Lynchjustis initierad av teologie doktor och etikdocent

I dagens 16/4 har på Sydsvenskan Kultur Ann Heberlein skrivit under rubriken "Män som hatar kvinnor". Vanliga doktorer kan fråntas sin läkarlicens men teologie doktorer får fritt härja och att etik hör till specialitén är till intet förpliktande. Vad som gör det hela än mer sjukt är att hon utnyttjar den naturliga förstämningen och upprördheten vid tankarna på mordet av Engla: Starka känslor, avsky mot Eklund, sympati för Englas familj är i omlopp. Det tänds ljus och talas ut, och uppenbarligen finns det ett starkt behov av att få dela och ritualisera sorgen och rädslan som väller fram.

Mannen som erkänt morden på Engla ... och Pernilla... har trots att han tidigare dömts för sex- och våldsbrott fått odla sitt hat och sin förvridna verklighetsuppfattning utan att någon stört eller hjälpt honom... Eklund har bott i det lilla samhället Torsåker i hela sitt liv. Där har han gått i skolan, där har han utvecklat sitt stora intresse för lastbilar, där bor han, i ett gult hyreshus nära byns kyrka... Där har han också antastat och ofredat unga kvinnor vid flera tillfällen. Eklund är dömd för fem sex- och våldsrelaterade brott, samtliga riktade mot flickor och unga kvinnor. 1994 dömdes han till fängelse för ett våldtäktsförsök. 1998 dömdes han för sexuellt tvång. Dessutom har han dömts för att ha blottat sig. Förutom mordet på Engla har Anders Eklund erkänt mordet på 31-åriga Pernilla Hellgren som dödades i Falun år 2000. Sex år efter den första domen och fängelsevistelsen, två år efter den andra domen stryper han alltså Pernilla Hellgren. Åtta år och minst ett övergrepp senare – på den då 15-åriga Malin hemma i Torsåker år 2004 – för han bort och dödar Engla.

Här sitter alltså etikdocenten med facit i hand och menar att Eklund fått fritt utveckla sitt kvinnohat utan någon som helst åtgärd. Samtidigt talar hon själv om att att Eklund dömts till avsevärda fängelsestraff när hans brottslighet kunnat bevisas. Vad kan väl vara ett starkare fördömande av ett brott än att brottslingen dömts till ett fängelsestraff. Naturligtvis kan man diskutera huruvida straffets stränghet stått i proportion till brottet men det är en helt annan sak än att tala om att brottslingen fritt fått utveckla sitt hat mot kvinnor. När det gäller det sista övergreppet mot 15-åriga Malin så frikändes Eklund i brist på hållbara bevis. Men det är naturligtvis - i etikdocentens ögon - ytterligare ett tecken på samhällets slapphet mot kvinnomarodörer.

Ann Heberlein broderar vidare: Anders Eklund är en man som, enligt vänner, ”haft problem med kvinnor”, en man som, enligt sin bror ”aldrig hittat den rätta”, en man som rättfärdigar ett våldtäktsförsök genom att säga att ”jag inte får några tjejer”. Att ha problem med kvinnor, att inte hitta den rätta, är inte skäl till misstänkliggörande – men att gång efter annan försöka tilltvinga sig sex med hjälp av våld är starka skäl till ingripande. Nu har ju inte Eklund fått operera helt ostört – några vändor i statlig förvaring har det blivit. Ja, förvaring, för någon vård tycks Eklund inte ha fått. Han har avtjänat sina månader för att sedan släppas ut i friheten, utan några som helst restriktioner, utan uppföljning. Anders Eklund har fått odla och vårda sitt hat mot kvinnor och sin förvridna verklighetsuppfattning i lugn och ro. Han har varken blivit störd eller hjälpt. Ingen har brytt sig om honom. Ingen har brytt sig om att försöka rädda de flickor och kvinnor som blivit hans offer. Det är för sent nu, men om någon ingripit och tvingat Eklund till vård hade kanske varken Pernilla eller Engla bragts om livet.

