Vi är grundlurade när det gäller EU och Laval - juridifiering urholkar demokratin

Vi fick försäkringar från Kommissionen

Redan i samband med de svenska medlemskapsförhandlingarna fanns en tydlig ovisshet från svenskt håll om hur EG-rättsliga förpliktelser förhöll sig till den svenska arbetsrättsliga modellen. I en brevväxling med EU-kommissionen bad den dåvarande arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund kommissionen att precisera hur den såg på förhållandet mellan den svenska arbetsmarknadsmodellen och EU. Kommissionens uppfattning var att det svenska systemet fullt ut gick att samordna med det europeiska, till och med en förebild, och att någon anpassning av det svenska systemet således inte erfordrades.

Något klart besked om hur de båda systemen skulle kunna sammanfogas på ett mer detaljerat plan framkom dock inte. Inteb heller har detta senare aktualiserats. Skriftväxlingen fogades till det svenska anslutningsfördraget som en politisk deklaration.

Utstationeringsdirektivet

Det förekom senare också diskussionen vid implementeringen av EU:s utstationeringsdirektiv, dvs. det direktiv som reglerar situationen då ett företag i ett EU-land utför tjänster i ett annat EU-land med egen arbetskraft.

Från svensk sida tolkades direktivet för att passa in i den svenska modellen. Man ansåg att det var fullt möjligt att implementera delar av direktivet genom den svenska typen av kollektivavtal, något som man också ansåg sig ha fått stöd för i brevväxlingen med kommissionen. Resultatet av denna tolkning var att bestämmelser om arbets- och anställningsvillkor lämnades utanför lagen om utstationering av arbetstagare. Detta motiverades av att lagstiftning på detta område skulle medföra ett allt för omfattande ingrepp i den svenska arbetsrättsliga modellens funktionssätt.

Laval-kraschen

Dessa frågor aktualiserades inte på nytt förrän år 2004 som ett resultat av EU:s östutvidgning. Nu var det inte fråga om en teoretisk analys, utan en konkret situation i Vaxholm. Den svenska lagstiftningen utmanades i en rättsprocess på EG-rättslig grund. Och EG-domstolen har i Laval-målet just slagit ned på dessa punkter, som om de förhandlingar som skedde vid vårt inträde in i Gemensapen aldrig förekommit. Det kan anmärkas att domstolen låg på sitt utslag till några dagar efter signeringen av Lissabonfördraget - något som ger ytterligare tankar!

Bra Läxa

Det är i och för sig sant att denna skriftväxling inte är bindande för EG-domstolen. Man kan bara konstatera att politikerna och juristerna blivit grundlurade. Och Sveriges folk kunde på goda grunder känna EU-sveket: den svenska arbetsmarknadsmodellen underkändes trots löften om att här bestämde vi själva.

Garantier

Denna gång måste vi därför skaffa oss garantier för att utstationeringsdirektivet ändras och juridiskt bindande dokument etableras för att garantera den svenska modellen för framtiden. För att detta skall säkert effektueras bör en svensk ratificering villkoras.

Här finns det också anledning att varna för att vår egen högerregering, som hittills visat en fullständig passivitet, kanske inte alls vill medverka till de ändringar i svenska lagstiftning som vi socialdemokrater kräver. Även på denna punkt behövs en signerad överenskommelse före ratificering.

Vår framtid: folkstyre eller juriststyre?

Utvecklingen inom EU är oroande. Fler och fler frågor, som tidigare avgjorts av politiska institutioner, avgörs nu av nationella och europeiska domstolar, vilket har medfört en juridifiering av politiken. Härmed ökas också det demokratiska underskottet eftersom den slutliga bestämmanderätt överförts till icke valda beslutsfattare. Ja, man kan med fog säga att demokratin urholkas och folkstyre ersätts av juriststyre. Väljarna får mindre och mindre inflytande. Man kan med allvar fråga vart vi är på väg. Är marknadsliberalt inspirerade jurister, utan mandat från oss väljare, de som skall bestämma vårt framtid?