Högerregringen vill ha trogna vapendragare med munhäfta

Generaldirektörer skall tilldelas sin budgetandel och sedan sköta verksamheten med dessa slantar. När verksamheten sköts så skall generaldirektören se till att regeringens målsättning med verksamheten fullföljs. Vad händer om regeringen har en målsättning med verksamheten men inte vill skjuta till tillräckligt med pengar för att målet skall uppnås?

Jo, i högerregeringens värld så får först försvarsministern som håller ÖB/generaldirektören om ryggen silkessnöret och finansministerns räknenissar, formellt ledda av springpojken Sven Tolgfors, överställs försvarets ekonomiförvaltning. När så ÖB går ut och talar om vad konskvenserna blir för målsättningen om högerregeringens strama tyglar förverkligas, nämligen att Sverige inte längre kan försvaras och detta samtidigt som osäkerheten i det svenska närområdet ökat, så träder ESV in. Jo, det finns ett finansdepartementet underställt ekonomistyrningsverk som samtidigt publicerar grav kritik mot försvarsledningen och föreslår att ÖBs ekonomiska beslutsfunktion starkt begränsas. Kampen mellan Borg, som numera påhejas av försvarsministern Tolgfors, och försvaret har så slutligen gått in i sista ronden. Med denna bild så håller försvaret sig uppe genom att hänga mot repen.

Men bilden ovan är inte fullständig: Tomas Ries, chef för Utrikespolitiska institutet, var igår inne på att Sverige står vid en militär kollaps som även äventyrar den politiska trovärdigheten. Han gav också ÖB rätt i att osäkerheten i det svenska närområdet har ökat. Det gäller framför allt i två avseenden: ”Det ena är Ryssland, som blivit starkare och allt mer militaristiskt. Det andra rör Arktis, där alla bedriver en kapplöpning om områdets tillgångar.”

Ja, en högerregering som anför tåget mot "militär kollaps" och oacceptabel osäkerhet i närområdet. Det är verkligen uppochnervända världen. Men inga medel är tydligen omöjliga om det gäller att ge den rikare delen av Sverige skattelättnader.

Nå, finns det några andra faktorer som fullständigar bilden. I Finland vill man visserligen inte öppet kritisera den svenska regeringen men de facto så ökar man där den rent miltära delen och antalet soldater är mångdubbelt större än vad Sverige kan ställa upp med. Samma förhållande gäller för Nato-grannarna Norge och Danmark.

Man kan alltså konstatera att högerregeringen är ganska ensam om sin bedömning av läget. Skall vid sådana förhållanden ÖB obetingat "gilla läget" som Sydsvenskan tycker i sin ledare i dag (17/5)? Ledarsticket förtydligar: Nu kan det tolkas som att det pågår en kraftmätning mellan ÖB och regeringen. Det går inte för sig. Sina säkerhetspolitiska missgrepp och sin påstådda utarmning av försvaret får Tolgfors, och de i sammanhanget hårt kritiserade nya moderaterna, svara för inför väljarna och i riksdagen. I en demokrati måste blotta tanken på militär obstruktion mot politiska beslut kunna uteslutas.

"Militär obstruktion" - jo det är väl dags att ställa ÖB mot väggen och låta avrättningen ske. Men är detta att påpeka följderna av en politik verkligen obstruktion? Skall en generaldirektör bara applådera makten? Är det inte expertens roll att tala om vad som händer inom det egna reviret? Och räknenissarna i all ära är ju bara experter på sitt - jo just det sina siffror som de producerar vid sina skrivbord. En regering som bara tillsätter ja-sägare har grävt en verklig gropp för...

Siffror är ju jättebra men de är nog litet som kartan. I fält gäller väl verkligheten och går denna inte att förena med kartan/siffrorna så bör man kanske ha möjlighet att rucka på siffrorna och modifiera kartan. Eller är jag som vanligt illvilligt ute och cyklar? Framförallt bör generaldirektörer med civilkurage inte sparkas utan hyllas.