Mona och Wanja, dags att tala för löntagarnas rätt gentemot marknadsliberala högerkrafter i EU!

När nu kommissionen och arbetsmarknadsministrarna säger nej till Jan Anderssons rapport så måste vi göra motdrag för att försvara fackliga rättigheter.

Ställda krav
Nyss skrev jag på min blogg "Mona och Wanja i samsång: Det gäller löntagarnas fackliga rättigheter!" apropå Svd-artikeln där Wanja och Mona ställde kraven:

1. Nu kräver vi att Fredrik Reinfeldt tar ansvar! Vi förväntar oss av statsministern att det finns en tidsplan där utredningen av konsekvenserna av Laval kan läggas fram innan beslut fattas i Sveriges riksdag om fördraget.
2. Vi förväntar oss också att statministern på EU-toppmötet den 15 oktober ställer sig bakom kraven från Europaparlamentet om en förändring av utstationeringsdirektivet och kravet på ett socialt protokoll för att därigenom säkra löntagarnas rättigheter.

Fackliga rättigheter måste garanteras
En förutsättning att Socialdemokraterna skall gå med på Lissabonfördraget måste vara att fackliga rättigheter garanteras. Vi som inte är EU-fantaster utan normalt kritiska har förutspått att varken högerregeringen i Sverige eller högerkrafterna i Eu kommer att vara villiga att medverka till att garantera fackliga rättigheter.

Kommissionen säger Nej till facket
Igår (9/10) sände Wanja Lundby-Wedin ett mycket viktigt pressmeddelande om arbetsrätten där LO konstaterar:
Idag har kommissionen och arbetsmarknadsministrarna från Sverige, Frankrike, Tyskland, Danmark och Luxemburg i ett forum om arbetstagares rättigheter och ekonomiska friheter deklarerat att de inte är villiga att agera för en förändring av utstationeringsdirektivet eller att aktivt stödja kravet på en social klausul. De flesta av arbetsmarknadsministrarna erkänner att EG-domstolens senaste domar på arbetsmarknadsområdet, i synnerhet Lavaldomen, har skapat en obalans mellan EU:s sociala och ekonomiska dimensioner. Domarna innebär att medlemsstaterna handlingsutrymme, att på egen hand reglera den inhemska arbetsmarknaden har begränsats. EG-domstolens aktivism bekymrar arbetsmarknadsministrarna, men de är inte villiga att agera.

EG-domstolens praxis kan ändras genom EU-lagstiftning
EG-domstolen är suverän och dess praxis kan bara ändras på ett sätt, nämligen genom att ändra den europeiska lagstiftning som reglerar spörmålet ifråga. Där har vi nu kunnat konstatera att Lissabonfördraget förutom att lagfästa kollektivavtals- och strejkrätt (art 28 i Rättighetsstadgan) även lagfäster de marknadsliberala fria rörligheternas överhöghet över dessa fackliga rättigheter (art 6 i Unionsfördraget och art 51, 52 i Rättighetsstadgan).

Kommissionen vägrar lägga fram erforderliga förslag
Fortsatta lavallerier hade kunnat korrigeras med ändringar i utstationeringsdirektivet och ett socialt protokoll (=Jan Anderssons rapport). Men framgång för Jans rapport förutsätter att Kommissionen är villig att inför parlamentet och Rådet lägga fram förslag om dessa ändringar.

Även högerregeringen har sagt NEJ till facket! Nu har alltså Kommissionen och bl.a. Sveriges regering sagt Nej till att medverka till detta. Man öppnar för lönedumpning och marknadsliberal användning av EU-rätten mot de fackliga organisationerna och mot arbetarnas rätt till fackliga stridåtgärder.

Kommissionen+Littorin+BuisnessEurope=sant
Kommissionen och Littorin solidariserar sig därmed med BuisnessEurope, som i motsats till Europafacket, anser att utgången av Viking, Laval, Ruffert och Luxemburgdomarna är tillfredställande och att utstationeringsdirektivet inte behöver förändras.

* Fritt fram för lönedumpning alltså.
* Fritt fram för kväsning av facket alltså.
* Och fritt fram för ett Europa där sociala och fackliga rättigheter ställs åt sidan för marknadsliberala drömmar om fri kapitalism.

Mona och Wanja dags för motdrag
Nu är det dags för Mona och Wanja att ta av silkesvantarna och kavla upp skjortärmarna spotta ut Ja-snuset och ställa upp på arbetarnas fackliga rättigheter. Vi måste försvara oss mot ett marknadsliberalt EU där man - på sätt skett i USA - vingklipper och avväpnar de fackliga organisationerna.

Upp till kamp! Man har tagit struptaget men vi får inte låta dem strypa oss! Det enda medel som i dag står till buds att är att sätta upp ett ordentligt stopptecken för högerkrafterna i Sverige och inom EU:

Vägra ratificering av Lissabonfördraget utan garantier för fackliga rättigheter!