Insatsen för stor
Jo, möjligen kan du slänga trumfen i kryp eller om du spelar kort utan insatser. Men i detta fall så är insatsen för stor. Det framstår som naivt att lita på högerkrafternas goda vilja både på EU-nivå och i Sverige när gäller att försvara den svenska modellen. Det inser Byggnads och det inser Metall, ja det inser de flesta fackmedlemmar och en hel del partimedlemmar. Därför blir det kärvt i EU-valet.
Dörrmatta åt högerkrafterna?
Mona, du säger att socialdemokratiska ledamöter kommer att rösta ja oavsett när beslutet om Lissabonfördraget kommer upp i riksdagen. Det gläder naturligtvis högerkrafterna, som därmed i sin egen takt och med sin egen måttstock och utifrån sin styrkeposition såsom regering och inom EUs institutioner och parlament, kan segdra och minimera försvaret för facket. Det är visserligen bra att du säger att vi nu kommer "skärpa ännu mer kritiken och insatserna för att få statsminister Fredrik Reinfeldt att i EU kämpa för de svenska kollektivavtalen". Men vill du verkligen slänga våra trumf som skulle kunna förverkliga vår målsättning per omgående?
Extra starka trumf
Tydligen ser du inte - trots att statsministern tidigare helt avvisat dina krav - att de trumf du vill slänga bort är extra starka. Det skulle ju vara tråkigt för Fredrik Reinfeldt att framstå som fördragets kritiker mindre än ett år innan Sverige blir EU:s ordförandeland.
Klarlägga konsekvenserna
Egentligen är det absurt att inte ens avvakta Strååthutredningen. Det ger bara en signal, nämligen att du, Mona, inte bryr dig om konsekvenserna. Det kanske är ett upprörande och orättvist påstående, men jag pratar om hur handlingssättet rimligen kommer att uppfattas ute bland folk. Det är synnerligen olyckligt inte minst med tanke på EU-valet.
EU-fantasterna
med EU-parlamentarikern Jan Andersson i spetsen menar att nu kan vi koncentrera oss på att skälla på alliansen för deras passivitet både med svensk lagstiftning och för aktivitet inom EU. Men det rör en högerkraft och skall vi skälla på dem för att de förverkligar sitt naturliga motstånd mot fackliga rättigheter? När vi själva slänger bort vår förhandlingstrumf? Vi har ju själva försatt oss i detta läge där vi bara har lankorna kvar. Snälla högerregeringen gör nu så att vi inte tappar ansiktet. - Kan ni höra svaret?
Lissabon lika dåligt som Nice
I ditt uttalande sa du att "fördraget är bättre än det gamla" och jag ger dig rätt på så sätt att grundläggande rättigheter är satta på pränt, bl.a. när det gäller kollektivavtals- och strejkrätt (art 28 i Rättighetsstadgan). Men då döljer du att Lissabon inte är ett dugg bättre än det gamla just när det gäller genomslagskraften för dessa fackliga rättigheter. Den överhöghet för de fria rörligheterna, bl.a. den om tjänster som åberopades i Laval-domen, är nämligen också satt på pränt (art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadagan). EG-domstolen kommer alltså med Lissabon att fortsätta på den inslagna vägen. Bara om domstolen får annan lagtext av fördragskaraktär att döma efter kan praxis ändras.
Varför advokatyr?
Jag beklagar att du - tydligen i brist på bättre argument - förfallit vid din offentliga kommentar till så billig advokatyr att du talat om "Men fördraget ska inte kidnappas". Kidnappning är att med våld ta gisslan för att utöva utpressning. Här handlar det uppenbarligen inte om något våld. Socialdemokraterna skall rösta vid ratificeringen och att då ställa villkor för hur man röstar är knappast att använda våld. Bara en högerpropagandist kan kalla det för utpressning. Alla omröstningar föregås av förhandlingar för att få med sig så många som möjligt och då måste man ibland erbjuda gentjänster. Detta politiska förhandlingsspel är dig mer bekant än för mig. Vad jag undrar över är varför du väljer att kalla förhandlingarna i detta fall för "kidnappning"?
Högerregeringen jublar
Är det månne för att skyla över att du ersatt trumfen med lankor? I partiet råder tystnad och i facket förstämning. Det finns bara en part som jublar och det är högerregeringen.
Återställning möjlig?
Är det möjligt med en återställning av detta olyckliga beslut? Eller har prestigen redan gjutit fast den mening du gett uttryck för?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar