ledande företrädare för Katolicismen och Kristdemokraterna med kristen sexualmoral, kristen familjesyn och motstånd mot homosexuella äktenskap som huvudingredienser . Hon var en stiftarna tillsammans med Tuve Skånsberg av den religiösa tankesmedjan Claphaminstitutet. Liksom Skånsberg har hon också kandiderat till både riksdag och EU-parlament för KD. Hon är katolik och har av Påven tilldelats värdighet av Dam av Den Heliga gravens av Jerusalem riddarorden.

Hur arbetar en propagandist?
När man vill se hur Christina Doctare arbetar som propagandist finns ett tydligt exempel. Uppropet Bevara äktenskapet mellan man och kvinna, som hon undertecknade, inleds med följande ord:
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger att familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör ”den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten” (artikel 16).
men FNs förklaring lyder
Artikel 16
1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.
2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.
3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.

Halvsanningar och hälsorisker
Hela uppropet bygger alltså på ett falsarium eftersom Artikel 16 avser att skydda lika rättigheter i äktenskapet, att samtycke föreligger samt att familjeenheten hur den än är utformad har rätt till samhället skydd.    I abortdebatten försöker Doctare - på samma sätt som med innehållet i artikel 16 - blanda bort korten i abortdebatten genom att tala om en massa annat.
Det katolska EU har infört en rekommendation där sjukvården skall kunna avsäga sig ansvaret för kvinnors hälsa även när det gäller abort och överlämna dem till okunniga klåpare med skumraskbetalningar. När religionen tillåts regera så närmar vi oss medeltiden. Att religionen är på marsch framgår f.ö. av Annika Ström Melins artikel i DN Krock i kunskapssyn.

Skall vi tillåta kritik när det gäller EUs överstatlighet och smågnet?

Läste uppmärksamt i dagens DN ”min egen” EU-politiker Olle Ludvigssons DNdebattartikel ”EU-debatten kvävs av medier och toppolitiker” http://www.dn.se/debatt/eu-debatten-kvavs-av-medier-och-toppolitiker-1.1192903. Min undran är vad är det för allmänt skitprat Olle håller på med?




Är det verkligen så här: ”navelskådande nej-sägarmaskineri”?
Huvudorsaken till den haltande och bristfälliga EU-debatten är ... att svenska toppolitiker och journalister tillsammans har utvecklat ett nationellt navelskådande nej-sägarmaskineri som automatiskt kväver de flesta tendenser till konstruktiv dialog. Alla EU-initiativ betraktas som idiotiska tills motsatsen har bevisats... Vi har vissa journalister... som aldrig missar att lägga till några kommentarer om konstigheter från Bryssel när ett EU-initiativ skall beskrivas. Vi har vissa EU-parlamentariker som har gjort det till ett slags affärsidé att på lösa grunder såga och förlöjliga olika EU-förslag.


Det låter som ett aktivt försök att strypa all faktisk granskning av EU
Något är ruttet i den svenska EU-debatten... Men inte ett exempel på det ruttna omnämns... Sverige är bra och EU är dåligt – det är den fastetsade schablonen. Ja, är det så underligt, när EU lägger sig i massa omväxlande smått och stort som inte har med EU att göra. Detta retar medborgarna. För att ta det småa första så vad har EU att göra med böjen på gurkor, måtten på kobås, skifttjänstgöringen för busschaufförer, svensk choklads innehåll, om vi vill hantera den interna alkoholförsäljningen via ett monopol eller ej osv, osv i all oändlighet. Själv har jag som biodlare varit inblandad i att EU helt plötligt slår sönder en fungerande nödvändig bekämpning av varroakvalstret på honungsbin, så att förmodligen stor del av svenska bistammen kommer slås ut (se mitt brev till jordbruksministern http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=46564).

Än värre är att EU är en odemokratisk struktur som gynnar storkapitalism
Enligt EU-domstolens utslag i Vaxholmsmålet mfl domar så innehåller EU-rätten en grundprincip om kapitalets och arbetets fria rörlighet. Vid konflikt med denna grundprincip slås bl.a. ut Stadgan om de grundläggande rättigheterna (se stadgans art. 51 och 52) med bl.a. bestämmelser om jämlikhet, kollektivatal, strejkrätt, rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden. Detta lär ha väckt viss förstämning i det LO-läger, där Olle har sin rötter. Strukturen gynnar alltså arbetsgivare och kapitalister på arbetares bekostnad. Visserligen har Europaparlamentets ställning stärkts. Men fortfarande är strukturen toppstyrd och mertalet intiativ kommer från Kommissions lilla krets långt borta från medborgarnas verklighet och som genom den monstruösa förvaltningen är ständigt föremål för odemokratisk påverkan från lobbyorganisationer med principen betala så får du igenom vad du önskar.


Den skadliga EU-avregleringen.
Med EU har också följt en avreglering som både fördyrat för kunderna och inneburit betydande olägenheter. Exempel:


• El-marknaden, som försörjde hela Sverige med elkraft och till ett gemensamt pris, skall nu indelas i områden med följd att skåningar får högre eltariffer trots att investeringarna skett gemensamt för alla i Sverige


• Järnvägstrafiken har konkurrensutsatts, vilket inneburit att underhållet av både tåg och banor eftersatts samt svårigheter för kunderna att köpa biljetter ända fram till resmålet när olika bolag trafikerar.


• Apoteken där man numera inte kan få recept expedierade hem med posten eller kan få reda på om medicinen finns på grannapoteket och dessutom priserna varierar kraftigt mellan olika apotek


• Upphandlingsdirektivet som förhindrar kommunala initiativ för att gynna lokal arbetskraft, vilket skulle kunna sänka utgifterna för arbetslöshet mm


• Det fullständigt absurda jordbruksstödet (45 % av budgeten!!)

Detta är nu bara ett fåtal exempel på där berättigat missnöje med hur EU lagt under sig mer och mer makt, vilket aldrig var i åtanke när ansökan till EU ingavs och röstades igenom.


Ser man inte nackdelarna så kan man inte heller göra något åt dem.
När nu Olle beskriver EU-kritiken som ett ”navelskådande nej-sägarmaskineri” så ser han alltså inte verkligheten och hör inte heller vad människor säger. Han har hamnat överst på EU-piedestalen, dit inget når upp annat än ett guturalt mumlande missnöje.  Där uppe kan han inte ens urskilja orden och därför beskriver han missnöjet på det sätt han gör. Visst finns mycket bra inom EU såsom jämställdhetsträvanden, bättre integration, renare luft, som Olle nämner, och jag vill gärna tillfoga polis och tullsamverkan, motverkan av människohandel, studentutbyte, forskningssamarbete, it-samarbete osv samt inte minst Redings kraftfulla utspel om romer. Men detta hindrar inte att man vaksamt måste se till när EU går över gränsen till detaljregelering eller gör våld på hos oss eller annat medlemslands inarbetade förvaltningsformer.

Det är egentligen föräldraledigheten som motiverar Olles rallarsving
Olles litania tycks vara skriven av erfarenheterna vid ett tillfälle, nämligen debatten om föräldraledighet och jämställdhet. Och där kan man väl hålla med att det är av stort värde att vi stödjer ökad jämställdhet i hela Europa. När man säger att detta inte är en EU-fråga så delar jag inte den åsikten eftersom det kan sägas vara en demokratifråga och upptagen i Sociala stadgan art 23. Å andra sidan konstaterar jag att jämställdhet mellan kvinnor och män – liksom bl.a. kollektivavtalsrätten - får vika vid konflikt med grundprincipen om kapitalets frihet, vilket jag tycker är fel. Vidare så är det symtomatiskt att när EU bestämmer sig för att reglera det även kommer i konflikt med nationell socialförsäkringslagstiftning, alltså helt onödigt småpetande som är ägnat att reta upp.

EU-flaggan är visserligen blå-gul men det är faktiskt enda likheten med den svenska.

Det kan vara viktigt att komma ihåg det. Enligt min mening så bär alltså EU-parlamentarikerna själva skulden för gnyet. Och då är det ganska magstarkt att blåsa i stora trumpeten och beskylla andra för att vara självgoda nejsägare. När skall Olle börja ägna sig åt att försöka förbättra EU istället för skälla på oss kritiker? På en punkt kan jag hålla med Olle: Svenska folket förtjänar en betydligt bättre EU-debatt än den som de nu blir påprackade - med tillägget - nämligen den debatt där krtik sopas under mattan och hysteriska lovord blir det enda tillåtna.

Borgerliga medias desinformationskampanj större hot mot demokratin än SD i riksdagen

Mediagamar vill ha blodigt kalas på Bodström (och socialdemokratin)

Nog är det märkligt: En man i sina bästa år familjefar och mitt uppe i en karriär med många facetter tar något års time out för att just ägna sig åt att vårda dessa två faktorer istället för att fullfölja ett riksdagsuppdrag http://www.dn.se/nyheter/politik/bodstrom-lamnar-politiken-1.1189474 http://www.dn.se/nyheter/politik/bodstrom-riksdagsplats-inte-nodvandig-for-att-bedriva-politik-1.1189680

, som skulle tillkomma samtidigt som en tänkt valseger för de rödgröna med en tänkt ministerroll för just denne man. http://www.dn.se/nyheter/politik/yilmaz-kerimo-ersatter-bodstrom-1.1189629
Helt plötsligt översvämmas de borgerliga drakarna med artiklar drypande av giftigheter om bristande lojalitet, såsom ”Henrik Brors: Bodströms agerande märkligt” http://www.dn.se/nyheter/politik/henrik-brors-bodstroms-agerande-markligt-1.1189505 och grundlöst ifrågasättande av de anförda motiven, såsom Peter Wlodarskis ”att tala om pappors föräldraansvar blev ett fräckt försök att blanda bort korten”.http://www.dn.se/ledare/signerat/riksdagen-till-mangsysslandets-forsvar-1



.
Bodström är inte bara pappaledig utan ett monster i borgarnas ögonI DN ges under rubriken Bokslut Bodström
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/bokslut-bodstrom-1.1190078 en nidbild av Thomas Bodströms tid som justitieminister. Han skulle ha stått som ”symbol för hårdare tag mot kriminella och det framväxande övervakningssamhället” medan ”han i valrörelsen talade han om förebyggande insatser”. Därför ”saknade budskapet politisk trovärdighet”. Ja, detta skulle rent av ”ge en bild av Socialdemokraternas nuvarande kris”. Ja, Thomas Bodström skulle rent av ha mobbat justitieminister Beatrice Ask rörande hennes bristande formella juridiska kompetens. Det sistnämnda kanske rörde hennes förslag att misstänkta sexköpare borde få ”kuvert med grälla färger” med posten – så att de skulle ”skämmas på torget”. Henrik Brors är som vanligt ett eko av ledaravdelningen på nyhetsplats i

Bodström är borta för alltid – hurra, hurra!I SvD intervjuar man tre ledarskribenter, Heidi Avellan, Sydsvenskan, Nisha Besara, Dagens Arena och Sanna Rayman, Svenska Dagbladet under rubriken
”Ledarskribenter: Bodströms karriär kan vara över” http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ledarskribenter-bodstroms-karriar-kan-vara-over_5508705.svd. När man läser närmare visar sig rubriken stämma med 2-1. Man har alltså fått det resultat man kunnat anta när man väljer att tala med två högerallianstrogna skribenter och en vänster. Rena manipulationen alltså. Två dagarsenare har SvD huvudledaren ”Thomas Bodström på nya äventyr” http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/thomas-bodstrom-pa-nya-aventyr_5518269.svd som inleds med välkomstrubriken för 10 år sedan: "Thomas Bodström nyutnämnd Justitieminister som rökt hasch och haft svart städhjälp." På Svenskan är de som vanligt elakast mot dem som anses ha en chans att var med och bilda motstånd mot den regerande högermaffian.

SvD och DN bildar Högeralliansens giftterrarium I DNs papperstidning publiceras ytterligare en Brors-smocka ”Bodströms avhopp ännu en huvudvärk för Sahlin”. Enligt nämnda belackare skulle Mona Sahlin nämligen ”ha svårt att ta ledningen över alla falangerna i partiet”. Påståendet framstår som så mycket skamligare som Mona Sahlin inför valet inte



bara lyckades ena partiet utan också ro hem ett nog så krävande trepartisamarbete. Man försöker också antyda det skulle ”tunnas ut kring Mona Sahlin”men detta jävas av att en hel ny generation S-politiker tillsatts i den nya riksdagen. Men alla dessa borgerliga giftormar, inte minst den välbetalde Henrik Brors, talar med högeralliansens tudelade tunga och bör därför utan för mycken tanke kunna förpassas till det borgerliga där de rätteligen hör hemma.

