Nej till fördraget är ingen lösning sägs det i en debattartikel av våra europaparlamentariker i socialdemokraternas tidning Aktuellt i politiken nr 25. Man hävdar att det är omöjligt att få in en "lavallparagraf" i Lissabonfördraget p.g.a. högerregeringarna i EU. Och fördraget vill man gärna ha för att kunna föra utvecklingen vidare inom EU.
Istället vill man att vi skall stödja Europafackets förslag om en "social progress clause" som antas parallellt med fördraget men inte villkorar fördraget som sådant. Det låter ju smidigt och bra. Men alltför bra för att vara sant? Eller i vart fall alltför bra för att sväljas utan att nagelfaras ytterligare.
Min stillsamma fråga är bara: Hur kommer EG-domstolen att döma när man har ett fördrag som prioriterar "fri rörlighet" och genom det kan ge utslag till arbetsgivarens fördel men parlamentet beslutat ett protokoll, som inte har fördragets "höga status", till förmån för "social progess" till fackets fördel?
Är det inte uppenbart för alla att "social progress" får stryka på foten för "fri rörlighet" även med denna konstruktion? Inger Segelström, Jan Andersson, Åsa Westlund och Göran Färm är detta inte bara en papperstiger ägnad att tysta en opinion inom arbetarklassen som reagerat mot att EU genom EG-domstolens utslag förlorat sina vapen mot en allsmäktig arbetsgivare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar