Borgerliga medias smutsiga kampanj utan spår av bevis.

Inlaga till en kär väninnas försvar
Naturligtvis är det pikant med en bok om det inre maktspelet kring Göran Persson. Och man förstår att Eva Franchell fått en bra förläggare att publicera hennes alster. Men härifrån till att journalistgamarna på de borgerliga tidningarna skall använda hennes spekulationer och förmodanden till att slita inälvorna ur både Persson och Bodström borde det finnas en gräns, nämligen medias förmodade strävan efter att skildra sanningen. Jag menar nu inte att det bara finns en sanning, som inte skulle finnas i Franchells bok. Men det borde finnas tillstymmelse till bevis innan grava anklagelser riktas mot någon levande eller död. Och då är ju faktiskt Eva Franchells bok en inlaga till en kär väninnas försvar.

Man frågar efter bevis
Agenda presenterade vid veckoslutet Eva Franchell, pressekreterare och nära vän till Anna Lindh som var med på NK när när hon knivhöggs till död och som skrivit boken till som hon själv sa väninnnan Annas försvar "mot svartmålningen av henne". Agenda talar om "det hårda maktspelet i Rosenbad under statsminister Göran Perssons tid. Om ansvar, skuld och vad som egentligen hände". Intervjun kommenterades av Göran Greider med att det skulle vara intressant att ta del av bevisen men SvDs ledarskribent Maria Abrahamsson spann vidare på temat att Göran Persson skuldbelagt Anna Lind och Bodström ljugit om sin medverkan.

Politiska soppa på tre spikar
Utan några som helst bevis fortsätter Maria Abrahamsson i SvD 21 jan underrubriken "Bodströms förklaringar är inte trovärdiga - Anna Lindh, Maktspel och skuldbeläggning". Hon kokar sin politiska soppa på tre spikar:
* Bodströms förnekande av CIAs inblandning är enligt Abrahamssomns subjektiva uppfattning inte trårdig
* Säpos dåvarande chef Jan Danielsson fick inte silkessnöret med anledning av affären med de två egyptierna
* Anna Lindh anförtror sin väninna Eva Franchell: ”De är ute efter mig. Det fattar jag väl. Det går åt helvete och jag får skulden”

Kastar skit medvetet
Trots alltså denna fullständiga brist på konkreta bevis utan tillstymmelse till annat än spekulationer så dras alltså både Bodström och Persson i smutsen. Denna brist på bevis är Maria Abrahamsson visserligen medveten om: "Man sträckläser Eva Franchells "Väninnan, Rapport från Rosenbad" (Bonniers). Allt är inte självupplevt utan boken bygger delvis på känt stoff och författarens egna slutsatser." Men detta avspeglar inte på något sätt i hennes text. Kan något utnyttjas för att kasta skit på socialdemokratin så är alltså Maria Abrahamsson först i kön.

Sydsvenskan fortsätter ljugandet
Under Opinion skriver i SvDs borgerliga systertidning Sydsvenskan journalisten Åse Andreasson med hänvisning till Eva Franchells bok: "Bodström visste. Persson visste. Utrikesminister Anna Lindh har orättvist fått bära skulden för att två egyptier 2001 under förnedrande former avvisades... KU kan gott åter försöka klämma Bodström på sanningen. Och Göran Persson (S) får inte fortsätta att glida undan... ett alltför välbekant mönster... skjuta över ansvaret... är inte särskilt vackert, särskilt mot en mördad vän och partikamrat som inte kan försvar sig..." (hänvisning till nätet finns inte)

Borgerliga pressens signum: fabricering av anklagelser
Allt utan tillstymmelse till bevis. Nog måste man säga att man hädar mot varje bestämmelse i pressetiska regler. Och dessa fabriceringar av anklagelser mot meningsmotståndare är tydligen den borgerliga pressens signum.

Försöker skyla över medialt misslyckande
Dessutom blottlägger man på detta sätt något som aldrig berörs, nämligen journalisternas eget misslyckande. Om det nu vore så att det finns minsta bevis för Eva Franchells påståenden finns så undrar man varför inte journalisterna lyckats spåra upp detta tidigare, alltså när KU-förhören om de två egyptiernas utvisning var aktuell. I så fall är det skandal hur dåligt media fungerar. Det går alltså an att på fabricerade antaganden komma med massa grova anklagelser men att leta fram fakta det är man för lat till. Att de inte skäms!?