Public Service: EG-domaren Pernilla Lind i bara mässingen.

Programmet anonserades
Pernilla Lindh är svensk domare i EG-domstolen i Luxemburg. Efter flera kontroversiella domslut rasar fackföreningar mot domstolens jurister och hävdar att de sätter marknadens intressen före fackliga rättigheter. Domstolen kommer att avveckla den svenska kollektivavtalsmodellen, varnar kritikerna och beskyller domstolen för att bedriva politik. Intervjun finns att lyssna på SR Ekots hemsida.

Nästan vanlig.
Eller rättare den skicklige Tomas Ramberg lyckades undert Ekots lördagsintervju tränga in i Pernilla Linds föreställningsvärld så att hon rätt var det var framträdde i bara peruken och domarkåpan. Det gav en bild av moderaten, makt- och överklassmänniskan med värderingar långt bortom oss vanliga EU-medborgare. Visserligen nästan som vi andra med drygt 100.000 i månaden så gott som skattefritt och boende i en lyxlägenhet för 35.000 i månaden.

EG-domstolen opolitisk?
Först efter betänketid kunde hon medge att EG-domstolen är en maktfaktor, men absolut inte en politisk sådan. Domstolen tolkar nämligen bara reglerna som medlemsstaterna själva kommit överens om. Sedan är det en annan sak att lagkällorna som skall tolkas är så fragmentariska att domstolen själv måste fylla ut texten för att gestalta EG-rätten. Själv skulle jag vilja likna EG-rätten vid kapitelrubrikerna i en vanlig svensk lagtext medan alla paragrafers mer substansiella innehåll saknas. Därför är det rimligare att säga att domstolen skriver i stort sett EG-rättens innehåll själv samtidigt som man avgör de olika målen.

EG-domstolen vidgar sitt "existensområde" enligt tidigare domare
Pernilla Lind har naturligtvis rätt i att EG-domstolen enligt fördraget bara skall ska se till att EU:s lagar och också medlemsländernas lagar stämmer överens med EU:s grundfördrag. Domstolen kan också lösa tvister mellan EU och medlemsländer. Men i praktiken har domstolen enligt Linds företrädare som domare Stig von Bahr inte varit rädd att tolka innebörden i EG-rätten utöver ordalydelsen, varigenom man vidgat sitt existensområde långt utöver vad som avsågs med fördraget. En tidigare domare i EG-domstolen Hans Ragnemalm uttryckte saken så här "EUs fördragstexter är resultatet av politiska kompromisser och de är till sin natur ofullständiga med stora tolkningsutrymmen... Fördragen måste därför fyllas med juridiska preciseringar som blir lagstiftning". Pernilla Lind har dessutom sjäv i en intervju i Jusektidningen talat om att en del texter är så gamla att de måste moderniseras av domstolen vid tillämpningen.

EG-domstolen är alltså ett rent politiskt organ
Eftersom man inte bara tolkar lagen utan s.a.s. stiftar sin egen lag som man tillämpar handlar det om politik. Ett typiskt exempel på detta är Laval-målet. I Lavalmålet skulle hållbarheten av den svenska modellen prövas. Alla (utom Svenskt Näringsliv) var övertygade om att att modellen skulle stå sig m.h.t. till de försäkringar som den dåvarande arbetsmarknadsministern Börje
Hörnlund fick av kommissionen vid ansökningstillfället när det gällde förhållandet mellan den svenska arbetsmarknadsmodellen och EU. Kommissionen svarade att det svenska systemet fullt ut gick att samordna med det europeiska, ja till och med kunde tjäna som god förebild, och att någon anpassning av det svenska systemet således inte erfordrades. Inte heller kunde någon räkna med att EG-domstolen skulle tolka utstationeringsdirektivet inte bara som ett golv, vilket de politiska instanserna avsett, utan även som ett tak. Laval var alltså ett typiskt exempel på EG-domstolens självtagna politiska lagstiftningsmakt.

