Cyberspacad

De senaste dagarna när det hänt så mycket intressant och bl.a. detta med FRA skall visa hur demokratin fungerar i Sverige och diskussionen om Irlands nej hur stark demokratin är i Europa. Och då har jag suttit där utan dator. Den gamla har pajat och den nya går inte i gång. Kär vän, kom med en datorgåva och har nu hjälpt mig att stappla igång den nya som har flera geggabait, så att man slipper vänta så länge, men så många flikar och konstiga förslag att jag ideligen tvingas tänka på det tekniska; vill jag det eller vill jag det när jag egentligen inte alls vill bli störd med dumma frågor. Men alla de gamla dokumenten och fotona förs nu över med extern minne, men gud vilken tid allt detta med dator tar. Men det är ju numera ett måste - jo t.o.m. jag måste nog erkänna att jag blivit cyberspacad. Men det är onekligen intressant att se sig själv försatt i denna situation med en massa åsikter om saker som händer och med den enda möjligheten att gå ut i trädgården och tala om för rosorna vilka bra idéer man har och när man drar upp ogräs nämna namnen på de som korkade skrivit ledare i dagens tidningar. Jo jag har hunnit göra midsommarsillen också, 7 sorter med brantevikssill och skånsk kryddsill som "flagskepp"!!

Jag har dessutom gjort ett stort svart kors (mental design) i taket hemma för nu har det inträffat: För första gången så länge jag minns har det märkliga inträffat att jag står enig med de flesta ledarskribenter i den borgerliga pressen med uppmaningen till riksdagen att rösta Nej till FRA-lagen. Jag vill bara säga en sak som fick mig att undra vad de har i huvet, våra styrande. FRA är i stort samma hemlighetsjuck som SÄPO och Säpos förre chef avfärdar lagförslaget både i dess urspungliga och dess nya form som fel utformat rent juridiskt/tekniskt, kontraproduktivt när det gäller signalspaning och ett hafsverk. Framförallt är det slående hur detta spioneringsproffs avfärdar själva lagstiftningen som ett bra vapen mot hemliga terrormmeddelanden o likn. Följden blir att vi alla svenskar utsätts för en omfattande kränkning av vårt privatliv utan att det får den minsta betydelse för brottsbekämpningen. Det är skandal att något sådant överhuvudtaget tas upp i riksdagen. När så gäller beslutsprocessen så är makalöst hur man tror sig kunna inarbeta personlighetsskydd under ett par timmar en för- och eftermiddag. Att dessutom frondörerna ger med sig är en följd av en rå inpiskning av sällan skådat slag. Det handlar nämligenb om regeringen Reinfeldts prestige - man kan ju inte ännu en gång ta tillbaka ett lagsförslag. Riksdagen har nu meddelas det antagit lagen. Enbart folkpartisten Camilla Lindberg röstade emot av allianspartierna och partikollegan Birgitta Ohlsson la ner sin röst. Dessa skall ha all heder för sin rakrygghet. Men alla de övriga höll inte måttet att rösta efter personlig övertygelse. Men det säger också en del om detta med personval att det när det kommer till kritan inte är mycket att hänga i julgran. Rimligen borde alla de som nu svikit sitt personliga band till väljarna strykas vid nästa val. Centerpartisten Fredrik Federley har gett ansikte åt väljarsveket och man undrar hur han kan se sina völjare i ögonen efter detta.

Så till demokratin i Europa. Det är inte bara en brist på demokrati i EUs organisation utan det visar sig på kommentarerna att man i de ledande kretsarna inte ens har ett demokratiskt tänkesätt. Liksom ifråga om Euroomröstningen i Sverige och nejfolkomröstningarna i Frankrike och Holland så förklaras Irlands nej med nationellt politikermissnöje. Den dag politiker erkänner när de åker på pumpen att förslaget var korkat eller i vart fall inte gillades av folk då är det dags att ta nya tag. Nu ger bortförklaringarna enbart en fadd smak av förakt för väljarnas kompetens och intelligens. Man försöker också att misskreditera nejresultatet genom att tala om abortfrågan som hade ett mycket perifiert intresse. Man talar också om att det är absurt att pytteirland skall få betsämma om stora EUs framtid, varvid man glömmer att Sarkozy i Frankrike och Balkenende i Holland struntar i tidigare folkomröstningsutslag och godkänner fördraget via parlamentet - en i sanning märklig hantering som inte uppfyller statsrättsliga krav när det gäller demokrati. Börjar man titta på hur väljarundersökningar utfaller i fråga om fördraget så visar det sig att en mycket stor grupp av EUs medborgare vill göra precis som irländarna. I Sverige vill 60 % rösta om fördraget och märk väl att detta inte handlar om negativitet mot EU eftersom 51 % numera är för EU. Men merparten av oss vill faktisk vara med och bestämma. Och det är skamligt att etablissemanget vidhåller att man skall behandlas oss som icke-tänkande. Som jag tidigare behandlat i blogg så ger förslaget inte några demokratiska vinster av betydelse - tvärtom ökar toppstyrningen och sekretessen med bristande insyn. På en punkt är det riktigt nämligen att EU verkligen behöver reformeras. Det skådespel som nu pågår bara bekräftar det odemokratiska upplägget med EU. Före irlandsomröstningen sa man att nej stoppar ratificeringen av lissabonfördraget. Det är nu rena parodin på demokrati när ledan politiker struntar i irländarnas nej. Barosso i spetsen med Fredrik Reinfeldt i släptåg.