Bristande kunnighet om rättssystemet och Pirate Bay gäller bara att du skall inte stjäla

Viktig diskussion
Thomas Hartman har skrivit flera bloggar om PirateBay och därvid tagit till stora ord om försvar för friheten på nätet och framförallt försökt ge en bild av PirateBay-David i kamp mot (skiv)industri-Goliat. Mot detta skrev jag Bör vi sätta gräns för (yttrande-)frihet? - svar till Jonas Morian och Thomas Hartman (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=30172). När det gäller PirateBay tycker jag att David/Goliatbilden döljer vad det egentligen gäller, nämligen medhjälp till stöld. PirateBay har tillhandahållit kofoten och visat hur man stänger av larmet och alltså med råd och dåd hjälpt till med inbrottsstölden. På detta har Thomas svarat "Fildelning: Vi måste kräva mer av sossarna" (http://www.hartman.nu/2009/02/18/fildelning-vi-maste-krava-mer-av-sossarna/.

Svepande formuleringar
Thomas påstår att jag missförstått honom kapitalt eftersom han INTE är för någon total gränslös yttrandefrihet eller öppenhet så att alla ska veta allt om alla eller så att alla ska kunna säga allt om alla. Bristen i Thomas argumentation är att han inte med ett ord preciserar var han vill dra gränsen.
Istället för preciseringar kommer han med svepande formuleringar som "Jag förstår bara inte varför vi socialdemokrater ska skydda ett rättsväsende som är väldigt slutet och förvånat tycks tas på sängen över att det finns något som heter internet och genast indignerat ropar efter mer stängda dörrar.". På vad sätt skyddar vi felaktigt rättssystemet? I vilket avseende är rättsystemet alltför slutet? På vad sätt skall rättssystemet omvandlas för att anpassas till internet? Och vilka har - indignerat eller inte - ropat efter stängda dörrar?

Skall vi lämna ut personuppgifter på nätet?
Thomas tar ett exempel: "Om Bo vill veta om en person fällts för ett brott och vill få fram handlingar om detta (enligt offentlighetsprincipen) så måste han ringa till tingsrätterna i de städer där han misstänker att personen kan ha dömts." Thomas försöker få det till att det handlar om önskemål från "rättsväsendet" att inte anpassa sig till moderna krav på information. Detta är i grunden fel. Vad det handlar är inte att försöka mörka och det framgår också av hemsidorna från i vart fall alla överdomstolar där information om domar och beslut lämnas i samband tillkännagivandet.

Nätmaterialet rensas från personnamn
Däremot rensas beslut och domar på personnamn för att just spara de inblandade för offentlighetens ljus. Det är samma sak att tidningarna - med vissa fåtal undantag - rensar sina domstolssreferat från personnamn. Vi skall väl inte återvända till de ålderdomliga skamstraffen i stocken på sockenbacken. Än värre är att sökning på person - förutom att det strider mot personuppgiftslagen - skulle kunna leda till lynschjustis som jag hoppas även Thomas tar avstånd från. Det är alltså i omsorg om utsatta som rättssystemet inte vill tillhandahålla personuppgifter.

Fria från påverkan
Min åsikt att domstolar skall stå fria från medias eller omvärldens påverkan är enligt Thomas "totalt nys" och en "tom illusion". "Därför måste människor få veta hur domstolarnas makthavare tänker". Naturligtvis har Thomas rätt i att domstolarna inte fungerar i ett vakuum. Å andra sidan finns det inte en domare som inte undviker förhandspublicitet och privata diskussioner i frågor som han själv i tjänsten hanterar. Detta brukar ständigt även tas upp med nämndemännen tillsammans med en diskussion om jäv i målet. Annat sätt för domare att tala om hur de tänker än genom domskälen bör också undvikas, möjligen bör domaren medverka till att ge sammandrag och sammanfattningar utifrån domstexten. Däremot bör rätten att kommentera en dom överlåtas till andra.

Slå vakt om personlig integritet
Thomas påstår att hans kritik bygger på att vi som socialdemokrater måste arbeta för att allmänheten i en demokrati också måste kunna granska rättsväsendet. Jamen visst allt vad du behöver som socialdemokrat för att granska rättsväsendet finns på nätet. Däremot är det i vart min plikt som socialdemokrat att slå vakt om den personliga integritet som rättssystemets handhavande av mål syftar till.

Åter till Pirate Bay
Även när det gäller fildelning och den pågående rättegången så tycks jag missförstå Thomas och det beror väl på att jag är korkad eller Thomas uttrycker sig kryptiskt. Han säger att han inte försvarar the Pirate Bay. Men var och en som läser vad han skriver måste ju få det intrycket. Visserligen så pratar han om att han vill att vi skall gå in på en tredje väg, men vad jag förstår är det inte det målet handlar om. De flesta som lyssnar till enskilda artister förstår ju att det handlar om medhjälp till stöld av upphovsrätt. Även om (skiv)industrin get upphovspersonen förskott på verderlgaet för den konstnärliga prestationen och därmed inträtt i dennes rätt.

Tomma flaskor skranlar mest
Thomas har någon konstig liknelse med att: "Bara för att det kan gå att slå in en spik i väggen med en tomflaska så betyder inte det att det att tomflaskan är ett bra verktyg." Nej var och en som använt sig av PirateBays tjänster vet att det funkar alldeles förträffligt med de hjälpmedel sajten tillhandahåller antingen dessa kan liknas vid en flaska eller en rejäl hammare. Men det är mycket möjligt man kan få en tillfredställande tredje väg men det är knappast PirateBay som banar den.

Slutparoller ekar ihåligt
Mot bakgrund av att resonemanget är avsett att vinna gehör för medhjälp till stöld från enskilda upphovsrättshavare tycker jag att det ekar något ihåligt med slutparollerna
* vi måste kunna kräva att sossarna står pall mot olika särintressen Ovsett om de makthavare som spjärnar mot är höga jurister, gammelmedias journalister med informationsmonopol eller konservativa skivbolag
* Ytterst är detta en kamp om demokrati, transparens och makt för den lilla människan i en ny tidsålder.
I inget avseende är jag beredd att gå med i det demonstrationståget.