Borgerliga medias ensidighet ett större demokratisk problem än SD.Ärligt talat så bryr jag mig inte om huruvida Thomas Bodström, som jag uppskattar som politiker utan att dela alla hans åsikter, i nuläget stnnar i Sverige eller far med familjen till USA, Jag struntar också i vad han har för syfte med det ena eller andra stälningstagandet och tycket att det har jag som väljare inte med att göra. Naturligtvis vore det absurt om jag antog stt ”det skulle säga något om socialdemokrati”. Nej, det intressanta och oroväckande finns i att konstatera denna mediahets, där enkla händelser byggs ut som ett katastrofscenario med uppenbar udd att skada ett av de stora demokratiska partierna i Sverige, Socialdemokraterna. Det handlar uppenbarligen inte om konstruktiv kritik utan enbart en förtalskampanj där över 100 dagstidningar med en dagsupplaga på över 3 miljoner dagsex driver en konstant kampanj för att befästa det borgerliga maktövertagandet. Denna ständiga desinformation är i grunden ett större demokratisk problem än att SD tagit plats i riksdagen.

Fråga är vem får större vinst när säkerhet och arbetsmiljö är sämre, som i gruvindustrin i Chile?

Jag var hos både Gud och djävulen - och det var Gud som tog mig!
sa Mario Sepulveda, 40, var en av de första som räddades på onsdagsmorgonen. Han har blivit något av en talesperson för de 33 gruvarbetarna som varit fast 700 meter under marken i 69 dagar. Jag kan inte slita mig från direktsändningen på datorn. Jag har aldrig varit med om något så gripande. Budget, sjukförsäkring och arbetslöshet, allt kryddat med en arrogant högerregering ... det får vänta jag kan bara inte hålla några tankar i styr. Allt blir en .. från




700 m meter ner i jorden, som halvägs till Handlar’n inne i Löderups samhälle, efter att ha levt på hoppet, så en långsam pånyttfödelse genom färd under drygt 20 minuter i en 50 cm diameter kapsel i ett nästan kilometerlångt hål... Den glädje man känner gör att det blir för trångt... tårarna rinner.,. lyckan är obeskrivlig .. ännu en gruvarbetare räddad.... också igen .. och igen 33 gånger...

Redan den nyräddade Mario Sepulveda tog upp frågan om bättre arbetsförhållandena i gruvorna i Chile: ”Det kan inte fortsätta som det varit. Saker och ting måste förändras”

Med andra ord det finns någon som har profiterat på att säkerheten i gruvverksamheten eftersatts. Vinsten i pengar var viktigare än arbetarnas liv där nere under jord. Och så är ekvationen när arbetare dör och löntagare får sämre hälsa av dåliga arbetsförhållanden: det är någon som tjänar på det. Jag blir arg vid tanken. Blir du? Profitörerna fick denna gång inte ytterligare liv på sitt samvete men det är dags att börja tänka... och kanske i vidare cirklar än gruvor...

Varför mörkas ansvarsfrågan för miljökatastrofer, finanskriser och dödshot?

Finansvärldens girighet det största hotet mot vår planet
Världens 3 000 största företag orsakade miljöskador för 15 000 miljarder kronor år 2008 http://www.dn.se/ekonomi/bolagens-miljoskador-hotar-vara-pensioner-1.1185111. BPs gigantiska oljeutsläpp i Mexikanska golfen med omfattande förstörelse av ekosystemen http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/transocean-kritiserar-bps-utredning_5278289.svd. Vattenlivet är helt dött i den ungerska floden Marcal när en dam brast vid ett aluminiumverk och det rödbruna giftslammet når nu även Donau vars flodområde berör 15 europeiska länder http://www.dn.se/nyheter/varlden/desperata-forsok-att-stoppa-giftet-1.1184981. Samtliga dessa hot har sin grund i bristande säkerhet p.g.a. absurda lönsamhetskrav och eftersatt underhåll.

Folket skall inte behöva betala för etablisemangets girighet
Den norskfödda före detta franska undersökningsdomaren Eva Joly, som bl.a. under dödshot utrett franska korruptionsskandaler och skrivit om politikers och finanselits utbredda korruption och maktmissbruk. Hon menar att ”Bankkrisen borde utredas som brott” när hon talar om de isländska bankernas skrupulösa metoder som lett till bankväsendets kris där. Hon anser det omoraliskt att överföra bankdirektörernas förbrytelser till isländska folket och hon är besviken på bl.a. den svenska högerregeringens helhjärtade stöd för kraven mot Islands befolkning; en besvikelse som varit tillräcklig för att artikeln inte tas in på DNs internet. Möjligen kan detta väcka tankar på de svenska bankernas härjningar i Balticum och Anders Borgs hårda krav mot politiker där att låta folket betala för bankernas girighet. Kanske kan det t.o.m. ge en annan syn på Grekland där högerregeringen eftlämnat ett skandalbokslut för den socialdemokratiska regeringen att klara ut.

Politikernas girighet är ett hot mot ekonomisk stabilitet och välfärd
Samtidigt som rena mutskandaler ligger på åklagarnas bord http://www.dn.se/nyheter/sverige/mutfall-finns-i-flera-kommuner-1.1184409 finns även en annan slags girig och kortsynt lönsamhet inom flera politikerområden, särskilt inom skola,omsorg och sjukvård. Girigheten är manifesterad genom privatiseringar där vinstintresset tillåts överskugga exempelvis patientsäkerhet och juste omvårdnad. Patient avled när personalen hade planeringsdagar talar dagens DN om http://www.dn.se/sthlm/patient-avled-nar-personalen-hade-planeringsdagar-1.1184855 eller de i en rad artiklar påtalade överbeläggningarna landet runt. I faktaruta till DN-artikeln om patientdöden sägs att ”antalet vårdplatser på sjukhusen minskat kraftigt i Sverige”, varvid bl.a. Läkarförbundet ansett att sparsamheten gått för långt ”och innebär risker i vården”. Eller i "friskolorna" indragning av lärare, kuratorer, skolsköterskor, fritidspersonal, gymnastiksalar och skolgårdar, besparingar som ökat vinsterna för riskkapitalbolagens ägare http://www.lr.se/lararnasriksforbund/opinionochdebatt/debattartiklar/arkiv/uppdraggranskningsreportagevisarattstatenmastetastorreansvarforskolan.5.4ff660ce12b12fe7dbb80001316.html. Absurda stupstockskrav i sjukförsäkringen eller skyhöga A-kasseavgifter för låglönearbetare och låga för höginkomsttagare är delar av samma otäcka cynism hos maktpolitiker.

”Den vanvettiga liberaliseringen av marknaderna”
Eva Joly http://www.sns.se/zino.aspx?articleID=1666 anser att bekämpa korruption och maktmissbruk är en förutsättning för varje sann politisk handling. Vi måste återupprätta förtroendet för de politiska och ekonomiska eliterna. I vår tid av globalisering vilar ansvaret tungt på våra ledare. Hon anser att de måste stå höjda över alla misstankar för att kunna inge hopp för framtiden. Korruption och maktmisbruk har enligt henne blivit mycket värre ”efter den vanvettiga liberaliseringen av marknaderna”. Denna tanke slog ju t.o.m. vissa Eupolitiker i samband med den gågna finanskrisen men tycks nu gå i stå. Och det är symtomatiskt att knappast någon i den borgerliga regeringspressen intresserar sig för detta.

Vad vill de borgerliga tidningarna förutom att vara Reinfeldts megafoner?

Kvasinyhet slås upp som dagens sanning
DNs inrikespolitiske redaktör Henrik Brors utropar: Nu är vi störst! http://www.dn.se/nyheter/politik/nu-ar-m-storst-1.1182970 När statsminister Fredrik Reinfeldt inleder sin andra mandatperiod är det som ledare för Sveriges största parti. Partiet får nu 31,7 procent, mot 30,1 i valet... De borgerliga skulle få egen majoritet i riksdagen om det var val i dag. Valets vinnare, Moderaterna och Miljöpartiet, får stigande siffror, i den första DN/Synovate-mätningen efter riksdagsvalet. Läget mellan de två politiska blocken är exakt detsamma som i valet, 49,3–43,7, men eftersom Sverigedemokraterna backat till 4,7 procent, blir de borgerliga större än de rödgröna och SD tillsammans. Nog är det väl kvasinyheter som slås upp av DNs inrikespolitiske redaktör. Han drar sig t.o.m. för att redogöra för hur stor procentuell andel av väljarkåren som lyckats med bedriften att ge Brors en glad dag. Detta att man numera inte ens anger undersökningsförutsättningarna är signifikant för dagens nyhetsförmedling: läsaren skall inte längre kunna bedöma sanningshalten.

Röstcirkus?
Henning Brors fortsätter sin värderande journalistik på nyhetsplats under rubriken Röstcirkusen kan leda till minskat väljarförtroende (bara i papperstidningen). Denna ”cirkus” som han pratar om finns inskriven i riksdagsordningen för att lösa konflikter i personvalfrågor. För min del är det inte konstigare än det nyss avgjorda valet. Men inte ens en Henrik Brors lär väl tala om valcirkusen?! Brors är bara en återspegling på nyhetsplats av ledaren Principlös opposition http://www.dn.se/ledare/huvudledare/principlos-opposition-1.1182908. där man avslöjar en klargörande tanke: Det är sant att regeringen har ett stort ansvar. Efter att den tidigare socialdemokratiske talmannen Björn von Sydow meddelat att han inte ville ställa upp fanns en öppning. Reinfeldt hade kunnat kontakta de rödgröna och deklarera att regeringspartierna ville lösa talmansfrågan i samförstånd och därför kunde tänka sig von Sydow. Det hade varit en snygg gest. Kanske hade det förbättrat samarbetsklimatet i riksdagen.

Förlåt det var en felsägning!
Ty vad ledarskribenten egentligen ville säga var: Mona Sahlin blottade en brist på konsekvens och ansvarskänsla... Mona Sahlin är visserligen i sin fulla rätt att driva tuff oppositionspolitik Men att inte rösta för Per Westerberg var ett brott mot vad hon tidigare sagt om att inte göra sig beroende av SDs röster. Även SvD är i sin ledare Klokast är att vänta ett tag med pajkastningen http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/klokast-ar-att-vanta-ett-tag-med-pajkastningen_5451359.svd rubriken till trots inne på samma spår: De rödgrönas agerande understryker graden av hyckleri i så måtto att agerandet bryter tvärt mot tidigare utfästelser av Mona Sahlin om att aldrig agera ens med SD:s passiva stöd. Jämför min blogg Per Westerberg vald av den Blå alliansen + SD http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=46338.

Här avslöjas högermegafonernas försök att sitta på två stolar: Å ena sidan skall man bedriva opposition och å den andra aldrig agera så att Högerregeringen slipper använda sig av SD för att få igenom sina förslag.

Några frågor apropå detta med ”ansvarsfull” opposition
För att förtydligha vad jag menar vill jag ställa följande frågor:
• Kan en ”ansvarfull” opposition lägga fram egna förslag? Och på vad sätt gör man sig ”beroende av SD” då?
• Kan en ”ansvarfull” opposition rösta på något annat än Högerregeringens förslag? Och på vad sätt gör man sig ”beroende av SD” då?
• Kan en ”ansvarfull” opposition lägga ner rösterna och överlämna oppositionen till femprocentspartiet?
• Eller skall oppositionen rentav rösta för regeringsförslaget för att få godkänt som ansvarsfull?
• Och slutligen blir det någon opposition alls då? Är det ansvarsfullt?

Partiellt pajkastningsförbud
Även SvD spär på som en HMV (= His Master’s Voice) att Mona Sahlins agerande var osnyggt och markerar bristande respekt för talmansposten... och för att ge De rödgröna möjlighet att hävda att Westerberg är ”vald av Sverigedemokraterna”. Det sistnämnda var ju sant åtminstone i så motto att han blev vald med stöd av SD och det är naturligtvis svårsmält för de borgerliga tidningsmopsarna. Att erkänna att det tyder på en osmidighet av ”nappe” Reinfeldt är naturligtvis uteslutet. Men man sansar sig: Under mandatperioden kan det mycket väl hända att såväl regering som opposition får igenom politik med stöd av SD. Sådant är läget. Det som verkligen inte får hända är att partierna förhandlar bort sin egen politik och går SD till mötes... Tills vidare bör alla partier hålla i pajerna. Vad man kan se av texten så inkluderas regeringsmegafonerna inte i pajkastningsförbudet.

Högerregeringens ”normaliseringspolitik”

Sänkta skatter för de rika är inte systemskifte utan ”normalisering”
Högermaffians verkliga boyscout, PJ Anders Linder, skriver i regeringsorganet Svenska Dagbladet 3/10 under rubriken Skryt mer om reformpolitiken http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/skryt-mer-om-reformpolitiken_5441789.svd att Blå alliansen inte företagit något systemskifte utan bara åstadkommit en ”sorts normalisering”. Normaliseringen har gått ut på att ”återskapa balansen mellan offentligt och privat i välfärdspolitiken och den ekonomiska politiken. Under den del av efterkrigstiden då tillväxten var hög och stabil, den tid som många nostalgiker drömmer sig tillbaka till, var statsutgifter och skatter inte alls särskilt höga i ett internationellt perspektiv.... och Alliansens sänkta inkomstskatt och stramare regler i socialförsäkringen ligger i linje med denna trend.”

