Champagnen undanstoppad - fritt fram för tjyv- och rackarspel!

Den bra genomgången i Sydsvenskan 14/9 av Erik Magnusson, Petra Villani och Olle Lönnaeus finns inte ens med på sajten utan har slagits ut av att Victoria pussar en groda och alla älskar Dolly samt en känd fotbollsmatch. Säger det något om tidningen, dess prioritering och intresset för den viktiga EU-frågan.

Det här förslaget sa irländarna nej till enligt tidningen:

* Fler överstatliga beslut
Tanken var ju att EU i högre grad skulle skulle styras genom majoritetsbeslut. Det veto som varje medlemsstat i dag kan lägga mot beslut man anser oantagliga skulle elimineras. Redan genom den allsmäktiga EG-domstolen kan stater i dag åläggas upphäva riksdags-, regions- eller kommunsbeslut. Denna överstatlighet skulle genom Lissabonfördraget ytterligare utökas.

Detta är det viktigt att säga nej till. EU är ingen överstat även om EU-etablissemanget drömmer om att besätta alla Höga funktioner inom en sådan organisation. De allvarliga problem med demokratiskt underskott som man inte avhjälpa inom nuvarande EUs ram skulle bli än värre om ett överstatligt majoritetsstyre infördes. Dessutom detta med Hög president och Hög utrikesminister är inget som man som alliansfri blir hög av. Vad man överhuvudtaget inte nämner är den viktiga förändringen att småstater som Irland och Sverige inte längre skulle få garanterad insyn i kommissionen genom att få utse en egen kommissionär.

*EU som försvarsallians
Det handlar om att solidariskt försvara varandra mot angrepp av andra stater eller terrorattacker eller problem med energiförsörjningen. Dessutom att tvinga medlemsstater att deltaga i europeiska snabbinsatsstyrkor.

Detta medför gemensam befälsföring inom Europa och bör inte tillåtas av suveränitetsskäl. Det är inte heller en vinst att Europa framstår som en militär stormakt och skall bli en del av vad en del drömmer om som en modern världspolis. Säkerhetsproblem kan mycket väl åstadkommas genom regionalt samarbete och avtal om att samverka vid kriser.

* Eu-parlamentet får mer makt
Det handlar om ett opreciserat ökat inflytande över lagstiftande beslut i EU-rådet.

Detta låter visserligen bra eftersom parlamentet är den enda demokratiskt valda representationen inom EU. Emellertid har det visat sig att parlamentets inflytande i många stycken blivit en ren chimär och någon större ändring härutinnan är knappast att förvänta, i vart fall inte p.g.a. fördragstexten.

* Nationella parlament får mer insyn
Varje beslut skall fattas på lägsta möjliga nivå sägs det inom EU. Parlamenten skulle vidare få rätt att invända mot förslag från EU-kommissonen.

Det har vi ju sett vad det är värt från måtten på kobås till arbetstider för busschaufförer via hurvida korvkioskerna får servera gurkblandning eller vilka bananer vi får importera. Och när det gäller invändning så är det ju en sak men efter 8 veckor så kan man ändå besluta som man vill genom majoritetsbeslut.

* Folkets röst
Medborgarinitiativ med minst en miljon namnunderskrifter skall kunna väcka en fråga i EU-kommissionen

Jaha 1 miljon namnunderskrifter! Och sedan kan EU-kommission ändå fatta vilket beslut man önskar. Detta tillhör absolut den demokratiska grannlåten som inte förpliktar EU-etablissemanget ett dyft.


* Mänskliga rättigheter in i fördraget
Bra med en rättighetsstadga bindandande för alla medlemsländer.

Det är bara det att Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter redan anse vara EG-rätt, bla tillämpas dessa krav när man granskar länder inför medlemsansökan. Så detta är enbart en rent formell nymodighet.

* President och utrikesminister.
Det cirkulerande ordförandeskapet skall ersättas av ett centralt fast under en presidents och en utrikesministers ledning.

Detta vore synnerligen olyckligt eftersom det inte alls vore bra om vi alla samordnades trots att medlemsländerna har olika uppfattningar i centrala frågor, såsom användande av militärt våld (se Irak) och sociala rättvisefrågor såsom internationellt bistånd mm. Utseende av central ledning skulle dessutom understryka EUs karaktär av internationell superstat istället för sammanslutning mellan stater för samverkan på lika villkor, vilket vore en synnerligen olycklig utveckling.

