Kunnighet eller okunnighet i högsätet?

I dagens Sydsvenska 12/4 sitter kunnighet och okunnighet granne.

Det gäller den alltid kunniga chefredaktören Heidi Avellan med sin välunderbyggda tes "Idag är en dag för klarspråk" apropå Reinfeldts samtal i Kina med de kinesiska ledarna. Jag instämmer helt i hennes appell kinakommunisternas övergrepp:

Klimatfrågan är viktig. Men som statsminister måste Reinfeldt kunna hålla två viktiga tankar i huvudet samtidigt: han måste kunna tala klarspråk både om Kinas klimatansvar och om mänskliga rättigheter. Att ett tjugotal svenska företag följer med på resan, lockade av nya affärsmöjligheter, är inget problem i sig. Men det får inte göra ryggen mjuk och orden milda. Idag får Reinfeldt inte bara lägga huvudet på sned och lyssna. Han måste tala tydligt. Han - och resten av världen. Efter nazisternas OS-triumf 1936 kunde kanske något samvete dövas med ett "vi visste inte". Det duger inte i Peking. Vi vet.

Samma värdering kan tyvärr inte ges beträffande ledarskribenten Tiina Meris inlägg "Muren i Europa" apropå detta att järnridåns belägenhet i historisk tid numera representeras av "en historisk mur". Bakom den muren finns en rad länder som har lidit under kommunismen - d.v.s. sovjetkommunismen - och nu vill sätta fokus på Gulag. Jag har heller ingen invändning att Gulag jämförs med Förintelsen, massmord som massmord. Naturligtvis har jag inte heller någon invändning mot att man klargör den del av det historiska skendet som innefattade förföljelse och hemska brott mot oliktänkande i Sovjet eller Kina. Jag tycker det är en absurd fråga huruvida Sovjetunionens omfattande massmord på den egna befolkningen skall betraktas som "mindre onda för att de utfördes i namn av en ideologi med gott uppsåt". Massmord kan naturligtvis inte utföras med "gott uppsåt". Vad man däremot måste ha klart för sig är att Sovjetkommunismen utgjorde en diktatur med missbruk av ursprungliga kommunistisk idébasen, nämligen att kakan skulle fördelas mer rättvist - alltså i princip samma tänkande som fanns i de urkristna församlingarna.

Vad Tiina Meri och andra tänkare på högerkanten också förtiger är följande.

Nazismen var en idé byggd på tanken av über- och untermenschen, med rätt för den ariska övermänniskan att behärska och fritt utnyttja undermänniskorna. Idéerna sattes också i verket med känt resultat för judar m.fl etniska och nationella grupper, homosexuella, mentalsjuka osv.

Inte heller redogör man för bakgrunden nämligen att ryska revolutionen 1905 drevs fram av arbetar-, bonde- och soldatråd (sovjeter) som övertog den politiska och ekonomiska makten från tsarens överklassvälde och godsherrarna. Denna utdragna kamp mellan överklassen och övriga avgjordes genom revolutionen 1917. I Tyskland pågick faktiskt en motsvarande utveckling med arbetarråd men vid arbetarrådssamling 1918 övergavs den revolutionära rådsidén och man beslöt att sammankalla en på demokratisk väg utsedd nationalförsamling. I Ryssland fortsatte dock revolutionen under råden som genomförde en ganska radikal politik bl.a. när det gällde jämställdhet mellan könen. Det olyckliga var att gruppen kring Stalin kom att ta över makten över unionsstaten som genom sin första författning 1924 fick namnet Sovjetunionen. Maktövertagandet från tsar- och överklassväldet är naturligtvis inte en oblodig historia, men det får mer väl ses mot bakgrund av att överklassväldet inte frivilligt överlämnade makten till folkflertalet; det är att notera att skräcken för arbetarmakt var utbredd även i Sverige men möttes av sociala och politiska reformer som gav väg för en demokratisk arbetarrörelse precis som i Tyskalnad. Att sedan sovjetsystemet spårade ur till en för alla oliktänkande grym diktatur är egentligen historien efter själva revolutionen. Gulag, tvångskollektiviseringen och terrorn hör 30-talet till - alltså den urspårade kommunismen under Stalins ledning.

När Tiina Meri, som väl förmodligen inte sett dagens ljus när det begav sig, avrundar med att jämställa nazism och kommunism: "Med järnhand skall vi jaga mänskligheten mot lycka." Runt hörnet väntar ett lyckorike. Målet är allt - vägen intet. Både nazism och kommunism är... "idésystem med absolut och total karaktär".

Saken blir inte bättre av att Tiina Meri åberopar en historieprofessor Klas-Göran Karlsson från Lund, som alltså är lika korkat historielös som skribenten själv. Det är just dylika resonemang som fått en del personer inkl. mig själv tveksamma till denna Forums granskning av "kommunismen", nämligen att man skall dra själva ideologin kommunismen som helhet i diktatursörjan. Ur kommunismen utvecklades sedan ett flertal socialistiska partier som inte var revolutionära utan - precis som i Tyskland 1918 - var inriktade på en demokratisk väg. Bakom järnridån - numera "den historiska muren" - fanns alltså sovjetkommunismen. I väst fanns/finns en rad demokratiska vänsterpartier med rötter i kommunismen som har rätt till sin egen historia utan oket av "kommunismens brott" i stil med:

Kommunismens kvoter och arkebuseringar föll i glömska på grund av den järnridå som delade Europa. Nu gäller det att våga lyssna.

Visst skall vi lyssna men till sovjet- och kinakommunismens brott. Det historielösa svamlet är precis lika oseriöst som om kapitalismen skulle kritiseras utifrån Leopold-Belgiens dödsregim i Kongo eller kristendom för dödandet i korstågens spår eller islam för 11 september. Detta är bara ett fåtal exempel på de grymheter människor kunnat iscensätta genom missbruk av goda idéer. Det belastar bara missbrukarna inte dessa idéer. Och då skall man nämna missbrukaren vid namn, exempelvis som i detta fall sovjetkommunismen. Men till skillnad härifrån så innefattade nazismen övergreppet redan programmerad i själva idékomplexet. Därför är det viktigt att göra skillnad. Vilket inte innebär att ogärningarna förtigs.

Eftersom jag förväntar mig beskyllning att själv vara kommunist så vill jag bara säga att det är fel men att jag som socialist ser det som ett politiskt rättesnöre att kakan skall fördelas mer rättvist. Jag tycker också det är fel när man ger en nidbild av arbetarrörelsens historia genom att inte måla revolutionens ursprung som en reaktion mot överhetens och överklassens hutlösa exploatering. Däremot tar jag naturligtvis avstånd från övergrepp från vem det än vara månde.