Borgerlig kulturkris till marknadspris.

Borgerligt kött på de marknadsliberalt anorektiska benen
Borgerlighetens kulturkris började redan vid förberedelsen för maktövertagandet - inte ett ord en rörelse för kulturen. Den fortsatte med att högerregeringens kulturminister för "en dag" fick sparken bl.a. därför att hon vägrat betala TV-avgifter för att demonstrera sin motvilja mot public service. Hon ersattes av Lena Adelsohn Liljeroth som inte kunde beskyllas för något, inte ens några mer avancerade åsikter om kultur än att även kultur måste bära sina kostnader. Eftersom man tagit regeringsansvaret och fortsatt att driva kulturpolitik utan att veta något annat än att kultur inte fick kosta mer så tillsatte man en utredning för att ge litet kött på de marknadsliberalt anorektiska benen. Och denna har nu kommit gubevars.

Lärdom för oss socialdemokrater
Och vad är så långt den lärdom som vi socialdemokrater måste dra. Jo, att vi genast skall tillsätta en arbetsgrupp inom alliansen med MP och V för att skissa på ett hållbart kulturprogram, särskilt med syfte att ge de mer än 30.000 professionella kulturarbetarna en dräglig utkomst och samtidigt undersöka hur man garanterar kulturyttringars frihet från kommersiell och politisk påverkan. Det kan inte vara riktigt att kultursynen präglas av en nyttofilosofi, att en kulturutredning sysslar med organisationsfrågor men är knäpptyst om kulturlivet och dess kulturutövare.

Samverkan och "samhällsnyttig" kultur istället för oberoende och fri
En slags nyttofilosofi alltså. När det sedan gäller kulturutredningen så var alltså budet till utredningen det får inte kosta något men gör något för kulturen. Vad återstod då jo att börja riva runt med organisationen och det gör man grundligt och rekommendera - eftersom det var penningnobb från kulturministern - en utveckling mot ökad sponsring. Kulturen ”syftar till att bekräfta att politikens huvuduppgifter är att stärka och främja öppna sociala gemenskaper, kommunikationen mellan människor och grupper i samhället samt att ge människor utrymme och möjlighet att utveckla sina skapande förmågor”. Ordbajseri i högsta potens och inte ett enda ord om det som hittills varit kreativitetens huvudmål, nämligen att stärka oberoende och ge underlag för den konstnärlig frihet.

"Portföljmetoden"
Den stora statliga utredningen om kulturen släpptes i dag. Den föreslår ramarna för hur kulturlivet ska organiseras. En viktig del är att staten ska dela med sig av kulturansvaret till regioner och kommuner. Fördelningen mellan stat, landsting och kommun skall ske enligt vad kallas "portföljmetoden". Detta innebär att staten lämnar samlade bidrag till den regionala nivån som stöd för deras kulturinsatser. M.a.o.istället för centralt utdelade bidrag kommer nu landstinget eller kommunen ha hand om det.

Kulturpolitik som aspektpolitik
Apsekt - nej aspekt var det. Utredningen förordar ”att samspelet mellan de verksamheter som kulturpolitiken ansvarar för och verksamheter inom andra samhällsområden görs till en kulturpolitisk huvudstrategi. Utgångspunkten bör här vara frågan om hur de perspektiv, förmågor, kunskaper och insikter, som kulturområdets myndigheter, institutioner och aktörer i övrigt besitter, i högre grad kan bidra till samhällsutvecklingen.” Det vore något att bita i för Lena Cronquist, Lars Norén eller Bruno Lilljefors eller Axel Strindberg också för den delen.

60 = 3 = rationalisering
Det talas om att sammanslagningar av ett sextiotal myndigheter som i dag hanterar kulturfrågor till tre statliga myndigheter ska rädda kulturen. Detta innebär att den inom myndigheter för olika kulturslag uppbyggd kunskap slås sönder och rationaliseras bort. Istället så skall principbesluten hanteras av mastodontmyndighet med renons på specialkunskaper.

"Demokratisk process"
I stället för att kulturfrågorna ska hanteras på statliga myndigheter vill utredarna också låta lokala och regionala aktörer dela mer på ansvaret för kulturpolitiken. Det påstås vara en "demokratisk process, att besluten tas där de hör hemma", naturligtvis i samverkan med staten, att det ska finnas en tydlig översyn av hela landet så att man inte skapar små egna kungadömen som inte har någon som helst sammanhållning inom landet, men att det är rimligt att besluten tas där de utförs. Hur nu detta går ihop?

Grundskott mot kulturens frihet
Detta är en i grunden felaktig syn och kommer att skjuta ett grundskott mot kulturens frihet. Demokrati handlar inte om att kommunalpolitiker refuserar konstverk eller drar in kommunala bidrag för att en utställning kan förefalla misshaglig för en kommunal opinion. Det bara är ett mer sofistikerat sätt att sabotera kulturen än vad fascister och marodörer som mer handgripligt förstör konst genom att de facto slå sönder den. Demokrati handlar om att man fastställer regler för konsthallar, bidrag, stipendier och kultursponsring för att sedan lämna fritt till konstutövarna att hålla upp den narrspegel som vi i samhället måste ha för att humanismen skall leva vidare.

Demokrati ja men populism nej
Om kulturens fria skapande är ett huvudmål - symtomatiskt så nämns detta inte ens i de tre banden tjocka kulturutredningen - så måste kulturen istället frigöras från tillfälliga lokal och populistiska opinioner. Demokratin har fått sitt när vi överlämnar förvaltningen av bidragen till kulturen och reglerna för detta till en statlig myndighet. Det är precis samma sak som att vi i Sverige inte tillämpar lynchjustis genom att begära att allmänheten skall döma pedofiler utan att detta överlämnas till domstol. Kulturen är liksom vägväsendet och rättsskipningen och forskningen en riksfråga.

Kommunalt kulturstöd avsomnar
Dessutom kommer regionaliseringen av det statliga stödet innebära att den regionala och kommunala kulturstödet avsomnar. Man kan ju freda sig med att man delar ut de statliga pengarna så långt de räcker och sedan får det vara bra med det. Nu går det lokala stödet ofta till verksamheter som kan beräknas spegla speciella lokala särdrag i mat, teater, konst osv vilka ger kommunen särskild "turistisk nytta". Genom regionaliseringen kan tänkas sistnämnda kulturuttryck "konkurrerar" ut mer "experimentella" uttryck.

Vad kan vi lära?
Och jag upprepar vi socialdemokrater måste redan nu förbereda en röd-grön kulturpolitik för vår regering 2010. Därför bör vi genast tillsätta en arbetsgrupp inom vårt alternativ med MP och V för att skissa på ett hållbart kulturprogram, särskilt med syfte att ge de mer än 30.000 professionella kulturarbetarna en dräglig utkomst och samtidigt undersöka hur man garanterar kulturyttringars frihet från kommersiell och politisk påverkan.