Lissabonfördrag = EU-utvidgning = ökad lönedumpning?

Lissabonfördraget motiveras med EU-utvidgning. Bra - men bara om Eg-domstolens lönedumpningsprincip upphävs.

Lissabonfördraget sägs vara motiverat huvudsakligen för att vi skall kunna hantera en utvidgning av EU. Flera länder står på tur för medlemsskap. Och det är bra om man ser utökad handel och ökad kontakt på alla områden som en viktig faktor att skapa grund för fortsatt fred i Europa. I affärsrelationer, ja överhuvudtaget i relationer tvingas man ju att lita på varandra och uppföra sig på ett sådant sätt att man inte blir utkastad. Det är naturligtvis bra så länge som unionen inte kräver likriktning av medlemsländernas samhällsstruktur utan bara överbryggar olikheterna i den inomeuropeiska samvaron. Därför är centralisering och judikalisering nödvändig men av ondo om den verkar förkvävande på enskilda medlemsländers rättsliga och samhälleliga kultur.

Särskilt viktigt för oss socialdemokrater, som ju har en internationell tradition, är naturligtvis att medverka till att länder med stora grupper fattiga får en chans genom medlemskap att höja den inhemska standarden. Flera av de länder som står på tur har en arbetsmarknad med utpräglad låglöneprofil och det rör sig också om ett stort antal arbetstagare som genom utvidgningen skulle omfattas bl.a. av fördragets fria rörligheter. Naturligtvis är detta ingenting att säga om - kanske det rent av är vitaliserande för arbetsmarknaden i de "gamla" medlemsländerna. Men endast under en förutsättning nämligen att villkoren för arbete i vart medlemsland regleras av medlemslandets organisation av sin inhemska arbetsmarknad.

Om man istället tillåter lönedumpning och arbetsvillkor helt främmande för övriga arbetstagare på medlemslandets arbetsmarknad åstadkommer man inte bara en osund lönekonkurrens mellan olika företag utan man återvänder till en marknadsliberal arbetsmarknad lik den som gällde i slutet av 1800-talet och första årtiondena av 1900-talet med stark social oro.

Därför är ett skäl att säga nej till Lissabonfördraget med EU-utvidgning i spåren just EG-domstolens aVgöranden där man - med upphävande av det politiska beslutet om arbetslandsprincipen - domfäst den nya principen om ursprungslandet arbetvillkor.

Om man på annat sätt kan urståndsätta EG-domstolens politiska inhopp är det naturligtvis fint med både Lissabonfördrag och EU-utvidgning. Men bara på det villkoret. Ett marknadsliberalt Europa utan sociala aspekter är ingenting för oss.