Har Per Albin något att säga oss?

Kvällens poäng var frågan: Glömmer vi socialdemokrater ideologin och visionen om vilket samhälle vi vill ha? Avanti – Röda kvällar hade i Malmö avslutning med temat Socialism i morgon i arrangemang av ABF, LO och socialdemokraterna. Vi samlades i trädgården till Per Albin Hanssons födelsehem, fick mat, sång och musik och inledningar av mer lärda kamrater, ordförande ABF Malmö Andreas Schönström, vice ordförande Socialdemokraterna i Malmö Frida Trollmyr och ordförande LO Malmö Ewa Glimhed.


Kunde man valt en bättre plats att ställa frågan vilket samhälle vi vill ha? Men det var en tanke redan i det: familjen Hansson, som bestod av 6 personer disponerade en liten del av huset, ett rok och torrdass på gården. Det var på 1880-talet och det var samma borgerliga krafter som styrde som i dag ligger bakom högeralliansen och Svensk Näringsliv. Per Albin genomförde med arbetarrörelsens hjälp sin klassresa. Man betonade det socialdemokratiska "hemmet" skulle etableras på "demokratins fasta grund" och bli ett "gott hem för alla svenskar". Metaforiskt borde Sverige bli som ett hem för hela folket, som skulle präglas av samförstånd och jämlikhet; "Det måste en gång bli så, att klassamhällets Sverige avlöses av folkhemmet Sverige", som Per Albin sa. Och han fortsatte:
Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade... Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.

Det är denna tanke som genomsyrat den svenska modellen, som består av alla de refomer som socialdemokratin har genomfört från allmän och lika rösträtt, kollektivavtal och trygghet i anställningen via sjuk- och arbetslöshetsförsäkring till allmän pension m.m. Alla kanske inte vet att reformerna genomfördes trots borgerlighetens och arbetsgivarnas kompakta motstånd. Tänker man på det så förstår man bättre vad högerregeringen håller på med i dag.

Av Moderaternas principprogram framgår att man har målet att sänka skatterna med 300 miljarder, alltså mer än de samlade sjukvårdskostnaderna i Sverige eller mycket mer än försvarsbudgeten. Baksidan av detta är att den Svenska modellen och Folkhemmet nedmonteras genom bristande resurstillgångar. Den offentliga sektorn med alla kvinnoyrken inskränks till minimum. Tillgången på bra vård och omsorg och skola blir en plånboksfråga. Den gångna regeringsperioden har man lyckats skära ned skatterna med nästan 100 (av de 300) miljarder, varav 60 procent av skattesänkningarna gått till de 10 procent rikaste i Sverige. Det är alltså något säreget med detta ”nya arbetarparti” som så drastiskt gynnar de besuttna.

En ytterligare mandatperiod för högerregeringen innebär i många stycken en återgång till den epok som Sverige befann sig när Per Albin börja tala om Folkhemmet.

Vilket samhälle vill vi ha? Är den fråga vi måste föra ut i valrörelsen. Och vi måste visa vägen så att vi inte hamnar återigen i ett hårt klassamhälle – vi måste se på vår historia och ta lärdom. Det räcker inte med fackföreningar vi måste ha den politiska makten för att åstadkomma frihet från förtryck och förverkliga våra drömmar om ett Sverige, där vi tar hand om varandra. Vi måste ha ett regeringsskifte för att slippa de bemedlades ideologi och klassklyftor. En högerregering kommer att fortsätta privatisera samhällsfunktioner och sänka skatterna så att det inte finns medel att upprätthålla en solidarisk välfärd.

Valet den 19 december gäller helt enkelt skall vi ha ett högersamhälle eller ett vänstersamhälle? Skall vi ha ett A-lag och ett B-lag? Skall vi ha rika som servas av ett låglöneproletariat i utanförskap? Det var Per Albins ocgh de gamla kamraternas kamp - och det är vår kamp i dag att bygga samhället vidare på den grund som den kämpande socialdemomkratin la för 100 år sedan.

