Lissabonfördraget stadfäster Lavaldomen: Fri rörlighet tar över rätt till kollektivavtal och strejkrätt.

Alla är vi överens - EU-parlamentarikerna, LO-kongressen och Socialdemokratiska partiet - att den rättstillämpning som EG-domstolen gjort i bl.a. Laval-fallet är fel, där fri rörlighet för tjänster gavs företräde framför rätten att genom fackliga stridsåtgärder framtvinga kollektivavtal. Domstolen har därmed rubbat balansen mellan ett marknadsliberalt EU och ett socialt EU.

Man har föreslagit olika åtgärder för att återskapa balansen. Det har handlat om att komplettera fördraget genom en Rättighetsstadga ge rätten till kollektivavtal och strejkrätt samma ställning som Lissabonfördragets bestämmelserna om fri rörlighet. Därför vill man avvakta den s.k. Strååthutredningen som skulle klarlägga fakta.

Rättighetsstadgans artiklar 51 och 52 marknadsliberal stadsfästelse

Lavaldomens slutsats var att den fria rörligheten för tjänster begränsar rätten att kräva kollektivavtal och genom stridsåtgärd driva igenom sådant. Redan av författningstexterna i Lissabonfördraget och Rättighetsstadgan framgår emellertid att Lissabonfördraget stadfäster den fria rörlighetens överhöghet över kollektivtalsrätten och rätt till stridsåtgärder. Genom Rättighetsstadgans artiklar 51 och 52 blir det lag att rättigheterna skall tolkas på de villkor och inom de gränser som fastställs i fördragen, dvs bl.a. principerna om den fria rörligheten. Det märkliga är att denna begränsning också gäller övriga rättigheter i Stadgan. Även andra demokratiska rättigheter, som exempelvis mötes- och föreningsfrihet, kan alltså komma att inskränkas genom marknadsliberala överväganden för fri rörlighet.

Detta framgår om man verkligen lusläser själva fördragtexterna och jag skall här nedanför redogöra för mitt resonemang.

Jurister bekräftar: rörlighet tar över fackliga rättigheter

Men först kanske jag får erinra om att professorn Ronnie Eklund, Stockholms Universitet, med specialiteten Europeisk arbetsrätt har tidigare sagt detta, att Lissabonfördraget inte löser problemen med bl.a. Lavaldomen. Även med det nya fördraget kommer domstolen att sila alla de grundläggande rättigheterna genom fördragets fria rörligheter. Även andra jurister - om ock inte lika klart - har uttryckt samma sak.

EU-parlamentet har också fått samma svar från ansvariga kommissionärer.

Margot och Charley gillar marknadsliberal praxis

I ett skriftligt svar från EU-kommissionären Margot Wallström 4 oktober 2007 på en fråga som vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson ställt till EU-kommissionen säger Wallström: ”När det gäller förhållandet mellan grundläggande rättigheter och de fyra grundläggande friheterna - fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital - har EG-domstolen utvecklat tydliga principer. Kommissionen anser att denna rättspraxis inte på något sätt kommer att påverkas genom att stadgan görs juridiskt bindande.”

I ett svar 15 april 2008 från kommissionären med ansvar för den inre marknaden Charlie McCreevy på en annan fråga sägs det bland annat att ”fackföreningarna kan fortsätta att vidta fackliga stridsåtgärder förutsatt att dessa motiveras av legitima mål… samt är ändamålsenliga och proportionella…"

Kommissionen har alltså hela tiden gillat EG-domstolens marknadsliberala domar och att med "legitima mål" avses bl.a. den fria rörlighetenär är det väl ingen som tvekar om.

Finns det någon lösning?

Att Lissabonfördraget automatiskt skulle garantera svenska fackförbund rätten att kräva kollektivavtal för gästande företag stämmer alltså inte. Det enda sättet att garantera fackens rätt att med alla i nationell lag tillåtna medel bekämpa lönedumpning är att lägga en juridiskt bindande skrivning till fördraget som tydligt ger dem den rätten.

Formulera ett undantag

EU-parlamentarikern Jan Andersson har ifrågasatt att ett undantag skulle kunna formuleras. Men en sådan skrivning kan skrivas in i ett protokoll som ges samma status som fördragstexten. Ett sådant protokoll skulle kunna formuleras ungefär så här:

”Fördragen skall tolkas så att medlemsländerna själv kan reglera sina egna arbetsmarknader. Fackföreningar har rätt att inleda en konflikt om åtgärden syftar till att få till stånd kollektivavtal också för att upprätta lika lön för lika arbete för utländska företag som driver verksamhet med utstationerad arbetskraft under deras uppehåll i landet. Genom detta protokoll upphäver Unionen alla former av framtida negativa konsekvenser för fackföreningarna med anledning av EG-domstolens dom från den 18 december 2007, den så kallade Lavaldomen.”

Även de fackliga inskränkningar, som domstolen formulerat i de två andra domarna kan behöva hanteras i protokollet. Budskapet från Sveriges och Europas arbetarrörelse borde helt enkelt kunna vara att utan det tillägget blir det inget godkännande av Lissabonfördraget. LO och vårt parti måste ta ställning för den mest grundläggande rätten att kollektivt värna om lika löner och arbetsvillkor.

- * - * -


Lagtexterna som jag åberopar till stöd för resonemanget :
( det är jag som gjort kursiveringar i lagtexten)

Lissabonfördraget justerar dels Maastrichtfördraget (även kallat EU-fördraget) och dels Romfördraget, som i och med Lissabonfördraget kommer att heta Fördraget om unionens funktionssätt. Till skillnad från den tidigare föreslagna Europeiska konstitutionen ersätter alltså Lissabonfördraget inte tidigare fördrag, utan endast justerar dem.

Detta innebär att fördragsbestämmelserna om fri rörlighet för bl.a. tjänster Artikel 49 - 55 i Romfördraget kvarstår med andra artikelnummer i det nya fördraget men i stort oförändrade såsom grundläggande för Europagemenskapen.

I Lissabonfördraget finns en hänvisning till Rättighetsstadgan

Avd 1 artikel 6
1. Unionen ska erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, anpassad den 12 december 2007 i Strasbourg, som ska ha samma rättsliga värde som fördragen.

Bestämmelserna i stadgan ska inte på något sätt utöka unionens befogenheter så som de definieras i fördragen.

Rättigheterna, friheterna och principerna i stadgan ska tolkas i enlighet med de allmänna bestämmelserna i avdelning VII i stadgan om dess tolkning och tillämpning och med vederbörlig hänsyn till de förklaringar som det hänvisas till i stadgan, där källorna till dessa bestämmelser anges.
_________

Rättighetsstadgan blir rättsligt bindande för alla medlemsstater utom Storbritannien och Polen. Den 54 artiklar långa rättighetsstadgan fastslår medborgarnas politiska, sociala och ekonomiska rättigheter.

Rättighetsstadgan
AVDELNING IV - Solidaritet
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Artikel 28 Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder

Arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, har i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.

Artikel 51 Tillämpningsområde

1. Bestämmelserna i denna stadga riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till unionens institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Institutionerna, organen, byråerna och medlemsstaterna ska därför respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt fördragen.

2. Denna stadga innebär inte någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.

Artikel 52 Rättigheternas och principernas räckvidd
och tolkning

1. Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

2. >De rättigheter som erkänns i denna stadga för vilka bestämmelser återfinns i fördragen ska utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa.