Kapitalism skall inte lagas utan förses med grimma

I dessa tider av finanskris tvingas de mest hårdföra marknadsliberaler till reträtt och Bush nationaliserar Citybank och Borg Carnegie och överallt i väst sker liknande aktioner. Varken Bush eller Borg har ju utmärkt sig för ett socialt tänkande men nu kan han skälla som en ilsken foxterrier på chefers bonusar och t.o.m. väsande kalla vännerna bland näringslivsdirektörerna för girigbukar.

Kapitalistiskt försvar
Men bland de konservativa kapitalisterna vill man ändå försvara det marknadsliberala systemet och motverka begränsande regler. Tvärtom är det nu fritt att plädera för minskade arbetsgivaravgifter och minskat ansvar för arbetsgivare i andra sammanhang för de hälsomässiga och sociala konsekvenserna av arbetförhållanden och stress på arbetsplatsen. "Man måste gynna näringsidkarna så att de anställer fler". heter det.

Läge att lappa och laga kapitalismen
Ett ganska typiskt utslag för detta försvar är Carl Rudbecks artikel i Sydsvenskan i dag 24/11 "Läge att lappa och laga kapitalismen". Precis som de flesta borgerliga så finner man ett förmildrande drag hos kapitalism: Det är i alla fall inte socialism. "Det är lätt att just nu fördöma kapitalismen och drömma om en ny vänstervåg. Det låter bra men det är ändå inte ett realistiskt alternativ. Socialismen var och förblir ett misslyckande. Människorna i de krisdrabbade länderna har det fortfarande enormt mycket bättre än vad människor i socialistiska kommandoekonomier någonsin har haft det."

Djävulen gör Gud snäll
Det är märkligt att när en kapitalist skall försvara kapitalismen så använder man sig av något som i modern tid varit helt främmande för nordisk horisont, nämligen "kommandosocialismen". Detta innebär inte att vederbörande är obildad och inte vet vad demokratisk socialism eller socvialdemokrati står för, nämligen en Keyneiansk reglering av marknadsekonomin just för att sätta blandekonomisk grimma på den råa Friedmanska marknadsliberalismen.

Folkflertalets välstånd?
Om man som Carl Rudbeck bortser från den socialdemokratiska blandekonomin så kan man kanske påstå: "Marknadsekonomi framstår fortfarande som det bästa systemet för dem som månar om folkflertalets välstånd. Det betyder inte att kapitalismen är ett perfekt system. Men det är ett flexibelt system som låter sig reformeras och förändras... Socialismen har vanligen – och med katastrofala resultat – velat anpassa verkligheten efter ideologin."

På andras bekostnad
Det Carl Rudbeck säger är naturlöigtvis inte sant. Det vet var och en som kan sin ekomiska och politiska historia. Syftet med kapitalismen är inte alls folkflertalets välstånd utan en privilergierad grupps stora välstånd på andras bekostnad. Kapitalismen anpassar sig inte alls på annat sätt till omvärlden än att den åstadkommer vägar och situationer där fåtalet kan förmera sig på flertalets bekostnad. Däremot har genom den demokratiska socialismen skapats ett regelverk där man försöker - utan att alltid lyckas - sätta begränsningar för dessa marknadsliberala avarter. Ibland är kapitalismen girighet så stor att bubblan spricker och t.o.m. politiska tillskyndare av kapitalism tvingas av politiska anständighetsskäl ingripa.

Keynes användbar bara i kris?
När nu ingripandena i Keyneiansk modell görs även av politiska högerkrafter så rycker näringslivets ekonomiska tennsoldat Stefan Fölster ut och förklarar att just nu är det undantagsfall då Keynes modell gäller, nämligen då ekonomin p.g.a. alla spekulationer håller på att bryta ner hela finanssystemet. Jaha då passar det- var det inte Carl Rudbeck som nyss talade om att anpassa verkligheten efter den egna ideologin?

Kapitalimens utslagna i rännstenen
Slutraderna i Carl Rudbergs lilla blänkare är: Men New York och Malmö kommer, också för krisens offer, att förbli mänskligare städer än Pyongyang och Havanna. När det gäller Havanna kanske det är ett mindre väl valt exempel. Men om man tänker på New York med alla utslagna döende i rännstenen med Malmös i detta avseende någorlunda välordnade sociala omhändertagande. Säger det inte mer om den kallhamrade cynism som präglar försvaret av kapitalismen?

Förmildras kapitalistisk råhet mot bakgrund av kommunistisk diktatur?
Naturligtvis vill jag inte försvara den revolutionära socialismen och dess brott mot mänskligheten. Vad jag däremot vill säga är att det är symtomatiskt att man måste söka upp dessa gräsligheter för att möjligen tänka sig att kapitalismen i någon enda grad kan sägas ha en förmildrande sida.