Apropå näringslivets toppar: Moral som bonus

Moral till salu?
Moral som bonus, ja, så lyder en ledare signerad Marcus Ola Carlsson i marknadsliberala Sydsvenskan (pappersupplagan eftersom man inte ens vågat lägga ut den på nätet) 2/2. Ledaren inleds med att referera ilskan över chefers bonusavtal och champagneorgier för att fira att staten gett bolag stöd i finanskrisens spår, Obamas och Anders Borgs berättigade ilska över att de tvingas försöka lösa krisen medan guldkalvarna fortsätter att göda varandra. Jo nog är det riktigt av staten att med skattemedel gå in och rädda näringslivet och möjligen kan därifrån gå in och reglera näringslivet men man får inte röra bonussystemen: "Att rekrytera och motivera chefer är avgörande för att företag skall kunna utvecklas."

Marknadsliberal "högerytter"
På samma ledaruppslag skriver Carl Rudbeck "Regeringen bör kasta in en högerytter" under vilken rubrik han pläderar för ännu mer minskat skattetryck och för att staten skall dra sig tillbaka från i stort sett allt utom polisen. Det mesta bör lämnas över till privata aktörer dels för att dessa sköter uppgifterna bättre, dels för att det finns områden där staten inte har något att göra. Inget presstöd för att bredda mediautbudet. Ingen public service då det ju är bättre att allt reklamfinansieras. Och allt stöd till kulturen bör sloppas och - för att tala med Guillou - det som inte ger bra vinst har inget existensberättigande. "In med en högerytter" - man får förmoda att det i vart fall skall vara till vänster om Sverigedemokraterna?

Lång historia av falsarier och smörjning
Nu förefaller dessa skriverier ju ganska patetiska inte bara mot bakgrund av Nasdaq-chefens miljardsnillerier och en lång historia av vänskapssmörjning i näringslivet från Percy Barnevik till dags dato. Det är lite komisk men knappast skrattretande att på första sidan av samma tidning som ovanstående finns intaget så är rubriken: FINSKT FASADFÖRETAG GAV TOPPCHEFERNA MILJONER - 42 AV TETRA LAVALKONCERNENS CHEFER FICK 60 MILJONER KRONOR EXTRA I LÖN.

Organiserad skattesmitning
Såvitt man kan förstå så bildades alltså ett brevlådeföretag i Finland för att därigenom kunna till ett antal chefer i företaget betala ut extra lönebelopp på varierande belopp från 7.108.680 kr och nedåt. Konstruktionen skulle innebära att beloppen inte upptagits i koncernredovisningen i Sverige och inte heller beskattats hos de olika cheferna. Beloppen är alltså utöver de rikliga förmåner som cheferna har inom den ram som redovisades.

Bonusfesten
När ledarsidorna misslyckas med att ens sniffa på verkligeheten så läser man följande på ekonomisidan av Niclas Ericsson under rubriken ANALYS - BONUSFESTEN - EN LITEN TÄT KRETS BELÖNAR VARANDRA. Text värd att citera: Som försvar brukar näringslivet hävda att det krävs höga ersättningar för att locka och behålla de allra bästa, annars söker sig dessa någon annanstans.

Forskning visar att näringslivets hejdukar inte talar sanning
Men forskning visar att det inte finns ett entydigt samband mellan höga ersättningar och hur bra det går för företaget på lite längre sikt. Vissa forskare, som nationalekonomerna Michael C Jensen och Kevin J Murphy, menar att ogenomtänkta belöningssystem oftast leder till att företagsledningen prioriterar sådant som är avgörande för marknadens kortsiktiga värdering. Långsiktiga och strategiska beslut blir därmed lidande i arbetet med att få upp aktiekursen och värdet på nyckelpersoners optioner.
Vänskapskorruption En förklaring till de höga lönerna, bonusarna, optionsavtalen och fallskärmarna är att de i praktiken bestäms av en mycket liten krets där de flesta känner varandra sedan lång tid tillbaka. Dessutom sitter personerna ofta i varandras styrelser, där besluten om olika belöningsprogram fattas. Vänskapskorruptionen är därför utbredd i näringslivets högsta skikt.

Skall vi finna oss i att samhället på detta sätt rånas
Vi har ett samhällskontrakt där reglerna anger att alla skall bidra till den gemensamma kakan och inte gama åt sig allt för egen del. Och detta gäller ju naturligtvis också företagsamheten. Företagsamhet är ju inte något som är motorn i samhället utan istället en del av ett samhällssystem med produktion, konsumtion av varor och tjänster, dvs komplicerad samverkan mellan kapital, arbete och privatliv. Att på något sätt särställa företagsamheten finns redan av denna anledning inte. Inte heller är riskerna större i att satsa kapital än att utföra sitt arbete som kan innebära både fysiska och mentala risker.

Reglera och bevaka verksamheten
Snarare finns det anledning för oss alla att noga bevaka att företagsamheten och kapitalet - liksom andra samhällsgrenar - verkligen bidrar med sin andel till det gemensamma. I detta ingår både beskattning, skatte- och miljökontroll. Kraven på regelering ökar naturligtvis när det på detta sätt visar sig finnas en brist på moral. Att näringslivets förlängda arm inom media talar om moral i dessa sammahang som en slags bonus är perverst.