Klarsyn inom vänstern på väg: begränsa marknadsliberalismen och stoppa marschen mot "mitten".

På kulturen i Dagens Nyheter har Göran Greider en kommentar 28/1 under rubriken "I krisens spår" (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=878020) som är väl värd att betänka. Han avslöjar att han ler mitt i finanskrisen: av skadeglädje, men också av renhjärtat hopp.

Traditionalister
Bakom leendet ser Göran Greider alla dessa "doktrinära marknadsliberaler, libertarianer och timbroiter" som segervisst slängt ordet traditionalist i ansiktet på honom. Själv har jag även inom socialdemokratin erfarit dem som tyckt att man varit "gammeldags romantiserande" när man inte velat stiga på tåget mot mitten och talat för en stark stat. Utvecklingen bör mana till eftertanke ty även socialdemokratin har med liberala tankar sänkt exempelvis vår gamla post och varit på god väg med järnvägen, omsorgen och skolorna.

Vänsterpartiet mest i fas med den ekoniomiskt-politiska världsbilden!
Men fortsatt med Göran Greider: Plötsligt framstår nyliberalerna som akterseglade traditionalister. Deras recept har testats och var och en kan se att avregleringarna, privatiseringarna och finanssektorns expansion gav världsekonomin en hjärtattack. Ja, borde det inte rentav vara en smula pinsamt för svensk politisk offentlighet att det parti som nu är mest i fas med den ekonomisk-politiska världsbild som växer fram faktiskt är vänsterpartiet? I vänsterpartiets budgetmotioner har det keynesianska arvet trots allt tilldelats ett naturreservat, medan hela det övriga fältet kalhuggits på sådana insikter.

Offentlig eller privat tillväxt?
Göran Greider talar om ett krismedvetande från vänster. Det är viktigt att vi inte definierar tillväxt enbart som ökad privat konsumtion. Den djupa krisen aktualiserar ett vägval: offentlig eller privat tillväxt. Det som orsakade mycket av dagens kris var den länge lönsamma kreditgivningen till privat konsumtion: Ägarsamhället som norm. Det gäller att stoppa urholkningen av det offentliga och alltså låta tillväxten ske där. "När staten får en mer aktiv roll ökar möjligheten att demokratiskt styra samhället mot hållbar utveckling. Keynes banar väg för de gröna omställningar som kräver så enorma investeringar att det privata aldrig klarar det". En annan aspekt av detta är att privat tillväxt hamnar huvudsakligen i de rikas fickor. Tillväxt inom offentlig sektor kommer oavkortat alla medborgare till del - vinst täcker in offentliga utgifter och service ökar bekvämligheten.

Äntligen insikt
Därför ler Göran Greider säger han. Och jag med honom. Naturligtvis är leendet något stelnat av att så många människor fått svårigheter genom det marknadsliberala girighetstänkandet. Men på lång sikt vinner även enskilda människor på att Keynes återigen är huvudfigur framför högerns och marknadsliberalismens Milton Friedman. En ny amerikansk president redo att satsa 850 miljarder dollar i ett stimulanspaket. Och i alla länder tvingas de politiska ledningarna - även högerregeringarna som i Sverige - att använda offentliga medel för lindra vågdalarna.

Även socialdemokratin har en hel del att fundera på
Dessutom börjar Obamas insikt sprida sig, nämligen att visst skall vi ha ett fritt näringsliv men som lagstiftare måste vi vara beredda att sätta gränser och inte som stat vara rädda för att ingripa när friheten missbrukas. Jag tror att just inom socialdemokratin är det dags för en rejäl omredigering av tänkandet. Hur är det med budgettak och annat spännande tankegods? Detta måste också få konsekvenser för vårt agerande inom bl.a. Europaunionen som i vart fall när det gäller fördragstext är en skapelse som öppnar vägen för en okontrollerad råkapitalism med den fria rörligheten som missbrukat slagord.