Vi socialdemokrater skall inte göra om alliansens misstag.

Ja, så är det 2008 på riktigt. Man söker efter perspektiv på det som varit och frågar sig vad kan man lära sig av det gångna för att skapa en bättre framtid.

Jesper Bengtsson analyserar 2007 i Aftonbladet: 1 januari 2007. Det skulle bli ett år då regeringen lyfte i opinionsmätningarna. Väljarna skulle se effekterna av regeringens politik. De skulle se de nya jobben växa fram, känna hur skattesänkningarna gjorde deras plånböcker tjockare. Nu vet vi hur det gick. Regeringens kräftgång i opinionen fortsatte. Ingen regering har i modern tid tappat väljare i en så rasande fart som Reinfeldts. En viktig förklaring är att väljarna inför valet 2006 inte uppfattade att det var den här politiken de röstade fram. Reinfeldt och Borg brukar ju hävda det. Att de var fullständigt ärliga och redovisade varje förslag. Men många av de väljare som röstade borgerligt för drygt ett år sedan såg inte förslagen om ökade a-kasseavgifter och kraftigt sänkta skatter för de redan rika. De hörde inte borgerliga politiker tala om åtstramningar för sjuka och arbetslösa. Däremot hörde de löftena om nya jobb, och i Reinfeldt såg de ett alternativ till en allt tröttare socialdemokratisk regering under Göran Persson. Det visade sig vara en bräcklig grund att stå på när alliansen väl hamnade i regeringsställning. Därför har vi under året sett starka manifestationer mot regeringens a-kassepolitik och nedskärningar. Till och med Alf Svensson kallade nyligen regeringens politik för hjärtlös. Och han har trots allt röstat för den i riksdagen. Inte så konstigt att alliansen rasar i opinionsmätningarna.

Jag delar Jesper Bengtssons analys. Dessutom så viftade Reinfeldt med 1000-lappen mer i månaden. Som pensionär så vet man ju hur det gick med den saken. Nej, det som redan har bra arbete och god förmögenhet har fått åtskilligt mer att röra sig med i månaden medan den fattigare tredjedelen av Sveriges befolkning fått knappa in på den redan begränsade dagskassan. Detta är i grunden omoraliskt och hjärtlöst precis som Alf Svensson säger och det är det svenska folket reagerat mot. Däremot tror jag de flesta väljare - även om "kvällstidnings"-journalisterna älskar skandaler - inte bryr sig så värst mycket om en puss under jourtid eller ett eller annat klavertramp. Naturligtvis är det inte bra om politiker som just åberopat ärlighet och korrekthet visar sig själv ha olovandes tagit sylt ur burken. Särskilt när det visar sig att den ena efter den andra stänkt ner sig så att hela sällskapet blivit nerkladdat. Möjligen avsätter sig dessa klavertramp i de mätningar som avser de enskilda statsrådens popularitet. Men ändå det är den hjärtlösa politiken som gjort att opinionssiffrorna rasat. Det är jag övertygad om.

En svaghet i alliansregeringen är naturligtvis också att det valvinnande konceptet inte är förankrat i den egna väljarkåren. Den åsiktsgemenskap som förenar medlemskretsen när det blåser hårt saknas helt enkelt. Det är nog inte så bra att försöka "ta över" andras symboler och argument om man vill förstärka sammanhållningen. Det "nya arbetarpartiet" har blivit ett stort skämt bland de som anser sig tillhöra det gamla och en nagel i ögat på egna partimedlemmar. Den dag som de trogna centerväljarna inser att Maudan och stureplansteoretikerna styr utan den gemensamma värdegrunden kommer mattan att dras undan för den gälla rösten. Den dag liberala väljare - liksom exempelvis författaren Carl-Henning Wijmark - inte känner igen sig i alla hårdare tag och marknadsliberala tag så kommer majoren få stå där ganska ensam på sin kasern-, förlåt skolgården. Den dag kristna väljare inser att priset för taburetterna var att varje vallöfte vid genomförandet framstår som ett stort skämt, så kommer fler väljare att liksom Alf Svensson undra vad partiet har för sig i en regering med en så hjärtlös politik. Sedan må man ha hur många av näringslivet tillhandahållna psykologer, sociologer och pr-människor som helst - det blir ett korthus som rasar samman när verklighetens vindar blåser.

Detta är den största och viktigaste lärdomen vi socialdemokrater kan göra: att inte göra ett fuskbygge med hjälp av marketingfolk. Nej här skall byggas från grunden med rådslag och förankrat i en grundmurad vänstertanke om att vi alla skall dela kakan litet mer rättvist och med en solidarisk politik värna om allas välfärd. När nu högerregeringen tydliggjort vad en hjärtlöst icke-solidarisk politik innebär så behöver vi dessutom inte vara rädda längre för att föra en kraftfull vänsterpolitik. Väljarna kommer att förstå att solidaritet och omtanke om de som har det svårare behövs som motvikt till marknadens krafter med det egna självförverkligandet och egenvinsten som enda ledstjärnor. Låt borgarpressen hetsa med sitt att "vi inte ger besked". Demokrati måste få ta tid. Skall vi stå eniga så måste vi alla ha fått vara med och bygga valplattformen. Vi skall verkligen inte göra om alliansens grundmisstag.