Det är en sjusärdeles vals att Lissabonfördraget tryggar svenska modellen!

Min blogg "Fråga din riksdagsledamot: tänker du åstadkomma garanti för den svenska modellen? har väckt kritik"

Socialdemokraternas distriktsordförande för Jämtlands län Jens Nilson har översänt följande: Använd inte våra uttalande och vår debattartikel på ett felaktigt sätt.Vi är förbannade på regeringen och litar INTE på att den borgerliga alliansen kommer att försvara de fackliga rättigheterna - men säger JA till det nya fördraget. Om regeringen inte tänker senarelägga behandlingen av fördraget utan det blir en omröstning i Riksdagen så måste alla ansvarsfulla ledamöter rösta JA till fördraget. Att säga nej till fördraget är att säga att vi ska leva med det gamla fördraget som är mycket sämre och ligger till grund för EU-domstolens agerande i de nya aktuella domarna.Det nya fördraget är betydligt bättre för alla som vill värna om de fackliga rättigheterna.

På detta har jag svarat:

Jag förstår inte vad det var för fel att citera ur ert uttalande, liksom jag citerade ur Mona Sahlins och Wanja Lundby-Wedins artikel. Ni har ju publicerat uttalandet. Vad jag sa och det står jag naturligtvis för är att uttalanden mot regeringen eller EU-kommissionen hur "förbannad" man än är inte hjälper. Det märkliga är ju att du Jens medger att du inte litar på högerkrafterna men ändå tycks tro att dessa är villiga att på något konstigt sätt ge oss fackliga rättigheter. Ursäkta, men jag tror inte på sagor och tycker det är fel att berätta sådana för andra när man sitter i ansvarsfull position.

Den värsta sagan du berättar - och du är inte ensam om det - är den "att gamla fördraget som är mycket sämre och ligger till grund för EU-domstolens agerande i de nya aktuella domarna" medan "det nya fördraget är betydligt bättre för alla som vill värna om de fackliga rättigheterna". Detta är alltså ren osanning och det kan du få intygat av var arbetsrättslig expert som dessutom är kunnig i EU-rätt. Enligt art 6 i Unionsfördraget jämförd med art 51 och 52 i Rättighetsstadgan så tar fortfarande de fria rörligheterna för bl.a. tjänster (aktuellt i Laval-målet) över rätt till kollektivavtal och fackliga stridsåtgärder enligt art 28 i Rättighetsstadgan. EG-domstolen kommer alltså att under Lissabonfördraget fortsätta att döma på precis samma sätt som i Laval-målet. Om du vill ändra på EG-domstolens praxis så måste du dels på EU-nivå ha en social klausul knuten till fördraget (ev i protokoll) där rörligheternas överhöghet upphävs i förhållande till rättigheterna samt ändringar i utstationeringsdirektivet dels ock på nationell nivå genomföra en rad lagändringar.

Jag behöver väl efter detta knappast säga att vi har helt olika uppfattning om ansvarsfulla riksdagledamöter bör rösta JA till fördraget oavsett om konsekvensutredningen framläggs före beslut. Förutom att det är i direkt motsättning mot LO-kongressens beslut så hörs det ju hur konstigt det låter att fatta ett beslut i blindo och sedan ta reda på vilka konsekvenser beslutet får. Det är som om man inte vågar avvakta resultatet. Denna säregna beslutsordning kan sägas vara dumdristig medan jag inte tvekar att säga att den är rent oansvarig mot alla dem som, kommer att få dras med resultatet. Socialdemokraterna har ju en ganska unik position i denna fråga eftersom det för ratificeringen fordras kvalificerad majoritet. Slänger man bort det trumfkortet så får man naturligtvis ta ansvar för detta och då hjälper det inte med valser hur bra musiker som spelar och hur välspelade de än är...

Det enda ansvarsfulla i detta sammanhang är att avvakta Stråthutredningen och när konsekvenserna klarlagts se till att en ratificering villkoras med garanti för den svenska modellen. Gör inte riksdagsmännen det så medverkar de faktiskt till att underminera den svenska modellen.

Min uppmaning kvarstår: Fråga din riksdagsman på vad sätt tänker du garantera den svenska modellen i samband med ratioficeringen?------------

Jan Andersson, som gratuleras till framgångarna i EU-parlamentet, har påstått att jag är en dålig prognosmakare som trodde på förlust för hans rapport. Naturligtvis hoppas jag att han slutgiltigt har rätt. Men oddsen för parlamentets rekommendation att vinna gehör hos Kommissionen är fortfarande liten. Vid det särskilt anordnade forum om EG-domstolens arbetsrättsliga domar har både EU-kommissionen och arbetsmarknadsministrarna i medlemsstaterna sagt att man inte vill genomföra de rekommendationer som Jan Anderssons rapport innefattar.

Det kanske är för tidigt att tala om vem som slutgiltigt är bäst prognosmakare. Jag hoppas att jag inte låter som en glädjedödare när jag under festen påpekar att den osäkerheten lever kvar för alla löntagare.