Korkade väljare? - Nej, en seger för demokratin i Europa!

Hur kan man säga så som i rubriken? När nu alla ledarredaktioner Sverige och Europa runt bryr sina hjärnor för att hitta på allt hemskt som kommer att hända och naturligtvis måla ut oss vanliga folk som utkorkade. Ja, är det någon som minns efterspelet i media när vi i Sverige sa nej till euro och ville ha kvar våra kronor. En stor majoritet av medierna talade om hur begränsade vi var intellektuellt sett, hur det skulle gå illa för Sverige "som ställde sig utanför" och hur man när detta lagt sig kunde komma igen om några år och göra ett nytt försök. Blev det så - bara en stlla fråga? Överhuvudtaget undrar man varför vi har allmänna val eftersom de korkade väljarna för det mesta har fel och inte begriper ett smack. Läget i Irland nu är dessutom egentligen detsamma som vid vår euro-omröstning eftersom alla de etablerade artierna i parlamentet, näringslivets och böndernas inflytelserika organisationer satsat hårt på att propagera för ett ja, medan nej-rörelsen varit en gräsrotsrörelse. Som alltid i EU-sammanhang blir det etablisemanget mot gräsrötterna - man kan undra varför? Tar man inte inte tag och korrigerar denna konflikt så kommer EU alltid att förbli ett överklassprojekt.

Irländarna röstade alltså nej till EU:s Lissabonfördrag. Nu kan fördraget inte träda i kraft nästa år. De officiella röstsiffrorna visar att nejsidan fick 53,4 procent, medan 46,6 procent av irländarna röstade ja till Lissabonfördraget. Många är överraskade eftersom opinionsmätningarna förutspådde att det skulle bli mycket jämt.

Det blev alltså ett tydligt nej till det nya EU-fördraget i folkomröstningen i Irland. Bara i några mer välbeställda bostadsområden har ja-sidan fått en majoritet. Men den körs lätt över av ett massivt nej i förorter och på landsbygden. I vissa delar av Dublin, de som ligger bortom de glassiga bank- och turistkvarteren, har dubbelt så många röstat nej som ja. Man kan fråga sig om även folket i Irland uppfattat EU som mer och mer ett överhets- och överklassprojekt? Siffrorna tyder ju på det. Och naturligtvis var detta en verklig smäll i solarplexus för EU-etablisemanget. Inte minst för dem som redan såg sig i rollen som EUs kung och andra Höga funktionärer.

Men förståsigpåarna är redan i gång: Förmodligen speglar omröstningen enbart missnöje med den irländska regeringen. En djup misstro mot etablissemanget kan ha spelat en roll för valutgången i en tid då det irländska framgångsundret för första gången på många år känner av kraftigt ökad arbetslöshet, fallande huspriser och ökade kostnader för mat och bensin och annat nödvändigt. Det var ett sätt för irländarna att få sin röst hörd och visa att de också räknas. Det har gått ut en hel del desinformation om Lissabonfördraget och Irland är rädd att ett ja skulle vara negativt.

Någon tanke bland dessa experter att folk haft rationella skäl att säga nej finns överhuvudtaget inte med på listan. Och dessa skall vara experter ytterst på oss vanligt folk!

Om ett land röstar för att man måste se över det här fördraget så kanske också andra länder runt om i Europa känner att man måste gå tillbaka och läsa igenom fördraget och fundera en gång till över vad fördelarna med det egentligen är, sa en intervjuad nej-väljare i Irland enligt ett nyhetsreportage. Men det tror jag inte ett ögonblick på. Istället är EU-etablisemanget redan i gång med att fundera på hur man skall kringå folkviljan: I praktiken är det andra gången på tre år som kärnan i fördragsreformen får nej – de franska och nederländska väljarna röstade ju nej till EU:s förslag till konstitution 2005. Lissabonfördraget är till 90-95 procent innehållet från konstitutionen i ny förpackning. I EU-kretsar är den omedelbara ordinationen mot det beska budskapet ”is i magen”. Men det är knappast troligt att man försöker skriva om fördraget en andra gång.

Istället hörs röster som denna: Juridiskt sett är det glasklart att Lissabonfördraget är dött eftersom alla 27 länder måste godkänna det.
Men förmodligen väljer man att behandla det politiskt. 18 länder har redan godkänt fördraget och åtta länder är inne i en ratifikationsprocess. Väntar man tills alla länder har godkänt fördraget kan man sedan ställa frågan till Irland på nytt. Det blir troligtvis en ny folkomröstning. Det är klart att fördraget kommer att gå igenom ändå. Det hade varit annorlunda om någon av Tyskland, Frankrike eller Storbritannien röstade nej. Nu kommer medlemsländerna sätta tryck på Irland. Irland är en av de största nettobidragstagarna och är beroende av EU – det kommer medlemsländerna påminna Irland om. Och funkar inte det så kan man ge Irland en massa undantag och därefter anse fördraget godkänt.

Experterna vet hur en slipsten skall dras och plötsligt får vi reda på en hel massa saker om EU:
1) Det är en ren chimär att medlemsländer är likställda
2) Gällande stadgas krav på enhällig uppslutning är inte så viktig att man inte
genom praktisk politik kan kringgå det,
3) Politisk utpressning (och manipulationer, se gåtrdagens blogg) är fullt acceptabla umgängesmetoder inom EU.
4) Fungerar inte detta så får man väl muta obstinata länder
Kanske borde vi litet fler lyssna på dessa experter ty när de blir nervösa avslöjar de sanningen om det projekt de alltid annars prisar.

Häremot kom som en skön bekräftelse på att mitt eget parti tar avstånd allt detta tjyv- och rackarspel:

"Alla Europas medlemsländer måste respektera Irlands nej. Det betyder att Sverige till att börja med måste dra i handbromsen när det gäller vår egen process", säger s-ledaren Mona Sahlin till TT. Hon konstaterar att Europas medlemsländer får ta en ordentlig diskussion vid toppmötet i juni om hur problemet ska lösas. Mona Sahlin tycker att det vore oerhört farligt om Europas länder sade att det irländska valresultatet inte påverkar någonting. Får Irland undantag på en rad punkter måste de i sin tur godkännas av alla länder. Det är ett sakligt argument för varför Sverige bör vänta med att lägga en proposition till riksdagen. Hon tillägger att hon fortfarande tycker att fördraget är bra och viktigt för Sverige och för Europa."

Behöver man tillägga att för detta kommer Mona Sahlin att få skit av en samlad borgarpress. Men vi vanligt folk som ser till lavalrealiteter tycker att det var bra. Å andra sidan är vi i Sverige vid toppmötet i juni representerade av Fredrik Reinfeldt och högerregeringen.

Eftersom även jag vill ha en europagemenskap hoppas att man tar detta folknej som en maning till att verkligen göra något åt det misslyckade demokratiprojektet i EU. Det måste vara en tankeställare för alla regeringschefer, som genom sina parlament ratificerar fördraget. Vet de verkligen att de har sina väljare med sig. Och det är ju viktigt i en demokrati. Annars blir det faktiskt något annat än demokrati. Det är något som många har svårt att inse - inte minst bland alla ledarskribenter.