Mentala saltomortaler

Högerregeringen genomför i dag enligt egna ord den största sjukersättningsreformen på år och dag. Man tror att sjuka går hemma och latar sig och sänker sjukersättningen efter ett år. Med andra ord fattiga görs ännu fattigare. Den s.k. reformen torde bara innebära ett gigantisk besparing för statskassan som därmed ytterligare täcker finansieringen av redan tidigare beslutade skattesänkningar för de förmögna i Sverige.

Samtidigt meddelas att de medel som ställdes till förfogande för att nyanställa 300 som enbart skulle syssla med kontroll av bidragsbrott ökas med ytterligare 700 miljoner. I och för sig bra att motarbeta fusk. Det är bara det att regeringen på sätt jag skrev i går ägnar sig åt kvalificerat hyckleri i det att man med paranoikerns iver ägnar sig åt småfifflarna medan man med olika beslut gör nätöppningarna större eller rent av tar bort näten för de stora fula fiskarna. Ty samtidigt som man med satsar miljarbelopp på bidragsfuskarna så avväpnar man skattepolisen genom att besluta om förmögenhetsregistreringens upphörande och att kraftigt dra ned på anslagen till finanspolisen när det gäller utredning av bolagsfiffel. Enligt statssekreteraren i finansdepartementet är det "storebror" att granska kvalificerade brottslingar. Samma tanke gäller uppenbarligen inte småfifflare.

Så, så var det med det.

I Göteborg händer det: När nyheten om att Gais och Örgryte, båda över hundra år gamla, diskuterade med den ekonomiskt starka Hisingsklubben Häcken om att bilda ett gemensamt a-lag började det mullra i supporterleden. Protesterna lät inte vänta på sig. Framförallt från de två förstnämnda klubbarna insåg man snart det hela aldrig skulle gå från hjärtat till hjärnan. Man måste vara ödmjuk för alla känslor som väller upp och kan förstå att supportrarna och medlemmarna inte kan se detta på ett annat sätt. Det blir för stort och medlemmarna tappar för mycket. Alla samarbetsplaner har nu avblåsts.

I Sverige händer det inte: Regeringen som beslutar den ena åtgärden efter den andra för att försämra för de de fattiga och ge till de rika, eller i vart fall mer bemedlade, tappar i oppinionshänseende mer och och mer av väljarsympatierna. Enligt vissa opinionsinstitut är skillnaden mellan oppositionen och regeringen mer än 14 procent i oppositionens favör. En ganska avsevärd förändring från valresultatet. Men att man skulle ta hänsyn till den vikande opinionen och ta en liten paus i "reformsträvandena" finns inte en flukt av. Nej det gäller istället att skynda fortare för att hinna riva ner så mycket som möjligt medan man har makten.

I EU händer det inte: De höga politikerna trixar för att slutligen driva igenom det som man inte skulle få mandat för om man gick till folket. Just denna insikt att folket gör tummen ned men att man ändå genomför det nya EUfördraget måste rimligen innebära att man åsidosätter demokratin. Inte därför att riksdagen inte i och för sig skulle kunna besluta om saken utan därför att man med klar insikt kringgår folkets vilja.

Vad säger oss detta? Jo man måste faktiskt ha beslutsfattarna på så pass nära håll att man kan direkt uttrycka sin vilja visavi beslutsfattaren. Ty annars skiter dom i oss väljare. Det enda som hjälper är alltså: tummen på ögat!