Män knullar bättre om de står upp när de pinkar och om de ger partnern på käften.

Rubriken är en slutsats när etikdoktorn Ann Hevberlein skriver om riktiga karlar, retrosexualitet och jämställdhet i Sydsvenskan Kultur i dag 28/8 under rubriken "Hur ska man vara för att vara man?". Hon menar i sitt inlägg att något går förlorat när... livet blir ett stort jämställdhetsprojekt.

Hon inleder med att referera skådespelerskan Jessica Zandén och författaren Cecilia Gyllenhammar som på semester i den grekiska övärlden har författat ett epos med rubriken ”Jämställdheten kväver oss!" där de frustrerat undrar vart alla ”riktiga män” tagit vägen. De lyckas i sin text bryta mot i princip samtliga svenska samlevnadstabun genom att ifrågasätta vikten av trohet, jämlikhet mellan könen och absolut ärlighet. Bl.a. hävdar de att männen tappat sin manliga identitet och sannolikt runkar på toa när frun somnat. Allt enligt Ann Hebreleins referat.

Ann Heberlein påpekar att dessa två inte är de enda som intresserar sig för vad svenska män gör på toaletten. Elizabeth Debold, amerikansk psykolog och genusvetare noterar i artikeln ”What ever happened to the Vikings? A quizzical look at the Scandinavian experiment to create a gender neutral society”... "jag kunde inte föreställa mig att när kvinnorna ställde sig upp, skulle männen sätta sig ner – på toan”. Hom framför också teorin att mer jämlikhet mellan könen leder till mindre sex och sämre relationer. Hon har också träffat ett urval danska män för att diskutera manlighet. De framstår som ganska ynkliga, de vet ju inte hur de ska bete sig eller vad som förväntas av dem. Genusvetaren summerarar efter dessa samtal: De nordiska länderna har inte lyckats särskilt väl med att skapa ett jämlikt samhälle eftersom ett förtryck ersatts av ett annat - manlig dominans ersatts av kvinnlig dominans.

Ann Heberlein håller inte med de refererade i allt men tror att de har en poäng i det att jämställdheten tycks ha medfört att varken kvinnor eller män vet vad de vill och vad som krävs av dem.

Redan detta är ganska sensationellt att en forskare som gör anspråk på att vara seriös anser sig kunna dra några slutsatser om jämställdhetspolitikens följder på grundval av en frustrerad uppkastning från ett semesterparadis i medelhavs-machismo-miljö och en amerikansk floskelpsykolog som tror att manligheten hänger samman med hurvida män sitter eller står och kissar. Man undrar vad man har för krav för att bli doktor vid svenska universitet.

Ann Heberlein fortsätter resonemanget om bevisen för genusförvirringen genom att peka på att "Kvinnorna tycks inte heller veta vad de vill. I teorin vill en kvinna ha en jämställd man som tar hälften av hemarbetet och stöttar henne i hennes karriär, men i praktiken väljer hon fortfarande en man som tjänar mer pengar än vad hon gör och som står över henne i alla sociala och kulturella hierarkier. En kvinnlig läkare lever med en manlig överläkare och en kvinnlig professor i litteraturvetenskap lever med en akademiledamot."

Man frågar sig är detta evidenta fakta? Finns det ingen naturlig förklaring till både detta och att den utvalda lilla danska gruppen män i Debolds utfrågning var osäkra?

Vad sägs om den enkla förklaringen att samhället - både det svenska och danska - ännu inte uppnått så stor jämställdhet att det är självklart lätt att hitta män som har lägre lön än kvinnor och dessutom män som är så mentalt jämställda att de på ett naturligt och självklart sätt delar ansvaret för olika familjeuppgifter. Dessutom är förmodligen inte jämställdheten så mentalt inarbetad att de nya jämlika rollerna för alla män och kvinnor - jag tänker inte minst på Jessica Z och Cecilia G - blivit så naturliga och medvetna att de blivit en del av manlig och kvinnlig identitet. För mig framstår det som säreget att Ann Heberlein inte ägnat dessa självklara invändningar någon tanke.

För mig handlar jämställdhet om demokrati, varje människas lika värde och lika rätt i samhället oavsett bl.a. kön. Det finns många tecken på att vi inte hunnit särskilt långt i våra strävanden. Bara en så enkel sak som hur man i vårt samhälle uppfattar manlig respektive kvinnlig skönhet. Man kan titta i vilken Hänt och Se som helst och kolla mäns resp kvinnors klädedräkt. Det är ju helt uppenbart att kvinnors klädedräkt i helt annan utsträckning än mäns är ägnad att väcka åtrå. Kvinnor ger sig ut med höga klackar och och djupa decolletage på marknaden för att hänföra män med tillräckligt tjock plånbok för att betala för ett gott parti. Jag unnar dem som deltar i spelet att göra detta men hävdar bestämt att detta inte har något med jämställdheten att göra. Ändå tillämpas detta på alla nivåer i samhället och med olika nyanseringar. Det nya är möjligen att även ungtjurar har etablerat sig på denna marknad och låter sig daskas i stjärten av juvelbesatta handväskor. Inte heller detta anser jag emellertid bär prägeln av jämställdhet, eftersom detta begrepp hänger samman med personlig och samhällelig demokrati.

När det sedan kommer till summeringen av frågeställning "Hur skall man vara för att vara man?" så blir det bara ett vackert snömos som handlar om att slå in öppna dörrar. Men jag håller naturligtvis med:
Livet handlar inte bara om plikter: de plikter som finns i en relation bör naturligtvis de inblandade parterna dela upp på de sätt de finner lämpligt, men i övrigt är vi ju faktiskt fria att forma våra relationer precis som vi vill. Med eller utan trohet, med eller utan redovisningsskyldighet. Själv tror jag att också den som lever i ett äktenskap har ett behov av hemligheter, av egna rum. Jag tycker faktiskt att det är något av en mänsklig rättighet att inte behöva berätta allt: inte ens för den jag är gift med. Ingen äger mig, inte mina tankar, inte min kropp, inte min sexualitet. Jag bestämmer själv vem jag vill dela mina tankar och min kropp med, och när."

Däremot så blir bakläxa på detta med följderna av jämställdhetspolitiken, där analysen var lika skarp som Jan Guillous några år gamla utdömnade av ett mansläger, som var så hemskt eftersom det gick omkring individer i velouroveraller utan gylf - man försökte göra män till kvinnor! Ingen frågade den klippske iakttagaren Guillou om vanliga träningsoveraller som riktiga karlar har på sig är försedda med gylf och dessutom vad påsydd gylf hade med det som fanns innanför att göra.

Genusområdet tycks vara fullt av korkade förståsigpåare.