Tidningsanka om utrensning var en pågående diskussion om förändring

Dagens Nyheter menar att genom Nuders avgång är utstädningen av epoken Persson fullbordad, varigenom man anknyter till Mona Sahlins egna uttalanden. I socialdemokratiska partiet pågår en ambitiös nydaning av politiken genom sex rådslagsgrupper. Detta har den borgerliga pressen haft svårt att begripa eftersom man där vant sig vid toppstyrning och "pr/marknadsanpassning" av sin idelogi och program. Men det har också länge varit känt att det pågår en omläggning av partiets ledning till ett mer kollektivt ledarskap.

Mona Sahlin och Pär Nuder har inte varit överens om hur arbetet i den socialdemokratiska partiledningen ska gå till. Det är partiledaren Mona Sahlins förklaring till att Pär Nuder får sluta som ekonomisk-politisk talesman. Mona Sahlin säger, att den diskussion Pär och hon haft under en längre tid har handlat om att hon som ny partiordförande vill förändra arbetssättet i riksdagsgruppen. Det är ett starkt krav från partiet om att jobba mer kollektivt och mer i grupp. Som partiordförande måste hon bygga laget så starkt som möjligt. Det ledde fram till behovet av förändring. Pär Nuder är en viktig person som bör vara kvar i partiets ledningoch han har också fått flera erbjudanden om andra uppdrag.

Både Olle Svenning och Lena Melin på Aftonbladet, som båda har goda förbindelser med ledningen i socialdemokratiska partiet, har omvittnat att det handlat om en långvarig diskussion och att det handlat om olika åsikter om hur partiet skall hantera det fortsatta arbetet. Många bedömare inom socialdemokratiska partiet har bekräftat att beslutet i sak på goda grunder var nödvändigt så som en del av partiets totala förändring. Det som inte varit så bra är att uppgifter läckt ut till pressen i förväg.

Per Nuders två meddelanden till TT, som utstrålar förvåning resp bitterhet, skall knappast ses som annat än som led i ett högt spel, när han slutligen men för sent förstått att Mona Sahlin menade allvar med den diskussion hon fört med honom i månader. Ett ganska dumt försök som inte lämnade Mona Sahlin som partiledare något manöverutrymme innefattande en godtagbar reträtt för Pär Nuder. Han föll alltså på eget grepp. Det är desto mer förvånansvärt eftersom en av de goda egenskaper Nuder tillskrivits är en god känsla för taktik och strategi.

I detta läge undrar man vad som drabbat den "oberoende liberala" Sydsvenskan. Ja, inte är det då ett utslag av en etiskt godtagbar nyhetsförmedling. Är det måhända så att champagnen vid Stenholmpriset för väl underbyggd journalistik stigit åt huvudet? Till och med i Olle Lönnaeus nyhetsartikel omnämns en "ryktesflora i medierna" där Mona Sahlin skulle vilja "ställa partisekreteraren Marita Ulvskog, riksdagens gruppledare Britt Bohlin och partiets miljöpolitiske talesmannen Anders Ygeman åt sidan". Precis som om journalisternas skitsnack skulle göra rykten till nyheter? Till Lönneaus försvar skall sägas att han i en "analys" begränsar det hela till ett offer av Nuder för att "utplåna Göran Persson skugga över socialdemokratin".

På ledaravdelningen har ryktena verkligen gått varmt och man spekulerar vilt i en kraftmätning mellan partiets höger- och vänsterflygel. Dessutom har man på ledaravdelningen inte bara hört rykten om Ulvskog, Bohlin och Ygestam utan också om skåne-riksdagsmannen Morgan Johansson! Ledaravdelningen måtte vara en riktig skvallercentral - men det kanske är nödvändigt för att fylla ut ledarspalten. Samtidigt som man ger bränsle till ryktesbrasan så blir man emellertid litet tveksam eftersom Pär Nuder inte riktigt stämmer med vänster/högerbilden. Sedan får man plötsligt klart för sig att Marita Ulvskog ju är vald av partikongressen. Till yttermera visso kunde tidningen inte göra klar för sig om Mona Sahlin är vänster- eller högersocialdemokrat! Inte nog med att man alltså kokat soppa på en spik. Dessutom har soppan kokats på en rostig ryktesspik. Frågorna inställer sig. Kan man inte precis som med medaljer för dopade idrottsmän ta tillbaka ett etikpris när journalisterna sviker sina elementära skyldigheter att komma med fakta och nöjer sig med kollegiala rykten som underlag för sin journalistik? Vad är det härnäst för rövarhistorier bland journalister som skall serveras oss läsare som fakta?

Vad som gör saken än mer anmärkningsvärd är att i ledaren framställs halvkväden om "utrensningen" i jämförelser med fumligheterna hos vår stackars statminister med sina "strateger och PR-experter". Hur skulle det vara om "oberoende liberala" Sydsvenskan för ett ögonblick skulle kasta av sig den betingning man har till högerregeringen