ICAs Köttsnusk viktigare än politikers konstsnusk

Vad är det för samhälle vi lever i? Under arbetarrörelsens framväxt var kulturen alltid ett viktigt element i den omfattande folkbildning som rörelsen månade om. Ty i kulturen, det fria skapandet, fantasin fanns det som kunde spränga grottekvarnens väggar och ge perspektiv, utvidga tänkandet ... ja ge den grogrund för det goda samhälle för alla som man ville skapa. Genom sin frihet skulle kulturen också kunna utan restriktioner granska det politiska tänkandet så att misstag och oformligheter undveks. Därför spreds litteratur i små boklådor på arbetsplatser och radikala teatergrupper speglade arbetarnas villkor i klassamhället. Studieförbund bildades och i kurser och på folkhögskolor fick arbetare och lägre tjänstemän chans att reparera de bildningshandikapp som skapats genom för kort skolgång.

Detta är tankar som i hög grad varit vägledande även för senare socialdemokratiska regeringar med starkt understöd till kultur och folkbildning. Med det "nya arbetarpartiet" har detta läge svängt. Att tänka sig att en alliansregering väljs utan att ha med ett ord formulerat vad man avser driva för kulturpolitik är enligt min mening ett politiskt mysterium. Alla borgerliga tidningar bara lapade i sig av det som fanns och inte sa flasklock om det som saknades. Inte heller senare har man formulerat sina tankar om detta område mer än att det är bra olika om kulturevenemang bär sig ekonomiskt och att den borgerliga staten i vart fall inte kan tänka sig att bidra men att man gärna ser sponsring av näringslivet. Fullt i linje med detta har man tillsatt en kulturminister utan egna tankar om kultur som tillsätter personer i kulturrådet som främst har en entreprenör med självbärande kulturarbetare i tankarna. Sänkta bidrag till folkbildningen, inget statsstöd till museibiljetter för allmänheten och helst en statsradio med finansiering via budgeten (för att få bort de hemska licenserna som borgerliga politiker vägrar betala) för att nu nämna några nyordningar med högerregeringen.

I dagens Sydsvenska 2/3 på kulturen uppmärksammade jag en rubrik över en artikel av Maria G Franke, "Köttfärs ger högre eko än kulturpolitik": Vad är kultur? Vad är den till för? En ständig knäckfråga och den blev återigen aktuell i veckan när SVT:s Kulturnyheterna presenterade en undersökning om vad landets kulturnämndsordförande har för inställning till kommunalt finansierad kultur.
Endast 26 procent svarade nej på frågan om de skulle få lov att stoppa kultur om de själva anser den vara stötande på något sätt, endast 30 procent svarade nej på frågan om de skulle få lov att stoppa kultur som ansågs vara stötande av allmänheten. Tre fjärdedelar av landets kommunala makthavare inom kulturen tycker alltså att de är skickade att bedöma vad som är "bra", "riktig" och "lämplig" konst. Ännu värre är siffrorna i Skåne.
En av de pågående diskussionerna i landet förs i Alingsås där Andres Serrano-utställningen "History of Sex", känd från Lund, visas just nu. Protester har hörts från kommunstyrelseledamoten Stefan Svensson (kd) som tycker att det är pornografi. Är det inte Serrano är det Elisabeth Ohlsson-Wallin eller Pål Hollender eller någon annan som upprör. Det enda man kan vara säker på är att det alltid sitter en politiker i en håla nånstans och försummar sitt verkliga uppdrag och istället letar upp en tavla på en konsthall som det går att reta upp sig över. Tillbaka till ursprungsfrågan. Förutom svaret att kultur ju kan vara underhållning och tidsfördriv - vad ska man med det till om det inte också får en att tänka, att ifrågasätta och förändras? Kultur som kontrolleras politiskt kan inte åstadkomma detta.
När Janne Josefsson avslöjade Icas köttfärsfusk i "Uppdrag granskning" gav det eko i alla medier - skandalen vevades i alla tidningar, i radion och i nyhetsprogrammen i olika tv-kanaler. Helt rimligt.
Samma sak borde ha hänt med resultatet av Kulturnyheternas undersökning, men där har det varit ganska tyst i veckan. Börjar vi bli så luttrade att vi accepterar att politikerna lägger sig i vad vi tål att se? I så fall får vi skärpa oss.

När såg ni på löpet rubriken Skandal: Politiker ifrågasätter Konstmuséets utställning! Jag menar att den efterfrågade skärpningen bör avse krav på både politiker och journalister att tala om kultur och skriva om kultur. Inte för att begränsa, censurera utan diskutera vad olika kulturyttringar kan innebära, vad vi andra kan lära oss av dem. Inte behöver man tycka om TV-bilder från krig i Afrika eller Palestina men nog är det nödvändigt att vi får reda på hur det går till i dessa delar av världen. Vill vi överhuvudtaget var medvetna eller omedvetna?

______________________________________________________________

Här kommer vad SvT publicerat om de undersökningar av politikernas inställning som omnämns:

SvTs Kulturnyheterna har i en serie inslag granskat kommunpolitikernas inställning till kultur. Vår undersökning visar att tre av fyra kommunpolitiker vill kunna stoppa kontroversiell kultur. Serranos utställning A history of sex vandaliserades i Lund av högerextremister, men öppnades på nytt av kommunen. I Alingsås krävde både kristdemokrater och nynazister att utställningen skulle stoppas. De är inte ensamma om sin syn på konstens frihet kontra kommunalpolitiskt ansvar.

En undersökning gjord av Kulturnyheterna visar att politikers vilja att kunna ingripa i kontroversiell kultur är utbredd. Hela 75 procent av Sveriges kulturnämndsordföranden tycker att de ska kunna stoppa kommunalt finansierad kultur som de upplever som pornografisk på något sätt, religiöst kränkande eller som politisk propaganda.

- Det är illavarslande, säger Thomas Olsson, prefekt vid litteraturvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Han har länge forskat kring kulturbegreppet och den konstnärliga friheten. Politiker får inte ingripa. Konsten måste få vara fri. De senaste hundra åren har det varit en demokratisk grundprincip. Är konsten inte fri är det inte konst och då är det dubbelmoral från politikers sida om de säger att de vill stödja konst och kultur och samtidigt inte låter den vara fri.

Av de kommunpolitiker som har svarat är det alltså bara 25 procent som inte tycker att de ska kunna stoppa konst, oavsett hur de upplever den. Politikerna som har svarat ja hävdar sin rätt att ingripa baserat på hur de själva upplever konsten. Många har angett att om de upplever kultur som pornografisk och i synnerhet barnpornografisk ska de kunna stoppa den.

Thomas Olsson menar att konsten står fri så länge den inte är till exempel rasistisk eller diskriminerande.
- Självfallet ska en politiker kunna ingripa om konstens frihet utmanar andra demokratiska grundprinciper men den gränsen går ju vid vad som är lagligt eller inte och jag tycker nog att politiker ska hålla sig till den gränsen också.

Vid undersökningen ställdes två frågor om kontroversiell kultur till Sveriges kulturnämndsordföranden. Den första frågan rör politikernas egen upplevelse av kulturyttringar, den andra rör allmänhetens reaktioner.
Så här svarade de:

Ska kommunpolitiker kunna stoppa kommunalt finansierad kultur? (Flera svarsalternativ)
Nej 26%

Ja, om den av kommunpolitiker upplevs som religiöst kränkande. 38%

Ja, om den av kommunpolitiker upplevs som politisk propaganda. 30%

Ja, om den av kommunpolitiker upplevs som pornografisk. 37%

Ja, om den av kommunpolitiker upplevs som barnpornografisk. 61%

Ja, om den av kommunpolitiker upplevs som (ge egna exempel*) 29%

*Här anges brott mot yttrandefrihetsgrundlagen som hets mot folkgrupp, även "diskriminerande", "främlingsfientlig", "rasistisk", "stimulera till brott eller drogmissbruk" samt "olaglig", även utpekande av enskilda personer eller grupper eller "inte förenlig med kommunens policy".

Ska kommunpolitiker kunna stoppa kommunalt finanserad kultur? (Flera svarsalternativ)
Nej 30%

Ja, om den av allmänheten upplevs som religiöst kränkande. 33%

Ja, om den av allmänheten upplevs som politisk propaganda. 25%

Ja, om den av allmänheten upplevs som pornografisk. 33%

Ja, om den av allmänheten upplevs som barnpornografisk. 56%

Ja, om den av allmänheten upplevs som (ge egna exempel*). 23%

*Här anges brott mot yttrandefrihetsgrundlagen som hets mot folkgrupp, även "diskriminerande", "främlingsfientlig", "rasistisk", "stimulera till brott eller drogmissbruk" samt "olaglig", även utpekande av enskilda personer eller grupper eller "inte förenlig med kommunens policy".
_______________________________
Av 291 kommuner har 193 svarat på Kulturnyheternas frågor.