Skulle du tolerera "vänner" som ifrågasätter din rätt att gifta dig med den du vill?

Som svar på rubriken:
Nej det skulle inte jag. Ibland kan det som är privat rymma allmängiltiga tankar. Inför omröstningen som lett till lagändringen den 1 maj så har jag på denna blogg skrivit ett flertal inlägg i frågan.

Gammal bästis
Jag fick ett telefonsamtal från en person som var en absolut bästis under min lumpartid. Vi tröstade varandra när det var trögt på kasern eller när vi tyckte att det var ledsamt. Vi hade mycket roliga grejer för oss; en och annan vinare, tjeskoj och det vi killar inte begrep hos våra tjejer. Efter lumpen läste vi båda på Högskolan någon termink men våra vägar skildes. Det var så roligt att han ringde och vi berättade i breda pebnseldrag vad som hänt sedan ungdomsåren. Han blev polis och jag jurist. Han gifte sig, fick barn och hus fick jag reda på. Jag berättade att jag upptäckt min homosexualitet, gift mig med en man, fått en dotter och skaffat hus. Båda var vi pensionärer och bestämde att vi skulle träffas vid vårt förestående Stockholmsbesök. Jag kände mig uppåt och glad att få träffa min bästis från förr.

Googles-sökning
Litet nyfiken sökte jag på Googles för att få litet fler data om min kompis. Det som genast kom upp var undertecknandet av uppropet "Bevara äktenskapet för man och kvinna" (http://www.bevaraaktenskapet.se/). Jag blev helt bestört - det kunde inte vara sant. En sökning på hans fru bekräftade att båda skrivit under. Entusiasmen för att träffa min kompis svalnade men jag tänkte att jag måste ge dem en chans. Kanske var det ett misstag som de nu ångrade. Ja så måste det vara. Som en av uppropets initiativtagarna fann jag f.ö. moderaten Anna Maria Corazza Bildt som nu försöker komma in i EU-parlamentet.

Uppropet ren färfalskning
Redan i uppropets ingress borde man reagera: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger att familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör ”den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten” (artikel 16). Är det någon som tror att mänskliga rättigheter någonsin kan användas för att diskriminera någon, ja ens homosexuella? Nej citatet i uppropet är rena förfalskningen. I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det: Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Artikel 16.

Försåtlig omskrivning
Är det någon som i FNs förklaring hittar något om att familjen nödvändigtvis bygger på äktenskapet mellan man och kvinna? Genom denna försåtliga omskrivning så blir samma heterosexuella äktenskap "den naturliga och grundläggande enheten". Alltihopa är alltså en konstruktion för att stämma med uppropets intention. Men har man inte dessa "religiösa" skygglappar så kan FNs text läsas som om homosexuella äktenskap omfattas av FNs förklaring. Det finns fler saker att säga om uppropet men jag nöjde mig med att skriva till min "bästis" från förr.

Är det ni som skrivit under ,,,
Hej! Av en händelse sökte jag på era namn på nätet... såsom undertecknare av ett upprop från den "Evangeliska Alliansen" med en katolsk biskop i spetsen för andra homofober: ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!”... Jag skulle vilja ha er kommentar till detta innan vi träffas. Är det verkligen ni som undertecknat detta upprop? Och hur ser ni på det i dag? Det är ju knappast någon mening att vi träffas om inte detta är utklarat. Visserligen är den debatten för mig avslutad men det skulle ändå kännas minst sagt säreget att träffa några - om och gamla vänner - som till den grad missunnar mig min livsglädje att få leva i hop som gift med den jag älskar. Så en kommentar tack!

Roligt att höra din röst men vi har inte tid längre att träffa dig...
Min "bästis" svar: Hej och tack för trevliga bilder, som gav besked om hur fint och charmigt Ni bor. Att det kan vara lite blåsigt ibland förstår man. Vi åldras lite till mans men du var lätt igenkännbar och övervikten var inte så påfallande som jag trodde efter den viktuppgift Du gav mig. Det var roligt att höra Din röst och förstå att Du trivs och har det bra. Det var det jag önskade när jag fick infallet att ta kontakten. Vi är inga homofober och har i vår närmaste vänkrets under c:a 30 år haft två sammanboende män (tyvärr idag båda döda) som vi umgåtts med ofta både i deras hem och i vårt). De har aldrig drivit frågan om partnerskap och äktenskap, utan uppträtt som vilket annat par som helst. Om homosexuallitet har vi inte tagit annan ställning än att ordet/termen äktenskap gott kan vara förbehållet giftermål mellan man och kvinna. Din långa beredning med källhänvisningar mm har jag endast hastigt ögnat igenom lite här och där , då vi saknar intresse för saken. När det gäller söndagen, så ger det sig själv för vår tid är lite knapp. Ha det så bra i fortsättningen!

En omgivning av verkligt goda vänner...
Och jag svarade: Jag blev jätteglad att ni ringde och min man kan intyga hur jag såg fram emot mötet i Stockholm. Men det var ju tur att ni fick tidsbrist så att vi slapp att reda ut denna besvärliga situation. För mig blev det nämligen jättebesvärligt när jag upptäckte era underskrifter via Googles. Jag blev så häpen att jag först inte trodde det var sant. Sedan möjligen att det skulle vara något slags misstag som ni kunde förklara. Jag känner ju dig som en ganska radikal man, men det var ju längesen.
Du säger att ni inte är homofober och det är säkert riktigt men nog finns det åtskilligt av fördomar om homosexuella som odlas i det upprop ni undertecknat. Du säger också om era avlidna homosexuella vänner att "De har aldrig drivit frågan om partnerskap och äktenskap, utan uppträtt som vilket annat par som helst". Jag vill påstå att min man och jag - även om jag faktiskt jobbat inom RFSL för vår sak - uppträtt som vilket annat par som helst, nämligen varit kära, bildat parförhållande, fått barn och sedan när detta känts bra gift oss. Men ni har alltså skrivit på ett upprop, varigenom vi skulle missunnas sista ledet och det led som era döda vänner aldrig fick uppleva, allt p.g.a. människors fördomar.
Du säger också "Om homosexuallitet har vi inte tagit annan ställning än att ordet/termen äktenskap gott kan vara förbehållet giftermål mellan man och kvinna". Nu är det ju så att ord inte bara är ord utan faktiskt symboler för tankar. Och vad är det då för tankar som ligger bakom detta ställningstagande visavi de aktuella orden? Av uppropet framgår att man inte förnekar att det finns också homosexuella parförhållanden. Är det då inte precis samma förhållande som i Sydafrika förr låg bakom att det fanns parkbänkar bara för vita. Eller i sydstaterna i USA där det fanns skolor bara för vita och bara för svarta. Enligt uppropet finns både homo- och heterosexuella förhållanden men bara de sistnämnda skall få gifta sig i äktenskap. Man frågar sig är detta rimliga tankar? Att dessutom klä dem i en religiös språkdräkt gör inte saken smakligare när man tänker på budskapet om Guds allomfattande kärlek, som rimligen utan mänskliga fördomar också omfattar homosexuella par.
Tidigare tog jag strid för vad jag stod och det kan jag fortfarande göra. Men när jag blivit äldre så har jag faktiskt försökt få en omgivning av vänner som inte ifrågasätter grundläggande värderingar för mitt liv. Därför är det nog lika bra att vi skippar tanken på att träffas så länge ni fortfarande är beredda att försvara den "Heliga alliansens" upprop. Ni vet ju var jag finns om det skulle bli aktuellt. Nu far vi i alla fall till Stockholm för att fira en mycket gammal god väns bröllop. Och det är ett fint heterosexuellt bröllop med en tjusig brud och en snygg och trevlig brudgum. Och är det någonting jag verkligen unnar dem så är det all lycka i sitt äktenskap. Jag hoppas att också ni har det bra i fortsättningen!

Ibland rymmer det som är privat allmängiltiga tankar. Exempelvis kan man kompromissa om demokrati och alla medborgares rättigheter? Skall vi i våra parker ha bänkar bara för vita?