Med Linders resonemang finns det andra ”normaliseringsåtgärder”
• Gynnande av Svenskt Näringsliv på bekostnad av löntagarnas fackföreningar (men för det får man ju betalt i alla hemlighet)
• Mer än en halv miljon arbetstagare utan A-kassa (och vid arbetslöshet beroende av socialbidrag) och högre A-kasseavgifter för de lågavlönade samt skärpning av regler för ”prövning mot hela arbetsmarknaden”
• Att de rikare blir rikare genom skattesänkningar på bl.a. förmögenhet och lyxboende
• Sämre sjukförsäkringsförmåner och stupstockar med utförsäkring av sjuka
• Vinstutsättning av omsorg, skola och sjukvård (det man kallar konkurrens)
• Utförsäljning av offentligägd egendom så att apoteken inte längre kan samarbeta eller järnvägsbiljett inte längre kan beställas till resmålet
MM, MM

Reinfeldts härskarkonst
Högermaffians lille vargunge Claes Arvidsson skriver på motstående sida i SvD om Härskarkonster då och nu http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/harskarkonster-da-och-nu_5441793.svd apropå Nationalmuséms stora utställning i ämnet. Arvidsson kommer snart in på sitt eget gebit ”Härskarkonst förenar ögonfröjd med en vanligen undervärderad dimension av makt och politik, den som handlar om symbolers användning

och betydelse...” Fredrik Reinfeldt jämförs med Napoleon!! Det är
mycket möjligt att Fredrik Reinfeldts favoriträtt verkligen är falukorv, men det passar onekligen in så mycket bättre än gåslever, som skulle stå i motsats till Reinfeldt som symbol för vad De nya moderaterna står för. På så sätt stoppas korven med mening. Visst är jobbpolitikens innehåll viktig, men för att symbolen

arbetarparti ska bli mer än en partilogga måste den också fästa sig i människors känslor. Och det har uppenbarligen fungerat. Ja, som propaganda kanske Arvidsson har rätt eftersom arbetslösheten är högre än när Nappe Reinfeldft började för fyra år sedan, inte minst ungdomsarbetslösheten. Men så småningom hinner väl verkligheten ifatt även en nyliberal.

Högerregeringens lille vän Peter
Peter Wolodarski i DN anknyter till det sagda med en Varning för Täbysyndromet http://www.dn.se/ledare/signerat/varning-for-tabysyndromet-1.1181745. Wolodarski har inte bara egensinniga råd till socialdemokrater och ser kommunistspöken överallt till vänster utan vill ge sin nyliberale vän Reinfeldt ett ord på vägen och ”framställer statsministern som en trygg lagledare som låter alla spelare komma till sin rätt”, ja nästan en kejsare. Fredda har visserligen haft tur eftersom Centern ersatt S-älskaren Olof Johansson med Maud Olofsson, Folkpartiet gjort sig av med Bengt Westerberg och fått en maktgalen major och KD ersatt principfasta Svensson med en nolla och TV-nuna.

”Lightversion av Socialdemokraterna” kräver ministergenerositet
Visserligen har Fredda också lyckats dölja högerspöket genom en - vad Wolodarski kallar - ”lightversion av Socialdemokraterna”. Men Fredda ”får inte glömma att framgången hela tiden vilat på att det funnits en harmonisk borgerlig allians som lockat stöd från breda väljargrupper. Och det samarbetet har varit beroende av de mindre partiernas vilja att sätta alliansnyttan framför partinyttan. ... Moderaterna får se upp så att framgången inte stiger dem åt huvudet, så som den redan gjort i statsministerns hemkommun Täby. Där utlöste den lokala maktarrogansen en tillbakagång för Moderaterna på 11 procentenheter i det senaste valet. Man kan påminna om att det även gick snett i andra moderatkommuner, såsom Vellinge här i Skåne. Wolodarski manar Reinfeldt till att låta småpartierna behålla nuvarande antalet ministerposter. Alltså att inte spela kejsare.

En kompromisslös regering regerar bara med SDs röster1

S vill ha Härstedt som talman
heter det i nyhetsartikel från TT på DNs internet, som därmed nobbar de av tidningsens journalister bearbetade artiklarna i papperstidningen. http://www.dn.se/nyheter/valet2010/s-vill-ha-harstedt-som-talman-1.1181173. Riksdagens nuvarande talman Per Westerberg är Moderaternas nominering. Det var på tal att Björn von Sydow skulle kandidera emot, men han avböjde ”eftersom han inte ville bli vald med SD-röster”. Härvid har Kent Härstedt framförts såsom S-kandidat Talmansposternna har enligt tradition utsetts av partierna i storleksordning. Reinfeldt har vägrat kompromissa och sagt att talmansposten skall utses av den Blå alliansen såsom det största blocket och därvid fasthållit vid Westerberg. Men detta är ologiskt ty dessutom har Folkpartiet såsom det fjärde största partiet nominerat tredje vice talman. Så i detta fall går man på partistorlek! Reinfeldts omedgörliga och ologiska agerande bäddar nu för SDs maktställning.

