Läs Mona på Newsmill
Mona Sahlin skriver fint på Newsmill "Jag känner kärlek för Michael Jacksons mod att vara annorlunda" (http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/26/jag-kanner-karlek-michael-jacksons-mod-att-vara-annorlunda)
Jag har alltid en känsla av gillande och kärlek för de som inte verkar passa in. Som är anorlunda. Som trots omvärldens krav på likhet och symmetri, struntar helt i det. De som gör sin grej. Och får betala ett så högt pris för det. Mänskligheten vill kunna titta på det annorlunda. Men mest för att förfasa sig. King of Pop var en sån.
Älskar pop och står upp för det annorlunda
Mona Sahlin har alltid älskat pop och hennes stora intresse för de artister som satt prägel på hennes ungdom och uppväxt är omvittnat. Mona Sahlin har också alltid helhjärtat stått för de som är annorlunda och utanförställda i samhället och det skriver hon också om med hjärtat. Hennes tänkvärda och ömsinta minnesord slutar "Att vara älskad och hatad, älskad och hatad. Bara man hittar sig själv. Hoppas att Michael Jackson gjorde det också.". En förhoppning som många instämmer i.
Får man skriva gripand och ömsint?
Det är fler än jag som kommenterat artikeln med lovord. Mona Sahlins artikel är finstämd på ett personligt gripnde sätt som inga av expertkommentarerna; jämför DNs huvudledare "Mannen, myten, legenden" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/mannen-myten-legenden-1.899542), Dns kulturkommentar "Kungen av det bisarra" (http://www.dn.se/kultur-noje/essa/kungen-av-det-bisarra-1.899676), Svd kultur "Musikgeniet har tystnat" (http://www.svd.se/kulturnoje/michaeljackson/artikel_3128615.svd)och Sydsvenskan "Michael Jackson - en Peter Pan" (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article446671/Michael-Jackson---en-Peter-Pan.html)
Hatkommentarerna förstör det demokratiska samtalet
Men också märkligt många som hatfullt ifrågasätter Mona Sahlins syfte. En slags borgerlig hatkakafoni mot att en känd socialdemokratisk politiker kan känna samhörighet med av många just i dessa kretsar hatad popstjärna. Naturligtvis skrivs denna borgerlighetens höga hatvisa även av Dagens Nyheters Marianne Siwe, som aldrig missar ett tillfälle att sparka en socialdemokrat i skrevet. Det enda som kan sägas till DNs försvar är att påhoppet inte publicerats på nätet.
lördag 27 juni 2009
måndag 22 juni 2009
Nätet en kloak eller demokratins yttersta utpost?
Stinkande kloak utan ansvar
Kloakflödet på nätet var temat för Svante Weyler i gårdagens 21/6 Godmorgon, Världen i P1. Han talade om bl.a. Flashback som stinkande kloak av elaka rykten och anonymt skvaller. Bara det att förr skulle skvallret personligen levereras till grannen eller vid kaffebordet med begränsad lokal spridning och ganska lätt att utreda ursprunget för utkrävande av ansvar. Nätskvallret är så mycket mer effektivt och sprids på nolltid över inte bara enstaka land utan delar av hela världen. Det påstås att anonymiteten som garanteras av flashback fungerar till skydd för vår personliga integritet. Men det är en sanning med modifikation eftersom det endast är skvallrarens integritet som garanteras, inte offrens.
Flashback etablerar sig
På grund av det anonyma skitsnacket har också nätet blivit ett hjälpmedel i de politiska smutskastningskampanjer som präglat USA-val men nu också gjort sitt inträde i Sverige. I media har också uppmärksammats den nätmobbning som drabbat många skolelever. Flashback annonserar på nätet om sin anonymisering - 430 kr så garanteras du få slänga skit på vem som helst ett helt år. Det är jätteenkelt: "Du växlar det IP-nummer du får av din Internetleverantör mot ett anonymt IP-nummer. Du får en säker och krypterad uppkoppling mellan din dator och Internet." Så nu år det fritt fram för alla som inte vill stå för vad de säger eller har andra skygga intressen av att dölja identiteten att bara prenumerera. Det gäller allt från terrorister, pedofiler och nazistyer till vanliga fega skitstövlar. Visserligen säger man att grova brott inte skall skyddas men hur skiljer man agnarna från vetet?
Vem vill betala för jounalistiskt arbete i framtiden?
I P1-programmet Medierna ställde man också frågan just med beaktande av en annan aspekt av internet. När journalistiken flyttar till nätet - då hänger nämligen pengarna inte med. Hittills har man inte lyckats lösa detta problem. Tidningsmakare får gärna ont i magen när de tänker på saken. Under mer än hundra år har dagstidningarna levt väl på annonser och prenumerationer. Men nu har Internet slitit sönder den lönsamma kopplingen mellan annonser och journalistik. Journalistiken kan inte längre leva tryggt inpaketerad tillsammans med annonserna, utan måste finansiera sig på egna meriter. Varken med annonser eller prenumerationer har det gått att få rimligt betalt för journalistik på nätet. Många har hoppats att annonser ska kunna betala för journalistiken också på nätet - men det har visat sig att utbudet av annonser blir så stort att priset sjunker. Och det har visat sig omöjligt att ta betalt direkt av besökarna på webben.
"Google är en parasit"
DN:s ledarchef Peter Wolodarski, DN, sa i Medierna att Googles parasiterar på andras skapande. Detta påstående är ungefär lika pubertalt som att påstå att Svensk Uppslagsbok profiterar på alla som nämns där. Men visst är verkligheten att samtidigt som medieföretagen misslyckas med att tjäna pengar på sina webbplatser, drar Google och andra sökföretag in miljarder - bland annat på grund av att vi användare vill hitta till mediernas material. Nu kommer kraven på att medierna ska få del av Googles miljarder. Nicklas Lundblad från Google förklarar att medierna inte kan räkna med att någon annan ska ta kostnaderna för uppfinnandet av en ny affärsmodell för medierna på nätet.
Hur tillgodose upphovsrättshavare?
När det gäller de nymornade journalistiska kravemn så liknar de hög grad de krav som framställs av upphovsrättshavare mot fildelare eller mediaföretag som presenterar musik, ord och bild på nätet. Dilemmat blir desto större när man förstår vilken omfattning fildelning, gratisläsning av både nyheter, litterära alster osv har på internet. Härtill kommer en viktig demokratisk effekt som man kanske inte tänker på så mycket i Sverige men som dagligen speglas av händelser i bl.a. Ryssland, Kina och Iran, nämligen internet som en sista utpost för demokratin. I de nämnda länderna försöker de makthavande med alla tillgänliga medel strypa tillgången till ett fritt internet.
Gordisk knut
Var hittar man mellanvägen som garanterar ett fritt internet men samtidigt inte undandrar upphovsrättshavare ersättning för sin konstnärliga verksamhet, mediaproducenter ersättning för nyhetsförmedling och kunskapsförmedling samt samtidigt stävjar ryktessmidning. Det som gör en konfunderad är att pirater av alla slag förnekar dessa svårigheter och ensidigt kör sitt spår med "inga ingrepp i internet". Det är maturligtvis en enkel hållning men knappast ansvarsfull och hänsynstagande till andra intressen än andras. Det är för mig skrämmande att en dylik enkelspårighet gett utdelning i EU-valet. Det som är än mer skrämmande är att flera andra kandidater till EU-parlamentet börjat sväva på målet av vad man kan förstå rent popuilistiska skäl. Å andra sidan menar jag att saken måste lösas genom ett gemensamt grepp över imaterialrätt, regler för internet med nedladdningsmöjligheter och enskildas ansvar för yttranden på nätet. En gordisk knut - Alexander, tag fram ditt svärd!
Kloakflödet på nätet var temat för Svante Weyler i gårdagens 21/6 Godmorgon, Världen i P1. Han talade om bl.a. Flashback som stinkande kloak av elaka rykten och anonymt skvaller. Bara det att förr skulle skvallret personligen levereras till grannen eller vid kaffebordet med begränsad lokal spridning och ganska lätt att utreda ursprunget för utkrävande av ansvar. Nätskvallret är så mycket mer effektivt och sprids på nolltid över inte bara enstaka land utan delar av hela världen. Det påstås att anonymiteten som garanteras av flashback fungerar till skydd för vår personliga integritet. Men det är en sanning med modifikation eftersom det endast är skvallrarens integritet som garanteras, inte offrens.
Flashback etablerar sig
På grund av det anonyma skitsnacket har också nätet blivit ett hjälpmedel i de politiska smutskastningskampanjer som präglat USA-val men nu också gjort sitt inträde i Sverige. I media har också uppmärksammats den nätmobbning som drabbat många skolelever. Flashback annonserar på nätet om sin anonymisering - 430 kr så garanteras du få slänga skit på vem som helst ett helt år. Det är jätteenkelt: "Du växlar det IP-nummer du får av din Internetleverantör mot ett anonymt IP-nummer. Du får en säker och krypterad uppkoppling mellan din dator och Internet." Så nu år det fritt fram för alla som inte vill stå för vad de säger eller har andra skygga intressen av att dölja identiteten att bara prenumerera. Det gäller allt från terrorister, pedofiler och nazistyer till vanliga fega skitstövlar. Visserligen säger man att grova brott inte skall skyddas men hur skiljer man agnarna från vetet?
Vem vill betala för jounalistiskt arbete i framtiden?
I P1-programmet Medierna ställde man också frågan just med beaktande av en annan aspekt av internet. När journalistiken flyttar till nätet - då hänger nämligen pengarna inte med. Hittills har man inte lyckats lösa detta problem. Tidningsmakare får gärna ont i magen när de tänker på saken. Under mer än hundra år har dagstidningarna levt väl på annonser och prenumerationer. Men nu har Internet slitit sönder den lönsamma kopplingen mellan annonser och journalistik. Journalistiken kan inte längre leva tryggt inpaketerad tillsammans med annonserna, utan måste finansiera sig på egna meriter. Varken med annonser eller prenumerationer har det gått att få rimligt betalt för journalistik på nätet. Många har hoppats att annonser ska kunna betala för journalistiken också på nätet - men det har visat sig att utbudet av annonser blir så stort att priset sjunker. Och det har visat sig omöjligt att ta betalt direkt av besökarna på webben.
"Google är en parasit"
DN:s ledarchef Peter Wolodarski, DN, sa i Medierna att Googles parasiterar på andras skapande. Detta påstående är ungefär lika pubertalt som att påstå att Svensk Uppslagsbok profiterar på alla som nämns där. Men visst är verkligheten att samtidigt som medieföretagen misslyckas med att tjäna pengar på sina webbplatser, drar Google och andra sökföretag in miljarder - bland annat på grund av att vi användare vill hitta till mediernas material. Nu kommer kraven på att medierna ska få del av Googles miljarder. Nicklas Lundblad från Google förklarar att medierna inte kan räkna med att någon annan ska ta kostnaderna för uppfinnandet av en ny affärsmodell för medierna på nätet.
Hur tillgodose upphovsrättshavare?
När det gäller de nymornade journalistiska kravemn så liknar de hög grad de krav som framställs av upphovsrättshavare mot fildelare eller mediaföretag som presenterar musik, ord och bild på nätet. Dilemmat blir desto större när man förstår vilken omfattning fildelning, gratisläsning av både nyheter, litterära alster osv har på internet. Härtill kommer en viktig demokratisk effekt som man kanske inte tänker på så mycket i Sverige men som dagligen speglas av händelser i bl.a. Ryssland, Kina och Iran, nämligen internet som en sista utpost för demokratin. I de nämnda länderna försöker de makthavande med alla tillgänliga medel strypa tillgången till ett fritt internet.
Gordisk knut
Var hittar man mellanvägen som garanterar ett fritt internet men samtidigt inte undandrar upphovsrättshavare ersättning för sin konstnärliga verksamhet, mediaproducenter ersättning för nyhetsförmedling och kunskapsförmedling samt samtidigt stävjar ryktessmidning. Det som gör en konfunderad är att pirater av alla slag förnekar dessa svårigheter och ensidigt kör sitt spår med "inga ingrepp i internet". Det är maturligtvis en enkel hållning men knappast ansvarsfull och hänsynstagande till andra intressen än andras. Det är för mig skrämmande att en dylik enkelspårighet gett utdelning i EU-valet. Det som är än mer skrämmande är att flera andra kandidater till EU-parlamentet börjat sväva på målet av vad man kan förstå rent popuilistiska skäl. Å andra sidan menar jag att saken måste lösas genom ett gemensamt grepp över imaterialrätt, regler för internet med nedladdningsmöjligheter och enskildas ansvar för yttranden på nätet. En gordisk knut - Alexander, tag fram ditt svärd!
onsdag 17 juni 2009
S behöver revolutionera tänkandet - EU-kapitalets maktspråk i Lissabonfrihetens namn
Budet till Lettlands folk: se till att odla din egen mat!
I Lettland erbjuds arbetslös åkermark för att på så sätt nödtorftigt lösa sin försörjning. DN rapporterar under rubriken "Sista utvägen: odla" 16/6, http://www.dn.se/ekonomi/sista-utvagen-odla-1.892857. Krisen i Lettland slår hårt mot landets fattiga. Flera kommuner har därför börjat låna ut åkermark till familjer som vill odla grönsaker inför vintern. Det låter som en krisåtgärd hämtad från 1930-talet. Men det händer 2009 i vårt grannland Lettland. I krisen är det viktigt med grundläggande saker som mat, värme och tak över huvudet, säger socialarbetaren Rudite Petrova, Vi kan inte hjälpa folk om de inte hjälper sig själva eftersom det inte längre finns några pengar till socialhjälp. Totalt har Internationella valutafonden, IMF, och EU gett Lettland nödlån på 7,8 miljarder euro. Ännu hårdare tider väntar det lettiska folket. På tisdagskvällen godkände parlamentet i Riga efter åtta timmars debatt att årets statsbudget minskas medmed ca 8 miljarder kronor (http://www.dn.se/ekonomi/lettiskt-ja-till-budgetbantning-1.893152), vilket främst drabbar fattiga, arbetslösa, sjuka och pensionärer. Samtidigt som stora delar av den sociala hjälporgasnisationen skärs bort.
Kapitalets frihet tar över sociala hänsyn!
Samtidigt skriver samma tidning på ledarsidan "Devalvering: Inga lätta val för letterna.", http://www.dn.se/opinion/signerat/devalvering-inga-latta-val-for-letterna-1.893117. Våra lettiska grannar har det sannerligen tufft. Tillväxtmaskinen i Baltikum förvandlades raskt från EU-landet med högst tillväxt till det med lägst. I går hade parlamentet, Saeiman, att ta ställning till den lettiska regeringens förslag om ett massivt åtstramningspaket. I tre år ska budgeten skäras med fyra procent för att IMF och EU-kommissionen ska öppna penningkranen från väst. Beslutet ligger hos den lettiska regeringen som hårdnackat klamrar sig fast vid den fasta växelkursen.
Vill man vara med i EU så får man bita i det sura äpplet!
Drivkraften att inte företa devalvering är att det är förutsätt ning för inträde i EMU och för fortsatta nödlån från IMF. Vill man bli accepterad av en organisation som i Lissabon-EU, där kapitalets frihet står över sociala rättigheter, så får man bita i det sura äpplet och offra alla social hänsyn när det gäller den egna befolkningen. Ja det är t.o.m. så skenheligt att samtidigt som IMF för fram kraven på budgetbantning och att devalvering inte sker så kräver man enligt dagens DN i en artikel som inte finns på nätet "Lettland måste ta hänsyn till sina fattiga". Kan man tänka sig cynismen driven mer in absurdum?
Bankernas rovdrift har ansvar för krisen!
Krisen i Balticum, särskilt Lettland har sin grund i svenska bankers rovdrift på de första EU-medlemsåren för dessa länder. Särskilt Swedbanken och SEB har ju i hög grad bidragit till den djupa ekonomiska nedgången genom att på alltför lösa grunder låna ut pengar, naturligtvis i euro, vilket banat väg för den verkliga baissen. Man tog hem grova vinster som i sin tur delades ut till bankernas aktieinnehavare. Det fiffiga med EU och IMF är att dessa organisationer, som i hög grad gynnat den skyhöga skuldsättningen i euro, nu villkorar fortsatt stöd till Lettland och också inträdet i eurofamiljen med att devalvering inte sker. Devalvering skulle ju leda till stora kreditförluster för just dessa banker. Nej låt de fattiga och obemedlade betala för kapitalisternas fria köpfest inom EU!
Varför utkrävs inget ansvar?
Man kan fråga sig varför i svenska media inte diskuteras bankernas ansvar för finanskrisen. Och det gäller ju både den världsomfattande krisen och den i Balticum och Lettland. Det är ju faktiskt jobbarna och folket som får bära följderna medan direktörerna fortsätter att kvittera ut sina mångmiljonlöner och juristerna tjänar grova pengar på att räta ut en del ekonomiska frågetecken. Jo, som jag påpekat i flera år och som man börjat uppmärksamma i media de sista dagarna så driver"nio av tio tidningar en borgerlig opionsagenda" (Göran Greider i DN http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/goran-greider-chans-for-arbetarrorelsen-att-ga-till-presshistorien-1.893250).
Medial, ekonomisk och politisk styrning i ett maktblock - fara för demokratin!
Eller som jag mer specifikt har sagt det finns 100 borgerliga dagstidningar med en dagsupplaga på 3.000.000 ex mot 16 vänstertidningar med 600.000 ex, vartill kommer att flera av vänstertidningarna ägs av kapitalister. I den borgerliga pressen vill man lika litet kritisera näringslivet och bankerna som högerregeringen. Den mediala, ekonomiska och politiska makten har förenat sig i ett enda styrblock, vilket är illavarslande för demokratin. Häri ligger svaret till att ansvar för finanskrisen inte utkrävs och att Borgs inte vill ta krafttag mot det fiansiella missbruket och för att lindra följderna av detta. Borgerliga media lägger locket på.
I Lettland erbjuds arbetslös åkermark för att på så sätt nödtorftigt lösa sin försörjning. DN rapporterar under rubriken "Sista utvägen: odla" 16/6, http://www.dn.se/ekonomi/sista-utvagen-odla-1.892857. Krisen i Lettland slår hårt mot landets fattiga. Flera kommuner har därför börjat låna ut åkermark till familjer som vill odla grönsaker inför vintern. Det låter som en krisåtgärd hämtad från 1930-talet. Men det händer 2009 i vårt grannland Lettland. I krisen är det viktigt med grundläggande saker som mat, värme och tak över huvudet, säger socialarbetaren Rudite Petrova, Vi kan inte hjälpa folk om de inte hjälper sig själva eftersom det inte längre finns några pengar till socialhjälp. Totalt har Internationella valutafonden, IMF, och EU gett Lettland nödlån på 7,8 miljarder euro. Ännu hårdare tider väntar det lettiska folket. På tisdagskvällen godkände parlamentet i Riga efter åtta timmars debatt att årets statsbudget minskas medmed ca 8 miljarder kronor (http://www.dn.se/ekonomi/lettiskt-ja-till-budgetbantning-1.893152), vilket främst drabbar fattiga, arbetslösa, sjuka och pensionärer. Samtidigt som stora delar av den sociala hjälporgasnisationen skärs bort.
Kapitalets frihet tar över sociala hänsyn!
Samtidigt skriver samma tidning på ledarsidan "Devalvering: Inga lätta val för letterna.", http://www.dn.se/opinion/signerat/devalvering-inga-latta-val-for-letterna-1.893117. Våra lettiska grannar har det sannerligen tufft. Tillväxtmaskinen i Baltikum förvandlades raskt från EU-landet med högst tillväxt till det med lägst. I går hade parlamentet, Saeiman, att ta ställning till den lettiska regeringens förslag om ett massivt åtstramningspaket. I tre år ska budgeten skäras med fyra procent för att IMF och EU-kommissionen ska öppna penningkranen från väst. Beslutet ligger hos den lettiska regeringen som hårdnackat klamrar sig fast vid den fasta växelkursen.
Vill man vara med i EU så får man bita i det sura äpplet!
Drivkraften att inte företa devalvering är att det är förutsätt ning för inträde i EMU och för fortsatta nödlån från IMF. Vill man bli accepterad av en organisation som i Lissabon-EU, där kapitalets frihet står över sociala rättigheter, så får man bita i det sura äpplet och offra alla social hänsyn när det gäller den egna befolkningen. Ja det är t.o.m. så skenheligt att samtidigt som IMF för fram kraven på budgetbantning och att devalvering inte sker så kräver man enligt dagens DN i en artikel som inte finns på nätet "Lettland måste ta hänsyn till sina fattiga". Kan man tänka sig cynismen driven mer in absurdum?
Bankernas rovdrift har ansvar för krisen!
Krisen i Balticum, särskilt Lettland har sin grund i svenska bankers rovdrift på de första EU-medlemsåren för dessa länder. Särskilt Swedbanken och SEB har ju i hög grad bidragit till den djupa ekonomiska nedgången genom att på alltför lösa grunder låna ut pengar, naturligtvis i euro, vilket banat väg för den verkliga baissen. Man tog hem grova vinster som i sin tur delades ut till bankernas aktieinnehavare. Det fiffiga med EU och IMF är att dessa organisationer, som i hög grad gynnat den skyhöga skuldsättningen i euro, nu villkorar fortsatt stöd till Lettland och också inträdet i eurofamiljen med att devalvering inte sker. Devalvering skulle ju leda till stora kreditförluster för just dessa banker. Nej låt de fattiga och obemedlade betala för kapitalisternas fria köpfest inom EU!
Varför utkrävs inget ansvar?
Man kan fråga sig varför i svenska media inte diskuteras bankernas ansvar för finanskrisen. Och det gäller ju både den världsomfattande krisen och den i Balticum och Lettland. Det är ju faktiskt jobbarna och folket som får bära följderna medan direktörerna fortsätter att kvittera ut sina mångmiljonlöner och juristerna tjänar grova pengar på att räta ut en del ekonomiska frågetecken. Jo, som jag påpekat i flera år och som man börjat uppmärksamma i media de sista dagarna så driver"nio av tio tidningar en borgerlig opionsagenda" (Göran Greider i DN http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/goran-greider-chans-for-arbetarrorelsen-att-ga-till-presshistorien-1.893250).
Medial, ekonomisk och politisk styrning i ett maktblock - fara för demokratin!
Eller som jag mer specifikt har sagt det finns 100 borgerliga dagstidningar med en dagsupplaga på 3.000.000 ex mot 16 vänstertidningar med 600.000 ex, vartill kommer att flera av vänstertidningarna ägs av kapitalister. I den borgerliga pressen vill man lika litet kritisera näringslivet och bankerna som högerregeringen. Den mediala, ekonomiska och politiska makten har förenat sig i ett enda styrblock, vilket är illavarslande för demokratin. Häri ligger svaret till att ansvar för finanskrisen inte utkrävs och att Borgs inte vill ta krafttag mot det fiansiella missbruket och för att lindra följderna av detta. Borgerliga media lägger locket på.
fredag 12 juni 2009
Gumman på skäret och rationaliseringsidén att utvisa cancerpatienter!
Behöver man säga nånting om nånting för att bli parlamentsledamot?
Ja, så är då EU-valet över och det känns litet konstigt att den mest kryssade EU-kandidaten är Marit Paulsen med över 160.000 kryssningar trots att hon egentligen inte säger nånting om nånting och bara förmedlar en "gammelmön på skäret". Att borgerligheten i övrigt toppas av 65994 kryss för surgubben Gunnar Hökmark och 61522 kryss för ärkereaktionären Anna Mari Corazza Bildt , vars enda insatser i svensk politik är att hon servar vår moderate utrikesminister och varit en av inititivtagarna till uppropet Bevara äktenskapet för man och kvinna. Detta säger naturligtvis en del både om personvalsmetoden och EU-parlamentsvalen. En viss tröst är att sådan som Marita Ulvskog 130467, Carl schlyter 64772, Olle Ludvigsson 38883, Isabella Lövin 33378 och Åsa Westlund 30816 också lyckats få åtskilliga kryss.
Fritt vårdval en plånboksfråga
Livet går vidare här hemma i Sverige men numera hänger ju allt samman med EU, så också sjukvården. Gunnar Hökmark & Co skröt i valrörelsen med fritt vårdval inom EU som kommer att medföra att valet att söka vård utomlands blir en ren plånboksfråga istället för att fördelas efter behov. Vad borgarna inte har berättat är att valfriheten också inom Sverige kostar mer eftersom verksamheter nu dubbleras i den heliga konkurrensens namn och dessutom skall ge vinst till sina ägare. Skall man nu dessutom betala för de rikas vård utomlands så beskärs resurserna än mer.
Borgerlighetens kärntrupper drabbas inte
Detta skall också ses mot bakgrund av att överallt inom sjukvården så finns ett antal besparingsbeting vilket bl.a. i Skåne dragit ner på cancersjukvården, stängt vårdavdelningar och avskedat personal. Det är känt att man skurit ned så pass myckdet på kapaciteten inom sjukvården att patienter regelmässigt måste vårdas i korridorer och andra provisoriska lokaler. Redan är väntetiderna på många ställen i Sverige sådana att man inte kan upprätthålla målsättningarna för vårdgarantin. Att då ge rika möjlighet att söka vård utomlands med betalning från försäkringskassan är naturligtvis ett sätt att se till att egna kärntrupper inte drabbas. Men också minska medlen inom sjukvården där de bäst behövs enligt behovsprincipen.
Är du lönsam sjukling - prata snabbt!
Med privatiseringarna och de stränga rationaliseringarna drabbas hela fältet av ett obehagligt lönsamhets- och tidsberäkningstänkande. Jag minns hur illa jag tyckte om den läkare jag besökte för några år sedan just när den aktuella vårdcentralen privatiserats, dvs i det fallet övertagits av läkarna. Läkaren sa apropå en sköterska som kom in med en handling till mig: den där människan går för långsamt för att vara kvar när vi tar över. Det där var för några år sedan. Nu läser vi i tidningarna hur sköterskor och läkare får bonus när de snabbar på behandlingen och hanterar fler patienter på samma tid som man avsatt för ett fåtal. Det finns fortfarande en del läkare som menar att samtalet med patienten är det mest värdefulla i sökandet efter diagnos. Vad är det för sjukvård vi skall ha i Sverige?
Rationaliseringsidé: Skicka ut sjuka?
Dessutom så hörde jag på Nyheterna att en cancersjuk patient avvisats till någon avlägsen öststat trots att vårdansvarig läkare intygat att patienten för överlevnad var i behov av pågående vård i Sverige. Någon byråkrat hade alltså jävat intyget och sagt att han ändå kunde utvisas. Nej, detta är inte det samhälle som jag varit med bygga upp. Och jag kommer när det är dags för räkenskap inför Sankte Per säga att en dylik byråkrati skulle jag aldrig kunna vara del så jurist jag är. Det är klart cancerpatienter kostar sjukvården och samhället pengar. Och då är ju avvisning alltid en lösning om man är omäskligt cynisk.
Ja, så är då EU-valet över och det känns litet konstigt att den mest kryssade EU-kandidaten är Marit Paulsen med över 160.000 kryssningar trots att hon egentligen inte säger nånting om nånting och bara förmedlar en "gammelmön på skäret". Att borgerligheten i övrigt toppas av 65994 kryss för surgubben Gunnar Hökmark och 61522 kryss för ärkereaktionären Anna Mari Corazza Bildt , vars enda insatser i svensk politik är att hon servar vår moderate utrikesminister och varit en av inititivtagarna till uppropet Bevara äktenskapet för man och kvinna. Detta säger naturligtvis en del både om personvalsmetoden och EU-parlamentsvalen. En viss tröst är att sådan som Marita Ulvskog 130467, Carl schlyter 64772, Olle Ludvigsson 38883, Isabella Lövin 33378 och Åsa Westlund 30816 också lyckats få åtskilliga kryss.
Fritt vårdval en plånboksfråga
Livet går vidare här hemma i Sverige men numera hänger ju allt samman med EU, så också sjukvården. Gunnar Hökmark & Co skröt i valrörelsen med fritt vårdval inom EU som kommer att medföra att valet att söka vård utomlands blir en ren plånboksfråga istället för att fördelas efter behov. Vad borgarna inte har berättat är att valfriheten också inom Sverige kostar mer eftersom verksamheter nu dubbleras i den heliga konkurrensens namn och dessutom skall ge vinst till sina ägare. Skall man nu dessutom betala för de rikas vård utomlands så beskärs resurserna än mer.
Borgerlighetens kärntrupper drabbas inte
Detta skall också ses mot bakgrund av att överallt inom sjukvården så finns ett antal besparingsbeting vilket bl.a. i Skåne dragit ner på cancersjukvården, stängt vårdavdelningar och avskedat personal. Det är känt att man skurit ned så pass myckdet på kapaciteten inom sjukvården att patienter regelmässigt måste vårdas i korridorer och andra provisoriska lokaler. Redan är väntetiderna på många ställen i Sverige sådana att man inte kan upprätthålla målsättningarna för vårdgarantin. Att då ge rika möjlighet att söka vård utomlands med betalning från försäkringskassan är naturligtvis ett sätt att se till att egna kärntrupper inte drabbas. Men också minska medlen inom sjukvården där de bäst behövs enligt behovsprincipen.
Är du lönsam sjukling - prata snabbt!
Med privatiseringarna och de stränga rationaliseringarna drabbas hela fältet av ett obehagligt lönsamhets- och tidsberäkningstänkande. Jag minns hur illa jag tyckte om den läkare jag besökte för några år sedan just när den aktuella vårdcentralen privatiserats, dvs i det fallet övertagits av läkarna. Läkaren sa apropå en sköterska som kom in med en handling till mig: den där människan går för långsamt för att vara kvar när vi tar över. Det där var för några år sedan. Nu läser vi i tidningarna hur sköterskor och läkare får bonus när de snabbar på behandlingen och hanterar fler patienter på samma tid som man avsatt för ett fåtal. Det finns fortfarande en del läkare som menar att samtalet med patienten är det mest värdefulla i sökandet efter diagnos. Vad är det för sjukvård vi skall ha i Sverige?
Rationaliseringsidé: Skicka ut sjuka?
Dessutom så hörde jag på Nyheterna att en cancersjuk patient avvisats till någon avlägsen öststat trots att vårdansvarig läkare intygat att patienten för överlevnad var i behov av pågående vård i Sverige. Någon byråkrat hade alltså jävat intyget och sagt att han ändå kunde utvisas. Nej, detta är inte det samhälle som jag varit med bygga upp. Och jag kommer när det är dags för räkenskap inför Sankte Per säga att en dylik byråkrati skulle jag aldrig kunna vara del så jurist jag är. Det är klart cancerpatienter kostar sjukvården och samhället pengar. Och då är ju avvisning alltid en lösning om man är omäskligt cynisk.
onsdag 10 juni 2009
Barack Obama proklamerar PRIDE-månad - varför säger svenska media ingenting?
Den 1 juni publicerade USAs president Barack Obama en proklamation ”Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender Pride Month 2009”. Varför har ingenting om funnits med i svenska media?
I presidentproklamationen står bland annat: ”För 40 år sedan motsatte sig gäster och vänner till Stonewall Inn i New York City polisens trakasserier som blivit återkommande för lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner (LHBT). Ur detta motstånd föddes den amerikanska HBT-rörelsen. Under Pride-månaden minns vi händelserna i juni 1969 och förbinder oss att uppnå lika rättigheter inför lagen för HBT-amerikaner...”
”Min administration har ingått partnerskap med HBT-samhället för att leda en rad olika initiativ framåt. På internationell nivå har jag anslutit mig till strävandena inom FN att avkriminalisera homosexuella handlingar världen över, ge stöd till civila samlevnadslagar och federala rättigheter för HBT-par, förbjuda diskriminering inom arbetslivet, säkra rätten till adoption och få ett slut på den rådande ”Don't Ask, Don't Tell”-policyn på ett sätt som stärker vår försvarsmakt och nationella säkerhet. Vi måste även engagera oss i kampen mot HIV/AIDS-epidemin genom att såväl minska antalet hiv-infektioner som att försäkra omvårdnad och stöd till de människor som lever med HIV/AIDS över hela USA...”
”Under Pride-månaden uppmanar jag HBT-samhället, kongressen och det amerikanska folket att arbeta tillsammans för att verka för lika rättigheter, oberoende av sexuell orientering eller könsidentitet.”
"Så nu vill jag, Barack Obama, President för Amerikas Förenta Stater, med kraft av den auktoritet som Konstitutionen och USAs lagar ger mig, härmed utlysa juni 2009 som en Pride-månad för lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner. Jag uppmanar det amerikanska folket att vända ryggen åt diskriminering och fördomar varhelst de finns.”
______________________________________
På presidentens hemsida hittar du följande proklamation http://www.whitehouse.gov/the_press_office/Presidential-Proclamation-LGBT-Pride-Month/
THE WHITE HOUSE
Office of the Press Secretary
___________________________________________________________
For Immediate Release June 1, 2009
LESBIAN, GAY, BISEXUAL, AND TRANSGENDER PRIDE MONTH, 2009
- - - - - - -
BY THE PRESIDENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA
A PROCLAMATION
Forty years ago, patrons and supporters of the Stonewall Inn in New York City resisted police harassment that had become all too common for members of the lesbian, gay, bisexual, and transgender (LGBT) community. Out of this resistance, the LGBT rights movement in America was born. During LGBT Pride Month, we commemorate the events of June 1969 and commit to achieving equal justice under law for LGBT Americans.
LGBT Americans have made, and continue to make, great and lasting contributions that continue to strengthen the fabric of American society. There are many well-respected LGBT leaders in all professional fields, including the arts and business communities. LGBT Americans also mobilized the Nation to respond to the domestic HIV/AIDS epidemic and have played a vital role in broadening this country's response to the HIV pandemic.
Due in no small part to the determination and dedication of the LGBT rights movement, more LGBT Americans are living their lives openly today than ever before. I am proud to be the first President to appoint openly LGBT candidates to Senate-confirmed positions in the first 100 days of an Administration. These individuals embody the best qualities we seek in public servants, and across my Administration -- in both the White House and the Federal agencies -- openly LGBT employees are doing their jobs with distinction and professionalism.
The LGBT rights movement has achieved great progress, but there is more work to be done. LGBT youth should feel safe to learn without the fear of harassment, and LGBT families and seniors should be allowed to live their lives with dignity and respect.
My Administration has partnered with the LGBT community to advance a wide range of initiatives. At the international level, I have joined efforts at the United Nations to decriminalize homosexuality around the world. Here at home, I continue to support measures to bring the full spectrum of equal rights to LGBT Americans. These measures include enhancing hate crimes laws, supporting civil unions and Federal rights for LGBT couples, outlawing discrimination in the workplace, ensuring adoption rights, and ending the existing "Don't Ask, Don't Tell" policy in a way that strengthens our Armed Forces and our national security. We must also commit ourselves to fighting the HIV/AIDS epidemic by both reducing the number of HIV infections and providing care and support services to people living with HIV/AIDS across the United States.
These issues affect not only the LGBT community, but also our entire Nation. As long as the promise of equality for all remains unfulfilled, all Americans are affected. If we can work together to advance the principles upon which our Nation was founded, every American will benefit. During LGBT Pride Month, I call upon the LGBT community, the Congress, and the American people to work together to promote equal rights for all, regardless of sexual orientation or gender identity.
NOW, THEREFORE, I, BARACK OBAMA, President of the United States of America, by virtue of the authority vested in me by the Constitution and laws of the United States, do hereby proclaim June 2009 as Lesbian, Gay, Bisexual, and Transgender Pride Month. I call upon the people of the United States to turn back discrimination and prejudice everywhere it exists.
IN WITNESS WHEREOF, I have hereunto set my hand this first day of June, in the year of our Lord two thousand nine, and of the Independence of the United States of America the two hundred and thirty-third.
BARACK OBAMA
I presidentproklamationen står bland annat: ”För 40 år sedan motsatte sig gäster och vänner till Stonewall Inn i New York City polisens trakasserier som blivit återkommande för lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner (LHBT). Ur detta motstånd föddes den amerikanska HBT-rörelsen. Under Pride-månaden minns vi händelserna i juni 1969 och förbinder oss att uppnå lika rättigheter inför lagen för HBT-amerikaner...”
”Min administration har ingått partnerskap med HBT-samhället för att leda en rad olika initiativ framåt. På internationell nivå har jag anslutit mig till strävandena inom FN att avkriminalisera homosexuella handlingar världen över, ge stöd till civila samlevnadslagar och federala rättigheter för HBT-par, förbjuda diskriminering inom arbetslivet, säkra rätten till adoption och få ett slut på den rådande ”Don't Ask, Don't Tell”-policyn på ett sätt som stärker vår försvarsmakt och nationella säkerhet. Vi måste även engagera oss i kampen mot HIV/AIDS-epidemin genom att såväl minska antalet hiv-infektioner som att försäkra omvårdnad och stöd till de människor som lever med HIV/AIDS över hela USA...”
”Under Pride-månaden uppmanar jag HBT-samhället, kongressen och det amerikanska folket att arbeta tillsammans för att verka för lika rättigheter, oberoende av sexuell orientering eller könsidentitet.”
"Så nu vill jag, Barack Obama, President för Amerikas Förenta Stater, med kraft av den auktoritet som Konstitutionen och USAs lagar ger mig, härmed utlysa juni 2009 som en Pride-månad för lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner. Jag uppmanar det amerikanska folket att vända ryggen åt diskriminering och fördomar varhelst de finns.”
______________________________________
På presidentens hemsida hittar du följande proklamation http://www.whitehouse.gov/the_press_office/Presidential-Proclamation-LGBT-Pride-Month/
THE WHITE HOUSE
Office of the Press Secretary
___________________________________________________________
For Immediate Release June 1, 2009
LESBIAN, GAY, BISEXUAL, AND TRANSGENDER PRIDE MONTH, 2009
- - - - - - -
BY THE PRESIDENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA
A PROCLAMATION
Forty years ago, patrons and supporters of the Stonewall Inn in New York City resisted police harassment that had become all too common for members of the lesbian, gay, bisexual, and transgender (LGBT) community. Out of this resistance, the LGBT rights movement in America was born. During LGBT Pride Month, we commemorate the events of June 1969 and commit to achieving equal justice under law for LGBT Americans.
LGBT Americans have made, and continue to make, great and lasting contributions that continue to strengthen the fabric of American society. There are many well-respected LGBT leaders in all professional fields, including the arts and business communities. LGBT Americans also mobilized the Nation to respond to the domestic HIV/AIDS epidemic and have played a vital role in broadening this country's response to the HIV pandemic.
Due in no small part to the determination and dedication of the LGBT rights movement, more LGBT Americans are living their lives openly today than ever before. I am proud to be the first President to appoint openly LGBT candidates to Senate-confirmed positions in the first 100 days of an Administration. These individuals embody the best qualities we seek in public servants, and across my Administration -- in both the White House and the Federal agencies -- openly LGBT employees are doing their jobs with distinction and professionalism.
The LGBT rights movement has achieved great progress, but there is more work to be done. LGBT youth should feel safe to learn without the fear of harassment, and LGBT families and seniors should be allowed to live their lives with dignity and respect.
My Administration has partnered with the LGBT community to advance a wide range of initiatives. At the international level, I have joined efforts at the United Nations to decriminalize homosexuality around the world. Here at home, I continue to support measures to bring the full spectrum of equal rights to LGBT Americans. These measures include enhancing hate crimes laws, supporting civil unions and Federal rights for LGBT couples, outlawing discrimination in the workplace, ensuring adoption rights, and ending the existing "Don't Ask, Don't Tell" policy in a way that strengthens our Armed Forces and our national security. We must also commit ourselves to fighting the HIV/AIDS epidemic by both reducing the number of HIV infections and providing care and support services to people living with HIV/AIDS across the United States.
These issues affect not only the LGBT community, but also our entire Nation. As long as the promise of equality for all remains unfulfilled, all Americans are affected. If we can work together to advance the principles upon which our Nation was founded, every American will benefit. During LGBT Pride Month, I call upon the LGBT community, the Congress, and the American people to work together to promote equal rights for all, regardless of sexual orientation or gender identity.
NOW, THEREFORE, I, BARACK OBAMA, President of the United States of America, by virtue of the authority vested in me by the Constitution and laws of the United States, do hereby proclaim June 2009 as Lesbian, Gay, Bisexual, and Transgender Pride Month. I call upon the people of the United States to turn back discrimination and prejudice everywhere it exists.
IN WITNESS WHEREOF, I have hereunto set my hand this first day of June, in the year of our Lord two thousand nine, and of the Independence of the United States of America the two hundred and thirty-third.
BARACK OBAMA
lördag 6 juni 2009
Fredrik Reinfeldt fick hålla valtal i P 1 dagen före EU-valet
Jag högaktar P1 som varit den enda tillförlitliga nyhetskällan när man ser till alla borgerliga och kommersiella media. EKOT är där en god grund för nyhetsinhämtade. En av Ekots mest kända och skickliga journalister, vars intervjuer jag inte gärna missar, hade i dag 6/6 - dagen före valdagen i EU-valet och efter slutdebatterna i SVT och SR - inbjudit Fredrik Reinfeldt för lördagsintervju.
Tomas Ramberg låter i referatet på SRs hemsida påskina att man egentligen talade om EU-parlamentarikernas löner se http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2886458. Detta var visserligen en fråga men som avhandlades på någon minut. Resten av den 31minuter långa intervjun, som också sändes i repris på bästa sändningstid på kvällen, bredde Fredrik Reinfeldt ut sig om alla de aktuella frågorna i EU-valdebatten, såsom fildelning, borgerlighetens fria vårdval, moderaternas syn på skatter, försvar av svenska bankers rovdrift i Lettland mm och med avslutningen "Jag hoppas att jag får LO-medlemmar att rösta blått!" .
Innehållet i intervjun, som inte var utan sting p.g.a. Tomas Rambergs skicklighet som intervjuare, var naturligtvis inget att säga om om man bara ser till innehållet. Men att
* sända den dagen före valdagen då de flesta som var obestämda skulle bestämma sig
* efter det att slutdebatterna hållits och alltså ingen korrigering i samma medium kunde ske
* framträdandet fick karaktär av valtal med en artig utfrågare, vilket gav intryck av en typ av valtal
* att programmet sändes kl 13 och sedan i repris på kvällen gav karaktär av en slags upprepad valappell i slutspurten
* och detta från moderatledaren som fungerat som främsta vallokomotiv på den borgerliga kanten
det är inte bara ett brott mot public service objektivitetsprincip utan förbannat omdömeslöst såsom ett otillbörligt verkande i slutspurten inför EU-valet.
Trots att jag tycker mycket om Ekot och Tomas Ramberg har jag funnit det så anmärkningsvärt att jag underställt saken Granskningsnämnden.
Tomas Ramberg låter i referatet på SRs hemsida påskina att man egentligen talade om EU-parlamentarikernas löner se http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2886458. Detta var visserligen en fråga men som avhandlades på någon minut. Resten av den 31minuter långa intervjun, som också sändes i repris på bästa sändningstid på kvällen, bredde Fredrik Reinfeldt ut sig om alla de aktuella frågorna i EU-valdebatten, såsom fildelning, borgerlighetens fria vårdval, moderaternas syn på skatter, försvar av svenska bankers rovdrift i Lettland mm och med avslutningen "Jag hoppas att jag får LO-medlemmar att rösta blått!" .
Innehållet i intervjun, som inte var utan sting p.g.a. Tomas Rambergs skicklighet som intervjuare, var naturligtvis inget att säga om om man bara ser till innehållet. Men att
* sända den dagen före valdagen då de flesta som var obestämda skulle bestämma sig
* efter det att slutdebatterna hållits och alltså ingen korrigering i samma medium kunde ske
* framträdandet fick karaktär av valtal med en artig utfrågare, vilket gav intryck av en typ av valtal
* att programmet sändes kl 13 och sedan i repris på kvällen gav karaktär av en slags upprepad valappell i slutspurten
* och detta från moderatledaren som fungerat som främsta vallokomotiv på den borgerliga kanten
det är inte bara ett brott mot public service objektivitetsprincip utan förbannat omdömeslöst såsom ett otillbörligt verkande i slutspurten inför EU-valet.
Trots att jag tycker mycket om Ekot och Tomas Ramberg har jag funnit det så anmärkningsvärt att jag underställt saken Granskningsnämnden.
fredag 5 juni 2009
Sveriges Radios P 1 Ekot försökte skandalisera Marita Ulvskog
Jag har anmält Ekot och Herman Melzer till Granskningsnämnden:
Jag vill ha prövat om det är förenligt med objektitvitet i nyhetsförmedling att konstruera en nyhet om att Marita Ulvskog försökte åstadkomma en gräddfil i EU-parlamentet och därvid ställa frågor om lögnaaktigt beteende när det rörde sig om en begäran om hjälp av en partikamrat att nå andra partikolleger? Och för det andra är nyhetsförfalskningen inte särskilt märklig när "avslöjandet", som uppenbarligen ägde rum för flera månader sedan, dumpas i slutskedet av en valrörelse.
Det rör sig om upprepade sändningar i Ekot under den 4 juni samt en text på Sveriges Radios hemsida http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2881183
Samma dag sände jag följande mejl till Ekot, Staffan Sillén och journalisten:
Herman Melzer, du är inte en ansvarsfull journalist som skriver att "Ekot kan i dag avslöja att Marita Ulvskog, (S), försökt få en gräddfil i Europaparlamentet" med liknande rubrik. Din insats är särskilt skandalös eftersom det nu är de sista dagarna inför EU-valet. På goda grunder kan objektiviteten i Ekots nyhetsförmedling därför ifrågasättas. Jag begär en förklaring och anmäler saken till granskning av Eko-ledningen och Granskningsnämnden.
Det handlade om hjälp att nå ut till partikamrater
Vad Marita begärde var hjälp av socialdemokratiska gruppens ledare att nå ut till övriga i den socialdemokratiska partigruppen. Detta framgår ju med önskvärd tydlighet av ditt "avslöjande" om man läser det noga. Det gällde för henne att få kontaktvägar inom partigruppen . För det första så gällde det alltså inte en gräddfil i Parlamentet, som du påstår. Visserligen använde Marita uttrycket "gräddfil" men vad det hela handlade om var att inom partigruppen få hjälp för att nå de övriga i gruppen framförallt med lönedumpningen.
Så skapas ett falskt "avslöjande"
Men du brassar ändå för det andra på och ifrågasätter om Marita inte ljugit och skriver ironiskt "Gräddfilen har här blivit en löndumpningsfil". Det är ju alltså du och ekot som försöker göra en höna av en fjäder och alltså inte medverkar till att den sanna bilden presenteras. Vad kan vara naturligare att en socialdemokratisk toppkandidat begär hjälp från den socialdemokratiska gruppens ledare att driva en fråga. Genom snirklingar och lögnaktika rubriker och omskrivmningar gör du det till något skamligt. Därmed försöker du på falska grunder underminera det socialdemokratiska valarbetet.
Ekots falska nyhet slås upp i borgerlig press
De borgerliga tidningarna slår upp Ekots "nyhet" stort helt uppenbart för att skada Marita Ulvskog och socialdemokraterna. Herman Melzers och Ekots insats har alltså redan åstadkommit en allvarlig publiceringsskada. Ekots rubrik är också rubrik i SvD http://www.svd.se/nyheter/politik/euvalet2009/artikel_3009391.svd Detta är ett verkande på den borgerliga sidan som inte är förenligt med de krav på objektivitet som måste ställas på public service.
På detta har Ekots chef svarat:
Hej Bo, förklaringen är att det är det har ett allmänintresse att en politiker säger en sak i ett sammanhang och en annan i ett annat sammanhang. Om Ekot inte hade förmedlat denna vetskap så hade vi verkligen kunnat klandras. Vänliga hälsningar/Staffan Sillén
Svar var ett medvetet missförstånd av mitt mejl så jag svarade:
Hej Staffan, du är ju tydligen hal som en ål. Om du läser min text så får du fullständigt klart för dig att det inte handlar om att jag reagerar mot att "avslöjandet" förmedlas till allmänheten. Så det är inte där, vilket du
måste ha fattat redan i första vändningen, som jag klandrar Ekot och journalisten. Utan det är för att det skapats en falsk nyhet med en "gräddfil för Marita i Parlamentet". Detta när det rätteligen gällt att Marita bett en partikamrat om att få hjälp att i ett speciellt syfte nå andra partikamrater. Och det hade väl kunnat förmedlas till lyssnarna. Men Ekot och journalisten Melzer föredrog att i sann borgerlig expressen-anda vinkla det hela till något som inte var sant och som var ägnat att skada Maritas och socialdemokraternas valrörelse. Det är alltså för Ekots nyhetsförfalskning i slutspurten av en valrörelse som jag klandrar. Och det förstod du mycket väl första gången eftersom jag inte tror att ni är korkade där på Ekot. Det värsta är att jag alltså tror att ni mycket väl visste vad ni gör och gjorde. Ni har ju också fått gott genomslag med er förfalskning i borgerliga media, vilket också förmodligen låg inom er föreställningsvärld. Oanständigt övergrepp i en demokratisk valrörelse. Din förklaring var alltså i flera avseende under isen.
Jag har följt proceduren på Granskningsnämndens hemsida
Först vände jag mig till journalisten och dennes chef samt programmet. Som svar har jag bara fått undanglidningar. Jag tolererar inte detta då övergreppet skett i slutspurten av en demokratisk valrörelse och public service skall hålla sig för god att agera på en politisk sida. Jag utgår nämligen efter den krystade förklaringen från att nyhetsförfalskningen och den därmed orsakade publiceringsskadan var avsiktlig.
Jag vill ha prövat om det är förenligt med objektitvitet i nyhetsförmedling att konstruera en nyhet om att Marita Ulvskog försökte åstadkomma en gräddfil i EU-parlamentet och därvid ställa frågor om lögnaaktigt beteende när det rörde sig om en begäran om hjälp av en partikamrat att nå andra partikolleger? Och för det andra är nyhetsförfalskningen inte särskilt märklig när "avslöjandet", som uppenbarligen ägde rum för flera månader sedan, dumpas i slutskedet av en valrörelse.
Det rör sig om upprepade sändningar i Ekot under den 4 juni samt en text på Sveriges Radios hemsida http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2881183
Samma dag sände jag följande mejl till Ekot, Staffan Sillén och journalisten:
Herman Melzer, du är inte en ansvarsfull journalist som skriver att "Ekot kan i dag avslöja att Marita Ulvskog, (S), försökt få en gräddfil i Europaparlamentet" med liknande rubrik. Din insats är särskilt skandalös eftersom det nu är de sista dagarna inför EU-valet. På goda grunder kan objektiviteten i Ekots nyhetsförmedling därför ifrågasättas. Jag begär en förklaring och anmäler saken till granskning av Eko-ledningen och Granskningsnämnden.
Det handlade om hjälp att nå ut till partikamrater
Vad Marita begärde var hjälp av socialdemokratiska gruppens ledare att nå ut till övriga i den socialdemokratiska partigruppen. Detta framgår ju med önskvärd tydlighet av ditt "avslöjande" om man läser det noga. Det gällde för henne att få kontaktvägar inom partigruppen . För det första så gällde det alltså inte en gräddfil i Parlamentet, som du påstår. Visserligen använde Marita uttrycket "gräddfil" men vad det hela handlade om var att inom partigruppen få hjälp för att nå de övriga i gruppen framförallt med lönedumpningen.
Så skapas ett falskt "avslöjande"
Men du brassar ändå för det andra på och ifrågasätter om Marita inte ljugit och skriver ironiskt "Gräddfilen har här blivit en löndumpningsfil". Det är ju alltså du och ekot som försöker göra en höna av en fjäder och alltså inte medverkar till att den sanna bilden presenteras. Vad kan vara naturligare att en socialdemokratisk toppkandidat begär hjälp från den socialdemokratiska gruppens ledare att driva en fråga. Genom snirklingar och lögnaktika rubriker och omskrivmningar gör du det till något skamligt. Därmed försöker du på falska grunder underminera det socialdemokratiska valarbetet.
Ekots falska nyhet slås upp i borgerlig press
De borgerliga tidningarna slår upp Ekots "nyhet" stort helt uppenbart för att skada Marita Ulvskog och socialdemokraterna. Herman Melzers och Ekots insats har alltså redan åstadkommit en allvarlig publiceringsskada. Ekots rubrik är också rubrik i SvD http://www.svd.se/nyheter/politik/euvalet2009/artikel_3009391.svd Detta är ett verkande på den borgerliga sidan som inte är förenligt med de krav på objektivitet som måste ställas på public service.
På detta har Ekots chef svarat:
Hej Bo, förklaringen är att det är det har ett allmänintresse att en politiker säger en sak i ett sammanhang och en annan i ett annat sammanhang. Om Ekot inte hade förmedlat denna vetskap så hade vi verkligen kunnat klandras. Vänliga hälsningar/Staffan Sillén
Svar var ett medvetet missförstånd av mitt mejl så jag svarade:
Hej Staffan, du är ju tydligen hal som en ål. Om du läser min text så får du fullständigt klart för dig att det inte handlar om att jag reagerar mot att "avslöjandet" förmedlas till allmänheten. Så det är inte där, vilket du
måste ha fattat redan i första vändningen, som jag klandrar Ekot och journalisten. Utan det är för att det skapats en falsk nyhet med en "gräddfil för Marita i Parlamentet". Detta när det rätteligen gällt att Marita bett en partikamrat om att få hjälp att i ett speciellt syfte nå andra partikamrater. Och det hade väl kunnat förmedlas till lyssnarna. Men Ekot och journalisten Melzer föredrog att i sann borgerlig expressen-anda vinkla det hela till något som inte var sant och som var ägnat att skada Maritas och socialdemokraternas valrörelse. Det är alltså för Ekots nyhetsförfalskning i slutspurten av en valrörelse som jag klandrar. Och det förstod du mycket väl första gången eftersom jag inte tror att ni är korkade där på Ekot. Det värsta är att jag alltså tror att ni mycket väl visste vad ni gör och gjorde. Ni har ju också fått gott genomslag med er förfalskning i borgerliga media, vilket också förmodligen låg inom er föreställningsvärld. Oanständigt övergrepp i en demokratisk valrörelse. Din förklaring var alltså i flera avseende under isen.
Jag har följt proceduren på Granskningsnämndens hemsida
Först vände jag mig till journalisten och dennes chef samt programmet. Som svar har jag bara fått undanglidningar. Jag tolererar inte detta då övergreppet skett i slutspurten av en demokratisk valrörelse och public service skall hålla sig för god att agera på en politisk sida. Jag utgår nämligen efter den krystade förklaringen från att nyhetsförfalskningen och den därmed orsakade publiceringsskadan var avsiktlig.
Är även S natofierat? - Stöd namninsamlingen mot NATO-övningen!
Natos lojala spets mot Ryssland?
Hörde på Ekot om den stora manöver Loyal Arrow under NATO-befäls ledning som skall hållas i Luleås inland. Trodde inte det var sant. Lojal spets eller pil i förhållamnde till Nato? Det har tydligen inte ens riksdagen informerats om. Ändå landar massor av krigsflygplan på flygfält i Norrland med 1000-tals soldater från främmande makt och amerikanska krigsplan flyger över norra Sverige och detta bara med högerregringens goda minne. Naturligtvis är det en inskolning i ett Natomedlemskap som flera partier i högerregeringen öppet pläderar för.
Jag har inte hört några S-protester
Och varför finner riksdagen sig i att bli överkörda i en dylik fråga. Varför protesterar inte socialdemokratiska partistyrelsen och försvarsutskottets ledamöter
* dels över att främmande makts krigsplan gör sig hemmastadda i norra Sverige
* dels ock över att regeringen tar sig friheter att upplåta svenskt territorium för krigsförbandövningar i närheten av det politiskt känsliga polarområdet.
Högerregeringen vill göra alliansfriheten till en meningslös skylt
Detta är ju knappast en liten fråga som regeringen själv kan hantera. Uppenbarligen är detta ägnat att hos Ryssland ingjuta uppfattningen att alliansfria utrikespolitiken för Sverige bara är en meningslös skylt medan de faktiska åtgärderna är att integrera Sverige i det amerikanska NATO-arbetet.
EU-valfråga
Detta har också en EU-valsaspekt. Den EU-styrka som många medlemsländer vill bygga ut samverkar ofta med NATO-förband och underställs NATO-befäl. Det är en angelägen uppgift för våra EU-parlamentariker att sätta P för vidare militär utveckling inom EU. Det finns därför ingen som helst anledning att vi skall delta i NATO-övningar än mindre vara värd för dylika övningar.
Namninsamling mot NATO-övning
Det är märkligt hur lite information som finns i press, TV och radio om denna sensationella övning. Därför har jag hämtat följande från Svenska freds- och skiljedomsföreningen:
En namninsamling pågår som protest mot Natoövning i Luleå med följande text:
Den 8-16 juni står Sverige och F21 i Luleå som värd för en stor militär övning, "Loyal Arrow". Den leds och planeras av Nato. Det är första gången det sker en ensidigt Natoledd övning i ett icke-Natoland. Övningen innebär att Sverige ger upp kontrollen och lägger över makten på Nato. Nato bygger på kärnvapenavskräckning. Sverige medverkar på detta sätt till ökad spänning mellan länder och upptrappning i området. Det är ett steg i fel riktning att gå med i spelet kring militär upprustning.
Frågan är inte diskuterad i Riksdagen. Beslutet om övningen är taget av regeringen självt på förslag av Försvarsmakten. Vi är oroliga ur både säkerhetspolitisk och demokratisk aspekt.
-Stoppa Natoövningen!
-Nato ut ur Sverige!
-Nej till Nato!
-Stoppa smyganslutningen till Nato!
Du kan underteckna uppropet på http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3389
8-16 juni 2009
Den 8 till 16 juni 2009 kommer Sverige att stå värd för den Nato-ledda flygövningen Loyal Arrow. Övningen genomförs från Norrbottens flygflottilj, F 21, i Luleå och kommer att vara den största flygövningen hittills i Sverige. Omkring 2000 soldater, tio länder, ett 50-tal flygplan och ett brittiskt hangarfartyg deltar i övningen. Sverige är vid sidan av Finland det enda icke Nato-land som deltar och det är första gången som Sverige tillåter Nato att helt ensamt leda och planera en stridsflygövning i Sverige.
"Rutinärende"
Enligt regeringen själv är Loyal Arrow att betrakta som ett rutinärende, men de förefaller inte ha gjort någon som helst problemanalys. För det första togs beslutet helt utan att informera riksdagen, där informationen kom fram i efterhand via en skriftlig fråga kring stridsflygsövningar som besvarades av försvarsminister Sten Tolgfors. För det andra är det redan klart att området kring Barents och Arktis utgör en framtida potentiell källa till konflikter. De signaler som övningen riskerar sända till omvärlden är att Sverige satsar på militär konflikthantering i nordområdena, med upprustning, misstro och spänningar som följd.
Natovapenskrammel
Precis som när omvärlden oroas av ryskt vapenskrammel, riskerar övningen att leda till försämrade relationer mellan Nato/Europa och Ryssland. Ryssland har tidigare reagerat mot Natoövningar nära ryska gränser som ses som aggressiva handlingar och anledningar till rysk upprustning. Att ge tillåtelse för Nato att öva i Sverige är en dålig strategi om vi vill verka för samarbete och goda relationer i vår närmiljö – ett samarbete och goda relationer som inte bara borde inkludera Nato-länder. Men när regeringen helt lämnat över planerings- och ledningsansvaret till Nato har det gått för långt. För att slå vakt om den militära alliansfriheten borde övningen inte tillåtits.
Stridsplan är inte konfliktförebyggande
Vad Sverige, och världen, behöver göra idag är att ta de fredliga medlen för konflikthantering på allvar och utveckla dessa. Problemet är att Sverige idag helt saknar en politik för konfliktförebyggande i nordområdena, vilket är anmärkningsvärt med tanke på regionens strategiska betydelse.
Sverige måste även prioritera var vårt militära engagemang ska läggas. Det som idag behövs i internationella fredsoperationer är inte högteknologiska stridsflyg, utan människor på marken som kan verka konfliktdämpande och fredsfrämjande. Loyal Arrow är därför en stor felprioritering av regeringen.
Tänkvärda synpunkter. Och vad säger ansvariga socialdemokrater i partiledningen och i försvarsutskottet? Vi är väl i alla fall inte natofierade?
Hörde på Ekot om den stora manöver Loyal Arrow under NATO-befäls ledning som skall hållas i Luleås inland. Trodde inte det var sant. Lojal spets eller pil i förhållamnde till Nato? Det har tydligen inte ens riksdagen informerats om. Ändå landar massor av krigsflygplan på flygfält i Norrland med 1000-tals soldater från främmande makt och amerikanska krigsplan flyger över norra Sverige och detta bara med högerregringens goda minne. Naturligtvis är det en inskolning i ett Natomedlemskap som flera partier i högerregeringen öppet pläderar för.
Jag har inte hört några S-protester
Och varför finner riksdagen sig i att bli överkörda i en dylik fråga. Varför protesterar inte socialdemokratiska partistyrelsen och försvarsutskottets ledamöter
* dels över att främmande makts krigsplan gör sig hemmastadda i norra Sverige
* dels ock över att regeringen tar sig friheter att upplåta svenskt territorium för krigsförbandövningar i närheten av det politiskt känsliga polarområdet.
Högerregeringen vill göra alliansfriheten till en meningslös skylt
Detta är ju knappast en liten fråga som regeringen själv kan hantera. Uppenbarligen är detta ägnat att hos Ryssland ingjuta uppfattningen att alliansfria utrikespolitiken för Sverige bara är en meningslös skylt medan de faktiska åtgärderna är att integrera Sverige i det amerikanska NATO-arbetet.
EU-valfråga
Detta har också en EU-valsaspekt. Den EU-styrka som många medlemsländer vill bygga ut samverkar ofta med NATO-förband och underställs NATO-befäl. Det är en angelägen uppgift för våra EU-parlamentariker att sätta P för vidare militär utveckling inom EU. Det finns därför ingen som helst anledning att vi skall delta i NATO-övningar än mindre vara värd för dylika övningar.
Namninsamling mot NATO-övning
Det är märkligt hur lite information som finns i press, TV och radio om denna sensationella övning. Därför har jag hämtat följande från Svenska freds- och skiljedomsföreningen:
En namninsamling pågår som protest mot Natoövning i Luleå med följande text:
Den 8-16 juni står Sverige och F21 i Luleå som värd för en stor militär övning, "Loyal Arrow". Den leds och planeras av Nato. Det är första gången det sker en ensidigt Natoledd övning i ett icke-Natoland. Övningen innebär att Sverige ger upp kontrollen och lägger över makten på Nato. Nato bygger på kärnvapenavskräckning. Sverige medverkar på detta sätt till ökad spänning mellan länder och upptrappning i området. Det är ett steg i fel riktning att gå med i spelet kring militär upprustning.
Frågan är inte diskuterad i Riksdagen. Beslutet om övningen är taget av regeringen självt på förslag av Försvarsmakten. Vi är oroliga ur både säkerhetspolitisk och demokratisk aspekt.
-Stoppa Natoövningen!
-Nato ut ur Sverige!
-Nej till Nato!
-Stoppa smyganslutningen till Nato!
Du kan underteckna uppropet på http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3389
8-16 juni 2009
Den 8 till 16 juni 2009 kommer Sverige att stå värd för den Nato-ledda flygövningen Loyal Arrow. Övningen genomförs från Norrbottens flygflottilj, F 21, i Luleå och kommer att vara den största flygövningen hittills i Sverige. Omkring 2000 soldater, tio länder, ett 50-tal flygplan och ett brittiskt hangarfartyg deltar i övningen. Sverige är vid sidan av Finland det enda icke Nato-land som deltar och det är första gången som Sverige tillåter Nato att helt ensamt leda och planera en stridsflygövning i Sverige.
"Rutinärende"
Enligt regeringen själv är Loyal Arrow att betrakta som ett rutinärende, men de förefaller inte ha gjort någon som helst problemanalys. För det första togs beslutet helt utan att informera riksdagen, där informationen kom fram i efterhand via en skriftlig fråga kring stridsflygsövningar som besvarades av försvarsminister Sten Tolgfors. För det andra är det redan klart att området kring Barents och Arktis utgör en framtida potentiell källa till konflikter. De signaler som övningen riskerar sända till omvärlden är att Sverige satsar på militär konflikthantering i nordområdena, med upprustning, misstro och spänningar som följd.
Natovapenskrammel
Precis som när omvärlden oroas av ryskt vapenskrammel, riskerar övningen att leda till försämrade relationer mellan Nato/Europa och Ryssland. Ryssland har tidigare reagerat mot Natoövningar nära ryska gränser som ses som aggressiva handlingar och anledningar till rysk upprustning. Att ge tillåtelse för Nato att öva i Sverige är en dålig strategi om vi vill verka för samarbete och goda relationer i vår närmiljö – ett samarbete och goda relationer som inte bara borde inkludera Nato-länder. Men när regeringen helt lämnat över planerings- och ledningsansvaret till Nato har det gått för långt. För att slå vakt om den militära alliansfriheten borde övningen inte tillåtits.
Stridsplan är inte konfliktförebyggande
Vad Sverige, och världen, behöver göra idag är att ta de fredliga medlen för konflikthantering på allvar och utveckla dessa. Problemet är att Sverige idag helt saknar en politik för konfliktförebyggande i nordområdena, vilket är anmärkningsvärt med tanke på regionens strategiska betydelse.
Sverige måste även prioritera var vårt militära engagemang ska läggas. Det som idag behövs i internationella fredsoperationer är inte högteknologiska stridsflyg, utan människor på marken som kan verka konfliktdämpande och fredsfrämjande. Loyal Arrow är därför en stor felprioritering av regeringen.
Tänkvärda synpunkter. Och vad säger ansvariga socialdemokrater i partiledningen och i försvarsutskottet? Vi är väl i alla fall inte natofierade?
onsdag 3 juni 2009
Låter du dig luras av "nya arbetarpartiet" eller röstar du på arbetarepartiet Socialdemokraterna?
Valet är lika enkelt som rikdagsvalet.
Ingen tvekar att delta i det svenska valet och säger att det är för komplicerat med politiska frågor. Visst detaljerna kan var svåra att förstå men detaljerna överlåter vi åt riksdagsmän eller kommunalpolitiker. Vad vi gör är att bestämma inriktningen genom att rösta på ett parti. Vi väljer partiet just för att deras värderingar är de samma som mina. I stora drag bara Rött eller blått!
Även i EU gäller blått eller rött
Det finns ingen anledning att se annorlunda på EU-valet. Visst kan enstaka frågor var svåra men det får väl parlamentarikerna, som ju har bra betalt för att jobba på, klara ut. Men varje parlamentariker ingår i en grupp av med ganska tydliga värderingar. Socialdemokraterna ingår i den stora socialdemokratiska europarörelsen. Det är alltså de grundläggande värderingarna - eller med andra ord igen blått eller rött som blir bestämmande.
Vi Socialdemoklrater vill förhindra lönedumpning
I klimatfrågan som är viktig är alla i princip eniga om att åtgärder måste vidtas. Men Socialdemokraterna och V har länge pratat om att den viktigaste frågan är jobben eller m.a.o. att säkra kollektivavtalen. Och därigenom förhindra lönedumpning. För att uppnå det vill vi Socialdemokrater ändra i Eus utstationeringsdirektiv. Och Marita Ulvskog, som av Metro korats till den mest populära kandidaten, är tydlig:
* ändra så att likabehandling garanteras så att lika lön för lika arbete gäller i varje EU-land
* ändra så att den fria rörligheten av kapital och tjänster inte är överordnat skyddet av arbetstagare
* medlemsstat skall kunna ställa krav utanför det som kallas "den hårda kärnan" i direktivet
* garanti för enskilda medlemsstaters arbetsmarknadsmodeller, bl.a. svensk kollektivavtalsrätt.
Högeralliansen lovar "svensk modell" men vägrar försvara densamma
Moderaterna talar också om kollektivavtal och säger sig vara mot lönedumpning. Samtidigt så angriper man S för att man vill bl.a. göra tillägg till utstationeringsdirektivet. Moderaternas toppkandidat Gunnar Hökmark har dessutom förklarat att Socialdemokraternas tal om lönedumpning och hotet mot kollektivavtalen är rena skräckpropagandan. Ja, du väl fråga någon byggnadsjobbare om sanningshalten i detta. Detta är ju precis samma lurendrejeri som talet om "det nya arbetarpartiet"när man samtidigt under sin korta regeringstid bara försämrat a-kassan så att mer än 500.000 står utan a-kassskydd och sjukförsäkringen samt instiftat en straffskatt för pensionärer, sjuka och arbetslösa. Den arbetarpolitik nya arbetarpartiet för är inget för arbetare som har sitt eget parti Socialdemokraterna.
FP, SP och KD hänger med i högertystnaden
Folkpartiet och Centerpartiet är än mer tydliga och talar om att den svenska modellen inte är hotad utan förenlig med gällande EU-rätt och att Lavaldomen inte innebär att lönedumpning blivit tillåten. Nä, nä jobbarnas verklighet var väl aldrig särskilt väl sedd på den kanten. KD velar kärleksfullt utan att vilja sätta ned foten.
Jobben ställer allt på sin spets.
Denna fråga ger en god bild av att det handlar om marknadens rätt skall sättas framför löntagarnas rätt till skäliga villkor. Missförstå mig inte, vi är med i marknaden men som alltid så måste marknadens fria krafter kringrännas av regler och sociala begränsningar. Detta eftersom marknadskrafterna egentligen i sin moderna tappning saknar sociala hänsyn och enbart ser till vinstmaximering. Det handlar alltså om grundläggande värderingar - blått eller rött.
Margot Wallström stöder S-krav
Som väl de flesta läst i tidningarna har nu EU-kommisionens vice ordförande Margot Wallström stött Socialdemokraternas förslag. Hon skriver på sin blogg: Jag tror att det är viktigt att Sverige och andra länder som använder kollektivavtal står upp för dem. Det gäller att garantera att den svenska modellen och andra arbetsmarknadsmodeller inte utsätts för hot. Det är därför som socialdemokraterna i Europaparlamentet sätter press på EU-kommissionen för att se till att man gör ändringar i direktivet för att skydda kollektivavtalen och garantera likabehandling. Jag stöder dessa krav. Det här är en perfekt politisk fråga, både för valet till Europaparlamentet och i valet av nästa kommission
Valet gäller alltså...
om du vill ha ett parlament som liksom EG-domstolen sätter den fria rörligheten för kapital och tjänster framför sociala rättigheter såsom bl.a. rätt till lika lön för lika arbete. kollektivavtal och fackliga stridsåtgärder. Ett blått parlament vill tiga still och låta de som profiterar på bl.a. lönedumpning få fritt fram medan ett rött parlament vill sätta tummen på ögat på den tillträdande kommissionen och rösta emot kommissionärer som inte ger garantier för en röd lösning.
Ingen tvekar att delta i det svenska valet och säger att det är för komplicerat med politiska frågor. Visst detaljerna kan var svåra att förstå men detaljerna överlåter vi åt riksdagsmän eller kommunalpolitiker. Vad vi gör är att bestämma inriktningen genom att rösta på ett parti. Vi väljer partiet just för att deras värderingar är de samma som mina. I stora drag bara Rött eller blått!
Även i EU gäller blått eller rött
Det finns ingen anledning att se annorlunda på EU-valet. Visst kan enstaka frågor var svåra men det får väl parlamentarikerna, som ju har bra betalt för att jobba på, klara ut. Men varje parlamentariker ingår i en grupp av med ganska tydliga värderingar. Socialdemokraterna ingår i den stora socialdemokratiska europarörelsen. Det är alltså de grundläggande värderingarna - eller med andra ord igen blått eller rött som blir bestämmande.
Vi Socialdemoklrater vill förhindra lönedumpning
I klimatfrågan som är viktig är alla i princip eniga om att åtgärder måste vidtas. Men Socialdemokraterna och V har länge pratat om att den viktigaste frågan är jobben eller m.a.o. att säkra kollektivavtalen. Och därigenom förhindra lönedumpning. För att uppnå det vill vi Socialdemokrater ändra i Eus utstationeringsdirektiv. Och Marita Ulvskog, som av Metro korats till den mest populära kandidaten, är tydlig:
* ändra så att likabehandling garanteras så att lika lön för lika arbete gäller i varje EU-land
* ändra så att den fria rörligheten av kapital och tjänster inte är överordnat skyddet av arbetstagare
* medlemsstat skall kunna ställa krav utanför det som kallas "den hårda kärnan" i direktivet
* garanti för enskilda medlemsstaters arbetsmarknadsmodeller, bl.a. svensk kollektivavtalsrätt.
Högeralliansen lovar "svensk modell" men vägrar försvara densamma
Moderaterna talar också om kollektivavtal och säger sig vara mot lönedumpning. Samtidigt så angriper man S för att man vill bl.a. göra tillägg till utstationeringsdirektivet. Moderaternas toppkandidat Gunnar Hökmark har dessutom förklarat att Socialdemokraternas tal om lönedumpning och hotet mot kollektivavtalen är rena skräckpropagandan. Ja, du väl fråga någon byggnadsjobbare om sanningshalten i detta. Detta är ju precis samma lurendrejeri som talet om "det nya arbetarpartiet"när man samtidigt under sin korta regeringstid bara försämrat a-kassan så att mer än 500.000 står utan a-kassskydd och sjukförsäkringen samt instiftat en straffskatt för pensionärer, sjuka och arbetslösa. Den arbetarpolitik nya arbetarpartiet för är inget för arbetare som har sitt eget parti Socialdemokraterna.
FP, SP och KD hänger med i högertystnaden
Folkpartiet och Centerpartiet är än mer tydliga och talar om att den svenska modellen inte är hotad utan förenlig med gällande EU-rätt och att Lavaldomen inte innebär att lönedumpning blivit tillåten. Nä, nä jobbarnas verklighet var väl aldrig särskilt väl sedd på den kanten. KD velar kärleksfullt utan att vilja sätta ned foten.
Jobben ställer allt på sin spets.
Denna fråga ger en god bild av att det handlar om marknadens rätt skall sättas framför löntagarnas rätt till skäliga villkor. Missförstå mig inte, vi är med i marknaden men som alltid så måste marknadens fria krafter kringrännas av regler och sociala begränsningar. Detta eftersom marknadskrafterna egentligen i sin moderna tappning saknar sociala hänsyn och enbart ser till vinstmaximering. Det handlar alltså om grundläggande värderingar - blått eller rött.
Margot Wallström stöder S-krav
Som väl de flesta läst i tidningarna har nu EU-kommisionens vice ordförande Margot Wallström stött Socialdemokraternas förslag. Hon skriver på sin blogg: Jag tror att det är viktigt att Sverige och andra länder som använder kollektivavtal står upp för dem. Det gäller att garantera att den svenska modellen och andra arbetsmarknadsmodeller inte utsätts för hot. Det är därför som socialdemokraterna i Europaparlamentet sätter press på EU-kommissionen för att se till att man gör ändringar i direktivet för att skydda kollektivavtalen och garantera likabehandling. Jag stöder dessa krav. Det här är en perfekt politisk fråga, både för valet till Europaparlamentet och i valet av nästa kommission
Valet gäller alltså...
om du vill ha ett parlament som liksom EG-domstolen sätter den fria rörligheten för kapital och tjänster framför sociala rättigheter såsom bl.a. rätt till lika lön för lika arbete. kollektivavtal och fackliga stridsåtgärder. Ett blått parlament vill tiga still och låta de som profiterar på bl.a. lönedumpning få fritt fram medan ett rött parlament vill sätta tummen på ögat på den tillträdande kommissionen och rösta emot kommissionärer som inte ger garantier för en röd lösning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