* Länder kan lämna EU
Det skulle inflyta en sådan bestämmelse i fördraget.

Detta är en av de verkligen överdrivna nyheterna. Äktenskapet är visserligen av Gud instiftat enligt vissa religiösa ritualer men de flesta sansade på jorden har inte ifrågasatt möjligheten av en skilsmässa. Det lär i en demokrati inte finnas någon förening som kan vägra en medlem utträde oavsett om det står i föreningsstadgarna eller ej. Självklart gäller samma utträdesregel för EU. EU-fördraget är ju dessutom inte av Gud givet även om det ofta låter så på EU-etablissemanget.

Man kan bara säga guskelov att irländarna sa nej. Oss andra med fransmännen och holländarna i spetsen hade man ju bakbundit. Ett nej skulle enligt EUs regelverk betyda slutet för Lissabonfördraget. Men inte då ..

Olle Lönnaeus skriver i sin analys Vad händer nu?: "Men det har visat sig förr att juridik är en sak och politik en helt annan. Irländarnas nej till Lissabonfördraget är inte första gången som uppstudsiga medborgare smäller sina ledare på fingrarna. Varje gång har politikerna hittat smygvägar ur krisen. När Danmark 1992 röstade nej till Maastrichtfördraget fixade den danska regeingen några undantag och så blev folket nöjt. När Irland förkastade Nicefördraget 2001 drev regeringen några år senare igenom en repris på folkomröstningen - och fick ja. När medborgarna i Frankrike och Holland röstade nej till Eus nya konstitution 2005 hämtade unionens ledare andan, strök litet pynt om EU-hymn och EU-flagga i förslaget och döpte om det till fördrag. För säkerhets skull gav regeringarna i Paris och Haag inte folket en andra chans, utan beslöt att dokumentet skulle antas av parlamenten. Nu är Frankrike och Holland två av de sexton stater som godkänt Lissabonfördraget..."

Mot denna bakgrund av denna tjyv- och rackartaktik är det för det första inte svårförståeligt att valdeltagandet är så förhållandevis lågt i EU-val. För den enskilde medborgaren som upplever spelet är det ju inte svårt att fatta poängen: EU-etablissemanget skiter fullständigt i vad du säger lilla medborgarkryp vi gör ändå vad vi tycker. För det andra är det märkligt hur hela EUs historia präglats av denna motsättning mellan folk i gemen och etablissemanget. Ingen tycks heller fråga sig varför det är på det sättet. Fredrik Reinfeldt sa visserligen i dagens lördagsintervju med sin snällaste stämma att nu måste vi fundera. Alla som hörde var övertygade om att funderingarna inte var kring denna motsättning utan hur folkviljan på bästa sätt skall kringgås enligt receptet folket skall överhuvudtaget inte tillfrågas.

Olle Lönnaeus fortsätter om framtidsperspektivet: "... EUs stats- och regeringschefer kommer inte att låta irländarnas nej hindra dem på sikt. Två vägar är nu möjliga
* Antingen vänder 26 stater Irland ryggen och går vidare med det nya fördraget tillsammans
* Eller så inleder EU-förhandlingar med Irland om något undantag som kan blidka irländarna att rösta ja i en ny folkomröstning... "

Brown, Sarkozy och Barosso (och Reinfeldt) är överens om att ratificeringsprocessen i övriga länder skall fortsätta. Detta tyder på att Lönnaeus har rätt i sin analys. Är man petig demokrat kan man fråga sig hur detta stämmer överens med fördraget, nämligen att förslag skall godkännas av alla medlemmar för att bli giltigt. Men detta lilla skitirland som dessutom tagit emot så mycket bidrag - skulle mindre än en procent av befolkningen hindra EU-byråkrater?! Möjligen kan man förstärkas i tron att EU-etablisemanget nog fixar ett sätt att dra oss vanliga vid näsan. Sådan är tydligen den verklighet som gäller i Bryssel. Tyvärr för Europatanken! Gud, bevare EU för dess vänner ...