Som pensionär kan man tänka friare!

I den borgerliga pressen finner man sällan några guldkorn i den meningen att man känner sig överens med skribenten. Än mer sällan är det fallet beträffande Ystads Allehanda - och nu bortser jag från kommunala frågor. Och naturligtvis har detta guldkorn inte värderats så bra att det lagts ut i webbtidningen. Jag tänker på den i dagarna 75-årige Bertil Torekull, som har en bakgrund som publicist bl.a. i högertidningen Svenska Dagbladet. Det gäller hans gästkrönika i veckan 2/10 under rubriken "Carnegie - ett glas för mycket, tack!".

Bertill Torekull skriver vist och befriad från vanliga borgerliga skygglappar: Carnegie förbinds idag inte längre med dryckjom men med omoral, girighet och slugt överutnyttjande av ett gott varumärke. För regeringen har Carnegie blivit ett glas för mycket, av opinionssiffrorna återstår snart bara bottensatsen. - Men hela det privatiseringsprojekt som Carnegie i dag är en olycklig symbol förhar från början lidit av en nästan alkoholisk fumlighet: det är något som inte stämt. Att se frikyrkomannen Odell förvandlas till en alliansens egen Joakim von Anka har varit en sorg. Många har övertygats om att hans åtagande varit för honom för stort. Det är inte bara hans eget fel: privatiseringsivern har framstått som en fläkt från en nyliberal era som passerat sin bäst-före-dag.

Det är som om jag skrivit det själv fast bättre, mer koncist och mer slagkraftigt. I krönikan behandlar han sedan olika försäljningsprojekt. Även om han förstår vissa försäljningar så noterar man att han påpekar det självklara i att svenskarna nog har svårt att förstå vitsen med att en oljestat vid persiska viken skall styra den svenska aktiemarknaden. Rena idiotin blir Torekulls värdering av utförsäljningen av Vin- och Sprit med risk för att den framgångsrika produktionen av Absolut Vodka flyttas utomlands.

Men framför allt sammanfattar Bertill Torekull: Det värsta med privatiseringsprojektet är förstås att det aldrig föregåtts av en genomlysande politisk debatt - vare sig i valrörelsen eller efteråt. Men mest akut är problemet Odells skandalösa bindning till Carnegie. Genom aytt inte omgående klippa alla band med den forna skandalfirman ... har Odell dragit nesa och skam över sina tänkta utförsäljningar av medborgarnas egendom. Inställ därför projektet, börja om från början, släpp diskussionen fri och ge Odell ett uppdrag som bättre motsvarar hans obestridliga begåvning.

Tänk att man måste bli pensionär som borgerlig ledarskribent för att våga kalla saker för deras rätt namn:

Carnegie-anknytningen är en skandal av sällan skådat mått och har handlagts "fumligt".
Odell är inte vuxen uppgiften och borde få annan sysselsättning "mera avpassad efter hans begåvning"
Privatiseringsprojektet genomförs oprofessionellt och utan att vara genomlyst genom politisk debatt
Någon grund i alliansens valrörelse fanns inte m.u.f. några allmänna uttalanden
Hela privatiseringsprojektet har "en fläkt från en nyliberal era som passerat sin bäst-före-dag" eller är m.a.o. resultat av ett omodernt inskränkt tänkande.

Det olustiga är att så här klart har inte någon ledarskribent i den "oberoende liberala" borgarpressen beskrivit saken. Framförallt har man hånat oppositionen för att man velat stanna utförsäljningen och ta sig en funderare. Däremot känner jag själv igen alla Bertil Torekulls anmärkningar från min egen blogg. Litet skryt skadar ju inte. Men Bertil Torekulls eleganta och allsidiga sågning tar priset.