Nazister, kommunister och socialister - är det samma skrot och korn?

Nu över 300 akademiska forskare fördömer högerregeringens kampanj: Forum för levande historia utnyttjas opportunistiskt för historieskrivning i statens tjänst. Den statliga myndigheten Forum för levande historia har nu fått regeringens uppdrag att upplysa landets gymnasieelever om kommunistregimers brott mot mänskliga rättigheter. Men det innebär i praktiken att historieämnet görs till slagfält för en ideologisk regeringskampanj. Det riskerar att skada den öppenhet och kritiska hållning som kännetecknar god historisk forskning. Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Det är i diktaturer, inte i demokratier, som historieskrivningen ställs i statens tjänst. Det skriver akademiska forskare i historia och andra humanistiska ämnen.

I uppropet skriver man bl.a. "...Syftet är att öka kunskaperna om förtryck och terror under de kommunistiska regimerna i framförallt Sovjetunionen, Kina och Kambodja. Få ifrågasätter behovet av att i skolans värld studera och diskutera erfarenheterna av förtryck under kommunistiska regimer liksom under andra regimer med stora mänskliga offer och lidande på sin meritlista. Men få är också de som kan nonchalera de starka ideologiska aspekterna av regeringsstyrda kampanjer inom skolans historieundervisning... Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för Levande Historia var avsett att stimulera hotas... ?Genom att belysa de mörkaste delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden?, skriver Forum för Levande Historia på sin hemsida. Men varför tillkommer makten att peka ut vilka som är ?de mörkaste delarna? den för tillfället sittande regeringen? De betydande skillnaderna mellan olika historiska perspektiv på till exempel den kommunistiska erfarenheten visar riskerna med statliga historiekampanjer i blixtbelysning. Ska nästa regering satsa Levande Historias 43 årliga miljoner på upplysningskampanjer om massmorden som följde i koloniseringens spår under borgerliga regimer? Eller på historiskt ansvar för världssvält och ojämlikhet? Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Risken för ett politiskt opportunt urval ligger i öppen dag. Vi historiker och samhällsforskare som undertecknat detta upprop har olika politiska uppfattningar, men vi förenas i åsikten att det inte kan vara statens och regeringens uppgift att ersätta ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria och i detalj föreskriva hur historien ska tolkas och användas. Det är naturligt att staten sätter vissa övergripande ramar genom forskningspolitik och skolornas läroplaner. Dessa ramar måste dock vara vida. De får inte inkräkta på demokratins livsnerv: yttrandefriheten och just toleransen för avvikande åsikter.

Det finns nog ingen som ifrågasätter att svenska skolelever skall informeras om de brott mot mot mänskligheten som begicks av kommunistiska regimer i Sovjet, Kina och Kambodja. Vad jag förstår finns det inte heller någon tveksamhet i bedömningen av dessa brott, liksom nazisternas brott.

Däremot finns det en väldig skillnad i det tankegods som användes. Nazisterna tillämpade faktiskt de idéer om tysk överhöghet de satt på pränt. De kommunistiska regimerna måste däremot anses ha missbrukat grundidén, som ju var att dela den gemensamma kakan mer rättvist mellan alla, d.v.s. i princip samma grundtanke som genomsyrade det gammelkristna samhället.

Dessutom uppkommer en annan komplikation då kommunismen måste ses mot bakgrund av samhällsordningar som rådde i Tsarryssland och de ekonomiska betingelserna vid arbetarklassens frammarsch under 1900-talets början i Europa resp. det feodala systemet i Kina. Kommunismen måste alltså studeras utifrån de omgivande betingelserna, vilket alltså inte utgör försvar för ogärningarna men kanske kan man diskutera ideologin utifrån andra fakta än enbart det praktiska misslyckandet i dessa länder. Jag medger att beträffande Kambodjas khemrer så vet jag inte tillräckligt för att säga någonting överhuvudtaget.

Det kanske finns anledning att fundera över de socialistiska tankar som också finns som grund i kommunismen, bl.a. som ett mothåll mot den den obegränsade kommersialismen och fri lönsamhetstänkandet i den fria konkurrensens heliga namn. Socialdemokratins frammarsch skedde ju just därför att bl.a. i Sverige någon revolution inte behövdes i det att borgerligheten gav efter och motvilligt delade med sig av rösträtt, medbestämmande och större del av den gemensamma kakan, varigenom den demokratiska vägen kom att bli bestämmande.

Korstågen och alla "kristna krig" medför ju inte med automatik ett fördömande av den kristna etiken på samma sätt som islam kan innefatta mindre aggressiva vändningar än det en del fundamentalister i dag ger uttryck för. Inte heller finns det anledning att utesluta Belgien ur FN eller EU därför att Belgien under högerkrafter med Leopold i spetsen har ett kolonialt förflutet som är något av det grymmaste man kan tänka sig och varigenom landet erövrat en stor del av sin nuvarande rikedom. Osv, osv.

Kanske finns det anledning att besinna sig och fundera över sammanhangen i historien och de drivkrafter som då fungerade.