Den borgerliga hegemonin

En av borgerlighetens klaraste pennor, chefredaktören Heidi Avellan kåserade i lördags 29/9 om bokmässan och vissa företeelser där under rubriken "Mellan ord, siffror och fejder". Hon avrundade med: ...Också opinionsbildarna i landet består av en liten krets. Det påminde tidskriften Fokus om med reportaget "De sätter agendan", som synade "de 100 viktigaste journalisterna" och gav en bild av oss som välbärgad medelklass. Och enligt Den svenska journalistkåren, som presenterades vid Göteborgs universitet på onsdagen, speglar kåren inte folket...

Det finns ett annat problem som enligt min mening är så mycket större. Ja, som rent är brydsamt ur demokratisk synvinkel. Och det är det journalistiska klimat som uppstått sedan den borgerliga högerregeringen tillträtt. Av dagstidningar är nämligen drygt 100 med en upplaga av ca 3.000.000 ex borgerligt förankrade (jämför 16 för vänster med 600.000 ex). De flesta försöker ge sken av en slags självständig bedömning genom att såsom exempelvis Sydsvenskan kalla sig "Sydsvenska Dagbladet Snällposten: Oberoende liberal". Enligt min mening är man inte snäll vare sig i svensk eller tysk mening, inte heller ger ledarsidor eller ens nyhetsredigeringen vid handen att man är oberoende och liberaliteten ser snarare ut som en Reinfeldt/Borgsk höger. Snarare är det alltså husbondens röst som ekar ur alla dessa högtalare.

Så, så var det med det.

Den borgerliga högerregeringen vill med borgarpressens applåder sälja ut grunden för Folkhemmet och den politik där det offentliga agerandet inom en rad områden, bl.a. vård och omsorg, sjukvård, skolor, polis och rättsväsende varit en garant för en god service på dessa områden. Till viss del är detta skattefinansierat men en inte oviktigt tillskott till den offentliga verksamheten, där bl.a. ett stort antal kvinnor fått anställning, har just kommit från ett ganska omfattande och differentierat ägande av olika bolag och annorlunda organiserade affärsenheter. Nu tänker Odell spurta inför valet 2010 och sälja ut statliga investeringar för ca 50 miljarder per år. Just det 50 miljarder per år. Den offentliga skall helt avlövas. Det som tidigare gett goda inkomster till allämma för allas vårt bästa skall nu ägas privat och huvudsakligen tydligen säljas ut. Kapitalister, till stor del utländska, skall sedan håva in vinsterna av den f.d. statliga verksamheten. Förskingring skulle man kunna kalla det. Rikemansgynnande kan man också säga. Det kan också uttryckas så att högerregeringen skinnar det svenska folket.

Någon kanske frågar har man rätt att göra så? Ja den enda parallellen som finns juridiskt är ombuds- och förvaltarbestämmelser. Helt uppenbart är att varken ett ombud, en god man eller en förvaltare får på detta skandalösa sätt minska ägarens förmögenhet och förvärvsmöjligheter. Än mindre får denna person försälja något utan att ha explicit godkännande i varje enskilt fall. Några allmänna uttalanden i en valrörelse,som helt dominerades en 1000-lapp mer i månaden till alla, kan knappast anses vara en etiskt hållbar grund för denna skadalösa utförsäljning av våra tillgångar. Politiskt kan man visserligen hävda att den borgerliga riksdagsmajoriteten naturligtvis jamar med och därmed bildar den formella basen för utförsäljningen. Samtidigt kan ingen medveten person undgå att se hur den borgerliga högerregeringen bedriver sin konkursutförsäljning utan stöd av majoriteten av de svenska väljarna enligt opinionsundersökningarna.

Än värre är att detta uppenbarligen inte görs av affärsmässiga skäl utan bara med ett mål i sikte, nämligen att underminera framtida förutsättningar för en offentlig verksamhet under en framtida socialdemokratisk regering. Med andra rena högerterrorn. Det är på något sätt symptomatiskt att man förlagt denna uppgift till den kristna falangen inom regeringen. Så det är med bibeln som huvudkudde den självtillräcklige Odell sover gott om natten. Ja, jag vet i alla fall vad jag om jag hade rollen som Sankte Per skulle säga till en sådan syndare. I nuvarande roll nöjer jag mig med: din formidabla hycklare. Då tänker jag även på vad Odell personligen tjänar på privatiseringen inom vårdområdet.

Nu är det ju inte nog med detta. När högerregeringen började spinna vidare på sina konkursutförsäljningsplaner så kontaktade man bl.a. Carnegie för att få hjälp med utförsäljningarna. I september rekryterades dels Carnegies tidigare vd Karin Forseke såsom ordförande i det av högerregeringen tillsatta rådet för minskat statligt ägande - m.a.o. Odells försäljningskommitté - dels ock som särskild statssekreterare med ansvar för minskat statligt ägande under Odell rekryterades samtidigt Carnegiejuristen Urban Funered - m.a.o. Odells bodbiträde.

Även om ingen av dessa formellt drabbas av ansvar för de oegentligheter som varit del av kulturen inom Carnegie, där man så övervärderat tillgångarna och affärstransaktioner att ett stort extrabonusutfall kommit alla Carnegieanställda till del. Både Finansinspektionen och Stockholmsbörsen har vidtagit utredningsåtgärder mot Carnegies fifflande tjänstemän och FI starkt kritiserat bristerna i bokföring och bolagshandlingar. Det är alltså från denna församling av fifflande finansvalpar högerregeringen rekryterar sina hejdukar. Forseke har i dag avgått men talar inte om oegentlighetskulturen på Carnegie utan skyller på att oppositionen slagit upp Carnegiesaken så oproportioneligt att hennes ställning underminerats. En sjuk sak blir sällan bättre av att de ansvariga slingrar sig.

Så, så ... några glimtar från en borgerlig hegemoni.