Obamas Change and Hope - "skandalöst dålig mediabevakning".

"skandalöst dålig mediabevakning"
Orden är journalisten Elisabeth Höglunds i dagens Agenda. Man har under hela kampanjen köpt allt som Obama framfört och fört ut det till läsare/åhörare. Alltså precis samma agerande som utmärkte hela den borgerliga pressen vid alliansens valkampanj och framgång 2006. När Obama valdes var också
svenska dagstidningar övervägande positiva och skildrade dessutom människors glädje över den nye presidenten Barack Obama. SvTs Washington korrespondent summerade: Folk, journalister och kommentatorer är helt enkelt lättade av att äventyret Bush är avslutat.

"Nya presidenten har fått sitt första betyg: Godkänd"
Det skriver Staffan Erfors i Expressen 25/1 efter 4-5 dagar i ämbete medan Lisa Marklund skriver om sin idol och hjälte "Snart är Obamas smekmånad över": Barack Obama är vår tids hjälte. Tänk, om det kunde få fortsätta så.Tänk, om amerikanerna faktiskt lyssnade på vad han sa under sitt installationstal och tog honom på orden: om de förstod att USA:s frälsning inte hänger på honom, utan på dem själva.Den chansen är tämligen obefintlig. Det är bara en tidsfråga innan "yes, we can" har förvandlats till "no, you couldn't"...Fördömandet väntar runt hörnet, oavsett vad administrationen Obama gör eller säger. Alla former av upplevd besvikelse kommer att falla tillbaka på mannen som lovade att det här skulle ordna sig, bara man röstade på honom.

"Världen i Vita huset"
Tidningarnas kostymvariant DN låter Niklas Ekdal skriva ledaren 25/1: Installationstalet visade Barack Obamas perfekta gehör. Markeringarna mot Bushadministrationen var precis så tydliga som situationen krävde, men utan politiska övertoner. Ingen kunde undgå allvaret i de ekonomiska utmaningarna, eller USA:s återfunna vilja att samspela med andra för att göra världen bättre. Obama sade de rätta sakerna, med just det darr på rösten som bara han kan få till.Än så länge kan alla projicera sina skilda förväntningar på denne unike man. En radikal frälsare som ska förändra allt, så att allt ska förbli sig likt...Många åkallar Franklin D Roosevelts New Deal från 1930-talet eller Lyndon B Johnsons Great Society från 1960-talet. De var ledare som skrev om det sociala kontraktet, och omdefinierade betydelsen av begreppet medborgarskap. Barack Obama har redan gjort något liknande, enbart i kraft av sitt exempel. Nu gäller det bara att regera i verkligheten också...

Injektion i ekonomin med 825 miljarder dollar
...Detta är ett högt spel, eftersom det var skuldsättning som skapade krisen från början. USA tar en sista stadig whisky på krita, innan nationen lovar att lägga av med supandet...Den som lever får se. Det enda säkra för dagen är att Obamas popularitet från och med nu bara kan gå åt ett håll, det vill säga neråt... Om ett år kommer Barack Obama att vara lika belägrad och ifrågasatt som Bill Clinton vid motsvarande tidpunkt - allt annat blir en stor överraskning. Men detta hindrar ju inte att man kan njuta av ett historiskt ögonblick så länge det varar. Så långt Ekdal.

Det otänkbara har inte bara blivit tänkbart- utan verklighet
Även bonniersystern Sydsvenskan finns med genom Per T. Ohlsson 25/1 under rubriken "En dag i Washington" Frågan är om luften i Washington någonsin har varit så laddad av symbolik som denna tisdag. Installationsceremonin ägde rum på Capitoliums trappor. De byggdes av slavar. Obama svor eden på en bibel som använts av Abraham Lincoln, presidenten som befriade slavarna. Från podiet kunde han blicka bort mot Lincoln Memorial och platsen för Martin Luther Kings ”I have a dream” 1963. På hedersplats satt ett antal speciellt inbjudna herrar: de sista bland The Tuskegee Airmen, det mytomspunna svarta flygförband som liksom på nåder fick slåss mot nazismen i en tid då den amerikanska krigsmakten var segregerad... Ja, installationen av Barack Obama var sannerligen ett både euforiskt och värdigt ögonblick: världens mäktigaste nation bröt med sitt förflutna... Barack Obama har kvaliteter som kan göra honom till en stor ledare. Om det verkligen blir så får framtiden utvisa. Men detta står redan klart: I tisdags fullbordades en fredlig omvälvning. Vad som förut var otänkbart har inte bara blivit tänkbart. Det har blivit verklighet.

Naturliga brasklappar
Det är inte särskilt märkligt att dessa journalister skaffar sig brasklappar. Eftersom man ju inte vill bli beslagen med att att ha trott på något som inte höll. Men jag återkommer till Elisabeth Höglunds kommentar (och till erfarenheterna av den samlade borgerliga pressen inför valet 2006 såsom pr-stinna valbroschyrer för alliansen). De som ovan uttalat sig är ju erkända journalister och de skriver faktiskt på samma sätt som enkla iakttagare av ett skeende som det mycket väl är tillåtet att gripas av; på mig själv rann tårarna när Obama höll segertalet och när jag följde installationen.

Vad har vi journalister till egentligen?
Per T. Ohlsson är faktiskt den ende som föredömligt angett källor för sitt resonemang. Men ingen har tydligen gått in på Obamas hemsida där det drösar av material. En del av framgången var ju just hans enorma kommunikation med väljarna runt i Amerika. Obama-Biden har en blogg http://www.barackobama.com/issues/, där program för många sidor av det amerikanska samhället finns från ekonomi via healthcare och Irak till urban policy. Det fanns också en hemsida för The president elect, vilken nu ersatts med veckobrev från vita huset http://www.whitehouse.gov/. Allt finns alltså på pränt. Men precis som alliansens valplattform så granskades inte ObamaBiden journalisterna nöjer sig med slagorden och stämningarna. Journalisterna som skulle ge oss informationen nöjde sig med att dela vår glädje över Buscherans slut men sumpade att ge oss underlag för att bedöma framtiden. T.o.m. nu när valkampsröken lagt sig så orkar de som skall ge oss information inte tränga ljupare in i det politiska skeendet än kvasipsykologiska floskler om att nu vänder det i alla fall nedåt. Man kan verkligen fråga sig vad har vi journalister till egentligen?