EU-manikerna lämnar demokratin i sticket.

Igår var det Svenska Dagbladets Rolf Gustavsson som kallade EU-kritiker för "fripassagerare som rättfärdigar sitt gratisåkande", se gårdagens blogg, och i dagens Sydsvenska 10/3 så sjukförklaras alla som sätter minsta frågetecken för Europagemenskapens struktur såsom fobiker under rubriken "Var är er logik, EU-fobiker" signerat MarieLouise Samuelsson. Fobiker är ju en person med sjuklig, oresonlig skräck i detta fall för europagemenskap.

MarieLouise Samuelsson buntar ihop alla som inte ber sin EU-bön ordentligt. Först de verkligt sjukliga, som Ohly och MP, vilka vill gå ur EU och som egentligen borde rösta för det nya fördraget eftersom där finns en utträdesmöjlighet. Men även alla andra EU-kritiker: Provocerande och populistiskt, ja, mp och v är ju inte ensamma om olika nyanser av skepsis. Sverigedemokraterna är (givetvis) emot EU. Men också på mer etablerad och EU-positiv nivå märks tendensen till självgod isolationism, Sverige-är-alltid-bättre-än-EU... ett EU som är "smalare och vassare"... "mer av Sverige i EU". Vad det betyder förklaras inte. Men det laddar EU-frågan med en känslosamhet som inte kan kallas annat än nationalistisk... Att Sverige är en del av EU har liksom inte sjunkit in... EU vill man ha långt borta, som syndabock och spöke. Och så länge EU-piskarna inte förmår komma med bättre blir frestelsen allt större att bemöta dem på samma populistiska nivå och rekommendera alla EU-fobiker att söka politisk asyl i Norge.

Alla är samma kålsupare, alltså, och marscherar framåt tackfast till Du gamla du fria med nazisterna i spetsen!! Hon ger då en nyanserad bild av verkligheten, hon MarieLouise.

Ett annat argument som MarieLouise Samuelsson framför är att alla "EU-fobiker" i konsekvensens namn borde kräva att Sverige skall begära utträde ur FN. Skälet till det anges: Inom FN kan man verkligen snacka om demokratiskt underskott, ständiga korruptionsskandaler och brist på insyn. Som att jämföra blåbär och jordgubbar. FN och EU är ju som internationella organisationer inte på något sätt likartade. FN-sekretariatet kan ju knappast ge direktiv som inverkar på svensk förvaltning eller politisk ledning av landet. Men det kan EU-organen. Och när det gäller demokratiskt underskott i FN vet jag inte vad hon syftar på men det är en smärtsam verklighet inom EU, både när det gäller Kommissionen, Förvaltningen, Rådet och EG-domstolen. Och när det gäller korruptionsskandaler så är det ett verkligt Samuelsonskt bottenskrap som egentligen varken säger bu eller bä i demokratifrågan. Och så brist på insyn... När jag ser att MarieLouise Samuelsson inte med ord nämner det demokratiska underskottet, de återkommande rapporterna om missbruk av EU-medel och den bristande insynen i all EUs verksamhet utom parlamentets öppna sessioner så förstår jag att hon behöver slå på trumman i extas för att tysta de berättigade kraven på att EU demokratiseras. Men en fråga som vid läsningen ständigt dyker upp: är hennes framställning ärlig och rättvisande i sitt maniska försvar för varje del av EU?

Om det mot förmodan skulle finnas EU-fobiker. Är då inte nästa fråga: finns det inte sådana som försedd med dubbla skygglappar så bortseende från alla tråkig verklighet försvarar EU i varje detalj att de med fog kan kallas EU-maniker?