Reinfeldt spelar poker om Lissabon och vi socialdemokrater snackar, när vi skulle slåss för fackliga rättigheter

Reinfeldts tjyv- och rackarspel om Lissabon medan vi håller god min och snackar om strid för löntagarnas rättigheter. Finns det någon lösning?

LO-manifestation
Wanja Lundby-Wedin, LO-ordförande ledde en stor manifestation utanför riksdagshuset med alla de större fackförbundsordförandena,se Aftonbladet 18/11 (http://www.aftonbladet.se:80/debatt/article3796688.ab): Facken måste ha rätt att hävda rätt lön och bra anställningsvillkor för alla arbetstagare som jobbar i Sverige. Och för det måste vi kunna gå i konflikt, annars blir det svårt att förhindra lönedumpning och osund konkurrens. Därför skall EU:s utstationeringsdirektiv ändras och ett socialt protokoll läggs till Lissabonfördraget för att säkerställa de europeiska löntagarnas rättigheter i förhållande till kapitalets fria rörlighet.

Ord utan kraft
Det är stora och bra ord. Synd bara att man lagt ned vapnen och gett upp kravet på konsekvensutredning före JA. Eller finns det en ändring på gång?
EU-rättsspecialisten (http://www.obergassocies.eu/) advokaten Ulf Öberg har också i dag 18/11 skrivit en debattartikel i Aftonbladet "Reinfeldt har gjort inrikespolitik av Lissabonfördraget" (http://www.aftonbladet.se/debatt/article3796688.ab).

Statsministerns tjyv- och rackarspel
Ulf Öberg skriver om det tjyv- och rackarspel som Reinfeldt bedrivit mot oppositionen, som bl.a. lett till att två statssekreterare under förödmjukande former ersatts. När riksdagens talman Per Westerberg (m) övervägde att skjuta på riksdagsbeslutet om Lissabonfördraget tills dess att Claes Stråths Laval-utredning presenterats och analyserats, valde moderaternas partistrateger av taktiska skäl att utnyttja Lissabonfördraget för att splittra oppositionen. I stället för att agera som hela Sveriges statsminister, och lyssna på den oro som kom fram vid bl.a. LO-kongressen, valde Fredrik Reinfeldt att i stället föra inrikes Europapolitik.

Obesvarade frågor
Frågan som man ställer sig vad är orsaken till
att att partiet finner sig i regeringens taskspeleri med konsekvensutredningen att partiets ledning vägrar att ta till sig att man genom ratificeringen lagfäster de marknadsliberala tankeghångar som ligger bakom laval-domen
att partiet lägger ned sina vapen varigenom man kan genomdriva en garanti för fackliga rättigheter

Svaret borde bli bordläggningsyrkande
Det är bara helt obegripligt. Det naturliga motdraget på Reinfeldts elaka spel borde naturligtvis vara ett bordläggningsyrkande. Redan nu kan man ana hånleendet från högerregringen som kommer så snart ratificeringen skett. Men ni socialdemokrater har ju godtagit Lissabonfördraget, vari tydligt står att de fria rörligheterna äger företräde framför fackliga rättigheter. Så sluta bråka nu. Och det framstår ju som sant! Vad är det för "strid för löntagarnas rättigheter" att inte använda de påtryckningsmedle man har tillgängliga?

Tankepaus
Ulf Öberg skriver nu att tankepaus i riksdagen om EU-fördraget kan bli verklighet. Den av statsminister Fredrik Reinfeldt gillrade fällan för att splittra den svenska arbetarrörelsen är på väg att slå igen om honom själv. Det krävs nämligen endast 58 riksdagsledamöter för att vänsterpartiets initiativ till konstitutionell tankepaus ska gå igenom.

9+8+41+3=61
Allt som krävs är att 9 socialdemokratiska riksdagsledamöter med rötter i fackföreningsrörelsen, tillsammans med de åtta borgerliga riksdagsledamöter som motionerat för att fördraget bör godkännas av riksdagen på samma sätt som en grundlagsändring, ansluter sig till vänsterpartiets och miljöpartiets 41 riksdagsledamöter. Om de socialdemokratiska riksdagsmännen Morgan Johansson, Bo Bernardsson och Leif Pagrotsky – som redan har reserverat sig mot den socialdemokratiska riksdagsgruppens linje att villkorslöst godkänna fördraget – dessutom stödjer detta förslag, innebär det att det med råge finns det antal röster som krävs för att en sjättedel av Sveriges riksdag skall skjuta upp godkännandet av Lissabonfördraget.
Politiskt ansvar
Politiskt ansvar lär komma utkrävas vid nästa riksdagsval, om inte vår kollektivavtalsbaserade arbetsmarknadsmodell, strejkrätten och principen om lika lön för likvärdigt arbete säkerställs inom EU. Inom arbetarrörelsen lär man knappast glömma att rösträtten och strejkrätten går hand i hand. Dåvarande statsministern Carl Bilds och EU-kommissionens utfästelser om arbetsrätten var för många en förutsättning för att övertygas att rösta för det svenska EU-medlemskapet år 1994.t utkrävas


Stig fram Mona Sahlin!
Ulf Öberg slutar med att uppmana Mona Sahlin att stiga fram och visa ledarskap när nu statsminister Fredrik Reinfeldt brister i såväl statsmannaskap, omdöme och ansvar när det gäller respekten för våra grundlagar, Lissabonfördragets framtid, och försvaret av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är ännu inte för sent att råda bot på den djupa splittring och det misstroende som råder i Sverige i EU-frågan...

Och man kan inte annat än helhjärtat hålla med.