Borgarpressens tvångstankar om Mona Sahlin

Mona Sahlin har lyssnat på de utsatta kommunerna, särskilt Malmö, Botkyrka och Södertälje, som mottagit flest invandrare, och där därför lägenheter avsedda för enstaka familj bebos av tre eller fyra, där undervisning inte kan ordnas i tillräcklig utsträckning och där arbetslösa flockas. Man saknar helt enkelt resurser för ett värdigt mottagande. Detta medan andra kommuner inte minst en rad mycket rika kommuner vägrat ta emot några invandrare.

Mona Sahlin fick medhåll av miljöpartiets språkrör Peter Eriksson: "Det är stötande att det oftast är rika kommuner med de bästa förutsättningarna som säger nej till flyktingar." Socialdemokraterna har då föreslagit att man genom särskild lag skall tvinga kommuner att ta på sig sin andel av vårt gemensamma ansvar att ta hand om invandrare. Dessutom skall de som tas emot för att få full ekonomiskt bidrag under en övergångsperiod på ett eller två år vara skyldiga att bosätta sig i en kommun där Sverige som mottagarland kan bereda invandraren och hans familj rimlig bostad, svenskundervisning och arbete.

Migrationsminister Tobias Billström är urförbannad då initiativet tagits från honom och påstår att socialdemokraternas förslag uppmuntrar till svartarbete. - Inte en särskilt lyckad turnering eftersom förslaget går ut på bosättning där arbete kan tillhandahållas.

Och den borgerliga pressen har som en flock varghundar gemensamt på vissling från His Master kastat sig över det socialdemokratiska förslaget. Flocken består av över 100 tidningar med 3.000.000 ex (och försvaras av 16 vänstertidningar med ca 600.000 ex).

Sålunda anförde storasyster Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson angreppet redan i går under rubriken "Arrest signerad Sahlin" och kallade med sitt karaktäristiskt intellektuella argumenterande förslaget för snicksnack. Detta utan att anföra vare sig snick eller snack mot förslaget.

Det visade sig att Maria Abrahamsson var mest förbannad över att socialdemokraterna lagt ett eget förslag och därmed distanserat sig från alliansregeringens aviserade reform om att flyktingar och andra som vill ta sina anhöriga till Sverige först ska ha en rimlig bostad och själva klara sin försörjning. Men högerregeringens förslag är bl.a. inte förenligt med barnkonventionen eftersom det innebär att man i vart fall för en ganska lång tid inte verkar för återförening av föräldrar och barn, förslaget är inhumant enär det kan innebära att makar i vart fall under ganska lång tid skall leva i skilda länder och förslaget löser inte problemet med de kommuner som vill smita från vårt gemensamma ansvar att ta emot invandrare.
När Maria Abrahamsson insett att hennes argumentering brast så började hon kalla förslaget för elaka namn som kommunarrest.

Lillasyster Sydsvenskan har i dag 12/3 sjukförklarat förslaget genom Tiina Meris artikel "Sahlins tvångstanke". Tiina Meri målar och menar att det socialdemokratiska förslaget demolerar människors självförtroende och initiativkraft. Vadå bostad, undervisning och arbete typiska faktorer som underminerar självkänslan!? Hon summerar så bra: De flesta som får uppehållstillstånd i Sverige vill inreda ett tryggt hem, gå till jobbet, få tillgång till goda skolor och bygga en framtid för sina barn. Det är en drivkraft att ta vara på. Information och valfrihet är större. - Vad Sydsvenskans förslag till lösning leder till har vi sett i dag, nämligen ett stort antal kommuner vägrar trots goda förutsättningar att ta emot sin andel invandrare och invandrare samlas i kommuner som inte kan erbjuda dem tryggt hem, skolor, jobb och framtid för barnen. Information och valfrihet är nog ett bra bidrag men leder inte till en rimlig lösning av problemet.

Slutligen upprepar jag vad jag sa i går: Om Sverige erbjuder sig att ta emot en person från utlandet skulle man då inte rimligen kunna ställa kravet att vederbörande under övergångstid bosätter sig på en plats i Sverige där vi har möjlighet att ge dräglig bostad tillsammans med familjen, skolgång för barnen, undervisning i svenska och om det svenska samhället samt arbete? Varför kastar sig borgarpressen upp som om man satt sig på ett getingbo skränande valfrihet, arrest och tvångstankar när samma press stillsamt - ja utan ett ljud - accepterat högerregeringens beslut att arbetslösa svenskar, som inte kan få arbete på bostadsorten, skall kommenderas land och rike runt enligt högeralliansens finurliga "arbetslinje"?

Själv frågar jag mig: Hur länge skall borgarpressens journalister tugga fradga trots att man inte har något annat än okväden att komma med?