Grundlagen och majoritetsbeslut i EU.

För att ge mer kött på benen än rubriken måste jag gå till vår EU-historia.

Det började med Kol &Stålunionen efter andra världskriget, där Sverige inte var med av neutralitetsskäl. Detta samarbete utvidgades så småningom till Europeiska gemenskapen, EG, varom ett särskilt fördrag slöts om samarbete inom bl.a. handel, jordbruk och den inre marknaden. Sverige var av tidigare nämnt skäl inte med i EG. Efter några år anslöt man sig genom samarbetsavtal inom konkreta områden för att åstadkomma en fri inre marknad. 1991 ansökte Sverige om medlemsskap och blev 1995 medlem. EG ombildades till europeiska unionen, EU, då ytterligare samarbete tillkom.

För att beskriva EU talar man ibland om de tre pelarna. Den första pelaren innefattar det tidigare EG-samarbetet i den inre marknaden. Den andra pelaren består av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den tredje pelaren av straffrättsligt och polisiärt samarbete.

I samband med Sveriges EU-medlemskap ändrade riksdagen den svenska grundlagen så att man kunde överföra beslutanderätt från riksdagen i de frågor som faller inom EG-samarbetet, det vill säga inom den första pelaren. I takt med EU:s utveckling har det också ansetts nödvändigt att införa möjligheten att även kunna överföra beslutanderätt från riksdagen för frågor som faller inom den andra och tredje pelaren, något som alltså inte varit möjligt tidigare. I december 2001 lade regeringen fram propositionen Ändringar i regeringsformen - samarbetet i EU med mera. I denna föreslog regeringen flera ändringar i grundlagen. Genom två beslut med mellanliggande val beslutade riksdagen i juli och i november 2002 att ändra regeringsformen i enlighet med regeringens förslag.

Ändringen i regeringsformen innebar att riksdagen kan överlåta beslutanderätt inom hela EU-samarbetet, under förutsättning att det inte rör principerna om statsskicket. Enligt tidigare grundlagsändringar fanns denna möjlighet endast för samarbetet inom första pelaren. Varje beslut av överlåtande av beslutsrätt ska riksdagen godkänna med minst tre fjärdedelar av de röstande eller genom det förfarande som gäller för stiftande av grundlag. Ändringen finns i regeringsformen kapitel 10, paragraf 5.

Av nämnda bestämmelse i regeringsformen framgår att endast beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket kan överlåtas inom ramen för samarbetet inom EU. Frågan man ställer sig är om det inte är en fråga om statsskicket att monarkin Sverige underställs ett europeiskt presidentskap, eller är EU-presidenten egentligen bara en fin titel utan annan innebörd en den vanliga "höga" retoriken inom EU?

Men den viktigaste frågan är hur stämmer villkoret att inte överlämna beslutanderätt i frågor som rör statsskicket med "reformförslagets" krav på att medlemsstater skall underkasta sig majoritetsbeslut inom EU? Saken är ju den att tidigare överföringar av beslut varit preciserade till ämnet. Men ett "majoritetsbeslut" kan ju i princip handla om vad som helst. Den ökande medlemsskaran - som i och för sig är av godo för samarbete och fred - innebär också att ett för svenskar delvis främmande synsätt rättsligt, kulturellt, socialt och religiös också kommer att inverka på EU-besluten. Det kan förvisso vara av godo med nya vindar men att i detta läge underkasta sig framtida helt okända majoritetsbeslut utan möjlighet till egen prövning framstår som inte bara dumt utan också grundlagsvidrigt med beaktande av nyssnänmda bestämmelse i regeringsformen.

Vad jag vet så finns i "reformfördraget" inte ens någon begränsning med avseende på svenska regeringens exklusiva rätt - i vissa fall med riksdagens medgivande - att sätta in svensk trupp. Detta om något måste väl vara en fråga som berör vår suveränitet och därmed "statsskicket".

Att förutom EG-domstolens rent politiska verksamhet på exempelvis områden för vår alkohol-, spelbegränsnings- och skattepolitik m.m. m.m. även underkasta oss majoritetsbeslut av EUorganen på olika okända områden är otvetydigt ett stort överlämnande av makt till Bryssel. Detta vill vissa politiker bagatellisera.

Fråga dig varför?

Är det det vi verkligen vill?

Är det grundlagsenligt?

Framförallt är du beredd att överlåta beslutanderätten i denna fråga till din riksdagskvinna/man?