Minister- och landshövdingepensionärer vet de något om fattigpensionärer, sjuka och arbetslösa?

Superpensionärerna
Ulf ”bastkjolen” Adelsohn (M), Birgit ”we shall overcome” Friggebo (FP), Thorbjörn ”långbänken” Fälldin (C) och Alf ”bryssel” Svensson (KD) har skrivit på DNdebatt (dvs numera högeralliansens valbroschyr) 20/6 ”Därför är Alliansen bästa alternativet för oss äldre” (http://www.dn.se/debatt/darfor-ar-alliansen-det-basta-valet-for-oss-aldre-1.1125200). Alla är ju försedda med borgerliga partibeteckningar så det är inte särskilt förvånande när drapan avslutas med deras förhoppning ”att fler pensionärer, liksom vi, kommer att lägga sina röster på Alliansen vid årets val”.

Arbetslinje – bidragspolitik
Man använder sig av samma papegojliknande upprepning av Reinfeldts/Borgs floskler om att högeralliansen skulle stå för en arbetslinje. Efter nedläggningarna av arbetslivsforskningen, angreppet på A-kassan och fackföreningarna samt åtstramningen av anslaget till arbetsförmedling och fortutbildning framstår de hårda orden mot vad man kallat ”bidragsfuskare” och nytillskottet med hushållsnära tjänster som grunderna i högeralliansens ”arbetslinje”. Socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik är något som garanterat en låg arbetslöshet under årtionden medan borgarna knappt hunnit sätta sig på taburetterna förrän arbetslösheten, inte minst ungdomsarbetslösheten skjutit i höjden, se SCBs siffror. När det gäller bidragspolitik har högeralliansen genom grundskottet mot A-kassan sett till att över 500.000 arbetstagare i dag står utan skydd vid arbetslöshet. Dessa hänvisas om de förlorar arbetet till socialbidrag – är det någon linje som alltså skall kallas bidragspolitik så är det alltså högeralliansens. Dessutom är det symptomatiskt för Högeralliansens skenbild att man kallar utbetalningar från de allmänna försäkringssystemen för ”bidrag”. Det är ju inte bidrag eftersom varje löntagare genom arbetsgivaravgifter själva byggt upp detta soldariska system som nu högern är på god väg att rasera. Vi rödgröna för alltså ingen bidragspolitik utan syftar bara till att reparera de skador som högeralliansen åstadkommit på folkhemmets solidariska försäkringssystem. När det gäller arbetsmarknadspolitik så avser vi också att där föra en löntagarvänlig linje.

Långsiktighet
Superpensionärerna har mage att tala om”långsiktig politik för fler jobb”. Det är ju rent nys om man går till fakta. Statistiska Centralbyrån anger att arbetslösheten, när Göran Persson avgick i dec 2006, var 6,1 procent och nu, när de fyras gäng betygar sin tilltro till Högerregeringen i april 2010, 9,5 procent och ungdomsarbetslösheten i dec 2006 – alldeles för högt – 17,3 procent men nu i april 2010 det katastrofala 30,9 procent. Man ljuger helt enkelt om fakta. Dessa superpensionärer vill inte stå för att den arbetsmarknadspolitik som man fört trots socialdemokraternas upprepade propåer om aktiva arbetsmarknadspolitiska kraftåtgärder varit ett dundermisstag som nu alla arbetslösa får bära de ekonomiska konsekvenserna av. Man talar om att ”Sverige står inför ett tydligt vägval”. Jo det är nog sant eftersom valet står mellan högeralliansens linje att sänka skatterna för de rika och öka katastrofalt det de själva i förra valet kallade utanförskapet. Detta mot de rödgrönas linje att reparera där högeralliansen skadat och återupprätta de solidariska systemen.i Folkhemmet, det högerpolitiker i alla tider kallat ”bidragslinje”.

”Jobbskatteavdraget”
Alla äldre vet förmodligen att högeralliansen tycker det är rimligt att pensionärer betalar förhållandevis högre skatt för sin inkomst och att sjuka och arbetslösa rent strabeskattas för att av ekonomiska skäl ”motiveras” att ”inte längre lata sig”. Du kan själv se i tabellen här nedanför hur mycket en pensionär, sjuk eller arbetslös får betaal i skatt jämfört med en löntagare med samma inkomst:

Då hör dessutom till saken att som pensionär har jag redan fått gå ner i inkomst med minst 20 procent och ännu mer om jag är sjuk eller arbetslös. Du vet lika väl som jag att det inte är hyckleri att kalla den högre beskattningen av pensionärer, sjuka och arbetslösa för straffskatt Detta är en cynism där man låter de som har minst i samhället betala högre skatt. Ingenstans i hela världen har man ett så cyniskt sätt att se på gamla, sjuka och arbetslösa som i högeralliansens Sverige. Nu är det så att superpensionärerna som sitter med landshödinge- eller ministerpension eller inkomst som parlamentsledamot i EU ligger på långt högre nivåer än de i tabellen. Men tittar man så högt upp så kan konstatera att skillnaden mellan löntagare och pensionär där ligger på 3-500 kr och är månadsinkomsten 50 eller 100000 så blir det ju ett knappast märkbart belopp. Superpensionärerna vet alltså inte alls något om hur du och jag har det när de prisar högeralliansens insatser för de äldre. Och alla vi vet att det svider när man tar ut högre skatt av oss. Det finns bara en bot mot den svedan och det är att rösta rödgrönt.

”Välfärdens kärna”
Så brukar högerpolitikerna nämna vård, skola och omsorg. Högeralliansen är på god väg att bara lyckas med en sak, nämligen att genom privatiseringar fragmentera hela sjukvården, skolväsendet och omsorgen. När tidigare vinster i verksamheten gjordes, kunde dessa tillgodoföras vårdtagare genom bättre vård och större insatser, tillgodoföras elever genom bättre undervisning och tillgodoföras dem i omsorgen genom utbyggnad av ett bättre system. Privatiseringen innebär att lönsamheten blir huvudintresset och inte dina behov. Meningen är ju att du skall allstra vinst. Dessa bolag gör nu de största vinsterna inom svensk företagsamhet. Det innebär i praktiken att vi betalar skattepengar direkt ner i riskkapitalisternas fickor. De som tar vinsterna för dem ofta utom landets gränser till skatteparadis långt bort från folkhemmet. De rika, som exempelvis superpensionärerna, klara sig alltid bra eftersom privat vård alltid har andra prioriteringar än de som gäller för offentlig vård; detta med gräddfiler för förmögna har redan etablerats i Filippa Reinfeldts Stockholm. Vill du ha kvar en offentlig vård som fortfarande bortser från plånbokens tjocklek och istället ser våra behov så är det de rödgröna du måste rösta på.

”Individ eller siffra”
De fyras gäng säger att de ”vill ha ett Sverige där man ser till individen i stället för till en siffra”. De tänker då på att man inte skall falla för något åldersstreck utan få anpassa sitt arbete till sin kapacitet. Det är naturligtvis riktigt. Men det är ju ingen nymodighet eftersom det alltid har funnits möjligheter att välja tidpunkt för pension. Dessutom är detta bra för en landshövding som nog kan vara länsherre även efter 65, men har en utsliten städerska eller gruvarbetare det valet m.h.t. den förslitning deras yrken utsatt dem för? Hela artikeln är skriven utifrån det överklassperspektiv som superpensionärerna av naturliga skäl har. Sedan är det ju egentligen inte alls sant att högeralliansen vill se till individen när det gäller behov av vår och omsorg. När det gäller siffror så har högeralliansen ända sedan man tillträde regeringsinnehavet gynnat de med flersiffriga inkomster och förmögenheter. Moderaterna har ju i årets valkampanj poängterat rättvisa. Högeralliansen har under sin mandatperiod fört en politik där de 10 procent med störst inkomster har fått lika mycket av regeringens skattesänkningar och reformer som 60 procent av svenska folket har fått tillsammans. Så nog är man mån om individuella siffror alltid när det gäller synen på rättvisa. Och vad tycker du om det?

Min slutsats kan inte bli en annan än att högeralliansen står för det mest förmånliga alternativet om du är mycket rik och har mycket hög inkomst men att det bästa valet för de flesta av oss som är äldre

HKH – Hennes Kära Hingst

strong>Måste Daniel bli HKH prins för att passa som sängpartner till Viktoria?
För länge sedan gick en farsot över den fria världen som kallades Barbie. Det var ”tjusiga” modeller, både kvinnor och män. När jag säger tjusiga så är det
egentligen inte träffande eftersom dockorna saknade rejäla stjärtar och normalt utvecklade kroppar samt med sterotypa ansiktsuttryck. De flesta slutade väl dock att samla på dessa förtvinade kroppsideal när de växte upp. Detta följdes av ”my little pony” en grotesk glitterbeströd liten häst med lång, ofta rosa man och svans, som man kunde borsta och kamma. Även denna figur brukade de flesta packa ner i leksakslådan när skolan nalkades. Men det finns naturligtvis vuxna som fortfarande odlar dessa ideal och dessutom klär sig i krona vid andra tillfällen än maskerad. Jag nämner bara ett nytillskott i ponyfamiljen HKH – Hennes Kära Hingst.
Visste du för 5 år sedan att en rekorderlig svensk grabb kunde bli kunglig? Att vanligt blodrött kunde bytas mot blått? Att man kunde få ett rekorderligt någorlunda välbetalt jobb bytt mot en enda uppgift, nämligen att bli hingst i det kungliga stallet. Jo att det förekom kungliga hingstar som spred sin säd över landet visste man ju sedan gammalt. Och att ett och annat fullblodsto råkade hamna i samma hage som en riktig ardenner är ett Strindbergskt scenario. Men i vårt demokratiska Sverige att Daniel Westling kunde bli HKH prins Daniel?


Aftonbladet skriver 19/6 Grattis Daniel och Victoria! (http://www.aftonbladet.se/ledare/article7330981.ab): Kronprinsessan gifter sig med Daniel Westling, med rötter från Ockelbo. Ers Kungliga Höghet Prins Daniel. Sådant hände i sagorna, men knappast i en monarki som tar nedärvd duglighet allvarligt. Vi har inte ett statsskick. Vi har en barnbok. Kloka Heidi Avellan i Sydsvenskan försöker att sitta på två hästar utan att trilla ner i trivialitet under rubriken Kärlekskalas, så klart! Kärleken är värd ett hejdundrande kalas. Och svenskarna ett modernt, demokratiskt statsskick. (Fan trot hon vågar inte ens släppa in bloggkommentarer).

Unnar man dem lyckan när man kritiserar?
Missförstå mig nu inte. Jag önskar det unga paret lycka till. Jag är inte missnöjd eftersom jag själv har en underbar man. Jag är inte bitter eftersom jag har det mesta som jag uppskattar i livet. Framförallt är jag av samma anledning inte avundsjuk. Och dessutom avundsjuk på vad? Pengar som man inte kan använda som man vill? Leenden som måste finnas påklistrade?
Allting serverat men leva i bur med Säpo vakande över ens egen och familjens säkerhet? Att inte få säga vad man tycker utan i alla stycken delta i det offentliga hyckleriet? Nej jag uppskattar för mycket den frihet jag har inom rimliga demokratiska gränser för att vara ett uns avundsjuk. Nej det handlar om något helt annat, när jag dragit ur kontakten för både TV och radio. Jag skriver detta samtidigt som Kronprinsessan Viktoria leds fram av sin pappa Kungen för att i jämställdhetens namn få sin hingst, som därmed upphöjs till prins och till och med HKH för att vara tillräckligt fin i aveln av nya Bernadottar.

Eget val
Jag tycker inte heller synd om de unga tu att ”tvingas” leva ett sådant liv instängda i en bur, både mentalt och fysiskt. DNn skriver 18/6 om ”Haga bur” (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/haga-bur-1.1124349) De har valt det. Viktoria Bernadotte därför att hon hellre vill gå leende omkring såsom sinnebilden för ett odemokratisk samhälle. Och Daniel Westling för att han tydligen gripits av samma hybris. Båda kunde ju nämligen odlat sin kärleksrelation på annat sätt. Det finns ett val som man inte kan bortse från: en del vill leva på och över andra. Egentligen vad är allt detta krimskramset där båda deltar. En bra bidrottning är särskilt uppfödd på drottningsgelé och håller samman

bisamhället med de feromoner hon utsöndrar. Sedan parar hon sig med några drönare (=manliga biindivider) och lägger sedan hela sitt liv ägg. För att överleva har hon en hel stab av arbetsbin som slickputsar henne och ger henne extra bra mat för avelns lyckliga utgång. Är det inte en bra bild för kronprinsparets val: att försöka föra det – visserligen nu utspädda – blå blodet vidare i skyddat liv ompysslad av en slickande omgivning. Men är bisamhället en bra förebild för vår demokrati? Om detta skriver DN i sin huvudledare Frihet för brudparet (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/frihet-for-brudparet-1.1124853): Man skulle vilja önska dem och deras familj ett lyckligt liv tillsammans utan detta tryck, som beskär såväl brudparets privata sfär som den svenska demokratins principer.

Love Stockholm
Den fulltändigt groteska yra som präglat särskilt TV-media och hela näringslivets uppställning med olika produkter alltifrån bröllopschoklad som produceras med barnarbetare till minnespengar i guld och bröllopsfrimärken.

Att Victoria och Daniel visar kärlek har ingenting med vårt statsskick att göra mer än att vi får betala gruvligt med pengar för att betala kalaset – och de 20 miljoner själva vigseln kostat är bara en bråkdel av vad slutar på. Bara renoveringen av storkyrkan och Haga slott kostar väl minst 40 miljoner vardera. Men så är det ju för i och med prinstiteln så är det faktiskt du och jag som skall betala både för fracken till Daniel och duchessklänningen till Victoria. Så pussas på ni – det är er väl unt men att man skall använda våra pengar till glamour när gamla vägras plat på särskilt boende, när arbetslösheten ökar, inte minst arbetslösheten, och när vårdköer blir längre och arbetsförhållandena på sjukhusen blir otillständigt dåliga det är inte bara chockerande utan osmakligt. Äcklet växer när man läser vad dessa rojalister smällde i sig: havskräftor, sommartryffel och tryffelkaviar, citrusmarinerad odlad torsk i blomhölje med gurkgelé och kall grön ärtsoppa med Kalixlöjrom, landöröding med örttäcke, pocherat vaktelägg, grön sparris, kalvytterfilé med rostad schalottenlökskrisp, potatisgratäng, tomatterrin, timjanskokta morötter i vitkål och dragonsky, jordgubbsmousse med rabarberinteriör och vaniljglass i vit choklad. Dessutom en bröllopstårtan över tre meter hög och 250 kilo tung med elva våningar hög och formad som en fyrklöver bestående av lager med bland annat mandelmarängbotten, chokladkrisp, champagnemousse, smultroncurd och smultronkompott, dekorerad med 100 handgjorda rosor och 40 liljor i karamell. Allt nedsköljt med bl.a. Champagne Pommery 2000 Grand Cru. Och allt på vår bekostnad. Trefalt äckligt.

Till historien lär väl gå när alla hyenor höll på att få dåndimpen av salighet när den spirituelle HKH Prins Daniel yttrade orden ”Störst av allt är kärleken!” Retoriska klubben lär överväga att ge honom vältalighetsplakatet i stora formatet att päras under frackskjortan vid högtidliga tillfällen. För att nu inte tala om HKH Kronprinsessans underbara replik till uppvaktande undersåtar ”Tack för att ni gett mig min prins”. Man får en rojalistisk glädjetår och glömmer att det är en odemokratiskt skit, eller hur?

Totalitär kärlek
Lena Andersson skriver i DN bröllopsdagen om monarkins normerande makt under rtubriken ”Total kärlek” (http://www.dn.se/ledare/kolumner/total-karlek-1.1124858). Rojalisterna och den politiska och ekonomiska eliten har helt enkelt kidnappat kärleken för monarkins räkning. Men monarki och kunglighet har ingenting med kärlek att göra annat än att prinsessor och prinsar också kan bli kära. Man hoppas att hurraropen skulle bli lika starka om Carl Philip sluligen blir kär i någon rekorderlig man så att han får ordning på sitt liv. Lerna Andersson skriver t.o.m. att det här halvåret blev Sverige totalitärt. Det vi bevittnat är konformismens och konventionernas hämnd på queerperspektivets, mångfaldens och normkritikens insteg i samhällsdebatten. Mamma, pappa, barn. Klara könsroller, livslång tvåsamhet. Bröllop, äktenskap, reproduktion och familjelycka som svaret på den fråga som existensen är. .. Det entoniga samhället, där alla är överens om ”kärleken” och hur den ska manifesteras, har gjutits med trivialitetens betong. Ifrågasättandet av vad den kungliga familjesynen legitimerar och normerar har dränkts under alla pappershjärtan och hälsningar. Att samhället inte behöver ha en diktator för att bli totalitärt vet vi nu. Den demokratiska totalitarismen uppstår när ett annars pluralistiskt friktionssamhälle plötsligt kröker på ryggen som en kropp och samtidigt ler. När högt och lågt, det vulgära och det exklusiva, är upptaget av en och samma företeelse och attityden till den är given. Varenda sektor har deltagit i ”kärleks”-hyllningarna. Från choklad och mazariner till konserter, flygplatser, båtar, seriösa och oseriösa medier, läsare, tittare, SMHI, reklam, taxibilar, Stockholms lokaltrafik, företag, politiska partier, kommuner.

Monarkin mobiliseras för att stödja härskareliten
I skriften ”Monarkin har aldrig varit farligare än nu” sammanfattar Per Svensson problemet pregnant: ”Monarkin institutionaliserar den offentliga lögnen och det systematiska hyckleriet. Alla ser att kungen är barhuvad, men manar ändå varandra att göra kronan på hans hjässa lätt.” ... Så får man fria människor att indoktrinera sig själva, och självständiga massmedier att dressera sig till befrämjare av ett statsskick byggt på biologisk ojämlikhet... Ideologin om en särskild familjs ärvda överhöghet speglar ideologin om ett biologiskt utvalt herrefolk. ”Kärnan är föreställningen om den naturliga hierarkin”, skriver Per Svensson. ”Människor är inte jämlika. Några är födda att härska. Andra att tjäna. Det är blodet som avgör vem som är vad.” Den idén rullar i kortegevagn genom Stockholm i dag, summerar Lena Andersson. Den är inget för ett demokratiskt samhälle att fira och kalla för kärlek, utan något att rösta bort.
Monarkin symboliserar ojämlikheten - Några är födda att härska. Andra att tjäna. Och var hittar vi detta i vår verklighet? Där vissa skall ha skyhögt mer betalt för sitt arbete, fallskärmar, gräddfiler och oupptänkliga förmåner? Ja t.o.m. få sina skatter sänkta med mångdubbelt större belopp än vanliga svensson? Sådan är deras inre värdekompass så de uppfattar inte ens omoralen. Monarkin är denna ojämlikhets tillskyndare, att leva privilegierat på vår bekostnad och sedan från dig och mig samla ihop pengar till någon viktoriafond varur allmosor till de behövanxde skall delas ut. Och vad är det högeralliansen står för? Se till vilket samhälle man vill skapa genom angreppet på fackföreningarna, de generella välfärdssystemen och privatiseringen av vår offentliga sektor.

Har du tänkt på att du och jag till och med betalt den här mannens kläder, hans glasögon och sabel? När fick du sist glasögon betalda av det allmänna?

"We care about the small people"

sade BP: s svenske ordförande Carl-Henric Svanberg på svengelska utanför Vita huset i onsdags efter att president Obama ställt honom mot väggen för BPs hantering av det katatrofala oljeutsläppet. På ett bräde lovade han 20 miljarder till de drabbade och – för att det inte skulle verka arrogant – att vinstutdelningen till aktieägarna skulle ställas in i år. Det är tänkvärt att det finns i bolaget 20 miljarder att vifta i väg och att detta inte leder till konkurs. Man undrar hur stor vinsten egentligen är i detta bolag. Är det verkligen rimligt att privata bolag skall förvalta naturresurser och ta hem så skandalartat stora vinster. ”small people” betyder på engelska att han snarare känner sympati med oljeindränkta pysslingar än med vanliga människor, "ordinary" people. Men det är väl förmodligen så företagsamheten ser på oss vanliga människor, nämligen som förkrympta varelser som på något sätt skall vara lönsamma för ”the big people”.

I Sverige har vi ju en massa ”small people”, bl.a.skolbarn, åldringar och sjuka. De är visserligen inte oljeindränkta så att de kan få ut något av verksamheten. Nej istället skall de just vara lönsamma för riskkapitalister som föredrar att kamma hem sina vinster till skatteparadis. För närvarande är de privata bolagen inom skola, omsorg och vård de mest lönsamma inom företagsamhet. Vinster på upp till 20 procent kammas hem. Detta innebär att skattepengar betalas direkt i riskkapitalisternas fickor och inte kommer verksamheten ifråga till godo. Detta är högerregeringens ”privatisering” i ett nötskal.

Men högerregeringen har också framför allt sänkt skatterna för den rikaste i Sverige. Ändå gick folk¬partiledaren Jan Björklund och Saco-ordföranden Anna Ekström ut i DN-debatt under rubriken ”Skattesystemet måste uppmuntra till utbildning” (http://www.dn.se/debatt/skattesystemet-maste-uppmuntra-till-utbildning-1.1116936) och sänkt marginalskatten och avskaffande av värnskatten. Men det finns de som genomskådat högerregeringens cyniska system – jag saxar ur JUSEK-tidningen, som förvisso har många läsare som gynnats av högerregeringens skattepolitik:

Öppet brev till Saco ordförande Anna Ekström (http://www.jusektidningen.se/Jusektidningen/Opinion/debatt/Alla-Saco-medlemmar-rostar-inte-pa-alliansen/#kom358)
Hej Anna!
På Sacos hemsida står det att "Saco är partipolitisk obundet". Därför undrar jag hur du så omdömeslöst kan publicera en artikel tillsammans med en av alliansens företrädare, nämligen Jan Björklund... Jag har som högavlönad akademiker tjänat åtskilliga tusenlappar på de stora skattesänkningar alliansen genomfört medan min fru, som går på sjuk- och aktivitetsersättning, fått se sin ersättning sänkas i nästan samma takt. Det blir här så tydligt hur omfördelningen gått till under åren med alliansregeringen. Högavlönade har fått sin skatt sänkt medan sjuka och arbetslösa fått se sin ersättning reducerad. Och denna politik stöttar du genom artikeln i DN tillsammans med folkpartiets Jan Björklund.
Alla Saco-medlemmar röstar inte på alliansen, tänk på det nästa gång du, Anna, tänker publicera en debattartikel med någon av alliansens företrädare, politiker som vill förbättra för de redan besuttna på de svagas bekostnad. Jag har privata "bevis" på att det blivit så i min egen familj.
Anders Lundgren,
Bollnäs

Om det är någon som vill få en mer objektiv bekräftelse på Högerns omvända robin-hood-politik, nämligen att ta från de fattiga och ge till de rika så hänvisar jag till Skatteverkets skattetabeller, ur vilka jag tagit nedanstående stickprov:



Så man kan inte alltid tro höjdare som säger sig ha omsorg om småfolket. Eller vad tycker du?