tisdag 4 mars 2008

Hustrumisshandel och hedersmord.

Serien "Kungamordet" är egentligen som politisk såpa en bagatell. Men den har också varit en utdragen otäck illustration till vad många kvinnor i dagens Sverige upplever, nämligen hustrumisshandel av det grövsta slag. Och där kvinnan hela tiden tar emot blåtirorna som medaljer för sin trofasthet och vägran i det längsta att avslöja mannens kriminella våldsbrott. Dessa djävla gubbar av olika ålder som anser sig ha rätt att bära hand på en medmänniska. Och det är ju inte bara den rent fysiska misshandeln utan ofta finns kombinationen med sexuellt våldförande och andligt tillintetgörande. I alla avseenden är kvinnan intet värd: en sopa. Enda sättet för kvinnan att klara sig är att gå under jorden på någon kvinnojour eller polisanmäla mannen. Uppenbarligen är detta inget som är koncentrerat till grupper som har det illa ställt. Nej, juvelerna, frisyren, smink, puder och finurliga klädespersedlar används att dölja blåmärken ju finare folk som slår. Denna hemska rollskapelse i Brynolfssons Gert får mig att spy. Jag frågar mig: Är kastrering av sådana as är ett tillräckligt straff?

I samma avsnitt blir stackars Yasemin efter våldtäktsförsök från arbetsgivaren Gert indragen i en bil av släktingar som skriker hora till henne och försöker dränka henne inför pappans ögon. Skall det kallas heder att fegt tre karlar ger sig på en ensam kvinna! Det är ju fullständigt sjukt. Jag hurrar för hennes yngre bror som räddar henne genom att tillkalla polishjälp. Utan att ha sett fortsättningen så förstår jag att i verkligheten så måste fina Yasemin gå under jorden på någon kvinnojour och eventuellt leva resten av sitt liv under kodat namn och med ständig rädsla att den elaka och "hedersmedvetna" släkten skall dyka upp och framföra sitt medeltida, patriarkala budskap. Dessa hedersynkryggar får mig att spy - vad har de för rätt att bestämma över liv och död. Jag funderar på vad dessa kvinnoterrorister har för rätt att stanna i vår demokrati och fortsätta att trakassera kvinnor. Borde inte alla som döms för hedersbrott få en enkel biljett till ursprungslandet?

Jag vet att allt inte är så här enkelt och att mina funderingar kring "straffmätning" ovan är betingade av att jag både är spyfärdig och så förbannad att jag håller på att gå upp i limningen. Dessa två äckliga hån - hustrumisshandel och hedersbrott - är bland det vidrigaste som finns i dagens moderna samhälle. Och det är alldeles för många drabbade av dessa patriarkala attityder som uppenbarligen inte har något med demokrati att göra. Det måste ses som en av rättsväsendets mest angelägna uppgifter att komma till rätta med dessa.

Inga kommentarer: