PEO Wågström sätter igång tankeverksamheten!

S-bloggaren Peo Wågström skrev nyss på sin blogg "Konsten att bli utskrattad av sina europeiska kollegor…" : Det är inte speciellt svårt, kom 2,5 timmar för sent till ett möte och skyll på snöfall. Gissa om de blev muntra britter, belgare, tyskar och italienare….. “Snow, but you are from Sweden….”

Ja så är det ju. De europeiska kollegers skrattattacker var en bra tankeställare. Skratten motiverades ju av två saker:

1. att det inte snöade i England, Belgien, Tyskland och Italien.
2. att man inte kände till ett jota om förhållandena uppe i Norden.

Avpassat efter vår behov
En sak som man ser solklart är att bara för man har ett system konstruerat efter kontinentala förhållanden så är det inte alls sagt att det är avpassat efter våra behov här uppe. Vi beställer knappast så få snömaskiner och plogar som nere i Italien eftersom det skulle bli katastrof. Vi kan inte heller budgetera så ynkliga summor på snösväng som i Belgien eftersom det skulle leda till överdrag redan efter en vecka. Vad säger att vi skall ha ett system med minimilagstiftning på lönesidan när vi nu upparbetat en fungerande praxis med kollektivavtal? Och dessutom skapat en balans mellan arbetsgivare och löntagare som sätter gräns för marknadsliberala lösningar! Jag bara frågar?

Egen penningpolitik har det något värde?
Om det nu inte är finanskris utan bara små finansiella oroligheter eller helt enkelt svårigheter med finanserna i Frankrike, Italien och Spanien bör vi då ingå i ett valutasystem där penningpolitiken bestäms på kontinenten? Kanske kan det finnas goda skäl att ha tillgång till ett eget system som fungerar? Ja, ett system med vilket vi kan parera svårigheter på den svenska marknaden. Jag bara frågar?

Skall vi EMUa igen?
Att kronan just nu står lågt följer av att i världskrisen koncentreras spekulationen till de stora valutorna. Kronans dykning har alltså inget med dess "egentliga" värde att göra. Det är en narrspegel av hysterin i finansvärlden, där alla gripits av stora frossan och lagt sina dollar, pund och euro i madrassen för att avvakta bättre tider. Att i det läget börja prata om EMU för oss i Sverige är lika klokt som att passa på att sälja sin fastighet när det är som sämst på fastighetsmarknaden.

Från det ena till det andra
Så här kan man gå från det ena till det andra och t.o.m. börja fundera på om storlänsreformen egentligen är så vettig eftersom det också kan ställas olika krav på aktiviteten i olika delar av landet. Kan man sitta i Bryssel och bestämma antalet snöplogar i Kiruna eller vet man i Stockholm hur hårt regnskador drabbat jordbruket på Österlen? Är det vettigt att låta rödmantalade papister, som aldrig sett en vanlig löntagare, sitta i Luxemburg och bestämma hur arbetsvillkoren skall var på svensk arbetsmarknad. Ja, det är bara en fråga!

Sig själv nog?
Nu menar jag inte med detta att vi inte skall ingå i större sammanhang där man kan konstatera verkliga vinster som på klimatområdet eller vinna ökad effektivitet som när det gäller brottsbekämpning. Men det gäller att dra gränsen där och inte börja bara för de stora drömmarna konstruera potemkinkulisser.