I dagens Sydsvenska 18/5 har ledarsidan återigen ett bottennapp: På en insändarsida i Expressen har man hittat stoffet för dagens huvudledare "De gröna skojarna" apropå Miljöpartiet! Någon tokig insändarskribents dravel blir huvudrubrik för ledaravdelningen!! Jo man har några egna argument för rubriken också: EU-motståndet, Medborgarlönen, Arbetstidsförkortningen. Också detta flummiga att man inte vill rätta in sig i ledet med Partiledare utan envisas med att ha ett kvinnligt och ett manligt språkrör.
Egentligen är tidningens reflektioner över lilla Mp ganska patetiska när man inte i än högre grad oroar sig för den egna alliansregeringens ståndpunkter på dessa områden. Det måste ju rimligen vara litet mera näraliggande.
Många borgares blåögda EU-kramande som leder till att riksdagens makt rikskommunalt och kommunernas regionalt och lokalt urholkas och avståndet för medborgaren till besluten mångdubblas samt en enväldig EG-domstol upphäver vår arbetsrätt och åsidosätter våra hälsomässiga bedömningar när det gäller exempelvis alkohol och sociala bedömningar när det gäller spel och bostadsbyggande. Det borde vara värt en eftertanke!
När det gäller medborgarnas ekonomi borde det vara befogat för en ansvarfull journalistik att tveka över hur högerregeringen konsekvent försämrat för de fattiga och utsatta och samtidigt kraftfullt gett omfattande skattelättnader till de rika.
Arbetstidsförkortning torde vara en dröm för många bl.a. för att umgås litet mer med sina barn eller äntligen vila upp sig efter ett långt krävande arbetsliv. Men denna aspekt negligerar alliansregeringen helt och kör stenhårt någon slags arbetslinje där dylika val är ett hot mot den verklighet man anser sig leva i. Kanske är det dags för en större nyansering men Sydsvenskan framstår som vanligt som His Masters Voice utan minsta darr på stämman.
När det slutligen gäller frågan om partiledare eller språkrör så framstår Sydsvenskans gnäll snarare som en slags djup avundsjuka att miljöpartiet i sin ledning har två så oerhört trevliga och samtidigt så kompetenta ledare som dessutom samverkar bra för att ange riktningen. Tänk om Sydsvenskan kunde ersätta alliansens skräckkabinett med människor av samma valör, då skulle man förmodligen ha det åtskilligt lättare. Så Sydsvenskan bitterhet är förståelig men drabbar inte miljöpartiet utan den som skrev det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar