"Svenska fripassagerare som rättfärdigar sitt gratisåkande"

Rolf Gustavsson är Svenska Dagbladets brysselkorrespondent och enligt egen utsago så förstår han sig på EU "ganska bra efter så många år i Bryssel... det finns fortfarande mycket som jag inte förstår eftersom en så stor del av processerna sker bakom lyckta dörrar" men det finns en sak Rolf Gustavsson minns från Sverige enligt dagens 8/3 krönika, nämligen att "Sverigebilden ekar av gammal patriotism". Han ondgör sig över att "vaxholmsfallet utlöser dramatiskt buller om att den svenska modellen på arbetsmarknaden skulle vara hotad" och tillägger "i många sammanhang betyder den svenska modellen bara att fripassageraren för sig själv försöker rättfärdiga sitt gratisåkande"! Detta är yttranden som passar väl när man är i vit partykavaj i Bryssel eller i konservativa SvDs spalter. Svepande formuleringar som inte behöver motiveras och knappast kan motiveras och därför framstår som precis så arroganta som de låter.

Rolf Gustavsson åberopar sin 20-åriga bortovaro från Sverige med vistelse i Brysssel då han säger att "ytterst få ansvariga politiker från början hade klart för sig vilka mekanismer som driver den europeiska integrationen, vartill hör EU som en rättslig gemenskap med (relativt) självständiga institutioner, som kommissionen och domstolen." I ett nötskal har han fångat - utan att tydligen själv begripa det - det som kritiker kallar EUs demokratiska underskott. Det som Rolf Gustavsson håller högt är alltså de odemokratiska momenten inom EU. Än allvarligare är att han under sin 20-åriga korrespondenttid där nere inte ens uppfattat att kommissionen och rådet som behandlar allt inom lykta dörrar är ett problem ur demokratisk synvinkel.

Den okontrollerade utvecklingen av EG-rätten, som precis som Rolf Gustavsson säger, ingen haft klart för sig, ingriper nu snart i vartenda lagstiftningsförslag som genomförs i Sverige - man räknar med 80 % - från föreskrifter om busskörningars längd utan avbyte och storleken i cm på kobåsen i ladugårdarna till byggande av kärnkraftverk. Och detta maktövertagande av det svenska samhället har skett utan att vi tagit ställning till det. Det var inte förutsett vid medlemsansökan och har heller inte föregåtts av diskussion och beslut om detta! Hela denna utveckling beror på hur klåfingrig de olika kommissionärerna är på sitt område och på EU-förvaltningens initiativ. På detta sätt har 1000-tals direktiv i helt oöverblickbar massa kringskurit det svenska samhället. Varför tror ni att varje departement har en stor EU-avdelning för att se till att lagar och förordningar överensstämmer med EG-rätten?

Med EG-rättens utbredning så ökar EG-domstolens maktbefogenheter. Rolf Gustavsson försöker förlöjliga kritiken av domstolen: "Det var emellertid ingen illvillig, maktfullkomlig konspiration av domarna i Luxemburg att uttala sig i ärendet. Det var den upptrappade konflikten i Vaxholm som förde frågan till Arbetsdomstolen och därifrån till Luxemburg. Om parterna i Vaxholm förmått hantera motsättningarna så förnuftigt och sansat som förutsätts utmärka den svenska modellen så hade frågan aldrig landat i Luxemburg. Vaxholm representerar på så vis ett typiskt svenskt självmål.I sak förefaller frågan dessutom vara helt hanterlig, genom några justeringar i svensk lagstiftning och ett samförståndsavtal på arbetsmarknaden."

Det må ursäktas om Rolf Gustavsson inte vet om att företaget ifråga tidigare tecknat avtal med Byggnads men nu i Vaxholm tog en chans för att komma med ett billigare bud. Att målet gick vidare till Luxemburg hänger samman med att Svenskt Näringsliv gärna ville ha en prövning och därför försåg det utländska företaget med erforderlig juristrepresentation.

Däremot kan jag hålla med om att domslutet går att korrigera med ändringar i svensk arbetsrätt. Men är det rimligt att vi skall behöva omarbeta vår arbetsrätt för att domstolen, som själva skriver helt oläsliga domar, inte kunnat läsa Byggnads avtal. Dessutom mörkar Rolf Gustavsson det väsentliga nämligen att domstolen själv skriver den lag man dömer efter och själv gör prioriteringarna mellan de fyra s.k. friheterna och de garantier som skall finnas för sociala och andra hänsyn.

EG-domstolen var tänkt som en uttolkare av EU-fördragen men har mer och mer kommit att framstå som en kassationsdomstol på det politiska planet. Nio manliga jurister utan något som helst politiskt mandat kan alltså upphäva beslut i demokratisk ordning och t.o.m. upphäva rättigheter som vi har har inskrivna i våra grundlagar, exempelvis konflikträtten. Detta är inte förenligt med demokrati i Sverige.

EG-domstolen har ingen av politiskt ansvariga stiftad lag. Var och en som känner till det minsta om de grundläggande gemenskapsfördragen vet att dessa omfattar ett litet antal sidor av slagordsmässigt uppställda paroller om exempelvis fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital och så vidare. Det är som om man i Sverige tog bort lagtexten och lämnade kvar kapitelrubrikerna till vägledning för domstolarna. Eftersom dessa "paroller" kan tolkas på flera sätt kan domstolen ge parollen en innebörd som domarna väljer själva.

Än mer diskutabelt blir det när domstolen själv får prioritera mellan olika paroll-likt formulerade principer. Ett bra exempel på det sista är just vaxholmsmålet, där principen om fri rörlighet och etableringsrätt gavs prioritet framför rätten att teckna kollektivavtal och vidta stridsåtgärder för att genomdriva efterlevnad av förbudet att diskriminera utländsk arbetskraft (Romfördraget art 39). Andra fall där principerna om sociala och hälsomässiga hänsyn gjorts sekundära till den fria etableringsrätten och fria konkurrensen är frågor om spel och alkohol. Detta innebär att EG-domstolen i verkligheten själv skriver den lag enligt vilken man dömer. Skall man uttrycka det än tydligare så finns inte EG-rätten - mer än i huvudet på EG-domstolens ledamöter. Detta innebär bland annat att särpräglade nationella typer av juridisk rätt inte respekteras av EG-domstolen som den svenska offentlighetsprincipen och med viss tvekan kollektivavtalsrätten.

Än mer anmärkningsvärt är att domstolen med beaktande av denna lösa tolkning kan upphäva och ändra beslut av riksdag och regering i ett medlemsland. Härigenom kan exempelvis det svenska folkhushållet orsakas oerhörda kostnader genom avprioritering av hälsoaspekten. Politikerna har ju gjort en avvägning exempelvis när gäller spel eller alkohol hur vi i Sverige skall hantera dessa frågor för att få en rimlig avvägning mellan brukande av dessa nyttigheter och förhindrande av missbruk. Eller som beträffande kollektivavtalsrätten som är garanterad i vår grundlag. Det förefaller vara en märklig slutsats att tro att ett antal jurister i en sluten tillvaro i Luxemburg bättre skulle klara denna avvägning.

Men det värsta med denna domstol är att ingen kan korrigera dess beslut. Om svenska Högsta domstolen genom en dom med viss tolkning av ett lagrum uppfattas ha dömt på ett sätt som inte varit avsedd, så kan regeringen eller riksdagen påkalla en lagändring. Genom en sådan lagändring kan politikerna svänga praxis i "rätt" riktning igen. Detta är inte möjligt beträffande EG-domstolen. Vad jag förstår har man därmed satt den politiska demokratin ur spel.

Och detta utan att medborgarna i Sverige fått uttala sig i den saken.

Rolf Gustavsson slutar sin EU-pamflett med orden: En portion förnuft skulle nog den svenska modellen må bra av. För min del så finns förnuftet redan. Den portion förnuft som borde finnas bland alla EU-vänner är att odla tanken på en europagemenskap som präglas av demokrati och medborgarinsyn. Då är sådan ytlig arrogans som Rolf Gustavssons artikel präglas av bara en sorglig upplevelse.