"Klåfingrighet" - förmodligen gäller det otolererbara fördragsbrott
Pernilla Lind var irriterad över att man talade om om EG-juristernas klåfingrighet. Hon drog i intervjun själv upp parallellen med att man ju inte säger något otrevligt till kungen utan i vördnad talar till honom som "Ers Majestät". Det var nog en och annan åhörare som tog sig för pannan när hon på detta indirekta sätt påkallade litet mer av kunglig glans kring sitt värv i Luxemburg. Nu blir faktiskt jag också irriterad över att EG-domstolens maktambitioner beskrivs som "klåfingrighet". Jag menar att det handlar om brott mot fördragets förutsättningar när man på detta sätt tillväller sig mer och mer makt. Det är svagt att de politiska instanserna ännu inte skapat gräns för domstolens intrång på områden där den fördrags- och förnuftsmässigt inte har något att göra.

Sätt gränser för både domstolen och EU
Det finns ett flertal områden där EU är en stor vinst exempelvis på klimatområdet och när det gäller brottsbekämpning. EU skulle också kunna spela en roll för att motverka kapitalets internationella makt. Men det finns andra fält där EU inte har att göra och det gäller exempelvis hur vi ordnar vår alkoholpolitik eller spelande eller bestämmer arbetstider för jourtjänst el. likn. storlek på kobåsen eller jordgubbars utseende eller gurkors böjning. Det måste sättas en klar gräns för att medlemsstaerna själva skall få bestämma en rad saker, särskilt om detta anknyter till lokala förhållande eller som alkholproblem ger hälsokostnader. De krystade tolkningar som gör att domstolen faktiskt kan ändra i fattade politiska beslut i Sverige med anknytning till våra lokala förhållanden underminerar hela EU-bygget och respekten för dess instanser. Eu skall ha det övergripande och vi medborgare skall själva hantera allt lokalt; även exempelvis upphandling där lokala intressen kan vara annorlunda än Lindsk-europeisk juriströra.

Rättighetskatalogen ett pikant inslag.
Som vi på s-info känner till så lovade Jan Andersson, Wanja Lundby-Wedin och Sven-Erik Österberg med stöd av Urban Ahlin att fackliga rättigheter var garanterade med nymodigheten i Lissabonfördraget, nämligen "den lagligt bindande" Rättighetsstadgan. Vad man då undanhöll var att det redan under Nice förekom i stora drag samma rättighetskatalog. Pernilla Lind försäkrade nu att domstolen i en rad fall redan tidigare hänvisat till bestämmelserna i Rättighetskatalogen, varför Lissabonfördraget i denna del inte innefattade någon nyordning. Dessutom hade hon godheten att i tidigare intervju upplysa att rättigjheterna precis som i Laval-målet faller som käglor vid träff med de fria rörligheterna bl.a. för kapital. Som jag påpekat i en rad bloggar ända sedan våren 2008 bekräftas Pernilla Linds uppgifter i denna del av Rättighetsstadgans bestämmelser. Hon uppgav att Jan Andersson såsom lagstiftare skrivit brev till henne om detta men fått svar på tal.

Nominering av domare
Hon kunde inte se någon fördel med ett nomineringsförfarande av amerikansk typ där ett särskilt utskott förhör de blivande domarna. "Nej, domarna i USA tar ju direkta politiska beslut mer påtagligt medan vi inte har den politiska rollen". Enligt min mening är Usas Högsta domstol precis som EG-domstolen en konstitutionell domstol, dvs man avgör inga direkta tvister mellan bolag eller personer utan tanken är att man utifrån konstitutionen resp fördraget skall tolka innehållet i amerikansk respektive europeisk rätt. Jag har svårt att överhuvudtaget se annat än en rent geografisk avvikelse. Pernilla Linds inställning när det gäller domartillsättning tyder på ett piedestaltänkande där bristande självinsikt är huvudingrediens.

Punktum
som Pernilla Lind sa vid intervjuns avslutade.