Kommande talman väljs med SD-röster
Detta är alltså resultatet av att en arrogant Högerregering vill skriva sina egna regler för riksdagen. Mona Sahlin har upprepade gånger lagt fast att Socialdemokraterna aldrig ska göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Självklart betyder detta emellertid inte att oppositionen skall lägga ned sin verksamhet. Istället måste oppositionen i de lägen högerregeringen inte söker blocköverskridande kompromisser lägga sina egna förslag. Naturligtvis kommer detta att ske utan förhandskontakter eller överläggningar med Åkesson. Självklart kan Socialdemokraterna inte följa Maud Olofssons önsketänkande och lägga ned oppositionsarbetet i fyra år. Detta kommenteras i flera nyhetsartiklar Härstedt känner sig lämpad http://www.dn.se/nyheter/valet2010/harstedt-kanner-sig-lampad-1.1181323 och SD vill diskutera talmansvalet http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sd-vill-diskutera-talmansvalet-1.1181319

Brors har betalt för att missförstå
Som vanligt lämnas Henrik Brors elaka nyhetskommentarer bara i papperstidningen när han talar om Vacklande Sahlin får svårt att leva upp till löfte. På vad sätt skulle Mona Sahlin ha vacklat? Jo, Henrik Brors gör den sensationella tolkningen om Mona Sahlin agerar ”tuff oppositinsledare” och säger nej till Högerregeringens förslag ”gör hon sig i praktiken beroende av Sverigedemokraterna, som med sina röster kan avgöra vilket block som vinner”. Henrik Brors påstår (tillsammans med vettvillingen Staffan Danielsson, C, som tänker demonstrera i riksdagen varje gång detta blir aktuellt) m.a.o. att Mona Sahlin genom sina ord lovat att under fyra år göra det lätt för Reinfeldt & Co genom att lägga sig platt för den arroganta borgerligheten!! En Henrik får säkert bra betalt för att spela korkad.

Klok ståndpunkt av de rödgröna
Socialdemokraterna och de rödgröna har kommit fram till en klok ståndpunkt http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/klok-standpunkt-av-de-rodgrona_5440219.svd när det bestämt sig för att inte abdikera från oppositionsrollen, skriver Carin Stenström på SvD Brännpunkt. Man kan förstå att Fredrik Reinfeldt gärna sett hela eller valda delar av den rödgröna alliansen som stödtrupp. Det hade dock varit en demokratiskt mycket olycklig utveckling om oppositionsrollen lämnats till en nykomling i riksdagen representerande drygt fem procent av väljarna. Det är också klokt av Mona Sahlin att avvisa borgerliga propåer att hålla nykomlingarna utanför utskotten. Det finns alltså en del borgerliga skribenter som inte gör sig dummare än de är. Jag vill tillägga att det tydligen var oerhört viktigt att göra klart för statsministern vad oppsitionen har uppgift opponera även i den nya riksdagen med SD i parlamentet.

Schlingmann avgår som partisekreterare
Anges på nyhets plats http://www.dn.se/nyheter/sverige/schlingmann-avgar-som-partisekreterare-1.1180787. Detta kommenteras på ledarplats av DN under rubriken En framgångssaga http://www.dn.se/ledare/huvudledare/en-framgangssaga-1.1181446 och av SvD Politikens Don Draper drar vidare http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/politikens-don-draper-drar-vidare_5438681.svd. Av statsministerns kommentarer på fredagen är emellertid en central post i regeringsarbetet vikt för Schlingmann. Efter detta kosntaterande går DN-ledaren osökt in på: Partiets väljarandel har nästan fördubblats sedan katastrofvalet 2002. Moderaterna har blivit jämstora med Socialdemokraterna. Och efter två valsegrar i rad framstår målet att bli ett brett, statsbärande parti inte längre bara som anspråksfullt prat. Och då är det väl naturligt att denne ”statsbärare” belönas med ett välbetalt statligt regeringsuppdrag!?