Som sagt här sitter etikdocenten och talar om för oss att vi i samhället inte gjort ett smack för att förhindra morden på Pernilla och Engla och vad är hennes enda stöd för detta? Jo uttalanden av professorn i psykologi Sven Å Christianson. Psykologiprofessorn har nämligen - enligt Ann Heberlein -"i flera tidningar förklarat att Eklunds agerande följer ett välkänt mönster, en utveckling från mindre allvarliga brott till den värsta förbrytelsen av alla. Det finns tidiga tecken man antastar någon verbalt, och sedan fysiskt. Man blottar sig, ofredar någon sexuellt, eller försöker begå en våldtäkt, sedan till en fullbordad våldtäkt”... Den slutsats Ann Heberlein anser sig kunna dra är denna: "Chockade, förfärade, lurade – ändå fanns alla tecken där, varenda en av de varningssignaler Sven Å Christianson anger. Utan tvekan borde vi, alla, ta varningssignaler på större allvar".

Nu visar det sig att etikdocenten "rensat" psykologiprofessorns uttalande för att det skall passa in i hennes argumentering. Christianson säger nämligen exempelvis också: "Sexualmördare försöker behandla egna problem - socialt utanförskap, missanpassning - genom att bryta mot tabun. Och när sexualiteten används för att hantera inre problem behövs hela tiden nya utmaningar, "kickar". Den här typen av gärningsmän förändrar sitt beteende kontinuerligt utifrån sina fantasier, så det kan slå igenom på olika sätt - i olika sorters brott."

Man kan alltså inte låsa in alla blottare eller våldtäktsmän för all framtid och tro att man därigenom kan undvika kvinnomord. Ja, det bästa vore väl om man tog den manliga delen av befolkningen under vård och behandling så att de inte odlade sina destruktiva tankar om kvinnor.

Direkt ologiskt är det alltså att ens påstå att man skulle ha kunnat förhindra de nu aktuella morden med några slags tidiga gärningsmannaprofiler. Istället är detta resonemang som gynnar uppkomsten av lynchjustis och mobbeteende, något som inte borde höra till verksamhetsfält för någon som sysslar med teologi eller etik, eller överhuvudtaget är bildad. Att dessutom frisera de uttalanden man åberopar är med ett understatement knappast värdigt en universitetsskolad person.

Ann Heberlein kommer också med konkreta förslag till lösningar: ... utökad DNA-registrering... namn och bild på fällda och dömda brottslingar publiceras... Framförallt måste det rehabiliterande arbetet med män som hatar kvinnor prioriteras. Ingen man dömd för sex- och våldsbrott mot kvinnor och barn skall få lämna kriminalvården utan att ha fått sin världsbild och sina värderingar ifrågasatta. Män som våldtar, misshandlar och dödar skall inte lämnas åt sitt eget bristfälliga omdöme. Den som en gång missbrukat sin frihet till att allvarligt kränka andras fri- och trygghet har inte längre rätt till en obegränsad frihet.

På Sydsvenskans ledarsida samma dag visar Henrik Bredberg faktiskt sunt förnuft i allt det upprörande med mordet på Engla: Om tidningar, radio och TV oftare hade publicerat namnen på misstänkta och dömda mördare och sexualförbrytare... hade hon kunnat vara i livet idag... marigt att diskutera ett ämne som detta när en 10-åring just fallit offer för en mördare, kanske en seriemördare. Risken är uppenbar att omdömet grumlas av frustration, av raseri. Det gäller nog de flesta av oss... Det är riktigt att Eklund förekommit i Pernillautredningen. Men i den mordutredningen har cirka 3000 personer förhörts och 750 män DNA-testats. Skall flera tusen män pekas ut som tänkbara mördare för att ”lugna” allmänheten? Det är fara värt att det blir allt annat än lugnt och fridfullt, särskilt om lynchmobbar får för sig att skipa rättvisa... Om alla som dömts eller misstänkts för sex- och våldsbrott hängs ut offentligt blir livet i säg Malmö eller Lund knappast tryggare. Det skulle snarare skrämma medborgarna till panikens gräns. Dessutom får inte integritetsaspekten glömmas. Många misstänks men är oskyldiga. Andra sonar sina brott. Somliga får vård och tillfrisknar. Ingen skall vara för evigt dömd.

När det gäller rehabilitering så är en grundförutsättning att en sådan skall lyckas att gärningsmannen medverkar själv. Något förändringsarbete kan alltså knappast ske tvångsvis. Och man kan också fråga sig om dylik rehabilitering - utöver samhället straffsanktion - av alla blottare och sexbrottslingar är en rimlig målsättning.

Är det inte ett sådant resonemang etik handlar om? Ett försök att i en upprörande situation försöka skapa en sansad debatt för rimliga åtgärder mot det våld som riktas mot kvinnor och barn? Istället för att underblåsa lynchpanik och hetsa könen mot varandra?